Pinkish

Jag hittade ett påbörjat blogginlägg om resan till Vemdalen som ägde rum för några veckor sedan. Det är inte klart på långa vägar, innehåller en del (läs: mycket) intärn ironi eller vad man ska kalla det. Mycket o- saker, som att det var en okul resa tex. vilket då betyder att det var jävligt kul. Också saker som är "knappt nå/så" betyder att det är jävligt mycket så. :P Bara för att försöka förtydliga det hela lite.

Jag var aningen trött när jag skrev också, så ta det för vad det är. Jag kommer troligtvis inte heller att skriva klart det :)
Det lyder som följer:

Just nu är klockan 15.03, det ä lördag och vi ligger inne i stugan. Pigga gänget :P Det snöar och är -14 grader ute. Ufft, jag har blåmärken på båda knäna, ont i arslet och resten av kroppen också. Men herregud vad roligt vi haft idag! Det har gått riktigt bra med snowboarden. Fick lite tips och råd igår av Adde och Jocke, dessa finslipade jag lite på under gårdagen, men jag kom aldrig in i det ordentligt. Men idag :) Det har gått skitbra. Asskönt flyt, eller glid kanske man ska säga (?) Hur som, jävligt nice!

I torsdags klockan ett möttes vi utanför telge energi, packade ner en platta öl i Johans väska eftersom det bara var där som det fanns plats. Sedan lastades packningen in i bussen och senare också oss själva. Ganska exakt, precis åtta timmar tog det att komma fram. Dessvärre blev det ingen sömn på bussen vilket kunde varit jävligt välbehövligt. :/ Men vi kom fram klockan nio.
In i stugan, gjorde oss så smått hemmastadda. Många fula kommentarer och lite mobbning av Jocke eftersom det är hans första gång i fjällen.

Johan bär sin väska mot köksdelen av stugan. Jag känner en svag lukt av något när han går förbi. "Fan vad det luktar öl Johan".
Varken Johan, Adde eller Jocke känner någonting. Men jo, mycket riktigt; en öl hade läckt ut i Johans väska, över alla hans kläder. Kul, tack som fan! Härlig start på resan. Verkligen.
Eftersom vi kom fram i så pass god tid hade vi bestämt oss för att gå ut på nattklubben under kvällen. Kul att ha kläder som stinker öl då...

Så vi försökte lösa problemet. Duschade av alla hans kläder och hängde sen in dem i torkskåpet. Och se på faan, de blev torra och luktade inte längre.

(Måste bara få inflika att jag hade ett par himla bra skor på mig, knappt nå hala. Jag druttade ju inte på arslet efter att ha varit där i Vemdalen i två timmar iaf. Otroligt skön smärta. Kan knappt sitta ordentligt ju :P )

Utgång blev det. Lite öl och vin innan, sen några smirnoff. Mycket dans och jävligt trevliga människor... ^ verkligen.
Det är ju så jävla många äldre människor där som tror att de är unga på nytt. Dansar som dårar och tar ingen som helst hänsyn till andra runtikring. Synd att jag "råkade" spilla "lite" smirnoff på en snubbe som knuffades som fan. Och jävligt tråkigt var det när jag knuffade bort honom efter att han trampat på, och lagt hela sin tyngd på min fot. Synd att han spillde ut hela sin öl då. Fan han behövde inte mer att dricka iaf.

Helt okej trevlig kväll ändå måste jag få lov att säga. Läggdags för tidig uppgång för att hyra snowboarden. Kände mig obakis när jag vaknade :O Helvete asså! Tror aldrig att jag har vaknat och mått värre än vad jag gjorde när jag gick och la mig. Men efter lite frukost så var man igång igen.
Ut i backen bar det. Lite ostadigt till en början, men jag kom in i ett halvflyt efter ett tag iaf. (Och Jocke den jävlen, som förutspått, hade fått kläm på hur man skulle åka efter bara två åk. Tack som fan, så var både han och bror bättre än mig...)

Ungefär femton minus tror jag att det var och blåste och snöade som satan. Vi åkte in till stugan strax efter ett för att käka lite lunch sen slutade det med att vi alla somnade i olika omgångar och på olika ställen. Runt tre bestämde sig Johan och Jocke för att åka lite till men Eliassonarna stannade inne och sov.
Tur var väl det, hade tydligen varit isigt och äckligt i hela backen.

Läste sysslingens blogg och bestämde mig för att låta mig utmanas :)
Enjåj :P

regler:
det här är svårare än du tror! kopiera (ctrl+c) detta till din blogg, utmana 5 personer och berätta det för dem.
varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn!
alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord!
om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort.
du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar (men du får skriva ditt eget namn på fråga 1)! lycka till!

 

1. vad heter du?: åsa
2. ett ord på fyra bokstäver: åror
3. flicknamn: åse
4. pojknamn: åke
5. yrke: ångloksförare
6. färg: årange ;)
7. klädesplagg: åverål ;)
8. mat: ångkok ål
9. sak i badrummet: årets upplaga av dassboken ;)
10. plats/stad: åmål
11. en orsak att vara sen: ångest
12. något man skriker: "å fyfaan va snygg de e helt otroligt alltså"
13. film: åsa-nisse (?)
14. något man dricker: åbro
15. band: ålandsbåtens ålraondband ;D
16. djur: årangutang ;)
17. gatunamn: åsvägen
18. bil: åpel vectra
19. Sång: åka pendeltåg

jag utmannar dessa 5: Samma svar som syssling :) De som känner för att anta sig utmaningn eller bara är allmänt uttråkade... ;)

Ja, herregud ja. Jag började med att plocka ihop lite av mina kläder som hängt och torkat i morsans gamla rum (numera avlastningsrum ev mitt framtida rum :D). I alla fall, plockade ihop lite kläder, började göra en kemiläxa som inte alls var särskilt svår, jobbig eller tidskrävande.

Så istället satte jag mig vid datorn (ovanligt) och spanade lite på Ikea efter garderober eller sänggavlar :) Hittade lite coola lösningar, framför allt då till garderobstänket. Går väl på en ett och två ungefär om det blir så som jag tänk :)

Morsan ringde vid ett-tiden och kollade vad jag hade för mig och lite så. Jag berättade om mina planer och hon verkade inte alltör negativ :) Trevligt.
Jag sa väl det också att jag försökt träna lite på dansen som jag ska lära ut till min dansklass, men beklagade mig över att vi inte hade så mycket plats. Hon föreslog då att jag skulle plocka undan mina kläder (som jag redan hade gjort *stolt*) och fälla ihop bodet som står i rummet så skulle jag nog få plats.

Så efter att samtalet var slut gjordes detta. Jag började plocka och fixa och dona. Insåg i samma veva att "Fan va jobbigt att det är så järvla stökigt överallt... :/ Näe, nu jävlar ska jag storstäda!" Så satte jag igång. Gick upp med lite skit på vinden. Började damma och dammsuga i hallen, slängde skräp. Torkade rent och dammsög i badrummet. Diskade all äcklig disk. Plockade undan allt skit på köksbordet, torkade av och la på en duk.
Under de stunder som jag bara kände att jag ville sätta mig och typ glo på tv eller bara vila en stund, då gick jag in i avlastningsrummet och dansade igenom dansen en eller två gånger, sen fortsatte jag med städningen :P

Det är så skönt när man känner att man får saker gjort. Och just när man ser resultat direkt också :) Helt underbart! Och mamma kommer bli glad också. Att bara få komma hem till en hall där det inte ligger en massa skit är värt jättemycket fö henne. När jag då har gjort allt annat också så kommer det förhoppningsvis att vara glada miner :) Wiiie

Jag funderade på om jag kanske ska gå förbi Görans och köpa lite tulpaner, men vi får se. Jag ska fixa och dona lite till först. Tänkte försöka få ordning i vardagsrummet också, där är det ju värsta jävla messen...
Så tja, sålänge! Det var skönt med en liten skrivpaus :)

Härlig dag ändå. Hittills åtminstone. Gick och la mig i hyfsat god tid. Vaknade ganska tidigt. Gosade lite med katten samtidigt som jag läste lite.
Upp och iväg till optikern med bara en lins i ögat. Kändes ju halvskumt. Undersökningen gick väl som väntat. "Bättre eller sämre. Så eller så?" "Öööh.. en gång till.. Hmm, den andra var nog bättre... Tror jag..." Haha, jag är så urusel på sånt där :P

Synen på höger öga hade blivit sämre och synen på vänster också fast inte alls lika mycket. Man tycker ju att det kan stanna upp och bli lite bättre istället så att jag kan operera bort synfelet.. :/ Jaja, man kan inte få allt som man vill. Jag fick iaf en preliminär lösning. En månadslins på höger öga som gör att jag ändå kan se någorlunda som vanligt. Lite suddigt och konstiga perspektiv. Men det är knappt ens märkbart. Lite jobbigt bara när man ska försöka läsa något.

Lunchade med mor, bror, A2 och Tomas. Trevligt. God mat. Begav mig sen tillbaka upp till jobbet och satt och snackade lite skit med morsan, alltid, eller som oftast, trevligt. :)
Bestämde mig sen för att bege mig ut i vårsolen och tamig hemåt för att ringa till HP, så som jag har bävat inför det. Jag skrev i ett inlägg för ett tag sen om hur olika det var att ringa för att få support och hjälp på olika ställen. På HP hade de då inget kösystem utan man kom tillbaka till receptionisten varannan minut för att sedan skickas vidare igen.

Detta hade dom fixat nu och jag placerades i kö på plats nummer två, fick hjälp efter två tre minuter.
Bruden jag pratade med guiade mig igenom hur man gjorde en batterikontroll för att se om det verkligen var så att det var batteriet och inte någonting annat som var fel. Men jo, batteriet var det. Så faxade ner fakturan och sen skulle hon skicka hem ett nytt batteri så fort faxet kommit fram. Klappat och klart! Kanoners.
Härligt att ha det ur världen.

Tänkte nu gå in på arbetsförmedlingens hemsida (tänkte skriva hämsida :) Fint) och kolla lite hur man gör för att söka utomlandsjobb. Vore ju lite kul och bra att ha information om det. Sen blir det väl till att läsa på lite om bränderna som härjar här i Södertälje. :/ Usch och fy. Hela Willys i Weda har ju brunnit ner, det är bara aska kvar typ. Och så var det väl två eller tre bränder till nu under natten och morgonen. Det är en skev stad vi lever i.
Fan dags att bege sig härifrån. Det känns som att man bara går och väntar på att någonting ska hända en själv eller ens anhöriga...

Nej, time to göra lite nytta :)

Hahaha :P Är det inte lit roligt egentligen. Det här med musik. Hur den kan påverka människor? Jag tycker det är lite intressant iaf.
Har för övrigt nästan läst ut New Moon, bara epilogen kvar :). I vilket fall, satte mig vid datorn nu bara för att chilla lite innan jag ska sova. Började lyssna lite på musik. Och ja, i iTunes så ligger det lite alla möjliga låtar, både nya som gamla.
Shuffle är igång och plötsligt hör jag några välbekanta toner. Nästan så att de är irriterande. Det är den gamla dängan Dilemma med Nelly och Kelly. Remember?

Jag lyssnade väldigt lite på radio under den tidpunkt då den låten spelades som mest, så jag slapp torteras, och kan faktiskt idag, ibland, nästan, kanske, om man känner för det, tycka att den är lite go sådär.
Jag började fundera över andra såna där låtar. Minns ni "fuck it" av Eamon? Jag minns att jag Aldrig hade hört den innan vi kom till Idre. Vi åkte dit med fjällgruppen. Ja, när kan det ha varit... 2003 kanske? Och somliga, herregud ja, det var som om det bara var den låten som var utbränd på hela skivan, och det var bara den skivan som vi hade med oss.
Daglingen. Det gick säkert inte mer än tio minuter innan någon bytte tillbaka till den låten.
Jag vet ju vad jag satt och nynnade på under bussresan hem iaf... :P

Det är roligt vilka låtar man förknippar med olika saker. Aerosmiths "I don't want to miss a thing" är ju så biblioteket på Blombacka. Det var vinter och vi - jag, Cilla, Jennifer tror jag och säkert fler - stod i Biblioteket och titta ut över skolgården där folk hade snöbollskrig och hur Noor hade värsta taktiken för att fälla folk för att sedan mula dem. Det där glömmer jag aldrig.

"Det vackraste" av Cecilia Vennersten, när jag hör den låten tänker jag alltid på Cilla. Minns att hon ville uppträda den på Småstjärnorna när hon var liten och att hon blev skitsur när det var någon annan liten flicka som hade tänkt samma tanke och var med i programmet.

"Ain't no party" av DJ Kicken & MC Q då tänker jag på första gången som jag hade fest här hemma. Eller ja, fest och fest. Herregud det var ju mest bara pinsamt. Sen att det var the trigger för grannfejden mellan oss och grannarna ovanför var ju inte så himla lyckat. Tacka gudarna för att de har flyttat ;)

Justin Timberlake har ju några låtar också.. Nähä? Jo, jag lovar. Och de första som jag lyssnade på, och verkligen tjatade ut, jag skojar inte, det var Cry Me a River och Like I Love You. Dessa lyssnade jag konstant på medan jag satt vid vår gamla dator i hallen, vår Compaq, och spelade Pinball. Vad heter det, jo Flipper (eller hur?).

När jag och brorsan var små så lyssnade vi mycket på Markoolio. Eller ja, en del iaf. Jag minns speciellt att vi brukade, eller kanske inte bukade, det hände väl, att vi satt i hans rum och tittade på Cartoon Network. Så stängde vi av ljudet på den sexiga 14" aren och spelade Markoolio istället och satt och asgarvade åt hur texterna kunde passa så bra med hur munnarna rörde sig på Cow and Chicken på tv ;)

Jag och syssling Sofia var ju roliga också :P Två tjejer, ja, hur gamla kan vi ha varit, jag vet inte... Inte tillräckligt gamla för att lyssna på Björn Rosenstöm iaf :D Vi kunde ju fan låtarna utantill och gjorde fina "musikvideos" till dem. Hur Egon gick och la sig i sängen (två pallar som vi lagt på golvet och sedan lagt en blå filt över för att det skulle bli lite mjukt). Just den bilden ploppar upp i huvudet. Och så Sockerplasten såklart :D Hahaha! Det var tider det...

Hela Takidas Make You Breath album är ju totaly connected med den sommaren då brorsan tog körkort och pumbade den skivan i den röda golfen; Pärlan.

Sen är det ju ett flertal låtar som påminner om hur man kämpade med olika danser under skoltiden. Blu Cantrell ft Sean Paul - Breath, då tänker jag på Emma Svärd (hette hon va?) och hennes polare Sabina. Gyllene Skor var ju också där i samma veva. Tredje gymnastiksalen, den lilla, med den stora stereon.
Självklart också Jennifer Lopez "Aint it funny" och Shakiras "La Tourtoura". Och så inte att förglömma Spice Girls som vi så grymt uppträdde i åttan. Oförglömligt.
Dessvärre (kanske man inte ska säga) har just Wannabe på senare dagar givit mig andra associationer. Jag ska visa er vad jag menar. (skippa de första 20 sekundrarna och hoppa in där det drar igång ;))

Jag har upptäckt att jag troligtvis har hål i min visdomstand. Jag hatar den, inte bara just den, utan alla fyra. Mina tänder var skit raka och asfina, tills de där jävla tänderna skulle komma fram och trycka på allting. Nu börjar tänderna lägga sig framför och bakom varann för att det inte finns tillräckligt med plats.

Jag fick ett brev för ett tag sen att jag skulle till tandläkaren för undersökning. Insåg för ett tag sen att under den tidpunkten så är jag i Dublin, så måste boka om tiden. Vet inte varför, men jag är ju så att jag drar ut på saker och ting. Hur som så bestämde jag mig nu idag för att boka om den och tydligen kunde man göra det på internet. "Fan va smidigt" tänkte jag. Gick in på sidan och loggade in med min kod. Sökte på tider från och med idag och framåt, alla tidpunkter på dagen. Tidigaste tiden var den femte MAJ! Så jag ska gå med hål i tanden fram till dess. Kul. Hoppas att det hela blir ännu värre så att de måste dra ut den. Jag ska fan inte borsta den tanden fram tills dess...

Bokade tid hos optikern också, vilket man tydligen också kan göra på internet. Också smidigt. Där var det inte lika stor efterfrågan på tider kan jag tänka mig. Fick en imorgon förmiddag, så får jag väl fråga om de kan komma med någon preliminär lösning. Typ månadslinser som inte är just så starka som jag behöver dom, men ändå så att det blir bättre än ingenting. För jag vägrar ha glasögon. I värsta fall får jag väl  gå med en lins, eller helt utan och vara blind.

Det blir varken något badande eller någon utgång för min del idag. Vet inte ens om jag kommer gå utanför dörren. Lär ju inte hitta hem om jag inte har linser på mig...
Så, ja, idag så vet ni vart ni har mig...

Fan fan fan fan fan fan FAAN!!!
Åt helvete med allt! Jävla skit! Det här händer bara inte, snälla säg att jag drömmer! :'(
Fuck fuck fuck! Vad faan ska jag göra nu då!?

Jag har tandvärk och tänkte att jag skulle gå och lägga mig innan det går upp för mycket i huvudet så att jag inte kan sova. Gick in i badrummet och skulle ta ut linserna. Fick inte riktigt grepp om den högra, den lossnade från ögat men jag hade den inte i handen. Utan nej, det ramlade ur, ner i handfatet där jag spolade vatten. Stängde av vattnet fort som fan men det var väl försent. Den ligger inte i handfatet, inte på handfatet, inte på golvet, inte någonstans!!!

Jag bad mamma om hjälp att leta men vi hittar den inte. Nu håller hon på att försöka få loss rören på handfatet för att se om den ligger där, men lycka till att hitta den.

Jag är praktiskt taget blind utan linser, jag ser inte ett jävla jota. Och mitt synfel är så jävla fel som det bara kan bli. Jag kan varken ha dagslinser eller månadslinser. Nej, jag måste ha ÅRSlinser. De kostar ungefär tvåtusen spänn STYCK plus undersökning och skit.
Jag måste först boka tid hos optikern för undersökning, sen ska de göra beställningen och få hem linserna. Detta tar som kortast tre fyra veckor. Med andra ord; Allt är åt helvete!!

Jag HATAR, HATAR, HATAR att ha glasögon. Jag vägrar! Men jag har väl inget val längre...
Jag kommer inte hinna få några nya linser innan skolan börjar, inte innan vi ska till Dublin.

Min värld har precis rasat samman... Så allvarligt är det. Tårarna bara forsar. Det finns inte längre något hopp.
Varför? Varför? VARFÖR?!
Jävla skit! :'(

Asså helt ärligt. Vart är världen på väg?
Jag är inne på fejan. Har inte mycket för mig, bara sitter och tomglor och ser annonserna till höger på Profilsidan. Tråkig annons tycker jag, så jag klickar på "Next Ad". Det kommer då upp rubriken "Är du 18 år?"
Självklart är det riktad reklam där endast de som är 18 får upp just den annonsen. Gissa vad det står då, jo det ska jag tala om för dig.
"Delta i spännande tävling och vinn ett års förbrukning av burgare eller Coca Cola." Jag klickar på annonsen mest för att jag tycker att det är så jävla sjukt och för jag undrar hur de mäter när de säger ett års förbrukning.

Man ska svara på några fula frågor om filmer och vilken tv-leverantör man har etc. Sen fylla i sina kontaktuppgifter. Jag struntar i detta och väljer istället att klicka upp villkoren som man måste godkänna.
Där står det såhär:
"Väljer du ett års förbrukning av hamburgare så får du ett presentkort till en snabbmatskedja på 3900kr. - motsvarande en hamburgarmeny per vecka, under ett helt år á 75 kr.
Väljer du ett års förbrukning av Cola så får du ett presentkort till ICA på 2600kr. - Vilket motsvarar 3 l. Cola per vecka, under ett helt år á 50kr."

Det sjuka är ju att denna annons går ut till 18 åringar. Artonåringar som kanske inte har det bästa omdömet om vad som är bra eller inte. Jag menar, vilken artonåring vill inte slippa laga mat under en dag varje vecka i ett års tid, och då dessutom få en hamburgare gratis. Inte nog med att de som deltar i tävlingen är dumma, vinnaren ska dessutom bli fet också...

Det är ju helt sjukt också att de vill att man ska börja dricka Cola. Som är så pass beroendeframkallande som det är med allt socker och koffein i. Och de tycker dessutom att en årsförbrukning innebär tre LITER i veckan! Det är ju helt sjukt!
Hälsosammare priser i en tävling får man ju fan leta efter. Herregud.
Jag tycker mest synd om de som faktiskt är med och tävlar, och än mer om den eller de som vinner. Har man inte redan hälsoproblem så får man...

Som sagt.. vart är världen på väg...?

Kom nyss hem från Karin. Fem sjättedelar av gänget var där. Anni kunde tråkigt nog inte närvara :/
Vi hade riktigt trevligt. Alla gjorde en varsin semla. Vi satt i köket och fikade, snackade skit, fotograferade och skrattade. Vi förflyttade oss sen till vardagsrummet där vi satte oss och tittade på lite filmer från alla våra olika uppträdanden från den tiden då vi höll på med sånt :P

Det var danser, som var riktigt bra :) Det var Black Bra spelande, som var sådär, och så var det sång som var fruktansvärt dåligt :P Och så Spice Girls så klart ;) Som är bäst.
Jennifer pointerade några gånger också att det märks att vi blivit äldre :P När vi stängde av filmen så var det nyhetssändning där Familjen Bernadotte berättade att Victoria och han den dära hade förlovat sig eller nåt. Vi alla satt och lyssnade intensivt och med intresse. Man märker att man blivit äldre när vi kan sitta och glo på en nyhetssändning :P
Vi började sen prata om framtiden och diskuterade finanskrisen och liknande. Ännu ett täcken på att man blivit äldre?

Idag fick jag dessutom ett nytt perspektiv på det här med att vara ensam. Att det kan vara ganska praktiskt. Ganska skönt. Ingen annan än mig själv att ta hänsyn till.
När vi pratade om framtiden så instämde alla på att det skulle bli lite jobbigt eftersom partnern kanske ville något annat än en själv. Vill jag resa bort några månader så kan jag bara göra det. Inte behöva vara orolig eller bry mig om någon annan. Skönt. Känns bra att man ser lite positivt i sin egen situation lite nu och då. Det gör att man får upp hoppet.

Imorgon, onsdag, 25:e, löning, och farsgubbens födelsedag, 49 år nu. Blandade känslor. Vet inte riktigt vad dagen kommer innehålla.
Vi pratade om att dra till sydpoolen för att simma och bada lite med alla galna ungar. Sen var det tal om utgång på kvällen. Skulle tydligen vara nåt jippo på 550. Får se om jag följer med. Känner mig inte direkt så peppad och har definitivt ingen lust att dricka. Men ja, som sagt; vi får la se. Kanhända att man hinner ändra sig. Det brukar ju oftast bli så. Beroende på hur far mår så kanske det ska åkas ut dit också. Det återstår att se.

Nu ska det läsas lite och kanske ätas en kiwi eller två. Möjligtvis tre ;)
Jalla baj!

Årets tjockisdag är här; Fettis-dagen. Och jag börjar med att smaska i mig en stor skål full av gårdagens fruktsallad. Efterrätten blir en apelsin. :) En hittills nyttig fettisdag för min del. Men det kommer nog att ändras ganska snart. Jag ska nämligen hem till karin vid två tiden. Då blir det till att fetta semlor så att det står härliga till ;)

Får se om alla Black Bra:are kommer eller om det blev så att några faktiskt åkte på kryssning. Ska bli roligt i vilket fall. Att åtmistone få träffa Jennifer och Karin, som det kändes som att det var evigheter sen jag såg. :/ Cilla har jag ju inte heller sett på ett par månader typ.

Var ju hemma hos Josse igår och hade lite filmkväll. Väldigt lyckat för min del. Somnade och missade slutet på första filmen, som ändå var helskum. Nån snubbe som blev kär i en plastdocka, typ som värsta barbaran och ja... Jag behöver inte säga så mycket mer än det. Det säger en del :P
Sen kollade Nanthin och Josse på Bolt, jag såg början. Och vaknade lagom till slutet på filmen :D Bra där Åsa ;)
Fick en ny vän också, Josses kissekatt, Torsten. Han kom och gosade med mig och låg på min mage under praktiskt taget hela kvällen. Mysgosigaste katten.

Och på tal om katt. Orange katten verkar må bättre :)Hon klöste till och med på köksskåpet igår (så som hon alltid brukar göra när hon vill ha mat) Så jag blev glad :)

Jag är helt såld. Yellowcard. Riktigt bra. Måste bara få säga det :) Så börja lyssna på dem du också :P

Nej, nu ska jag sköta om mina naglar lite :) Och kanske läsa lite i New Moon under tiden :)
Baaaiij!

I lördags när jag var hemma hos min bror, så var det en tanke som slog mig. Bitch slap rakt i fejan. Och ont gjorde det. Det blev så obehagligt skrämmande uppenbart. Så påtagligt.
Vi var sju pers där. Kille-tjej, kille-tjej, kille-tjej... och jag. Par, par, par... och jag.
Mina bästa tjejkompisar har alla någon. Tre av dem stadiga årslånga + förhållanden. De andra två i förstadiet, jag är inte så insatt, men i vilket fall; jag är det femte hjulet.

Jag är i vägen. Jag stör mönstret. Jag är onödig och överflödig.

Vad gör jag där? Varför håller jag mig inte bara undan? Nu när alla har någon så finns det inte rum för fler.
Det är säkert bara jag som tänker så. Men efter min uppenbarelse i lördags så kan jag inte riktigt släppa det. Hur kommer det sig? Hur blev det såhär? Vad ska jag göra åt saken? Kan jag göra något åt det, och bör jag ens? :/

Det känns påtvingat. Jag känner mig nu obekväm var än jag är. Med vem än jag är. Det är dumt, jag vet. Men så är det.
Varför kan inte allt bara vara enkelt, som förr, när man var ung, dum och ovetandes? :/

Jag måste bara få berätta, och visa, dela med mig och låta er njuta. Jag har upptäckt en helt kanonbra, supermysig, otroligt ultra-underbar låt. Måste som sagt få dela med mig.
Lyssna och njut!

Det blir tydligen ingen kryssning :P Den dagen vi tänkte åka så var det Gay kryssning :P Inte så lockande kanske. Haha.
Kunde ju varit kul.
Men men, jag störs inte så mycket av det. Känns mest skönt. Då slipper jag ta något beslut om jag ska med eller inte.

Blev lite simning idag. Och herregud va folk det var på badhuset :O Aldrig varit med om något liknande. Som en jävla djungel fan... :P
Vi fick lov att simma i tävlingsbassängen, som är mycket kallare :( Men det gick väl bra det också. Snackade lite skit och bestämde oss för att ha en liten filmkväll hemma hos Josse ikväll.
Ska bli kul :) Vi tänkte äta något gott innan också. Så det känns som att det kommer bli en skön, lugn, slapparkväll.

Jag har precis gjort lite fruktsallad som jag sitter och smaskar på :) Nam nam!
Njuter av lovet. Känns ganska bra allting egentligen.

Förutom det här med katten då. Hon har ju knappt ätit någonting på hela förra veckan. Hon börjar bli helt utmärglad. I torsdags så var det ändå okej. Hon drack lite vatten och var uppe och gick lite.
Men så tydligen, i fredags morse, när mamma gav henne vatten, så hade hon spytt upp det tio minuter senare och mamma bestämde sig för att ringa till veterinären. Hon som vi brukar gå till kunde inte. Animalen hade bara akuttider, och eftersom vi inte har någon försäkring på katterna så skulle det kostat flera tusen :/
Mamma fick tag på någon annan veterinär här i Södertälje och åkte dit.
"Det är ju ingen glad katt. Hon ser inte alls frisk ut. Det här ser faktiskt riktigt illa ut." Hade han sagt. Han trodde inte att hon skulle leva många dagar till lät det som. :(

Han tog ett blodprov för att se om det var njurarna det var fel på, men icke. Och han kunde inte förstå vad problemet var. Man skulle behöva göra en större utredning för att ta reda på vad som var fel.
Han gav henne en spruta med antibiotika, men hon reagerade inte ens på att han stack henne, och han trodde inte ens att det skulle hjälpa eller överhuvudtaget göra någon skillnad.
På honom lät det som att hon skulle dö vilken minut som helst.

När mamma kom hem hade hon försökt att ge henne lite vatten, men hon vägrade att dricka. Hon hade gått och gömt sig under badkaret, och mamma trodde att det var hennes sätt att visa att nu var slutet nära.
Men mamma fick ut henne där underifrån.

Man började ändå förbereda sig på att hon kanske snart inte längre skulle finnas här. Jag grät massor, och insåg först då egentligen hur mycket jag verkligen bryr mig och tycker om katterna. Som jag tror att jag skrev för några inlägg sedan; de har ändå varit med under halva mitt liv. Födda dagen efter min tioårsdag. Och de kom hem till oss den 25 juli samma år. Minikatterna. Sötnosarna. Familjemedlemmarna.

Fast det verkar inte som att hon tänker ge upp än. Hon verkar vara på bättringsvägen ändå. Kommer självmant och dricker, och igår fick hon till och med lite mat.
Jag är ändå vaksam. Vill inte riktigt lämna dem ensamma.
Så jag hoppas på att mamma kommer hem strax efter att jag gett mig av till Nykvarn. :)

Måste hoppa in en snabbis i duschen och fräscha till mig lite inför slapparkvällen :)
Hej hopp!

Dag nummer två i korthet:
Vaknade klockan åtta imorse. Kände mig ganska trött och inte särskilt utvilad. Tittade ut genom fönstret och insåg att det var mulet, så jag vände mig om och somnade igen. Vaknade nästa gång klockan två :) Och det av att morsan öppnade dörren..

Dagen fylldes av lite prat med morsan, lite bokläsning och lite apelsinätning. Brorsan ringde på kvällen och frågade om jag ville med och åka pulka. Det hade ju tydligen snöat massor märkte jag när jag tittade ut genom fönstret. Så pulka blev det, och snowracer. Vi byggde ett fint litet, eller ptja, ganska stort, hopp. Folk flög som vantar :P Det var gulligt.

Blev lite pulkaåkning efter bil också :P Jocke satt i pulkan, Adde körde, och jag satt i skuffen och filmade när det gick i 50 km/h.

Bar hem till Adde en stund. Fotbadade lite, sen la sig alla och vilade lite. Fick sen skjuts hem.

Nu ska jag läsa lite i New Moon, sen sova.
Go natt

Än en gång ligger snön täckande vit på marken. Det snöar. Det är kallt. Det är halt. Och har man bil, så är det roligt ;)
Brorsans polare skjutsade precis hem mig. Vi åkte brett på vägarna om man säger så. Haha. Åååh, det är så jävla roligt med bil! Iaf om man har en rolig bil. Jag vill ha en sån bil.

Igår, fredag, kände jag mig opepp på det mesta. Fick låna Jockes bil. Skulle vara chauffören för kvällen. Inte mig emot. När jag inte skjutsade så passade jag på att göra lite ärenden och bara vara ute och åka och gasa helvetet. :)

Följde med in till Angie en stund, som höll i förfesten. Många folk som trängdes på liten yta. Men det var trevligt. Senare skulle folket bege sig till O'learys (mitt favoritställe). Jag tänkte att jag ändå kunde följa med eftersom jag skulle skjutsa hem somliga efteråt. Hade inte så mycket annat för mig då heller, så istället hade jag troligtvis bara åkt hem och somnat :P
Usch va lack jag blev på vakten... Han tycker inte om mig :(
Vi stod i kö och förfrös oss innan vi kom fram och killen med auktoritet skulle kolla på legitimationerna. Han frågade hur många vi var, någon sa fyra (tack för att de glömde mig...) sen ändrade vi oss till fem. De fyra killarna i sällskapet som jag stod med, som alla hade druckit, kom in utan problem. Släppte förbi dem, och tänkte strunta i mig och jag typ: "Men hallå, jag då, jag är också med dom". Vakten sa åt grabbarna att gå in sålänge. Jag visade körkortet och han flyttade blicken mellan det och mig några gånger. Efter en lång stunds tystnad:
"Mmmm... Vad är du för stjärntecken?" fortfarande med blicken på körkortet.
*suck* tänker jag... "Vädur."
Han måste tänka till ett tag, tittar länge på körkortet och säger sen "Mmm..." "Vad är dina sista fyra?"
Ännu mer suck, palla vara dryg liksom. Jag säger mina fyra sista och han tittar upp på mig, och sen efter en stund fokuserar han på körkortet igen. Tystnaden är total en lång stund.
"Hmm... Vilket datum tog du körkort?"
Men herreGUD! Vad är ditt problem? Okej, men asså, det räcker. Små irriterad, eller nej, fan flyförbannad säger jag "Den tjugofemte juni."
Han tittar på körkortet ett tag till och säger sedan, så oentusiastiskt som man bara kan: "Mm, välkommen då."

Pfft...

Jaja, väl inne var det väl inte så jättekul. Men kan ju bero på allt möjligt. Både stället, människorna som är där och mitt humör som droppade lite.
Allt som allt, helt okej kväll. Kul att få köra lite bil.

Första dagen på lovet då (om man nu vill se det så, och det vill jag :P). Blev chill.Drog hem till brorsan vid två (?) kanske klockan var. Satt där och, ja, mest satt. Det var jävligt fint väder och brorsan kom med den idén att vi (fem som var hemma hos honom, kanske några andra) kunde köpa en engångsgrill och lite korv och åka ut till Måsnarn och grilla. Mycket grejen med det hela var just att det var fint väder och det kunde vara skönt att komma ut lite.
Istället tog en tur med bilen, släppte av två flickor, sen tillbaka till bror, kollade lite på tv medans han och jocke sov. (tror att jag också slumrade lite, för när jag öppnade ögonen igen så var vi två pers till och klockan var runt sju kanske.)

Vi bestämde oss för att åka ut och grilla iaf, fast på kvällen. Bright. Verkligen. En sväng till Maxi, sen bar det ut i naturen.
Svinkallt var det, och mörkt. Men vi grillade. Eftersom jag inte ätit något förutom frukost på hela dagen så var jag ganska hungrig.
Det blev lite marshmallow-grillning också. Men kylan blev efter en stund alldeles för påtaglig och vi åkte ist hem till Adde.
Spolade i lite varmvatten i badkaret och så satt vi där, fyra pers runt kanterna, fotbadade och grillade marshmallows över värmeljus. :P
Det var mysigt.
Sen var det allmänt trött stämning. Vi satt och spelade lite kort, kollade lite klipp och filmer. Slutligen fick jag som sagt skjuts hem.

Nu är jag så trött så att jag skulle kunna somna ståendes nästan. Så en fight med tandborsten och sen blir det attack mot kudden.
Första dagen avklarad, eight days to go :)
Natti!

Jaa, då var det lov då.
Med allt vad det innebär.
De få planerna som jag hade för lovet, eller ptja, tankarna är väl den rätta benämningen, sprack på grund av det som hände med Nancy (min bil).
Vi får se vad som händer istället och hur saker och ting ter sig. Det blir nog bra till slut.

Planerna för idag då? Många. Många erbjudanden hit och dit. Men nu verkar det som att det blir en nykter kväll. Jag ska vara chaufför. :) "Men bilen då?" tänker ni kanske. Jo, jag ska få låna en sådan. I gengäld ska jag skjutsa ikväll.
Tänkte snabbt hoppa in i duschen och fräscha till mig efter dagens ansträngning på sydpoolen. Sen bär det nog iväg till järna en sväng. Ska kanske slå en pling och säga att jag tänkte titta förbi? Vi får se :)

Jag fick höra några dåliga nyheter idag. Blev väldigt ledsen. Började gråta. Men var tvungen att hålla igen. Skulle ju träffa Nanthin och Josse. Jag har varken tid eller ork att skriva om detta nu, så jag skiter i det.
Tänkte köra en snabb liten uppdatering på läget, och ja, nu är det gjort.
Jalla baj!

Varför ska det alltid göra ont? Kan inte smärtan bara upphöra, istället för att bara flyttas runt, ändra färg, form och offer?
Är det inte magen, så är det knäna. Är det inte knäna så är det axeln. Är det inte axeln så är det nacken. Är det inte nacken så är det huvudet. Och är det inte huvudet så är det hjärtat...
Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Det känns inte som att det finns någonting som jag kan göra. Smärtan är outhärdlig, varän den befinner sig.

Jag längtar efter den dagen då jag blir kär igen. Det var så länge sedan jag kände den känslan. Jag minns den knappt. Och vet inte ens om jag skulle känna igen den när den uppenbarar sig. Om den uppenbarar sig.
Jag känner mig så kall; känslolös. Det är som att jag försöker skydda mig själv med någon slags stålsköld. Ogenomtränglig. Men det leder bara till att jag sluter mig själv. Jag stöter bort allt och alla som kommer nära. Jag vägrar släppa någon inpå livet. Jag vågar inte. Jag är för rädd. För feg.

När hände detta? Var gick det snett? Och varför blev det så?
För stort engagemang? För stora hopp? För höga krav? För många snedsteg? För många obetydliga crushes som jag la för mycket vikt och känsla i? För många svek? För många lögner? För få föräldrar?

Jag bara undrar...

För varför ska det vara så? Varför känner jag mig ensam? Varför är jag ensam?
Varför ser jag allt som alla andra har? Hur kommer det sig att jag inte värderar mitt eget liv, min familj, mina vänner? De är ju där. De betyder något. De betydet mycket. Det betyder mycket. Men finns de? Är det på riktigt, eller bara fake? Jag vet inte...

Kommer jag någonsin kunna vara tacksam? Kommer jag någonsin kunna nöja mig?
Kommer jag någonsin vara nöjd?

I don't get it...
Jag är så himla trött. Hela tiden. Verkligen konstant trött. Gick och la mig igår efter maten. Skulle "bara vila lite". Mm, bara vila lite i en sådär fyra timmar. Jag vaknade, det var mörkt, jag trodde att klockan skulle vara runt fyra fem kanske, och det snart skulle vara dags att gå upp. Men nej. Klockan var "bara" kvart över tolv. Det var tänt i hela lägenheten och morsan var fortfarande vaken, till min stora förvåning. Jag gick i alla fall in i badrummet, tog ut linserna, bortstade tänderna etc. Satte mig vid datorn en stund för att se om det hänt något. Jo visst hade det det. Så jag satt väl där en kvart kanske. Kände att jag började vakna till, så jag bestämde mig för att krypa ner under täcket innan det skulle bli helt omöjligt att somna.

För sent... Jag låg och vände och vred mig resten av natten kändes det som. Självklart somnade jag, men inte långt efter (kändes det som) så vaknade jag igen.
Tack vare att det var så jävla kallt igår, både mamma och jag var skittrötta, och för att jag tydligen (märkte jag) inte känner någon förutom min bror som har bil, så var det ingen som handlade igår. Detta betyder att vi varken har någon blåbärssoppa (som jag äter tillsammans med flingor till frukost, eller något bröd. Eller några apelsiner. Med andra ord; ingen som helst frukost för min del.

Havregrynsgröt, njae... Min mage brukar inte tycka om det så ofta. Det händer att det går, ibland. Men jag kände redan nu att det inte skulle bli bra om jag åt det.
Jag är hungrig. Det finns ingen frukost. Om jag inte äter kommer min mage bli sur, och därmed också jag. Och för att inte tala om hur trött jag kommer bli.
Jag tog därför lite av gårdagens rester; wok, till frukost. :P Känns ju lite sådär halvskumt. Men det fick väl funka eftersom det var det enda alternativet..,

Så nu var det nog dags att klä på sig, borsta tänderna och packa väskan, sen bege sig till det så underbara placet, som jag saknat något obeskrivligt.
Hoppas alla får en bra dag!
Hej hopp!

Jag fick min avi idag, jag ska ut till maxi och hämta ut min klänning. Hoppas hoppas hoppas, och tror att den är skitsnygg och kommer sitta som en smäck!
Var och simmade och tänkte att jag bara skulle upp, hämta bilnycklarna och avin och sen åka ut till maxi och handla mat samtidigt.
Kommer ut till bilen, ser nå skit som ligger på marken som jag sparkar undan lite lätt. Tar sedan fram nyckeln för att sätta den i låset, men ja. Det finns inget lås, utan det är ett runt hål i bildörren... Jag inser att "skräpet" som jag sparkade på var dörrlåset. -.-

Jag öppnar dörren, som jag inser måste vara öppen eftersom det inte finns något lås. Sätter mig i bilen och försöker ringa till mamma, men kommer inte fram. Samma sak med brorsan; det tutar upptaget. Jag sitter nu bara, funderar, ser mig omkring. "vad gör jag nu då..?" liksom. Jag ser en skruvmejsel som ligger på passargerarsätet, det är inte våran. Jag försöker komma på om de stulit någonting, men icke. Allt som låg i bilen ligger på praktiskt taget samma ställe. Stereon, eller ja, radion med kassetbandspelare är kvar. Parkeringspengar och skit är kvar. Allt ser ut att vara i sin ordning. Så jag tänkte att jag väl kunde åka ner till jobbet och berätta för morsan. Men när jag ska sätta nyckeln i tändningslåset så är det något som tar emot. Först då förstår jag. "Självklart var det ingenting i bilen som de ville stjäla, de ville sno själva bilen. Jag försöker några gånger att lirka in både nyckeln och skruvmejseln för att se om det går att vrida om till tändningen men jag lyckas inte.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, så jag ringer jag till Anni. Vet inte varför egentligen. Tänkte kolla var hon var, vad hon gjorde, om hon visste vad jag kunde göra, men mest bara för att ha någon att prata med. Så fort hon ringer upp börjar det tjockna i halsen, jag får svårt att prata och tårarna börjar rinna.
Jag berättar vad som hänt och hon frågar om lite praktiska saker och jade ja. Det känns med ens bättre när man fått prata lite. Jag bestämmer mig för att gå hem igen och försöka ringa morsan hemifrån ist.
Men får fortfarande inte tag på henne. Ringer då bror. Börjar tjura igen :P Frågade om han kunde skjutsa ut mig till maxi, men han hade dessvärre andra planer... :/
Morsan ringde sen upp, jag började gråta IGEN :P Haha. Berättade vad som hänt. Hon sa att hon trodde att katten hade dött med tanke på hur jag reagerade. Då började jag ju tänka på det och kände att jag var tvungen att gå och leta upp henne så snart jag lagt på luren.
Hon låg kvar under madrassen i mammas säng, på samma ställe som hon legat på förmiddagen. Men hon levde iaf.

Det kändes lite bättre, men jag blev så ställd när jag hade planerat så bra vad jag skulle göra och byggt upp mina förväntningar, så jag kände att jag ändå ville göra någonting. Ringde till Koffa för att se efter vad han hade för sig.
Olägligt som vanligt, han skulle iväg och käka precis. *suck*... Men vi pratade en lite stund, och än en gång började tårarna rinna :P för i helevetet här asså, hur sentimental får man lov att vara? Herregud.

Skönt dock. Att få gråta lite menar jag. Det känns på nåt sätt som att det var ett tag sen. *-/ Hmm, jaja... Men men, finns inte så mycket jag kan göra just nu. De som vet säger att det tydligen inte ska vara så svårt att fixa det där med de båda låsen. Så får väl hoppas på det då.

Känns ju som att planerna om att åka någonstans på sportlovet sprack nu.. :/ Om man inte fixar bilen innan dess. Blir nog inte så dessvärre...

Sååå... Någon som har lust att följa med på kryssning? ;P
Galaxy, 40:-/person under sportlovsveckan ;) Taget, right?
Kom igen! Så kan jag få visa att jag inte är helt oduglig på att festa på kryssning (A) ;)

Jaha, då hade man läst ut Twilight då. Vafan! Den kan ju inte sluta såhär! Jävla skit :P Och nu måste jag vänta ända till imorgon för att få nästa bok! Jag har abstinens! Jag måste måste MÅSTE läsa! :P
Haha, sjukt vad man kan leva sig in i andras fantasier och berättelser. Helt utomordentligt bra bok, rekmenderar den verkligen! :D

Jagvaknade inatt, runt tre tror jag klockan var. Jag var ganska pigg, så jag bestämnde mig för att läsa lite. Blev väl drygt två kapitel tror jag. Jävligt spännande, jag ville inte lägga ifrån mig boken, men gjorde det i alla fall. Sen somnade jag. Och drömde. Herregud vad jag drömde. Drömen var ju en rip-off utan dess like :D Haha! Minst hälften var ju taget rakt av från Twiligt. Jag var jagad, var tvungen att gömma mig. Fast ja, allting utspelade sig här i södertälje, med mina nära och kära såklart. Den skulle jag gömma mig hos min far, som tydligen bodde på Nygatan i en helskum lägenhet, massa trappor överallt, trångt, skumt. Min bror bodde där också. Och ja, jag kan inte förklara, allt vara bara så himla skumt...
Lite läskigt, men samtidigt intressant och kul.

Fan jag som tänkte skriva av mig nu, men så messar Nanthin och vi ska iväg och simma :)
Så det får bli senare. Ciao!

Jag är orolig. Orange katten är sjuk. Eller det verkar så iaf. :/ Hon har inte ätit på flera dagar, utan bara kräkts. Hon börjar nästan se utmärglad ut. Ögonen börjar sjunka in och hon ser bara allmänt ynklig ut...
Allt hon gör är att komma fram och dricka vatten lite nu och då, sen går hon och gömmer sig någonstans. Håller sig undan. Blir hon inte bättre snart får vi lov att ta henne till veterinären :/

Det slog mig för ett tag sen. När Missan var borta. Eller inte borta. Men mamma sa att hon inte sett henne. Hon hade inte kommit och ätit på kvällen och hon kom inte ut i köket på morgonen heller. Mamma visste att balkongdörren varit öppen, så hon sa det till mig och bror att hon kanske ramlat ut. Eller, så berättade hon, att när katter inte mår bra så springer de inte runt och gnäller, utan de håller sig undan, kryper in i någon vrå och dör. :O
Jag stör mig ofta på katterna. De hårar ner överallt (jag har inte ett enda klädesplagg som det inte är katthår på). De är asjobbiga när de löper, och oftast mest bara allmänt irriterande. I början, när de var små (och också jag var liten) så var det ju jätteroligt. De var så gulliga, söta och bara helt underbara. Jag lekte konstant med dem, jag byggde såkallade "katthus" av kartonger, kuddar och filtar där de kunde ligga och sova.
Men sen tröttnade man. Förmodligen någonstans där då tonåren slog in. Puberteten och hela det där köret. Både på mig och på kattena. Många gånger ville man bara att de skulle försvinna.

I vilket fall, när mamma berättade att Missan inte visat sig på ett tag, började man frukta det värsta. Tänk om hon faktiskt ramlat ner från balkongen? De har aldrig varit utomhus våra katter. Så om hon, mot förmodan, skulle ha klarat fallet oskadd, så skulle hon vara i en helt ny värld full av faror. Eller om hon skulle skadat sig vid nedslaget men ändå överlevt. Stackars liten! Vi skulle i så fall troligtvis aldrig hitta henne.
Eller om hon inte hade ramlat ner från balkongen, utan gått undan, kanske krupit in under badkaret, eller in i en garderob eller under soffan, lagt sig där och bara dött.
Vad tomt det skulle kännas utan henne. Hur skulle Norpan reagera (den orange katten) om Missan, hennes syster, inte längre fanns? Hur skulle jag reagera?

Jag insåg plötsligt hur mycket jag tycker om dem. Hur länge de varit med. Vi har haft dem i snart nio år. Det är nästan precis halva mitt liv. Det känns inte så. Inte alls. Än en gång blir man påmind om att liv kan ta slut. Tiden flyger förbi. Och man måste ta hand om, älska, och också visa det, för sina nära och kära, och också för resten av världen.
Jag tänker inte säga att livet är för kort, det är fan det längsta man någonsin kommer att ha (så vitt jag vet). Så det bästa vore väl om man fick ut så mycket som möjligt av det. Inte låta ett år, en dag, en timme eller en sekund gå till spillo. Njuta så mycket det bara går, varje tillfälle man får (eller tar sig). Prioritera och omprioritera. Ta reda på vad man gillar och vad man tycker är viktigt. Ta hand om sig själv och alla andra man bryr sig om.

Ja, låter bra va? Lättare sagt än gjort dock. Men som sagt, det skadar aldrig att försöka :)
Jag vill så gärna må bra, och att allting ska vara bra. Men det kommer aldrig bli bra, eller hur? Inte så bra som man vill ha det. Då skulle livet inte vara nå kul. Man vill ha motgångar, utmaningar. Livet ska vara oförutsägbart. Annars är det inte spännande, knappt värt att levas...

Vilken tur då att man inte kan se in i framtiden, right? Tycker jag iaf. Man får försöka nöja sig med att vara oviss, inte ha den blekaste. Och istället hela tiden göra det bästa av allt. Inse att man inte kan kontrollera varenda liten sak som händer. Trivas i vilken tillvaro man än befinner sig i. Försöka se saker och ting från den ljusa sidan. Aldrig låta någon trycka ner en eller trampa på en. Inte se ner på sig själv, utan tänka att man kan klara vadän man tar sig för.

Värsta predikan det här blev då :P Shit asså.
I vilket fall, vi hittade Missan sen. Mamma hade råkat stänga in henne i gardesoben. :P Hon mådde bra, men var aningen hungrig och kissnödig när hon släpptes ut bara. :)
Nej, nu ska jag göra något annat. Vet inte vad, men inte sitta här iaf.
Hej hopp!

Kom nyss hem. Eller ptja, nyss och nyss, för kanske en timme sen eller så... Jobbade lite med gitarren efter skolan. Det gick sådär. Ganska bra, men vi var alla jävligt trötta och omotiverade. Det blev movietime ist :P The Pursuit of Happyness (Happiness) med Will Smith. Riktigt bra film. Verklighetsbaserad. Och hemsk.
Det var hur som jävligt skönt att bara chilla lite. Ta det lugnt. Titta på filmen och koncentrera sig på den. Det händer inte mig särskilt ofta. När jag glor på film brukar tankarna vandra iväg. Jag tittar men jag ser inte. Jag lyssnar men jag hör inte. (Yrrol ;))

I vilket fall; jävligt skönt. Jobbigt att komma hem så sent dock. Jag tänkte att jag skulle simma när jag kom från skolan. Hade med mig saker och allt, men nej, jag var på stationen vid sju, så nej tack.. Fatta hur mycket folk det skulle varit på badet. Och jag som redan hade huvudvärk, den hade ju inte direkt förbättrats om man säger så.
Får bli simma imorgon ist.

Huvudvärken har bara blivit värre. Nästan så jag funtar på att ta en alvedon :/ Skulle vara skönt att bara gå och lägga mig faktiskt. Det dumma är bara att varje gång jag känner så (nu är inte ett undantag) så har jag en tvångstanke att jag måste gå in på tv.nu för att se om det är något jag vill eller borde titta på...
Dumt, korkat... Är jag trött så borde jag bara gå och lägga mig och sova.
Jag vet inte varför, men det verkar som att jag har någonting emot att natta kudden för tidigt. Är det inget lockande på tv (som nu) så ser jag efter om det är någon rolig inne på msn (inte det heller) eller om det finns något annat, vad som helst, som jag kan göra,. Bara för att slippa sova. Slippa är ett dumt ord i det här sammanhanget, men ni förstår vad jag menar.

Men jag trror faktiskt att jag ska trotsa mig själv idag. Jag är så jävla trött och har sån extrem huvudvärk att jag verkligen inte orkar stanna uppe mycket längre...
Så jag säger godnatt till folket!
(troligtvis blir det kanske lite läsning innan ögonen sluts ;))

Iiiiiih!!
Jag är skitnervös :S Spanade runt lite på tradera igår. Skulle se om det fanns någonting fint. Och jo, jag hittade en ursnygg klänning. Jag är verkligen ingen klänning-människa. Men den där var skiiitfin! Så jag tänkte "varför inte?"
Jag blev medlem och läste igenom avtal och shit (herregud vilken tid det tar...) men just när det handlar om pengar och så, då tycker jag att det känns ganska viktigt att läsa igenom villkoren ordentligt. Det skulle ju kunna stå vadfan som helst, och oftast så klickar man ju bara på att man läst det och accepterar. Visar det sig sen att du blir totalblåst så har du ingenting att säga till om, för du accepterade villkoren. (Där har vi nåt som mor min har lärt mig att man ska göra!) :)

Hur som helst. Jag höll mig lite uppdaterad på budgivningen idag för att se om folk var jätteintresserade av den där klänningen. Två stycken hade lagt bud. Och likaså gjorde jag när det var två minuter kvar :) And guess what? :) It's mine! ;)

Jag var helt speedad här i flera minuter medan budgivningen fortfarande var igång. Jag ville ju ha den. Och jo, ja.. Jag fick den. Eller fick och fick, jag ska ju betala för den också.. :/ Inte lika kul kanske, men den är fin :P Jag får hoppas den är lika fin i verkligheten (och på mig :S) med tanke på det där priset.. Ojoj..

Dagen i övrigt har varit lugn. Läste lite i Twilight när jag vaknade, sen sov jag lite till. Och läste lite till ;) Sen började jag faktiskt plocka undan och småstäda lite i mitt rum. Se på faan.
Jag började spana lite mer ingående på filmen som jag lånade av Jennifer för ett tag sen, från Estrad, när vi dansar till Shakira. Jag tänkte ju att jag skulle försöka lära delar av den till min dansklass i skolan. Så jag har studerat och memorerat. Lite svårt att dansa när man knappt har något utrymme bara. Och när man har ont i knäna. Fan, lyckades dessutom göra illa vristen två gånger, haha, det bådar inte gott kan jag ju säga.

Tanken var väl att jag skulle försöka plugga lite i helgen också, det gick ju sådär... Eller ptja, om man ser Twilight som läxa så har jag ju pluggat en hel del ;) Haha

Igår var en lugn kväll. Jag hade inte bestämt mig för om jag skulle haka på bror hem till honom och senare utgång. Men jag kände att det nog var bäst för mig att stanna hemma. Vi beställde pizza och satt och tittade på Melodifestivalen, som för övrigt sög (!). Usch och fy, det går utför för det här landet måste jag säga.

Är det inte längre meningen att man ska vara med för att vinna utan för att marknadsföra sig själv? Markoolio liksom. Hur tänkte han? Vad hade han på sig? :S Och så alla dessa urgulliga gamlingar som gör comebacks. Vad i helvete... Det första bidraget, två kvinnor, inte extremt gamla, men ändå, de hade lovat sig själva att aldrig mer vara med i Melodifestivalen. Jag håller med morsan som sa "varför kan inte folk hålla vad de lovar...?"
När det var dags för röstning var det bara rockbandet (om man nu kan kalla det så) och Måns som jag överhuvudtaget mindes någonting av. Vilket bra intryck de andra måste ha gjort... -.-

Yeah yeah, ska hjälpa till lite med maten tror jag. Morsan har ju inte direkt varit något solsken idag, verkligen inte... :/
Jobbigt. Jag vågar ju fan knappt säga något med rädsla för att hon ska dampa ur på mig. Så jag har försökt att hålla mig undan så gott det gått hela dagen. Men får väl försöka konversera lite nu kanske. Eller så skiter jag i det. Får se...
Hoppas alla haft en bra helg och får en underbar vecka. Det ska jag försöka med iaf :)
Tjarrå!

Mitt speedinlägg igår var menat att vara lite längre, men brorsan ringde som sagt och sa att det var väldigt jävla dags att knalla ut. Så det blev ett abrupt slut. Jag tänkte hur som helst att jag skulle tipsa om ett band, en grupp, eller vad man nu ska kalla det. The Veroicas. Om du inte har hört dem så rekomenderar jag starkt att ta sig en titt vad det hela handlar om, eller några lyssningar.

Det är så nice, för vissa låtar är såna som man verkligen bara deppar till, andra blir man helpeppad av och det är många av dem som man bara kan chill-lyssna på :) Helt underbart!
Låtarna "4ever" och "Hook me up" är två, enligt mig, kanonbra pepplåtar. "Speechless" är lite deppigare, men ändå hoppfull och bara jävligt bra. "Nobody wins" är också himla skön.
"Secret" är den låten som fick mig att utforska dem lite mer. Låten är en aning udda kan jag tycka nu, men eftersom det är tack vare den som jag lyssnar på dem nu så måste det ju vara något bra med den :P

Jag tycker verkligen att du ska ta dig tid att hitta dessa låtar och lyssna på dem, och precis som jag, bli förälskad i dem :)

Är det bara jag eller ser framtiden helt plötsligt lite ljusare ut?
Solen har tittat fram lite mer de senaste dagarna. Jag har börjat uppfatta fågelkvitter och jag inbillar mig att våren faktiskt är på väg.
Ni vet när marken börjar torka, asfalten blir ljusgrå istället för mörk och tråkig. Bara det känns som ett vårtecken för mig. Det behövs inga knoppar, gräs eller blommor för att jag ska få förhoppningar om att våren och sommaren är på väg. Nej, vad jag behöver är torr asfalt och lite solsken. Då blir jag glad. Kanske inte helt så glad som man skulle vilja, men ändå gladare än om det är mulet, regnigt, blött och mörkt.

Jag tittar ut genom köksfönstret och ser skuggorna som solen inte lyser på. Jag ser alla träd som visar på att det är vindstilla. Jag ser knappt någon snö på marken och jag ser en klarblå himmel. Det gör mig hoppfull. Det gör mig glad. Och det känns bra :)

Åsa är sugen på ostbågar, av allt... -.-

Gårdagen då...
Jo, kul. Trevlig, riktigt nice fest :) Inte så många, men desto trevligare. Grattis till Danne som fyllde 22. Kom dit, drack lite öl och lite vin. De satt och rökte vattenpipa i köket, och jag insåg ganska snart att om jag kom någonstans i närheten av den där saken så skulle min kväll sluta illa.
Likt förbannat ska man ju ge sig på den där jävla vattenpipan. Jag var ju bara tvungen att prova... Mm, och det gick ju jävligt bra. Slog till i huvudet direkt. Och det blev inte så mycket bättre av att folk satt och puffade i köket, där också jag befann mig. Och Jocke försökte truga mig att dricka mer vin för jag var trött.

Men vi hade fan riktigt trevligt, satt och sjöng och spelade gitarr i köket. Musik och folk i vardagsrummet. Det var chill, det var soft. Det var nice! :)
Sen började jag känna av allting. Kände att jag nog behövde få upp en del. Gick in på toaletten, men ingenting kom.. Så när jag ändå satt där på golvet, trött som jag var, så besämde jag mig för att lägga ner på golvet och vila lite. Power nap. ;)
Gick sådär då :P
Fick höra nu idag att Jocke var och knackade på två gånger utan något gensvar. Sen hade danne öppnat dörren och de hjälpte mig in i hans rum och la mig på sängen. Jag minns att brorsan kom och kollade till hur jag mådde, så ringde han runt till lite polare och lyckades fixa skjuts till mig så att jag kom hem. Tackar så hjärtligt! (så här på alla hjärtans och allt ;)) I owe you one :)

Jag fick till och med lite godis av de som satt i bilen :) Smarrigt!
Kom hem safely och tog till och med ut linserna innan jag gick och la mig. Det blev dessutom lite msn:ande, som iofs gick sådär, med tanke på mitt tillstånd. Sen blev det sängen. Sova sova sova.
Vaknade av solen, runt åtta tror jag, men valde att somna om. Jag hade sån extrem huvudvärk. Vaknade lite senare och bestämde mig för att gå upp. Fortfarande huvudvärk och illamående. Drack en liter vatten och bestämde mig för att fortsätta titta på Twilight i alla fall, och kollade klart. Åt frukost. Sen insåg jag att det var (är) jävligt fint väder ute, så jag tvättade bort sminket från gårdagen, tog på mig lite kläder, tog med mig boken och gick ut och satte mig på berget i solen och läste en stund. :) Jättemysigt. Blev lite kall om rumpan bara, så jag stannade inte ute så länge som jag tänkt mig.

Ja, och nu sitter jag här...

Nu när jag kommer ihåg det, när jag sitter här vid datorn, så måste jag bara skriva en sak som jag tänkt på i säkert över tre veckor att jag ska skriva. Saken är den att jag alltid kommer på det på morgonen, när jag har bråttom till skolan, står i badrummet och borstar tänderna :P
Låter det skumt? Ptja, lite kanske. Det är inte värsta grejen egentligen, det är bara någonting som har, ja, kanske inte stört mig, men som sagt, jag har tänkt på det praktiskt taget varje dag...
Ni vet, eller kanske inte, men iaf, att på Facebook så finns det en fin liten chatt-funktion. Ungefär som msn. I vilket fall, när man får ett meddelande, så precis som på msn, kommer det ett fint litet ljud. Bara det att facebook-ljudet är mer diskret; bara ett litet blipp, eller blupp. Jag vet inte, svårt att förklara.
I alla fall... Jag kommer att tänka på det där facebook-ljudet praktiskt taget varje gång som jag borstar tänderna på morgon. Aldrig på kvällen :/
Hur som... Anledningen till att jag tänker på det (nej jag är inte skadad) är för att tandkrämstuben låter så :P
Hahah. Jag vet, jag är sjuk... :P

Nu är det såhär. Jag berättade om scenariot igår. Om utgången, hemmakvällen och festen. Och jag har bestämt mig för det sistnämnda. Jag är inte jättetaggad egentligen. Men jag får väl se till att göra det bästa av situationen. Hoppas på att det är taggat folk där som kan dra med mig. Förhoppningsvis, troligtvis.

Jag har fortsatt läsa Twilight. Fortfarande lika såld, om inte ännu mer. Laddade hem filmen också och började kolla. Men usch nej. Jag tror inte att jag vill se hela. Började och kollade ungefär så långt som jag kommit i boken. Några snubbar förföljer henne i en skum stad.
Men det är så mycket som är så annorlunda i filmen om man jämför med boken. Och boken är ju helt klart bättre!
Jag är fortfarande lite kluven. Men tror ändå att jag dissar filmen och kör på boken ist :)

Bror ringde precis så jag måste pysa, herrå! :) Hoppas både ni och jag får en trevlig kväll :)

Ufft...
Fan, här försöker man med alla möjliga saker och ting. Jag lyssnar på bra musik. Eller iaf varierande musik och mycket av den är ganska peppande. Sån musik som man blir glad av. Och jag blir glad. Jag känner mig litte bättre till mods, men sen så fort jag börjar tänka eller låten tar slut så sjunker jag igen.

Kände samma sak idag i skolan. Jag, Maja och Linnéa var på väg till skåpen (förmodligen från matsalen) gick igenom SAM och fulade oss lite. Jag och Maja drog lite citat från Scooby Doo parodin på youtube (som ni bara måste se om ni inte redan har det) (http://www.youtube.com/watch?v=cLNvmoeAktE). I vilket fall. Vi gick och asgarvade. Hade skitkul. Men så slog tanken mig; "hur roligt har vi egentligen?" Jag är fan inte så glad som jag kanske ger intrycket av. Och så är det jävligt ofta.
Snackade om det bara för en liten stund sen. Jag ger ofta första intrycket av att vara en glad, positiv, framåt och bekymmerslös person. Jag har nämligen insett att om jag visar att jag är ledsen, sur, nere eller deppig, då behandlar folk en också som att man är det.
Man lyfts liksom inte upp av sina vänner som man kanske skulle vilja. Och jag skyller inte på någon, för det är helt naturligt att man som människa gör så. Men man mår ju oftast bättre om folk behandlar en som om man vore glad, istället för att oja och beklaga sig över dina bekymmer.

Det kan ibland kännas så otroligt fejkat. Varför ska man låtsas vara glad om man faktiskt inte är det? Är det inte bättre att visa världen att man inte är perfekt, inte alltid är glad och inte alltid är positiv? Nej. Jag tror fan inte det.
Jag berättade i ett inlägg för ett tag sen om min, ja depression, eller vad man nu ska kalla det, som ägde rum under större delen av andra ring på gymnasiet. Jag minns inte om jag skrev det i inlägget men det var i alla fall så att vissa dagar kände jag mig bättre. Jag kände att det här faktiskt kunde bli en bra dag. Jag kanske kunde försöka vara lite positiv. Men när man sen kom till skolan och träffade vännerna som var inställda på att man också idag skulle vara totaldepp behandlade en så. Jag blev deppig, för att jag varit det innan, och alla var inställda på att jag skulle vara det, kanske inte för att jag verkligen var det.

Till slut blev det som en grej. Åsa var deppig, så var det bara. Och många dagar kände jag mig deppig, kanske inte för att jag nödvändigtvis var det. Men för att det var enklast så. Att ha ett humör, att vara på ett sätt. Istället för att skifta från dag till dag; ibland glad, ibland ledsen. Inte nog med att det var jobbigt för mig att pendla (och då menar jag inte tåg), men det var också jobbigt för kompisarna att aldrig veta; skulle jag vara glad eller ledsen idag. Det blir jobbigt för dem att anpassa sig. Så, för ofta tog man den lätta vägen. Jag inbillade mig att jag var deppig, för andras skull. Hur sjukt är inte det då...?

Som jag skrev i det andra inlägget. Jag bara flöt med. Jag orkade inte ändra mitt beteende. Det innebar för mycket jobb, för mycket inre och yttre konflikter. För mycket att ta tag i helt enkelt. Så jag stannade kvar. Jag fortsatte deppa. För att jag var bekväm. Jag tyckte det var skönt.

Det här inlägget hamnade in på nåt skumt spår som jag verkligen inte hade tänkt mig från början. Och bra som jag är så har jag självklart glömt bort vad det var jag kände att jag ville skriva om när jag började. Jaja, en annan gång kanske...

Danne i klassen fyllde år i veckan (grattis!) och han planerar utgång imorgon. Antar att en del från klassen ska med. Det skulle föras på nivå tjugotvå och sen skulle vi vidare till nåt ställe på F, typ fortet eller nåt :P Jag vet inte.
Jag är också bjuden hem till brorsans polare Danne som fyller år imorgon och ska ha fest hemma hos sig här i tälje.
Samtidigt som båda sakerna är väldigt lockande, så lutar det mest åt att jag faktiskt bara stannar hemma imorgon. Inte gör ett jota, utan bara sitter. Vid datorn, framför tvn, läser, ja vem vet, kanske bestämmer mig för att sova tidigt.

Men det känns så himla tråkigt. Varför inte ta och göra någonting när man väl får chansen? Klagar ju ofta över att det känns som jag sällan gör saker. Kanske är för att jag tackar nej när något dyker upp... Känns jävligt genomtänkt.

Men ja, jag vettefan... Om jag inte är på humör så känns det mest dumt. Jag har inte heller råd känner jag. Tankade dessutom idag. Haha, det är ju en historia i sig också. Nanthin messade precis när jag kommit hem "ring mig :("
Jag hämtade mammas mobil och slog en pling. Hon var upprörd. Hon och två i hennes klass skulle göra sitt projetarbete; åka ut till en stuga mellan södertälje och järna där de ska bo till på lördag. Tätt inpå varann, utan mobil, internet etc. Filma det hela och se hur de reagerar på varann. I vilket fall, hon stod vid busshållsplatsen och hade precis missat bussen för att hon glömt sin mat och sitt busskort. Hon hade försökt få tag på folk som kunde skjutsa ut henne, men fick inte tag på någon, stackarn :/ Hon hade glömt att jag hade körkort och bil. Självklart så ställde jag upp och skjutsade ut henne. Vad gör man inte för en vän i knipa liksom :) önskar lycka till med projektet, blir nog intressant.

Oj, lång utvikning. Jag var tvungen att tanka, och det gick på 400 spänn. usch... Var var jag... :/ Jo, jag känner att jag inte har råd att gå ut riktigt. Och inte så stor lust / ork att gå på fest.
Men om jag bestämmer mig för att gå ut/på fest så taggar jag ju till, då är jag inte den som är den. Inte den som är tråkig. Är det fest så är det och då får man bjuda till lite. Frågan är om jag pallar med det... :/
Jaja, nu börjar jag bli trött och bara upprepa mig känner jag :P Tror att jag säger godnatt istället, så får vi se imorgon hur jag väljer att göra med saker och ting. The future is near... G'night!

Vi fick en uppgift i engelskan. Vi ska läsa en bok, mer än 100 sidor, originalspråket ska vara engelska och man ska inte ha läst boken förr. Det ska vara utläst någon gång i April.
Jag valde att låna Twilight av Maja. Jag började läsa igår. Om om jag fortsätter läsa i den här takten kommer jag att vara klar inom en vecka. (!) Jag är helt såld. Boken är underbar! Man bara drömmer sig bort, lever i en annan värld, någon annans värld, någon annans fantasi.

Jag vet inte om detta är någonting bra eller dåligt. Jag flyr från min egen verklighet. Det kan förstås vara skönt. Och det kommer otroligt lägligt. Men samtidigt; hur bra är det? Jag borde inte fly. Men det är ju så lätt. Det är en enkel väg ut, ut och iväg, bort från min nu så gråa verklighet.
Jag minns när jag var yngre, när jag mådde riktigt riktigt dåligt. Då levde jag delvis i en drömärld. Jag fantiserade mig bort. Jag inbillade mig själv att jag var någon annan. Hade ett annat liv, inte nödvändigtvis bättre, bara annorlunda. Varje kväll när jag gick och la mig började jag tänka, fantisera och skapa ett nytt scenario. Jag bestämde över allt och alla, över vad som sas och vad som hände, och om jag inte gillade hur det utvecklades så tänkte jag bara tillbaka några steg och fantiserade ihop någonting annat. Detta gjorde jag varje natt, och varje helg när jag vaknade. Jag gick inte upp, utan jag vände mig om, drog upp täcket till hakan, blundade och fortsatte där jag slutade senast.

Jag minns att jag inte mådde särskilt bra av detta. Jag tyckte att det var oerhört mysigt att drömma mig bort. Det var en flyktväg. Jag slapp konfrontera och hantera mina problem som jag hade i det verkliga livet.
Särsklit mina problem med farsgubben. Saker som fortfarande tynger mig. Undrar om det någonsin kommer att gå över. Tveksamt. Jag tror varken att han, jag eller någon annan verkligen förstår hur mycket jag påverkats av honom, av hans närvarande, men kanske desto mer av hans frånvaro.
Hans goda vilja, men inte så goda genomförande.

Förr funderade jag ibland över hur saker och ting kunde ha varit. Hur livet kunde ha sett ut... om inte alkoholen satt käppen i hjulen. Hur vi inte skulle bo i den här lägenheten, utan i ett hus, en egen villa, med trädgård. Växa upp och ha bil, bättre ekonomi. Kunna åka på resor så att man slapp vara en världsvirgin vid nitton års ålder. Farsan skulle lära mig saker, praktiska saker. Vi skulle kunna renovera själva i hemmet. Jag skulle få lära mig tapetsera, lägga golv, laga bilen och elektoniska saker. Ja, vem vet, jag kanske till och med skulle haft ett småsyskon...

Tårarna börjar sippra ur ögonen och falla ner för mina kinder medan jag skriver det här. Det var så pass länge sen som jag faktiskt tänkte på och reflekterade över det. Och nu vet jag varför. Just därför. För att jag inte mår bra av det. Det leder ingen vart. Det löser inga problem, precis som alkohol inte gör det...
Jag har lagt det hela på is. Jag har försökt att inte bry mig. Men så fort jag börjar må dåligt och jag funderar över varför, så kommer jag alltid fram till samma slutsats. Alla problem leder fram till samma kärna. Gropen, såret, skorpan. Det svarta hålet långt där inne.
Det som värker i hjärtat. Det som städigt växer och äter upp mig inifrån. Sakta men säkert krymer jag. Jag krymer som människa och jag tynar bort.
Dessa flashbacks, dessa minnen. Dessa tillfällen som är inpräntade i min skalle. De försvinner aldrig. De spelas upp, over and over. Time and time again och jag kan inte hindra det.

Min svenskalärare fick mig att skriva om det förra året. Hon lyckades få mig att skriva dikter om det. Om honom. Om mina minnen. Jag hade aldrig gjort det tidigare, och heller inte efter det. Två dikter blev det om olika händelser. Jag lyckades också skrapa ihop några stycken andra dikter om lite annat, men också betydelsefullt.
Jag är lite kluven till om jag verkligen ska publicera någon av dikterna här. Det är ett så pass känsligt ämne. Varje gång jag läser vad jag skrivit så börjar tårarna gro.
Den blir inte publicerad idag i vilket fall. Det känns som att det här får räcka för nu. Det är tillräckligt. En bra början. Sen får vi se, troligtvis återkommer jag till ämnet. I sinom tid...

Bara en liten morgontanke.
Det oroar mig lite att jag kan skriva igen, dikter då, att rimmen kommer till mig automatiskt. Det brukar nämligen betyda att jag inte mår så jävla bra... :/ Jag vill att det ska bli vår, sommar, studenten. Jag vill att livet ska kunna börja. Jag känner mig så jävla låst av skolan. Jag kan inte göra någonting annat. Det känns inte som att jag kan börja planera inför framtiden nu, för jag kommer hinna ändra mig under de fyra månader som är kvar.

Fyra månader, ja, inte ens det... Det är helt sjuk egentligen. Det är ju inte alls långt kvar! Om man tänker på hur länge man faktiskt har gått i skolan. Fucking tolv år! Och det är ju inte heller fyra riktiga månader. Om en och en halv vecka är det sportlov. Två veckor efter det ska vi till Dublin :D Tjohoo! Och (tror jag) tre eller fyra veckor efter det är det påsklov. Det är liksom inte långt kvar. Kanske att man kan försöka glimta ljuset någonstans, långt långt borta...
Jag vet inte, kan hända att det är inbillning också.
Nu måste jag avsluta för att bara lyckas komma en kvart försent till engelskan.
Pendeltåget nästa. Tjohoo!

Lill-lördag. Det är bara en tidsfråga innan den riktiga lördagen är här. Och det är ju inte vilken lördag som helst. Nej det är den fjortonde februari, såkallade Valentins dag eller Alla hjärtans dag. Jag har inte direkt brytt mig nu på senaste. Iofs har jag praktiskt taget aldrig riktigt brytt mig om denna dag eftersom jag aldrig hållt någon kär under denna tidpunkt.
Det har aldrig varit någonting som jag firat. Som mest har jag väl köpt lite choklad till morsan.

Jag vet inte varför, men i år så bryr jag mig. Jag tyngs av det. Jag vill inte att den dagen ska komma. Det innebär bara att jag än en gång påminns om att jag är ensam. Och självklart så ser man ju vad alla andra har. Närmsta polarna som firar årsdag efter årsdag med sina käraste.
Men jag då? Hur kommer det sig att jag aldrig haft något vettigt, sunt förhållande. Det är ju inte som att man inte försökt. Men det funkar ju aldrig. Inte med den inställningen kanske du tänker. Men vafan. Det är ju inte så att man orkar hålla på, go on and on i all evighet utan att få sig en törn av alla nederlag. Efter alla misslyckade försök är det klart att man börjar fundera, tankarna börjar snurra. Det går liksom inte längre att tänka att "det är inte mitt fel, det är inte mig det är fel på". Det insåg jag redan för två tre år sedan, då gick det inte längre att blunda för...

Jag borde inte bry mig. Jag borde verkligen inte. Men jag gör det. Och det stör mig. Varför, varför varför varför?

All hope is gone, I end up alone, what a chock
I'm trapped in a cage and I'm dreaming away
But the darkness thickens and the door is locked
I can't get out, I start screaming and I pray

---

Many tears fell tonight
When there is no light
No tunnel and no end
Is that when you pretend?

Pretend that things are okay
Tomorrow will be a sunny day
Tomorrow will be good
Pretend? Well, maybe I should...

Det känns bara tomt. Urholkat och ihåligt
Jag mår varken särskilt bra eller riktigt dåligt
Det tomrum jag känner vet jag inte hur jag ska fylla
Inte heller om det är något jag ska hata eller hylla

Varför är jag fast i denna ruttna stad?
Något håller mig kvar, men jag vet inte vad.
Tack vare att människor är som de är
Är det varken trevligt eller mysigt att bo här

Så skönt det vore att bara komma bort ett tag
Slippa gå och älta denna urtrista vardag
Ge fan i skolan, läxor, pendeltåg och lärare
Istället utforska Europa som en ryggsäcksbärare

Eller åka till Australien och surfa på vågor
Och kunna strunta i alla Södertäljes plågor
Känns som det är dags att dra iväg och ha det bra
Så, någon som är med mig, någon som vill dra?

Det har kommit upp lite bilder från resan på fejan. Och jag försökte ladda upp fler filmer på youtube igår, men det gick ju sådär. Tar sån satans tid... Men jag har lyckats få upp två stycken. Kvalitén blev urdålig tycker jag. Men det får väl lov att duga :)
Här har vi Jocke och Johan som hamnade lite offpist.





Sen har vi ju då ett kort klipp från nattklubben. Rydell och Qvick hade precis slutat spela och musiken hade dragit igång och likaså dansen. O-Crazy :P Haha, se efter själva :)




Det får vara allt för nu :)

Shit asså! Det var fan inte igår som man vaknade av solen :D Härligt som in i helvetet här asså :)
Fast också lite ångest-framkallande... just eftersom tanken var ju verkligen att gå upp och ta sig till skolan. Det gick jävligt bra måste jag säga. Inget somhelst minne av att jag ens vaknade av väckarklockan över huvud taget. :/ Men antar att jag behövde sova lite också med tanke på att sömn varit lite av en bristvara under resan. Kanske sovit totalt femton timmar på fyra dygn. Och då får man ju inkludera det faktum att vi åkt snowboard några timmar varje dag i ungefär 15-20 minusgrader (plus blåst, så lite kallare ändå). Sen röj på kvällen med en del alkohol och massvis med dans inblandat. Att då bara sova tre fyra timmar för att sen bege sig ut i backen igen, det känns inte alltid som någon höjdare ska jag be att få tala om (även om baksmällan går över så fort man kommer ut i backen :))

Det har varit ett smågrym resa. Men, det tänker jag inte berätta om just nu. Jag tänkte vara duktig idag. Lika duktig som jag var igår när jag kom hem, trött som ett lejon, och ändå packade upp (nästan) all packning :)
Så idag, eftersom det nu inte blir någon skola och jag faktiskt inte är sjuk, så ska jag sätta igång och städa i mitt rum (som usch, bara ser rent ut sagt förjävligt ut). Läsa historian tänkte jag också göra, eftersom det aldrig blev av under resan. Sen får vi se om det blir mer nyttigt gjort, det vet man aldrig.

Jag får förhoppningsvis usb-minnet med bilder och filmer från resan av Adde idag så att jag kan börja bearbeta allt råmaterial. Det är ju inte lite.
Knät känns helt okej idag :) Lite ömt, men det kanhända att det beror på blåmärkena också, svårt att säga.
Ska till läkaren idag klockan fyra tror jag (måste kolla upp det) och få reda på provresultaten. Jag önskar nästan att det ska vara något fel i min mage så att jag kan göra något åt det. Vi får se. Lite småspännande sådär.

Jag har tappat bort min iPod-sladd dvs. laddaren. Jag är ganska säker på att jag hade med den upp till fjällen och också använde den. Men när vi började packa och städa så hittade jag den inte... :/ Hoppas att den kommer fram. Vore ganska tragiskt om jag inte kunde lyssna på musik under mina korta tågresor.

Fan, nu lyckades jag babbla på en del här i alla fall... Men nu blir det hejdå :)

Uggha!
Å fyfaan du, det här var ROLIGT!
Haft det helt underbart kul de senaste fyra dagarna. Det är sent nu och väldigt jävla dags att gå och sova om jag ska upp till skolan imorgon.
Blider och filmer finns det i mängder och dessa kommer offentliggöras (förhoppningsvis inom kort).
Självklart klarar man sig inte från bruises och träningsvärk under en sådan här resa, men att göra illa knät känner jag att jag fan kunde varit utan... Inge onödigt. Aja. Dags att packa upp och natta kudden så får jag hoppas det blivit bättre imorgon.

Längtar redan tillbaka...!

Bupido...
Godmorgon på folket!
Gissa vad, jag har fortfarande inte packat.. :P Ska var vid bussen om tre timmar, men vi tänkte åka och handla mat och godis och lite sånt innan, ungefär vid 11 tiden, vilket betyder att jag har en timme på mig att packa klart.
Det ska ju inte ta så lång tid egentligen. Men jag är ju en sån som funderar ganska mycket, och just packning är ganska intressant tycker jag. Ni som varit på resor med mig, skidresorna bland annat, vet hur det är; Perfekt-Åsa kommer där med sin Perfekta packning, Perfekt ihopvikt och lagd i Perfekt ordning så att man ska slippa riva runt och inte hitta vad man letar efter. Och så självklar mina Perfekta småpåsar som jag tycks lyckas få ner vad som helst i :D
Haha, jag kommer aldrig glömma när vi åkte till Stöten. Det var dags att packa upp lite. Jag hade väl en väska (inte extremt stor, andra hade betydligt större) och en pjäxbag med mig. Jag la upp mina småpåsar på soffan där jag skulle sova.
Lakan, termobyxor, jacka, kudde och filt. Kan tyckas ha tagit ganska stor plats, right?
Nope. Inte när Perfekt-Åsa har varit i farten och pressat ut all luft ur samtliga saker. Det låg fyra små påsar på bädden :P Riktgt fint. Som små sovsäckar såg det ut ungefär :)

Hur som helst, jag började iaf plocka fram sakerna som jag ska ha med mig igår. Prickade av listan och sådär. Morsan hade gått och lagt sig och jag kunde inte hitta handdukarna. Och inte heller mina skidstrumpor. Massa småsaker krånglade så jag kände att det inte var någon idé att packa ner allting på kvällen för jag skulle ändå behöva riva upp det för att packa om på morgonen.

Och helt otroligt vad störande! Jag var ut till Intersport igår och köpte ett par skidglasögon. "Skitbra" tänkte jag, nu är allt fixat. Kommer hem, så när jag senare på kvällen ska packa prylarna så tänkte jag att det skulle vara jävligt onödigt att ha med sig kartongen till glajjorna, så jag packar upp dem. Och gissa vad! Jo, tror ni inte att den där fucking plastbiten till larm sitter kvar på glajjorna! :O Wtf liksom!? Den där får man ju inte bort själv.
Och jag förstår verkligen inte, det pep inte eller nåt när jag gick ut, så hur i hela fridens...? Ja, jag förstår inte.
I vilket fall, jag måste ju få bort den. Kul att åka tillbaka till butiken och bara "Ja, hej. Jag var här igår och köpte ett par glajjor, meeenee... Larmet sitter kvar och jag undrar om ni kan ta bort det. (A)" Tjena liksom. Som om dom kommer göra det.
Självklart ska jag ta med kvittot och kartongen och allt, men ändå. Ofta dom tror mig. Jag hatar sånhär situationer :/ Jag skäms fast det är de som borde göra det eftersom det är de som har gjort fel och klantat sig.
Som tur är ska ju brorsan med också iaf, så förhoppningsvis får man lite stöd :)

Jag tycker att det ska bli så himla kul att komma iväg! :D Skönt. Kommer nog kanske att sakna datorn lite dock. Jag har använt den så otroligt mycket senaste tiden känner jag. Sitter konstant här känns det som... Kanske bara bra att komma bort från den också ett tag då? Vad vet jag :)

Nähä, dags att sätta fart och fortsätta packa kanske? :) Tycker jag låter som en helt okej idé.
Troligtvis kommer jag ju som sagt inte ha tillgång till varken internet eller dator när jag är i Vemdalen, så inläggen kommer väl börja strömma igen på söndag kväll eller måndag. Håll dig uppdaterad vettja ;)
Och ha de gött nu medan jag är borta!
Baiij baiij!

(och så hoppas vi på så lite skador som möjligt, inga brutna ben och shit :))

Kanske dags att sätta igång med packningen nu, eller vad säger du...?
Jag förstår inte varför jag alltid drar ut på det så himla länge. :/ "nej jag måste bara fixa..." "åh, men det här vill jag ju se på tv..." etc.
Haha :P Packångest eller vadå?
Nu kom jag ju just på att jag måste ladda hem en massa bra musik och ladda in i iPoden, har ju massor på Spotify men inte på datorn.. :/ Illa illa, detta kommer nog att ta sin lilla tid, hehe.

Mitt andra korta inlägg hittills! Bli inte ledsen Maja för att det är kort ;)

När jag satt på tåget på väg hem från skolan kom det en snubbe. Ni vet en såndär som går och lägger ut lappar där det står något i stil med "Min dotter har tuberkulos" eller "Min bror har cancer". Ja ni vet vilka jag menar. Snubben som jag såg idag tror jag, vid närmare eftertanke, att jag också såg igår, samma tåg, ungefär samma tid. Idag så haltade han också. Hm, han insåg väl att det inte skulle gå att bara se någelunda normal ut och lyckas få en slant. Man måste nog både vara lite trevligare och verkligen se ut att ha det svårt. Idag sa han nämligen hej också, mest rakt ut i tomma intet, men ändå.

Jag vet inte vad jag ska tycka, tänka eller tro om dessa människor. I ettan läste jag noga varje lapp som lades ut på sätet och ibland gav jag dem till och med några mynt. Men när sedan samma tant flera dagar samma vecka kommit och gått sin runda på tåget kände jag att "nej nu får det fan vara nog!". För man kan faan inte se på folk eller bedömma om de faktiskt behöver hjälp eller inte. Och om de nu är i så stort behov av hjälp och pengar, hur kommer det sig att de har såd med att laminera dessa fina lappar, som dessutom är utskrivna i färg.
Vem får dom dessa lappar av? De personerna borde skjutas. Inte dessa snubbar och tanter som går omkring på tågen. Vi har väl ändå ett ganska bra skyddsnät i Sverige, och vi strävar efter att alla som kommer hit ska få den hjälp de behöver, även om de kanske inte alltid förtjänar det, men det är en annan femma.

I vilket fall, jag skäms nästan lite över mig själv nu när jag mer eller mindre bara ignorerar dem. Tänk om de faktiskt har det riktigt jobbigt och så, och alla bara ignorerar. Man vill ju vara en sån (eller iaf jag) som hjälper folk och kan göra folk glada. Men nu är man bara lika trist och taskig som de andra på tåget. Fast om man då ger pengar, som jag gjort totalt kanske fyra gånger, då skäms man ju då också. Man verkligen känner allas blickar och märker hur alla tänker att man är så dum och korkad som går på dem.
Såg ju en tjej idag som gav snubben några mynt, och jag började fundera över det där. Hur mycket de tjänar ihop egentligen... Minns att jag och nån mer (säkert Maja :P) pratade med Stefan (vår lärare) om det. Och han gjorde någon snabb huvudräknign på det hela. Ungefär något i stil med:

"Säg att en länga/runda (att de lägger ut lappar och amlar in lappar) tar ungefär två minuter. På varje runda får de in säg två tre kronor på varje (ge och ta; ibland mer ibland ingenting). Så tjänar de alltså 60-90 kronor i timmen på att hålla på sådär."
Det är fan inte okej asså.
Nej usch, jag tycker inte om såna människor. Känns ju ändå på nåt sätt bättre attge pengar till såna som spelar musik eller nåt. Just det faktum att de faktisk gör något även om det kan vara ännu mer störande. Som tur är har jag mina inEar hörlurar som man blir helt isolerad av. Hör inte ett ljud förutom den egna musiken.
Lite kul ändå. Jag minns en gång när jag satt på tåget och lyssnade på musik (Hmm, bara en gång...? *...*) Jo, men jag minns så väl hur jag märkte att folk började vrida och vända på sig, de såg aningen störda ut, men jag kunde inte förstå varför. Jag satt och funderade över detta en stund och såh hur folk verkade bli mer och mer irriterade. Och ja, herregud! När låten på iPoden tog slut så hörde jag oväsendet :S Och fyfaan! Att någon inte hade sparkat av honom ännu. Det var verkligen bara oväsen, det han gjore räknas faan inte som musik! Usch usch usch! Jag minns det fortfarande. Tänk att en treåring precis hittat farfars gamla dragspel som var helt ostämt (om de nu kan vara det, men iaf :P) och bara börjar dra helt okontrollerat i det och samtidigt står och smånynnar på en helt annan melodi som inte alls passar in i musiken. Tänk er det. Och du är trött och vill bara hem. Tänk dig in i hur det skulle kännas och hur irriterad du skulle bli. Och så höjer du volymen på dragspelspojken lite extra :)

Usch och fy, hemska minnen!
Nu är det dags att sätta igång och packa, och ska nog iväg till Intersport med bror snart för att spana på skidglasögon också :) Så tjarrå sålänge!

Som sagt, vad faan ska man ha med sig? :S Jag tänker alltid "bättre att ta med för mycket än för lite". Sen slutar det med att hälften bara legat nedpackat hela resan men ändå måste tvättas när man kommer hem :P Så dåligt, men jaja..
Jag tänkte att det som ska rymmas i väskan/väskorna är: (jag ska åka på torsdag och kommer hem på söndag)

4 par trosor
5 par strumpor
2 st bh (+ ev sport-bh)
sovlinne
underställ (långtröja x2, mjukisbyxor)
1 hood tröja
1 par mjukisbyxor
2 t-shirts
1 par jeans
2 fest-/middagsoutfits

Jacka
Termobyxor
Vantar (x2)
Mössa (x2)
Halsduk
Skor
Skidglasögon

Handdukar x2
Lakan (filt)
Kudde

Spegel
Linssaker (glasögon)
Tandborste
Tandkräm
Schampoo
Duschgel
Tvål x2
Lotion
Sminkväska
Hårspray
(Mousse, Hårfön)
Plattång
Wax
Deo
Parfym
Tofsar, spännen

Mobil (+laddare)
iPod (+laddare)
Papper, penna, sudd
Kamera
Legitimation
Pengar
Godis
Tuggummi
Dricka (vattenflaska)
Mat (?)
Kortlek (?)
Skolarbete (?)

Hehe, ja, det var det (än så länge). :D Säg till om jag glömt någonting ;)
Nu ska jag ner på stan och köpa handskar och kanske en hjälm :) Tjarråå!

Ja du.. vad ska man hitta på?
Håltimme nu igen. Halva klassen (ungefär) sitter i datasalen och spelar spel, fular sig och leker. Sussie bjuder på sång.
Jag har inte skrivit på ett tag. Vill skriva, men saken är den att jag vill skriva vid fel tillfällen, då jag inte har någon dator till hands. Som på tåget framförallt...

Och wtf. nu verkar det ju nästan som att vi börjar typ nu..? :S Den här håltimmen flög förbi snabbt må jag säga isf.
Ska till Vemdalen på torsdag :D Wohoo!
Jag är inte alls inställd på det känner jag. Började först idag tänka att jag kanske skulle börja fundera över vad jag ska ha med mig. Började skriva en packlista när jag satt på tåget. Känner mig helt ringrostig vad gäller sånt... :/ Åker aldrig någonstans längre. Bara fram och tillbaka till skolan.. :/ Men desto roligare ska det bli att komma iväg.
Jag vet att det egentligen kommer jävligt olägligt. Eller snarare har allt annat, magproblemen främst, kommit olägligt. Jag har för mycket frånvaro egentligen för att vara borta i två dagar. Egentligen. Men det är ju inte som att jag kommer ställa in resan.. Never in my life, som Anni skulle sagt.

Det ska bli jävligt slönt att komma iväg, slippa tänka på allt och allt annat... Bara få chilla, åka snowboard och festa lagom ;P
Jag har fortfarande inte bestämt mig om jag ska ta med några skolböcker upp till Vemdalen... Känns ju så illa om man tar med dem och aldrig ens öppnar boken/böckerna... Men å andra sidan, om man inte tar med dem så kan man ge sig faan på att det kommer ett eller flera tillfälen då man känner att man borde haft dem.. Jaja, det är nog främst kemi som jag bör plugga på isf tror jag. Får se hur jag gör med det...

Hur som helst, nu är jag hemma :P Jag vet att det blev samma inlägg nu som i skolan, men det gör inget det går bra ;) Det blev så himla abrupt slut annars kände jag och då fick det bli såhär.

Nu har jag iofs ingen direkt skrivlust längre vilket sög... Men aja, får uppdatera när jag känner för det. Det är ju trots allt det som bloggen är till för, det ska fan inte vara krystat, eller iaf inte mina inlägg, så tack för mig! :)