Pinkish

Godnatt!

Jag har just nu påbörjat tre stycken olika inlägg. Alla fuckar ur. Jag dampar på mig själv. Men inser att det inte är bra det heller. Blicka framåt. Lär av misstagen. Tänk positivt. I've heard that regrets are mistakes that we don't learn from. Så jag tänker inte ångra något. Jag tänker leva och lära. Ta konsekvenserna och skylla mig själv. Jag tänker. Jag ska. Jag kommer att hålla mig på rätt bana. Rätt spår. Right track. Inga avigstigar eller genvägar. Hard work. And that is it! Punkt.

Jag ser ändå helgen som lyckad...

Utz utz utz...
Så otroligt skönt att träna :) Så hima roligt. Så boostande. Så underbart för självkänsla och självförtroende. Så härlig stämning. :) I really like it.

Helg, fint väder. Inget speciellt på g. Det börjar läsa sig med biljettkrisen (förhoppningsvis). Fortfarande tveksamt om vi ens kommer få ha skivan. Måste sälja mer mer mer!! Så, på onsdag. På April i Stockholm (typ Gallerian), klockan 22-03. 120:-. Inte så farligt, right? Come on! Party party :)

Jag är frisk. Livet leker :)
Jag har köpt nya tuggimmin på påse.

Angående mitt löfte att skriva upp allt jag åt förresten (om någon minns) :P Det gick ju sådär. Men ja. Jag äter betydligt mindre skräp och skit. Så, eftersom jag inte ville skriva upp allt jag åt, så började jag äta bättre, och nu är det nice nice :) Inte riktigt sugen på massa skräp. Nu vill jag bara trimma magen och få klänningen att sitta som en smäck. That is the plan and I'm getting there :)

Time to lägga in lite låtar på Sussis usb som ska spelas på studentskivan. :) Go go! Tjo ho!

Nu är de slut! :O Vad ska jag ta mig till?! Haha

För en sisådär, ganska exakt om fyra fem dagar, så var det precis sex månader sedan vi var ett gäng som åkte på kryssning. Själva kryssningen ska vi inte tala om. Det var inte så lyckat för min del, och det är väl allt som behöver sägas. Hur som, så köpte jag storpack med tuggummi. Mina tuggummin. Mina anus-tuggimmin. Extra Eucalyptus. Travel-Pack. Sex stycken stora paket med tio små paket i varje, men tio tuggummin i varje litet paket. Med andra ord; 600 tuggummin.

Dessa tuggummin är nu slut. Tog de sista två idag efter lunch. Bestämde mig för att räkna ut det där, precis som jag räknade ut min restid för ett tag sen.

600 tuggummin på 6 månader. Dvs. 100 tuggummin per månad. 30 dagar på en månad 100/30 ~ 3,33.
Jag käkar i genomsnitt tre tuggummin om dagen. Sen får man ju räkna med att man bjuder ibland (eftersom man alltid har). Somliga dagar blir det fyra fem tuggummin. Andra dagar (ex. dagar när man bara går hemma) så brukar jag inte äta några alls. Men i genomsnitt tre om dagen.

Dessa paket kostade 40:- styck. Alltså; 40*6 = 240:-

Hade jag köpt lika många små paket på tex. Ica eller Konsum hade det kostat (vet inte vad ett sånt paket kostar riktigt, men låt oss säga 6 kronor bara för jämförelsens skull) 6*60 = 360:-
(eller om det kostar 10:-) 10*60 = 600:-. Så billigare blir det iaf. :)

Om man då tänker påse ist. De innehåller, vad 20-25 bitar.Säg 25 för att hålla det i överkant, och så priset 11-15 kr (jag vet inte exakt). 600/25 = 24 paket.
24*11 = 264:-

Billigast blir det att köpa på båten, och också smidigast. En klumpsumma, man har alltid paket hemma som man bara kan slänga med sig när man behöver eller när det börjar ta slut. Inga konstigheter.

Så... Någon som vill åka på kryssning? ;)

Hm, kemiprovet idag. Ingen aning om hur det gick. Inte jättebra, förhoppningsvis inte pissdåligt heller. Svarade inte på alla uppgifter och gissade på ungefär hälften av de uppgifter som jag faktiskt skrev nåt på :P Så jag hoppas att jag har turen med mig och att det blir godkänt iaf. Ingen aning om vad som händer annars.. :/ Vill inte tänka på det.

Sen då, slutade man lite extra tidigt, var hemma redan vid tre. När jag satt på tåget gick tankarna "antingen simma, eller så går jag hem och pluggar, skriver klart, eller påbörjar, någon engelska eller religionsuppgift". Och vad har jag gjort de senaste två timmarna? Jo, jag har målat naglarna och tittat på Top Model :P (Y) Nice.

Det blev lite klöver, ruter, spade och hjärter på de vitmålade naglarna. Men vet inte vad jag ska göra på tummarna :/ Försökte mig på att göra en Jokerhatt, men ja... Nej, det gick inte. Så tog bort det och har målat nytt vitt igen. Men vet inte vad jag ska göra. Antingen bara låta det vara som det är, eller så kanske jag ska göra en minimini röd-vitt rutmönster, så som det brukar vara på baksidan av korten. Kanske bara kommer se skumt ut... Låter det vara som det är, for now, sen får vi se :)

Men nu ska jag faktiskt ta tag i det här med pluggandet. Samtidigt som det varit jävligt jobbigt att plugga till kemin, så tycker jag att det är skönt att jag kommit in i det här med hur det är att plugga. Sitta vid skrivbordet framför böckerna istället för i soffan framför tvn, eller vid datorn på msn.

Var btw hos Goclon igår och tränade. Fan va kul det var! Tränade i två timmar. Körde igenom mitt program som jag ska göra två ggr i veckan nu när jag är där, sen pumpade jag på de olika maskinerna. Och gissa vad. Nej, ingen träningsvärk what so ever, någonstans!? Wtf, vafan är det liksom. Jag vill ha träningsvärk. Ska köra det dubbla set med vikterna på fredag så får vi se om det blir ändring på det :)

Yey. Men ja, plugga var det. Hej hopp!

Okej, mitt hjärta pumpar just nu i 180-ish. Jag ryser i hela kroppen, gång på gång. Gåshud som fan. Det slutar inte. Jag sitter på helspänn. Och jag är så kallsvettig som man bara kan bli. Varför undrar ni kanske? Jo, det ska jag tala om för dig.

Så, för er som inte vet det, så har jag spindelfobi. Det har jag haft sedan jag var liten. Jag försöker så smått att komma över det. Och det gick väl hyfsat tills dess att en spindel som var en sisådär en decimeter i diameter sprang över mitt golv en morgon för kanske två år sedan. I guess you can sense where I am going with this.

Jo, helt rätt. Jag sitter vid skrivbordet och pluggar. Sitter på stolen. Fötterna på golvet. Vad kryper då inte fram om inte just en spindel. Ganska mellanstor. Typ hälften av den där för två år sedan. Så jo, jag fick en smärre hjärtattack. Som tur var så stannade den till och jag spang ut i köket och hämtade ett glas. Och kvar sitter spindeln när jag kommer tillbaka. Glaset på den och så vandrar jag iväg för att lugna ner mig och hitta något tjockt stadigt papper som jag kan plocka upp den med. Ett kuvert. Perfekt.

Men ja, jag vet inte vad jag ska göra med spindeln nu. Jag kör lite terapi här. Har satt upp den på skrivbordet brevid datorn. Ser den i ögonvrån hela tiden och ibland slänger jag en snabb blick mot den.
Jag vill inte låta den överleva, för då kommer den växa och om ett tag kommer jag få en ännu värre hjärtattack av att en mega spindel springer över golvet.

Samtidigt vill jag inte döda den. Eller asså, jag vill. Men hur ska jag göra. Jag vägrar ta bort glaset och mosa den. Usch! Spola ner är väl ett alternativ, antar jag.
Kanske ska jag göra som Karin gjorde i tvåan när hon hittade en spindel. Lägga den i en korg och se på hur den bygger bo, lägger ägg och sedan köra familjeterapi med spindelkullen. Njae, lite väl.

Jag tog en liten bild på min nyfunne vän. Dock inte med min kamera som min bror har lånat och som för övrigt gått sönder delvis. Nej, det blev en bild med mobilen, så hoppas att det får duga. Den är suddig, men det är väl kanske lika bra. Here you go!

Kemi + Pissed morsa ---------> Irritation + Energislöseri + Utbrott

Som sagt inte varit på särklit många kemilektioner, och har nu stort kursprov på tisdag. Så här sitter jag. Pluggar. Det gick bra, hyftsat från kapitel ett till fyra. Men nu, ja, nu börjar vi komma in på det här med molmassa och substansmängd.
Jag har försökt fråga mamma om hon skulle kunna hjälpa mig lite. Hon brukar kunna läsa igenom saker och ting, och eftersom hon är bra på matte (vilket det här praktiskt taget handlar om) så borde det inte vara något problem tycker man. Men nej. Självklart ska allt vara omöjligt. "Jag fattar ändå ingenting så jag förstår inte varför du behöver mig?"

Saken är den att bara jag får någon att prata med, även om den personen kanske inte förstår fullständigt, så brukar saker och ting ändå falla på plats för min del. Och det har jag förklarat hur många gånger som helst för henne. Att jag begär inte att hon ska förstå, för det är inte hon som läser kursen, det är inte hon som ska ha prov. Men bara jag får någon att diskutera med. Bara jag får säga hur jag tror att det är meningen att hänga ihop så faller bitarna på plats. Men inte den här gången. Nej nu ska hon fanimej vara riktigt jävla omöjlig. Det är ju inte som att hon har någonting annat för sig i vilket fall, förutom att klaga på allting som jag eller andra inte gör.

Det är inte mitt fel att någon gjort inbrott i bilen och försökt stjäla den, och i samma process förstört både dörrlåset och tändningslåset. Jag kan inte bilar, jag kan inte fixa låsen så att man får igång bilen, så be inte mig att kolla på det, för jag kan lika lite som du. Det är inte mitt fel att farsan är alkoholist och super ner sig dagligen och inte är i ett sånt tillstånd så han kan hjälpa till. Det är inte mitt fel att Adde kanske inte heller varken kan eller har lust att ägna tid åt bilen när det inte ens är hans. Det är inte mitt fel att alla drar ut på tiden med allting. Det är inte heller mitt fel att det inte finns några andra tider för besiktning. SÅ KOM FÖRFAAN INTE TILL MIG OCH KLAGA FÖR JAG KAN INTE GÖRA MER ÅT DET ÄN VAD DU KAN! Jag orkar inte höra ditt tjat och ditt gnäll. Leave me alone!

Så.
Skönt att få det ur sig.. Nu; back to chemistry.

(Såg den för några dagar sen och kände att jag var tvungen att PrintScreena.)

Asså, man har ju hört talas om riktad reklam. Men vafan... :D

En låt som är så dålig så att den nästan bli bra. Tjejens röst i refrängen. Herregud säger jag bara. Haha och vilken jävla text. Inte okej :P En riktigt rolig och störande sommarlåt dock. Kommer lätt sitta och nynna på den här den närmsta veckan.



Och så för er som inte såg Talang 2009 i fredags. Här är det bästa och roligaste klippet. Höll på att garva ihjäl mig när jag såg det! Så jävla klockrent! Måste ses.

Okidoki. Lördag. Har inte skrivit på ett tag, jag vet. Men det har varit mycket annat. Typ sova, och plugga. Inte direkt haft någonting att skiva om heller. Så jag har helt enkelt skitit i det.
Jag har kursprov i Kemi A på tisdag. Precis vad det låter som, ett prov på hela kursen som är 100 poäng. Åtta och ett halvt kapitel har vi prov på. Tre timmar har vi på oss. Jag har väl missat kanske hälften av kemilektionerna som vi haft också.

Med andra ord känner jag mig inte så jävla säker på att det här kommer gå bra. Men ja, just därför sitter jag nu och pluggar häcken av mig. Men hittills går det ganska bra. Eller väldigt bra. Jag har läst igenom tre (är inne på fjärde) kapitlet och har gjort övningsuppgifterna i slutet på varje kapitel. Sen skiver jag upp sådant som jag tror är extra viktigt och sådant som jag måste träna extra på.

Det blir ingen utgång för mig i helgen. Ganska skönt ändå. Har ingen direkt lust. Och efter att ha pratat med både Jonas och mamma så har jag fått en liten wake up-call. Det är nog dags att ta tag i det här med pluggandet nu innan det är försent. Liksom försöka fixa det som går att fixa istället för att bara skita i allting.

Bara jag anstänger mig så klarar jag mig nog fint. Nu börjar jag må bättre. Jag är inte sjuk längre. Jag får ny energi av vädret, jag känner mig glad och positiv. Så. Det är mer än dags att ta tag i allt vad Fysik, Engelska, Kemi, TeFö och Religion heter. Projektarbetet också. Vi jobbade på det igår, jag, Johanna och Matte. Skulle förbättra rapporten, så det gjorde vi. Ska lämna in den och få feedback ingen, sen förmodligen förbättra ännu mer.

Vi tänkte också att vi skulle sätta ihop lite saker på gitarren. Vi blev så sugna. Dessvärre visar det sig nu att vi har borrat en hål lite snett, så gitarren kommer troligtvis inte att fungera så bra. Pissigt att något så litet kan betyda så mycket. :/ Men men, det är ju inte resultatet på det praktiska som det sätts betyg på, utan det är ju mestadels rapporten, så vi får väl satsa på det.

Jobbigt läge för min del också. Jag kollade igenom en massa papper och skit härom dagen. Egentligen för att leta efter anteckningar från Kemin. Men så fick jag se en av loggbockerna som jag skrivit till projektarbetet, så började spana efter fler. Letade igenom alla papper och inser att jag måste ha slängt det blocket där jag skrivit flest loggböcker. Jag har nämligen tre stycken nu. Kul. Bra där åsa! Härligt att du har så bra koll på allting.
Jag vet att jag inte har skivit loggbok varje gång vi har jobbat, men så bright är jag ändå så jag vet att jag skrivit fler än tre. Får hoppas att det löser sig på något sätt bara.

Näe. Nu har jag fått den paus som jag behövde. Time to get back to work. Kemiboken ropar på mig, så tittar in senare om jag får tid över. Ciao!

Okeej. Hm...
Mycket skillnad det blev då när man färgade. *not*
:P Lägger upp fina före- och efter bilder. Undrar om ni ser skillnad på dem överhuvudtaget :)

 
Mest pupillerna som man ser skillnad på tycker jag :P Yeye, kan inte alltid bli som man tänkt sig :)
Nu ska jag sova. Godnatt!

Haha, så misslyckat!
Eller ja, först så drog jag och bror hem till Jocke där vi sadlade om för att åka lite hoj :) Det var kul. Fick skjuts ut till Rusta där jag köpte ögonfransfärgen, den blev det en liten extra rutt innan vi åkte tillbaka till Jocke.

Gock hem därifrån. Så när jag kommer hem plockar jag upp färgen, redo att färga. Läser instruktionerna. Men efter att ha läst den för sjuttonde gången utan att förstå vad de menar så inser jag att tuben med färg saknas. Surt.

Försökte ringa till bror för att se om vi kunde åka ut och byta den. Men eftersom han var ute och hojkade så svarade han inte. Kom då på att jag ju lovat att gå förbi Goclon idag och se efter hur det var med tider och så. Så på med skorna och jackan och vandrade iväg.
Kommer bort till Goclons två minuter senare, och guess what. Jo. Det var stängt. Gulligt.
Får gå tillbaka imorgon efter att jag och Maja har varit och simmat :D

Yes, du hörde rätt. Jag ska simma imorgon :) Har bara en lektion, historia, på morgonen, sen slutar jag. Wiiie.
Nu är det NCIS som gäller.

Jajuste, jag lyckades få bror att toffla sig iväg till Rusta och byta färgen :D Tack som fan!

First day after Spring break. And it's quite good to be back. Back on track.

Det är skönt att komma igång igen. Träffa vänner och sätta igång hjärnan som stått på viloläga den senaste veckan. Kanske inte den bästaste dagen idag, men vafan, vad kan man begära av första dagen efter ett lov? :P
Lite engelska, tog ett tag att få igång hjärnan kan jag säga, fyfan va seg jag var.

Kemi på det. Tydligen har jag prov på torsdag också :/ Och min danslektion som jag ska hålla i på torsdag. Nästa vecka har vi kursprov i kemi och jag måste få bra för att klara kursen. Men med tanke på hur mycket jag missat så är jag lite tveksam. Men jag ska iaf börja läsa igenom alla kapitel nu på tåget. Jag har ju ändå en vecka på mig. Så påstår vissa att vi är lediga på måndag, vilket vore perfekt som pluggdag :)

Det kommer gå finfint. Båda proven och danslektionen. Det kommer gå bra, jag känner det på mig. (Y) Göttmos.
Men men, nu är det nog dags att börja dra sig. Jag har varit duktig och suttit kvar i skolan och jobbat med TeFö. Klar med det som jag skulle göra på lektionen nu.

Ska åka hem och gå upp till jobbet, sen ska jag och bror åka ut till Rusta där jag ska köpa lite ögonfransfärg. Kul att prova. det blir nog bra. Så kanske man slipper sminka sig för att känna sig bekväm. Ingen smink idag :) Jag är stolt över mig själv :) Go åsa!

Time to get going :) Tjarråååw!

Dagar som denna. De har man alldeles för sällan. Fyfan vad nice det har varit. Så jävla smutt. Så sweet. Så underbart härligt. UuuM! Gött!

Vaknade upp, småbakis. Inte så farligt. Visste att det skulle gå över bara jag kom ut och gjorde något. Upp, åt lite frukost. Snackade lite med bror på msn. Han skulle till Jocke och tanken var att ligga och steka i solen. Jag hakar på. Kommer dit, kommer ut, det är kallt som satan.

Istället börjar vi tvätta hojarna. Skönt att bara göra nåt. Fixa och dona så smått. Tog sen en liten fika. Och jag pushade på att vi skulle kolla på moppen. Se om den gick att få igång. Jomenvisst serrö! Lite soppa i tanken och någon som puttade i nerförsbacke, sen var den igång.
Upp bar det till stora parkeringen vid gymnasiet och jag skulle för första gången få prova på att köra moppe. Trodde att det skulle vara skitsvårt med dragläge och växlarna. Trodde inte ens att jag skulle kunna kicka igång den själv. Men tänk. Så fel man kan ha.

Det gick finemang! Och innan jag visste ordet av så växlade jag både upp och ner, kunde svänga och efter lite om och men hålla fötterna på fotstöden. Brorsan la ut lite stenar som jag skulle sick-sacka emellan och också det lyckades jag med. Dessutom tränade jag lite smått på krypkörning.
Fyfaan va roligt! Jag blev så överraskad att det gick så pass bra som det gjorde. Inte alls svårt ju! Nu blev jag ännu mer taggad på att ta hojkort jueeh... Men kommer inte ha råd.. :/

Pojkarna körde också lite moppe, sen drog de fram sina hojar och burnade loss lite.
Kvällen var ju också lite smårolig sådär. Först och främst så tog jag ett värmande och stärkande bad när jag kom hem för att värma min genomfrusna kropp. Sen blev det rester av påskmiddagen och trevliga diskussioner mellan mig mor och bror.

Tills kvart över sju. Då var det dags att åka. Hem till bror bar det. Jag, han och Jocke. Vi (Jocke) skar upp gurka och morötter och fixade dip. Vi satte och sedan med varsina brickor, slog på tvn och spelade Bingolotto. :D
Kul grej. Det var fan inte igår som man gjorde det. Och 100:- vann jag :)

Glodde igenom filmerna från dagen. Och bilder som legat på Addes mobil. De första tagna 2007. Drygt tusen bilder som vi tittade igenom. Det var kul att se faktiskt. Sen blev jag så satans trött att jag somnade på soffan. Blev väckt och fick skjuts hem, så nu ska jag sova. Allt att klart, ska bara sätta datorn i viloläge och sedan själv göra detsamma.

Nice dag. Smutt som fan. Dags att sova. Imorgon är en ny dag. Go'natt!

Min far tittade just förbi.
Han grattade mig i efterskott på födelsedagen och jag fick en present och lite godis. Jag fick ett armband. Farmors gamla. Guld, länkar. Jag tänker mig att det är såna armband som äldre ofta har. Men det är jättefint. Och just saker som går i arv sådär, det betyder väldigt mycket för mig. Jag vet inte om det ser konstigt ut om jag skulle ha det på mig. Men det bryr jag mig inte om. Jag tycker det är fint. Det betyder mycket för mig. Och därför har jag det på mig.

Det var kul att pappa kom hit. Han ringde för några dagar sen, men jag hörde inte telefonen. Brydde mig inte om att ringa upp för jag visste inte om han mådde bra eller inte. Men så hade han pratat med mamma nu på morgonen och bestämt sig för att komma hit en sväng.

Vi satt och pratade en stund i köket. Han berättade om armbandet och lite så. Vi pratade lite om bilen, eftersom den måste fixas till innan besiktningen om tio dagar :/. Jag berättade lite om Dublin och så också.
Det känns ju jävligt stelt ibland. Men någonstans måste man ju börja. Jag vill ha bättre kontakt med honom, men jag är för feg för att vara den som närmar mig. Eller jag var för feg. Det blir ändring på det nu.

Jag beundrar honom för att han vågar ta kontakt med mig. Vågar och vill. So now I'll do my part.
And that is a promise!

Have you ever wished that you could stop time? To seize the moment, hold on tight and never let it go, never let it slip away?
I have. I did. Tonight. And at the same time as I really hate that feeling, I still can't seem to find a way to stop loving it.

Var på bio ikväll med bror min, Jocke, Mitch och Alex. Vi såg Fast and Furious. (Y)
Hur som. Jag är en sån människa som väldigt sällan går på bio. Känns som att jag gör det kanske en två gånger om året i genomsnitt. Jag är praktiskt taget aldrig på bio, men de senaste gångerna som jag varit det så har jag alltid tänkt för mig själv "varför går jag inte på bio oftare?".

Ännu en gång så tänkte jag samma sak. Det slår mig alltid i början. När man precis kommit in och satt sig. Det är fortfarande reklam för kommande biofilmer och jag föreställer mig att jag skulle kunna gå på vissa av dem. Jag på något sätt längtar efter att kunna gå på dem. Gå med polarna, gå med brorsan och hans kompisar, eller gå med pojkvännen.

But there is always a catch, right? Mhm... Som vanligt. Och plötsligt är man tillbaka på ruta ett.
Det skulle ju vara så mysigt. Så härligt. Så underbart. Så... ja jag vet inte. Nu kommer vi till allt det här putti-nuttiga, som jag i vissa fall kan spy på, men som jag andra gånger verkligen kan sakna och längta efter. Att få sitta och hålla någon i handen. Att ha någon annans fingrar att samspela med. Att ha någon vars axel man kan luta huvudet mot. Att ha någon att tycka om, någon att sakna, någon att älska.

Jag vet inte riktigt vad mer jag ska skriva egentligen. Det känns som att jag skulle kunna skriva en hel bokserie om hur mycket jag saknar det; den personen. Men vad hjälper det?
It won't help me find him.
Jag önskar bara att jag kunde få känna den känslan igen. Uppleva. Behärska. Beriskas och inte besväras.

Nymålade naglar, en kväll med brudarna, en kväll i stälje, första studentskivan för i år. Helt klart; en Kanonkväll!
Jag vet att en del andra kanske inte skulle hålla med mig till fullo, men eftersom jag ser saker från den ljusa sidan och inte låter det mindre bra tynga ner mig, så ja, då var det en kanonkväll.

Först och fränst så trodde jag att skivan skulle vara i Sthlm. Visade sig sen att den blivit flyttad till Stanley's; Skönt! Närmare hem, ändå samma roliga folk och härliga stämning, inte lika stort, men who cares. Finns det hjärterum så...

För det andra; det var APA-lång kö, asså jag skojar inte. Kön var fan fem pers bred och sträckte sig bort till korsningen där nya Sandy's öppnar, för er som vet. Och ja, vi stod ju typ sist. Meeen, tur som vi har ;) Cafeteria-snubben på Wendela kommer fram och ropar på Jennifer och säger åt henne att komma fram (VIP!). Så även om vi får stå ute en liten stund så var det INGENTING jämfört med hur länge vi kunde ha fått stå ute i kylan.

Sen då, kommer in och ska hänga av oss i garderoben. "Nej, vi tar inte emot fler väskor. Tyvärr!" Okeeej, wtf am I going to do with this then, tänkte jag och Karin som båda hade varsin enorm väska med oss. Desperat ringer jag till min bror för att se om han (mot förmodan) skulle kunna komma och hämta dem eftersom vi troligtvis inte skulle kunna komma in igen om vi gick därifrån. Dessvärre skulle han gå och lägga sig precis och var väl inte direkt up for it, vilket jag mycket väl kan förstå.
Han gav mig tips om att fråga efter Christoffer (vet inte alls hur han stavar eller om han heter Cristoff bara, men aja, jag vet hur han ser ut :)). Och han brukar fixa in Brorsan mfl eftersom Adde jobbar på c-sam. Så han föreslog att leta upp honom och be honom ta hand om det. Lite schyst sådär; "min bror jobbar på c-sam, skulle inte du kunna..."
Och se på fan, det kunde han. Min och Karins väska hamnade i baren. Nice, Nice som fan! Tack bror! :)

Ännu ett problem löst. Och då var det bara att festa loss! Dansa dansa. Shakea ass. Det var riktigt roligt. Länge sen jag var ute, och ännu längre sen som vi var ute alla brudarna.
Massa kul folk, härlig stämning.
Synd att de tände och stängde av musiken redan klockan ett. Det blev rusnig mot gardesoben och kö bort till spelbordet. (Jo, du läste rätt. Det var smockat med folk på hela under och halva övervåningen.) Sjukt.

Men, efter mycket om och men så kom vi tillslut ner till garderoben och fick ut våra jackor. Sen fick jag skjuts hem av Annis far. En trevlig kväll. Den kan jag nog leva på ett tag.
Så ingen mer utgång för mig förrän (antingen Karins, eller) min egen studentskiva.
Vi får la se. Nu ska jag läsa lite, sen sova :)
G'night! Sleep tight!

Jag kom över en liten barriär idag. Efter att ha legat ute på baksidan och solat i två timmar (aaas-skönt verkligen!) så skulle jag ner på stan och äta lite med mamma.
Frågade om det var för kallt för att ha mina nya vita shorts på mig. Mamma sa att det nog skulle var det. Men eftersom jag inte är lika känslig som hon så struntade jag i vad hon sa och gick ner i shorts och t-shirt iaf.

Jag fick ganska många blickar från alla möjliga som man mötte eller passerade. Det kändes lite jobbigt att se alla gå omkring i långbyxor och vinterjacka när man själv var jävligt avklädd.
Men då bestämde jag mig: Jag ska inte bry mig!
Varför ska jag bry mig? Jag ville gå ut i shorts, jag fryser inte för jag legat och solat och fått upp värmen ordentligt, då spelar det ingen som helst roll vad de andra tycker och tänker. För så länge jag trivs så fine! Och skulle jag börja frysa får jag fan skylla mig själv.
Det är ingen annans problem än mitt eget. Ingen annan behöver frysa för att jag inte har tillräckligt med kläder på mig. Och det är väl tur det.

Jag försöker dagligen att förbättra mig på den punkten att jag inte ska bry mig om vad andra tycker eller tänker om mig eller det jag gör. Det är ändå ingen som bryr sig. Och om de mot förmodan skulle göra det, så sure, då är det upp till dem. Kul att kunna fylla deras tankar eller konversationer. Inte mig emot.

Man oroar sig för mycket för skitsaker. Saker som faktiskt inte betyder någonting.

Lov.
Inte helt fel ändå.
So far, so good, om man säger så. Vaknade inte alltför sent. Gicjk upp, nässprayade mig, tog mina piller och satte mig och läste en timme.Gjorde i ordning en macka med stekt ägg, Mmm. Åt upp mackan med stekt ägg, Nam nam! :P

Yes, så var det ju fint väder idag också, blåste lite mer och var några moln på himlen, men det gjorde inget, solen sken ju iaf :)
Hörde av mig till Nanthin för att se om vi skulle ta en simtur eftersom jag känner mig jälvigt frisk om man jämför med  den gångna månaden. Tyvärr var hon på väg in till stan så istället tog jag mitt pick-å-pack och drog ner till maren. Satte mig på bryggan, tog av mig tröjan, drog upp byxbenen, tog fram eclipse och började (fortsatte) läsa. Satt väl och läste i si-så-där en två timmar och njöt av solen. Sedan tog jag en paus från läsandet, la ifrån mig boken och la mig på bryggan. Slöt ögonen och bara njöt! Tänkte "det här är fan livet".

Låg på bryggan i en halvtimme fyrtiofem minuter, sen ringde mor och vi gick till Nancy's och åt lunch.
In en snabbis på Indiska där jag hittade ett linne, en t-shirt och en STOOOR skjorta som jag köpte :) Ibland är det okej att spendera.

Följde med upp till jobbet en stund där jag fortsatte läsa. Och efter att mamma bestämt sig för att gå på gympa så fick jag i uppdrag att ta hem hennes cykel.

Jag har inte cyklat på två år (typ, tror jag) min cykel blev ju stulen här nån vinter när det nu var... Trist. Men iallafall. Jag bestämde mig då för att ta en liten tur på cykeln eftersom det var så pass länge sen ändå. Så, cyklade en vända runt stan (btw, fyfaaan vad jag måste bättra på min kondition! Höll ju på att avlida när jag cyklade i mindre uppförsbackar, inte bra asså...)

Men, mysigt var det, riktigt härligt måsta jag få lov att säga. Solen sken, det gör den fortfarande för övrigt. Jag fick mig lite motion, vilket var jävligt skönt. Det var som sagt ett tag sen. Inga direkta planer för lovet. Ska på första studentskivan imorgon, inget dricka för min del dock, men det ska bli kul som fan ändå :)
Utöver det, inga planer. Tar det som det kommer och gör det jag känner för, det brukar bli bäst så.
Lite pluggande ska jag ta mig tid till iaf, förmodligen engelska och fysik eller nåt i den stilen. Lite kemi vore bra också. :)
Det löser sig :)
Time to fortsätta läsa!
Jalla bye!

Ibland kan jag tycka att det är jävligt skönt, rogivande och nästan roligt att städa, fixa och dona. Som igår. Ja, för det första så var det kanonväder, så jag hörde av mig till bror och vi tog en promenad ner till maren där vi satte oss på bryggan med varsin glass och snackade i solskenet.
Vid tvåtiden började det bli dags att bege sig mot systemet för att köpa öl till kvällens stundande partaj. Precis då ringer Jocke och han kommer istället och hämtar upp oss på stan och vi åker ut till Maxi där vi samtidigt köpte kvällens käk.

Tillbaka till stan där vi sedan tog en snabbtitt i några butiker (jag köpte några par strumpor, två vanliga linnen samt ett par shorts). Väl uppe hos Adde käkade vi lite mellanmål innan pojkarna åkte iväg för att träna.
Själv stannade jag då kvar och började diska undan en veckas disk hos min ungkarl till bror. Inte jättefräscht, men jag kan ju säga att jag varit med om ganska mycket värre än så.

Efter diskningen plockade jag undan på bordet och torkade av det. Släpade fram dammsugaren ur klädkammaren och förintade dammråttorna. Under tiden kom pojkarna tillbaka och bror plockade fram moppen och började torka golven. Vi började med maten som för övrigt blev jättegod! (potatisgratäng med nåt smarrigt kött och lite beasås, nam-nam!)

Det började sedan trilla in lite folk. När vi ätit klart dukade jag av och diskade undan det som vi skitat ner.
Det var en trevlig kväll. Jag drack ingenting eftersom jag käkar medicin men det var jävligt roligt ändå. Mycket musik och goda skratt.
Alla pojkarna skulle sen bege sig ner till O'learys och det blev lite hetsigt. Jag bestämde mig för att inte följa med, utan strosade omkring hos Adde några minuter efter alla hade försvunnit. Tanken slog mig att jag skulle plocka undan alla ölburkar och glas och diska undan det också, men jag var för trött och ides inte, utan gick hem istället, började läsa eclipse, men somnade mitt i ett kapitel :P

Så så var det med det. En trevlig dag, trevlig kväll, härlig start på ledigheten.
Inte lika kanonbra idag, men det vänder snart :)

Det har inte varit mycket inspiration som flödat de senaste dagarna känner jag. Kanske beror det på trötthet, kanske beror det på det fina vädret och mitt i allmänhet goda humör. Jag vet faktiskt inte. Det är åtminstorne riktigt nice att våren har kommit till oss, och också påsklovet. En vecka ledigt nu. Inte för att jag inte varit hemma tillräckligt den senaste tiden, men ja, lov är ju alltid skönt.

Jag var på sjukhuset i onsdags igen. Fick denna gång penicillin eller antibiotika eller vad det nu är. Några tabletter, närmare bestämt sextio stycken som jag ska sätta i mig under tio dagar. Detta ska då förhoppningsvis och troligtvis göra mig frisk. Och det känns bra. Jag börjar få nog av att vara hänging och småsjuk nu, och jag vill ju kunna komma igång och röra på mig lite också.

Och på tal om att träna och så, ja för det första så har jag träningsvärk :O Hur gick det till kan man ju fråga sig? Jag har då inte tränat... Men jaja, jag klagar inte, det är en ganska skön känsla. Och därför känner jag ännu mer att jag verkligen vill komma igång och träna lite, inte bara simma, utan träna ordentligt, typ gymma, typ styrketräna.
Hur lägligt är det då inte att jag och mamma påväg hem från jobbet idag träffade på Rickard Goclon som är personlig tränare & hälsocoach och har sina lokaler knappt ens två tre minuter hemifrån mig.

Han är den där äkta säljartypen, så fort man stöter på honom så börjar han babbla på om det senaste han fått in, deras erbjudanden etc. Nu frågade han mig hur gammal jag var och räknade snabbt ut att jag ska ta studenten om två månader och började berätta om det senaste. Vilket var tränging för studenter, man betalar en månad i taget och binder inte upp sig på någonting. 3-400 nånting kostade det. Han visar och berättar hur man använder maskinerna och man får personlig coachning av honom. Och jag är ju den som den och går på säljsnacket. Jag börjar fundera och kommer ofta fram till att det faktiskt kan vara värt det. Inte för att jag kommer att ha råd att fortsätta träna hos honom särskilt länge, men man kan ju ändå få med sig många användbara tips och råd.

Problemet är dock att detta erbjudande gällde mellan klockan tio och tre, om jag inte minns helt fel. Vet inte om det bara var på vardagar eller helger också, jag tänkte nog gå in någon dag nästa vecka och höra med honom. Det känns jävligt intressant. Jag är taggad inför det. Det låter bra, verkar bra, och jag är säker på att det kommer kännas bra.
Gäller det bara fram till klockan tre så kan det bli lite tight om man ska kombinera det med skolan. Det är bara på måndagar och fredagar som jag slutar så att jag hinner dit till tidigast kvart över två, och det kan ju kännas lite tunnt om man ändå ska betala 400 spänn för en månad.

Jaja, får se hur det är blir och hur jag gör. Kanske kan få lite rabatt eftersom morsan jobbar på c-sam ;)
Ibland kan man ha tur.

Och på tal om tur så hoppas jag på lite sådan när det gäller mitt jobbsökande. Jag skickade nämligen in en intresseanmälan till kommunens sommarvikariat inom hemtjänsten. Håll tummarna! (Y)

Jaja, detta får räcka för nu. Kommer nog på något annat att skiva om snart :)

Jag slutar aldrig förundras över hur irriterade, hur sönderstressade och helt upproriska folk kan bli när de vet (eller åtminstone förstår) att någon precis har försökt att ta sitt liv genom att hoppa framför ett tåg.
Det finns så mycket problem här i världen, så mycket olycka och missär. Ändå tycker vissa att världen går under när de inser att de kommer komma en kvart/halvtimme senare än planerat vartän de ska.

Jag var påväg hem från plugget, hade bara två lektioner idag, började klockan två slutade halv fem. Så hamnade såklart mitt i rusningen på väg hem. Jag har precis börjat läsa den tredje boken i Twilight serien, solen skiner, tandvärken har inte varit lika påtaglig idag som andra dagar (dock har jag varit nerdrogad och pisstrött, men det är en annan femma). Jag kände mig allmänt bra till mods, mycket tack vare vädret då som sagt. Så blev jag jävligt glad av att vara på dansen, även om jag själv inte dansade så var det roligt att bara sitta där, titta på de andra, lyssna på musiken och njuta av livet i just den stunden.

Jag satt som sagt på tåget. Musik i öronen läsandes en underbar (tror jag) bok. Man ägnar då inte alltför mycket uppmärksamhet till vad som händer runtikring en, men jag snappar ändå upp en röst som jag förstod kom från högtalarna på tåget.
Självklart har jag missat hela meddelandet och hör bara det sista som sägs vilket är "... så detta blir tågets slutstation, avstigning för samtliga." Vi var då i Flemingsberg. Jag tar på mig jackan, packar ner boken och kliver av precis som alla andra. Spanar in sig på vad folk gör eller tar vägen och tänkte att jag skulle följa strömmen eftersom jag själv missat meddelandet. Men alla står kvar på perrongen. Så, ja, jag gör detsamma.

Några minuter senare ropar de ut i högtalarna att det går ersättningsbussar istället. Alla börjar då stömma mot utgången och rulltrapporna. Det tar ca två tre minuter att gå till busshållsplatsen som fort blir överfull med folk. Jag har varit med om liknande scenario ett antal gånger just i Flemingsberg och vet att det ibland kan ta ganska lång tid innan bussarna kommer, så jag tar upp min bok och fortsätter läsa.

Står vid hållplatsen i 20 minuter, kanske mer men inga ersättningsbussar kommer och folk börjar bli mer och mer frustrerade. En stor skara människor börjar gå tillbaka mot tågstationen och andra som står kvar blir förvirrade. "Har tågen börjat gå igen?" Kvar står vi uppe vid busshållplatsen, och efter att en annan buss kommit och någon pratat med chauffören så beger sig resten av folket tillbaka mot tågstationen eftersom, jo, tågen har börjat gå igen.

Jag stördes aldrig ordentligt av händelsen och det är jag tacksam för, för det hade jag inte orkat med.
Men jag skulle ändå vilja passa på att, på ett extremt ironiskt sätt, tacka SL för deras ypperliga förmåga att se till så att information går fram till alla resenärer.
Hur länge kunde vi annars ha fått stå vid busshållsplatsen och väntat på en ersättningsbuss som aldrig kom...?