Pinkish

Jag vill skriva, men jag vet inte riktigt om vad... (får väl försöka komma igång med nåt genom att berätta om dagen eller så... I'll give it a try :))

Gick upp imorse och mådde allmänt smådåligt för att jag skulle vara tvungen att jobba ännu en dag då det var underbart väder. Tänkte att "jaja, det är pengar iaf" och pallrade mig iväg till c-sam. Där satt jag i två timmar och tog kanske sex samtal. Och jag kunde inte hjälpa någon av dem, de frågade om annat, sånt som jag inte kan, sånt som jag inte ska kunna utan koppla vidare. Med andra ord hade jag NADA att göra. Chefen kommer in strax innan tio och ser att jag sitter på Facebook.
"Har du inget att göra?"
"Ehm, njae, inte direkt." Sa som det var att det inte ringde nåt och de få kunder som ringde kunde jag inte hjälpa.
"Ptja, då kan du väl lika gärna gå då (sa han på ett schyst sätt), jag har ju ingen lust att betala för att du sitter här och surfar..."

Hehe, tänkte jag. Packade ihop mina saker och cyklade ut till glashyttan. Dit kom sen Nanthin, Anni och Daniel efter någon halvtimme. Sen låg jag där och stekte till halv tre. Så Jävla skönt! Jag har verkligen saknat stranden. Bada, sola, chilla. Det är livet! Tror att jag brände mig lite, men hoppas på att det lugnat sig till imorgon, ska nämligen och bada då också. Blir en liten tripp ut med sysslingen, ska bli nice.

På kvällen drog jag, bror och Jocke ut till Malmsjön och chillade lite, badade och sov. Skönt. Sen bar det hem till Adde där vi åt lite och tittade på tv en stund. Sen bar det av hemåt.

Just nu då? Jo, jag ligger på balkongen. Faktum är att jag inte kunnat sova bra på en vecka eller två. Det är för varmt i rummet. Och för ljust. Solen skiner in halv fem på morgonen, och ja, det blir ju inte mörkare efter det, om man säger så. Men värmen och den dåliga luften, det är nog nästan det som är det jobbigaste. Med tanke på att jag i mitt gamla rum, på vintern, brukade ha fönstret öppet så att det var ungefär 13-14 grader i rummet. Gosh vad jag sov bra då. Ja, så ni kan ju tänka er hur mycket jag lider nu...

Därför har jag nu bäddat ner mig på två stolsdynor med kudde och täcke. Tänkte slagga här ute inatt. Det är riktigt skönt faktiskt. Gjorde det för någon sommar sen också. Oftast brukar det väl bli så att man går ut och lägger sig här på morgonen när man vaknar av att det är för varmt/ ljust i rummet. Men nu blir det en hel natt på balkongen. Om det nu inte blir så att jag vaknar och fryser. (Inte så stor risk).

Men ja, vi får väl se hur det här går :) Natti natti folket.
(fick inte så mycket vettigt sagt... men men, man kan väl inte alltid få som man vill...)

Den här dagen har varit riktigt nice. Eller ptja, blev lite stressigt på morgonen bara, men annars så. Och jag glömde min iPod hemma, så jag fick sitta på tåget utan musik, men det var lugnt. Ganska skönt ändå.

Åkte in till stan till tolv. Mötte upp Maja på stationen och så tog vi bussen till Djurgården för dagens äventyr. Kajakpaddling. Tills dess att jag förstod vad det hela gick ut på så gick det väl sådär. Men så snart jag satt mig i kajaken och det bar iväg så kom man in i det ganska snabbt. Inte så svårt, och jävligt roligt, mysigt liksom. Riktigt härligt.

Vi hade ju asnice väder, det fläktade lite, vilket var välbehövligt. Så paddlade man på där. Fick lite ont i armarna till en början men det gick över, konstigt nog. Känns ju som att det bara borde ha blivit värre. Men jag fick desto ondare i händerna. Men det var det värt :)

Efter drygt två timmars paddling drog vi till Donken och åt lite, började sen vandra mot centralen men skuttade (eller ja, jag skuttade ju inte med min fot, men aa, gick) vi en sväng in på hm. Mm, det blev väl kanske mer än en sväng, hehe. Vi spenderade väl säkert nån timme eller så kan jag tänka mig. Jag och Maja plockade på oss massvis med plagg. Det var roligt. Att shoppa alltså. Jag gör det så sällan nu för tiden. Enda gången jag går på stan eller "shoppar" är när jag behöver något och då går jag och letar efter det, hittar det (förhoppningsvis) och går sen hem. Just den här spontanshoppingen håller jag inte på med längre. Kanske därför också som det känns som att jag inte har några kläder. Bara en massa bas-t-shirts, bas-linnen, bas-tröjor, bas-byxor etc. Allting är bas-nånting, och säkert hälften av det är svart. Tråååkiiiigt...!

Men nu blir det ändring på det :) Blev shopping på hm för strax över tusingen, och ja, hm = billigt = att jag köpte en del :)

Haha, ibland förstår man inte hur folk orkar. Självklart blir man irriterad när saker och ting (ex internet och telefon) inte fungerar som det ska. Det har ju varit lite strul nu de senaste dagarna eftersom vi har bytt ut all vår utrustning för att i höst kunna erbjuda kunderna snabbare och säkrare tjänster, framför allt bredband då.

På grund av detta (och en del problem som uppstod) så har internet och telefoni legat nere till och från i två/tre dagar.
Och som sagt, visst att man blir irriterad, och att man kanske tycker att man ska få någon sorts kompensation för att det legat nere. Om vi då säger såhär: Det snabbaste bredbandet man kan ha med c-sam kostar 395:- /månaden. IP-telefoni kostar 69:-/ månaden.

Men om vi säger såhär också; att de som oftast gafflar om ersättning är inte de som har de snabbaste och dyraste tjänsterna. Det billigaste bredbandet är på 99:- i månaden. (resten av tjänsterna ligger på priser däremellan.)

Om vi då på skoj säger så att en med IP-tele och bredband för 395:-, och en med bara bredband för 99:- vill ha ersättning för dessa tre dagars avbrott, så ska vi se vad det blir om vi slåt ut det.

(395 + 69) / 30 (dagar på en månad) * 3 (dagars avbrott) = 464 / 30 * 3 = 46 :-

Men som sagt, de som gafflar är oftast inte de som har de syraste tjänsterna... så...

99 / 30 * 3 = 10 :-

Folk vill ha ersättning på 10 till 46 kronor. :) Klart att rätt ska vara rätt, men kolla gärna upp fakta innan ni börjar skrka om ersättning som om det handlar om flera hundralappar :)

Gårdagen bestod av jobb, jobb, jobb. Men den avslutades på ett väldigt trevligt sätt. Jag begav mig hem för att vila och fräscha upp mig lite sen gick jag till reklamskylten (percis som på den gamla goda tiden) mötte upp Jennifer och Nanthin så begav vi oss ner på stan.
Träffade Cilla vid maren och gick till Barolo för att äta och dricka gott. Simon kom dit också och vi fick tränga ihop oss vid ett bord.

Det var en riktigt skön kväll, solen värmde, drycken svalkade, maten smakade och sällskapet underhöll. Såna här stunder hoppas vi att det blir fler av. Vi satt kvar till klockan tio och pratade och skrattade, det var hur trevligt som helst. Det är alltid så lätt att ha roligt med brudarna och simon. Men det är så skönt för man kan prata seriöst också. Efter middagen tog vi bussen upp till västergård, jag och nanthin gick en bit, satte oss på ett par gungor och pratade om allt möjligt men ändå inte bara sånt som inte betydde nåt.

Det är så skönt hur man med vissa kan prata som om man senast sågs för ett par dagar sen även fast det kan ha gått en månad eller flera. Det är ovärdeligt med såna vänner :)

Idag är det ganska kul att jobba ändå. Det är massor med folk som ringer, men idag börjar saker och ting ordna upp sig. Nu kan vi åtminstone hjälpa folk, till skillnad från igår, då kunde jag bara säga att vi jobbade på problemet och folk blev bara mer och mer irriterade.

Precis ätit lunch nu, och så är det bara back to work som gäller :) Bye bye

Solen steker ute och här inne är det svalt, nästan så man fryser när man har shorts på sig. Jag hade mycket hellre legat ute i solen, på stranden och stekt, men jag antar att det egentligen är ganska bra att jag jobbar den här veckan. Just nu när det är så fint väder också. Varför då, tänker ni kanske. Det är för att det fortfarande, efter fyra dagar, bränner på in rygg, min hud är fortfarande varm och lite röd. Visst att det var skönt att ligga och steka på vattnet i söndags, men är det värt att ha ont i flera dagar? Mjo, sålänge man inte börjar flaga och förgen försvinner sen så är det väl lungan :)

Det är lite mer att göra idag, fortfarande lite småtrubbel med grejerna men teknikerna jobbar på att lösa det. Det jobbigaste är väl egentligen att man inte dirket kan hjälpa kunderna med någonting speciellt. Jag kan fråga om vad som är fel, anteckna det och be dem ha överseende med avbrottet.
Vi får hoppas att det här löser sig snart, eller att man åtminstone får någonting konkret att säga. Hoppas på det bästa.

Och så tycker jag lite synd om grabbarna. Tomas började jobba klockan fyra igår morse och pga att det blev strul så satt han i HCn fram till säkert tre fyra på natten. Fatta jobba i 24 timmar... Och jag tycker att jag har det jobbigt. Pfft.. Man kanske ska sluta klaga och bara vara glad att man har något jobb överhuvudtaget. Pengar får man ju åtminstone.

Solen skiner alltid någon stans på jorden. Har man pengar så kan man ju resa dit :)

Utz utz utz.

Middag ikväll med Black Bra och Simon :) Får se när var och hur, om alla ska med etc. Kommer nog bli kul i vilket fall, att få träffa alla. Höra läget och se vad alla ska ha för sig under sommaren. Kanske att man kan planera in några fler möten :) Lite kvällar på filten kanske, som back in the days.

Näe, time to fortsätta dricka kaffe och rycka lur. Ba baaj :)

Haha, jag tycker faktiskt att det är lite roligt. Asså, visst, det är inte det, men lite. Lite kul är det. Jag var då som sagt på vårdcentralen idag, fick betala 140:- och vänta i en halvtimme för att komma in och sen bli ivägskickad till röntgen på Södertälje sjukhus.

Gick först och åt lunch med grabbsen, sen fick jag skjuts till Sjukhuset efter det. Först fick jag vänta i 20 minuter innan jag fick röntga. Vänta 20 minuter till efteråt, får reda på att det var någon slags fraktur. Blir skickad till akutmottagningen. Väntar där i 20 minuter i väntrummet. Så kommer det någon superstressad kille som visar in mig i ett rum. Får sitta där i 20 minuter till och vänta på farbror doktorn.

När väl läkaren kommer dit säger han att det är lite problematiskt med min fraktur eftersom den är placerad som den är. Jag fick praktiskt taget välja själv om jag ville ha gips och hoppa på kryckor i fyra veckor eller ta det lugnt men ändå gå på foten och hoppas att det blir bättre.

Det kommer tydligen ta en jävla tid innan det läker ordentligt... Men vem pallar gips mitt i sommaren liksom? :) Inte jag iaf.
Men men, vi hoppas att det vill läka och blir bra snart. Ska ta det lugnt, cykla om jag ska någonstans och försöka att inte anstränga så mycket.
Men I guess, it's time to get back to work now :) Baaaiiij

Jahaja, då var man här igen då. C-sam. Arbetsplatsen de närmaste fyra dagarna. Idag kommer jag troligtvis (förhoppningsvis också) inte att ha så mycket att göra. Det är först imorgon som folk kommer börja ringa om att deras inloggning inte fungerar. Så idag ska jag bara komma in i grunderna igen.

Usch, fy satan vad jag sovit dåligt inatt. För det första så bränner det på hela kroppen. För det andra så var det ljust och varmt i rummet. För det tredje så har jag riktigt as-jävla ont i foten. Det känns inte som att jag har sovit någonting. Jag har legat och vänt och vridigt på mig konstant hela natten.

Nu mår jag illa, jag kunde inte äta någon frukost, och nu är jag helt snurrig. Huvudet känns stort och tungt och hela kroppen bara värker.
Positiva klubben här :)

Jaja, jag ringde iaf till vårdcentralen och ska dit idag med min fot, så får vi väl hoppas på att de hittar någon lösning och inte bara säger "vila" för då kommer jag att skjuta någon.

Men det verkar inte som om allt jag behöver finns på den här datorn, så det är bara att stänga ner och byta.
Ha en bra dag i solen allihopa!

Fyra dagar (och tre nätter) av festande senare är jag återigen hemma.
Jag har hunnit med massor, bland annat:
Tio dopp, dans runt midsommarstången, ätit god mat, många oförglömliga och också en del bortglömda stunder. Sju fästingar, tre ölspel, en upptäcktsfärd kring kanalen, en visit i skräckfabriken Trä AB, massor med schteek och timme efter timme med chill. En än mer svullen vänsterfot, inget rinnande vatten, den sötaste lilla fågelungen någonsin som ramlat ur sitt bo (stackars :/), inbrott i vår egen bil, tabbar från folk, oräknerliga skratt och tokgarv och inte minst; bränning av våra gamla fysikböcker! :D

FKB :) Godnatt folket.
Nu väntar en sjudagarsvecka med jobb jobb jobb. Och gissa vad? Jo, det ska vara kanonväder! Man tackar...

Sometimes, or no, not sometimes; more often than not, when I see myself in a picture, I feel ugly. I somehow realize that I'm not pretty. I wonder how that can be. Because when I look at myself in the mirror I don't see myslelf as that bad. But I don't know, maybe I am...

When I look in the mirror I (probably among with many others) try to look as good as possible. Just for myself. And nowadays, I don't even think about it anymore. I just do it. I lower my shoulders, straighten my back, pull my chin foreward and tilt my head just a little. Just to look the best I can, for myself.
I guess somehow I must have forgot I did it, 'cause seeing those pictures, well... It opens my eyes.

I can't believe how I could have put on so much weight during these two or three years. I used to change between 108 and 114 pounds. But now... I feel so ashamed. I don't feel beautiful anymore. I look at myself in disgust. 143 pounds. That's been the most. And hopfully I'll never weigh over that, ever.

I can't see how this is going to work. I'm too lazy to work out. I can do it for a while, but then I'll either get sick or start to make up some dumb excuses for why I cannot, or should not work out.

When I'm alone, and bored, I often eat. Or at least I go through the fridge and all the cupboards in the kitchen. About five or six times. Trying to find something to eat. At first nothing is ever good enough. But the fourth or fifth time you always find something. Something that you've looked at every time you opened that door, but up to this point it has not been what you've wanted. But... When there is nothing else, you'll just have to take the best of the worst.

I hate myself for doing this.

I'm always concerned that people think I'm fat. Or well, not fat, but big. Old friends, current friends, new people, my family... everyone. But I never ask. 'Cause I don't want to hear the answer that I already know I'll be getting.

I guess it's not helping me to be hanging out with super skinny people either. It makes me self conscious and I think even more often about how huge I am. Which is bad, since you not only attract what you think about most, but you also become what you think about the most.

I know (or I think with certainty) that people will say that I am wrong about this. That I am not fat. But in some ways I don't take in what they say, bacause as long as I'm not happy with how I look, I can't ever believe that someone else can truly think I am beautiful.

Jag måste säga, jag har en sån skön känsla i kroppen. Lättnad.
Det känns som att saker och ting bara faller på plats. Jobb? Ja, det är fixat. Och inte bara ett nu tydligen. Nej jag ska jobba hela nästa vecka. Och då menar jag HELA veckan. Från åtta till fem måndag till torsdag på c-sam. Sitta och rycka lur och hjälpa kunder som kommer in och ska byta modem. Sen blir det konsum från klockan sju på fredag morgon. Och så konsum lördag söndag också.

Visst att man vill ha jobb, och pengar. Men gosh. Med tanke på hur trött jag var efter gårdagen (första dan på konsum) hur ska jag då orka med en hel veckas jobb? Efter en långhelg med festande i linköping.
Det löser sig.

Jag känner ändå den där lättnadskänslan. Jag antar att jag inte riktigt förstått innan hur alla Coop's butiker (egentligen alla butikskedjor) är sammanlänkade. Lär jag mig grönsakskoder på lilla Coop nära här där jag bor så har jag Sååå mycket större chans att få jobba på något annat Coop någon annan stans om jag nu skulle vilja det i framtiden.

Hm, ja. Första dagen på jobbet ja. Det gick bra. Över förväntan tycker jag faktiskt. Jag trodde mest att jag skulle få glida runt och kolla när de andra arbetade och lära genom att titta. Men icke. Här var det learn by doing helt enkelt.
Varit där i några minuter, skrivit på anställningsavtal och får sen ställa mig i kassan för spel.
Hah! Lyckat där asså. Tjejen som inte kan någonting alls om spel jag ska nu registrera vad folk satsar på, läsa av gamla spellotter (eller vad det nu kallas) för att se om det är vinst. Vissa kvitton ska tillbaka till kunden, andra ska vi behålla av något skäl. Varje automat har ett visst nummer i kassan som man måste lära sig och slå in. Ja, som sagt, jag blev lite överrumplad. Men ja, det gick ju hyfsat bra ändå.

Fick ställa mig i vanliga kassan sen och försöka lära mig den så smått. Vissa saker är väl lite tricky men tack vare Farstanäs har jag iaf lärt mig att försöka fokusera på den kunden man har för tillfället och inte stressa upp sig om det blir kö. Det får ta den tid det tar, och jag är faktiskt, än så länge, där för att lära mig.

Senaste dagarna har det blivit mycket One Tree Hill måste jag säga. Herregud ja :) Jag blev typ överlycklig när jag insåg att jag ju hade hela fjärde säsongen på datorn redan. Redo att packas upp och tittas på. Bara idag har jag hunnit glo igenom halva säsongen, och om jag fortsätter i den här takten så kommer jag väl bli klar någon gång inatt ;)

Skämt och sido.
Hm, ja...

Jag ska ju som sagt till Linköping på torsdag och jag börjar fundera på hur jag sla lyckas få med mig allting till barkarby eftersom jag tydligen blivit be-brorsan-att-köpa-dricka-till-alla-för-alla-dagar-och-ta-med-det-när-vi-ska-åka- tjejen. Det känns lite jobbigt faktiskt. Med tanke på att till andra så ska jag ha med fyra boxar vin och en patta öl. Sen kanske jag vill ha någonting själv också. Plus packning för tre dagar.

Okej om jag hade haft bil. Men nej, jag ska åka tåg upp till barkarby med allting för att sen vara förare. Så jag kan ju inte direkt be dem köra förbi södertälje och plocka upp mig heller eftersom det är jag som har körkortet.

Jaja... Jag hoppas bara att det löser sig. Vet inte ens om jag kan få bror att köpa så mycket till mig och mina vänner. Men men, den som lever får se.
Nu ska jag glo på ännu ett avsnitt av one tree hill... Eller fem :)

So, the future. Hur tänker jag? Vad vill jag?

Så här är det. Efter intrevjun i måndags för skolan som jag sökt till så känns det väldigt tveksamt att jag kommer bli antagen. Och om jag blir det vet jag inte ens om jag verkligen vill gå utbildningen, och då känns det nästan bättre att låta någon annan som verkligen vill ha den få den platsen istället.

Jag har funderat mycket. Vad vill jag. Inte bara nu i sommar, eller i höst, eller närmaste året. Utan mer, vad vill jag få ut av livet. Och jag pratade med min mo om detta för någon dag sen. Ibland händer det att jag, när jag sitter och pratar med någon, säger saker, som jag egentligen inte tänkt på, men som gör att vissa saker makes sense. Jag lyckas på nåt sätt sätta ord på saker som jag funderat över länge men inte fått någon klarhet i.

Jag fick mer klarhet när jag pratade med mamma. Jag sa det att "mitt mål i livet det är att hela tiden göra saker som får mig att utvecklas som person, och jag känner att jag utvecklas som mest när jag provar på nya saker, utmanar mig själv och vågar."

Så, hur ser de närmsta planerna ut då? Jo, först och främst ska jag åka till skolan imorgon och hämta mina betyg, skriva tackkort och skicka till folk som gratulerade mig på studenten, sen ska jag in på konsum och jobba imorgon, första dagen, för att få lära mig hur saker och ting fungerar. Förhoppningsvis går det bra.

På torsdag ska jag till Linköping med några i klassen och fira midsommar hos Tim. Åker hem igen på söndag. Det ska bli roligt :) Hoppas och tror på bra väder, right? ;)

Börjar sen jobba på konsum den trettonde, tror jag. Ska jobba där i tre veckor är det sagt.

Det är det som jag vet. Sen är resten lite osäkert. Men jag har tänkt såhär; om jag inte kommer in på skolan så ska jag gå bartenderutbildning med jennifer i höst. Då kan man förhoppningsvis få nåt gött extrajobb, och kanske man dessutom får stanna kvar på konsum, inte helt fel det heller kan jag tänka mig.

Jag kände för ett tag sen att fan va skönt det vore att dra iväg någonstans i november / december när det börjar bli grått och trist här hemma. *tittar ut genom fönstret* ...
Aa, iaf.. Det vore nice, och om man har en bartenderutbildning så har man ju alltid det att jobba med. Och just bartender är ju nåt sånt som man kan jobba med varsomhelst i princip. Göttmos.

Jag vet inte riktigt vad mer jag ska skriva just nu... Fick bara ner lite tankar. Sånt som snurrat de senaste dagarna. Men det är ingen idé att jag sitter här och oroar mig. Man kan inte ha svar på allt här i livet, och jag vet inte vad som kommer hända. Jag kan bara gissa, hoppas och vilja.

Loads to think about, but nothing to worry about. Right?

Det har blivit såhär nu, att när jag har mycket för mig så bloggar jag inte, eftersom tiden inte räcker till för att göra det också. Just därför har det blivit väldigt lite skrivande på senaste.

Om jag då ska fortsätta min studentdag, kanske nu i lite kortare drag, mer övergripande liksom :)

Vi kom hem till Andreas i klassen för champagnefrukost klockan åtta. Vi var först där, men det tog inte lång tid innan fler började droppa in. Det korkades upp champagne, folk minglade, tog bilder och chillade. Efter ett tag började vi skriva i varandras mössor och det blev mer eller mindre kalabalik med mössor överallt. Ändå kul, trevligt. Riktigt nice stämning. Folk var på g.

Vid halv tio tiden var det dags att bege sig till bussen. Från Andreas går hela klassen och skrålar "De' ska va': Te3a!" och "för vi ska taa studenten, för vi ska taa studenten...!" Det började dugga lite lätt så hela klassen trängde sig in i busskuren och myste.
Bussen kom och vår klass tränger sig på och fortsätter sjunga och föra en massa liv under hela bussresan. De va nice ;)

Kommer till skolan där det var dags för mösspåtagning. Vi gick ut på en gräsmatta, fick en smörgås, ett glas cider, tog bilder, minglade, och lyssnade på rektorn när hon höll tal och sa några fina ord om alla klasser. Vi drog oss sedan tillbaka in där alla studenterna samlades i korridoren och skrivningen i mössorna fortsatte.

Klockan 11 stod ishallen på schemat, så dit gick vi. Musikklassen hade konsert i en timme. Första halvtimmen stod vi alla på lektarna och lyssnade, sjöng med, dansade och tog bilder. Mot slutet fick alla studenter komma ner i rinken och det bildades ett dansgolv där stämningen var på topp!

Klockan 12 gick vi tillbaka till skolan och vårt klassrum. Fick lite fika. Satt och pratade en stund, sen höll Peo (vår mentor) ett tal som fick en att nästan fälla en tår.

13 00 var det dags för utspring och vi är alla taggade till tusen. Tar oss ner för trapporna, fram till dörrarna och ställer oss och väntar. Sen var det bara att springa, skrika, njuta och leva. Alla klasser som sprungit ut ställde upp sig mot skolväggen och skulle sjunga studentsången (som ingen kan) :P Rektorn försökte vara diregent, men hon gav sen upp halvvägs. Då var det bara att leta upp familj och vänner i folkhavet.
Mamma, Adde, Farsan, Kalle, Carina, Linn och Johan var där och grattade mig. Jag började grina (oväntat :)) när mamma kramade om mig.

Efter många kramar, lite tårar och lite foton så gick vi tillbaka in i skolan för att byta kläder till flaket. Tog oss bort till parkeringen där alla flaken stod. Vårat fina 170 flak :) Det bestämdes också lite hastigt och lustigt att brorsan skulle haka på med på flaket. Kul kul.

Sen var det bara att åka helvetet i två timmar! Obeskrivligt, oförglömligt.

Sen blev det bilkö i två timmar hem till Södertälje. Hem till bror och duscha av sig för jag var fan inte fräsch efter den där resan ;)
Kom sen hem till min mottagning, två timmar senare än planerat, hälsade på alla, åt lite mat, öppnade alla fina presenter. Lyckades chilla ner efter ett tag, lagom när det var dags att speeda upp och sticka in till stan igen.
Fick göra mig i ordning på 15-20 minuter och ta mig till tåget. In till stan, mötte upp alla på centralen och sen var festen igång igen. Clustret hette stället vi var på. Och det var ju inte direkt ljust där (förutom studentmössorna).

Jag hade jävligt ont i fötterna och kunde inte riktigt dansa så mycket som jag kanske velat. Men jag hade ändå roligt. Vid tre tiden stängde stället och det var prat om efterfest hemma hos Angie. Blev inget med det utan vi (jag, Maja och Jonas) drog hem till en av fredriks kompisar med ca 7 stycken till.

Där blev det en riktigt chill efterfest. En back med öl, en gitarr, soffor. Ja, som sagt. Riktigt nice. Jag var väl vaken till åtta kanske. Somnade någon timme eller två. Vaknade och var uppe en stund, gick sedan och la mig igen.

- - -

Och ja, jag antar att studentdagen offeciellt var slut, men festen fortsatte när jag kom hem till södertälje. Jag gick direkt hem till bror från tåget och tog en öl, följde med på fest hos Gabriella, efterfest hos Sami. Kom hem vid tre, somnade vid sex.
Upp igen klockan elva. Chillade ett tag, och så ut med bror och Jocke och cyklade några timmar.

Hem. Sova. Fest igen på måndag. Åkte hem till Angelika på lunch vid 11. Så blev vi ju kvar där länge. Det blev några glas vin, mycket prat och skratt, och sedan utgång på tre olika ställen innan jag åkte hem vid ett. :)

Tisdag. Då blev det 3D bio med Maja och Jonas på kvällen. Vi såg My Bloody Valentine. Riktigt coolt måste jag säga.

Onsdag. Utgång igen.
Torsdag. Nice chilldag.
Fredag. Äntligen börjar jag landa.

Idag har jag varit hemma under dagen och bara kollat på One Tree Hill. Lånade tredje säsongens box av jennifer i onsdags. Jag tog sedan cykeln (som jag fick i studentpresent) ner till jobbet och satt där och pratade en stund. Fick lite bilder från studenten.
Jag och mamma cyklade till affären tillsammans och handlade. Åkte hem och jag fixade lite käk. Vi satt och snackade. Landade lite mer. Pratade lite om framtiden och lite alla möjliga funderingar och planer.

Kvällen har bestått av tv tittande och soffsittande. Riktigt skönt må jag säga.
Jag tänkte snart gå och sussa tror jag. Börjar bli lite trött.

Och nu har jag till och med fått ut en "kort" sammanfattning av den senaste veckan.
(för exakt en vecka sen stod var vi på väg till Clustret :) I think ;) )

Jaa, vartfan ska jag börja?

Efter några dagar av ofattbar trötthet och känslan av att vara den mest otaggade personen på jorden så måste jag säga att jag var lite orolig inför den kommande studentdagen. Skulle jag vara lika trött och opepp då också? :/
Icke.

Jag vaknade halv fem på morgonen när klockan ringde. Hade sovit i fyra timmar. Ändå var jag så himla pigg. Kutade omkring här hemma och gjorde mig i ordning, packade saker, tankarna snurrade och jag var så jävla glad.
Fick skjuts av mamma till tåget, kommer fram lite tidigt, så jag satt och väntade i bilen en stund och pratade med mor. Sen var det dags att gå. Och känslan när jag kom ut på perrongen, klänningen fladdrandes, mössan på huvudet och blickarna på en, känslan av att kliva in genom dörrarna på tåget var något utöver det vanliga. Först så insåg jag att det var sista gången jag klev på det här tåget för att ta mig till NT-Gymnasiet, sista gången, efter dessa tre år så var jag äntligen där. Och det kändes så jävla gött!

Kände mig nervös, på tåget pirrade det i magen, jag var sååå sjukt taggad. Jag satt och skakade, jag var så nervös och förväntansfull.
Mötte upp Jonas i älvsjö, som också han var ganska stressad och heltaggad.
På centralen joinade Hasse också och det var en trevlig tågresa. I Barkarby bytte vi till bussen mot Andreas som vi skulle hem till och äta champagnefrukost. Maja hoppade på bussen och tillsammans gick vi sen till Ante, påväg mot den officiella starten på denna oförglömliga dag.

Oh my gosh...!

Det är såå mycket att hålla i huvudet just nu så jag har precis börjat skriva en lista.
Så här ser morgondagen ut:

08.00 - Champagnefrukost hos Andreas i klassen (bor i Barkarby)
10.00 - Ska vi vara i skolan
11.00 - Någon show som vi ska kolla på i ishallen
12.00 - Tillbaka till klassrummen och få våra betyg etc.
13.00 - Utspring!!
14.00 - Åka flak!!
16.00 - Åka hem till Södertälje.
17.00 - Börjar min mottagning.
             (jag ska hem till bror och duscha etc innan jag åker hem till mottagningen)
21.00ish - Dags (kanske, cirkus) att göra sig i ordning för att dra upp till stan igen och gå på slutskiva.
 - Sen blir det party all night long.
Skiter sig skivan, eller även om den inte gör det (men vilket vi tror, eftersom SAM ska vara där) så är det efterfest för te3a (+ Plahn) hemma hos en i klassen ;) Där fortsätter vi parta!

Hmm, fan jag måste fixa mer dricka.. :P

Ja.. Mm, typ så ser det väl ut. Och med tanke på att jag ska vara i barkarby klockan åtta, så kommer jag imorgon att ta tåget tidigare än jag någonsin tagit det förut (kan hända att jag tagit samma tid, en gång, när vi hade nationellt prov). Men jag ska i alla fall gå hemifrån kvart över sex. Fatta den! 06.15 ska jag gå hemifrån!

Det är helt insane! När måste inte jag gå upp liksom? Pfft... Måste för första gången (troligtvis) ställa klockan på 04. någonting... :P Det känns sådär asså. Men blir väl till att dygna som Jonas så fint uttryckte det.

FKB (Flippa, Kör Bara!)
Så, nu kööör vi! Time to fixa och dona ;) Tjarrå!

Jag ligger i min säng. Jag kom hem för några timmar sedan. Vad har jag gjort sen dess? Låt mig tänka.. Jag har ätit lite jordgubbar, och läst några kapitel i Breaking Dawn. That's about it.

Mamma plockar, hon fixar och hon donar. Hon städar och flyttar omkring saker. Hon kämpar. Hon krigar. Vad gör jag? Jag ligger här, och tittar på, lyssnar när hon jobbar och sliter. Men jag orkar verkligen inte. Otacksamt? Ptja, det beror på hur man ser det. Självklart känner jag att jag kanske borde hjälpa till. Men jag har också krigat. De senaste tre åren har jag krigat. Och inte minst nu, de senaste två veckorna, de senaste dagarna.

Herregud. Jag tror aldrig att jag krigat så mycket för att få klart saker och ting. Jag hade åtminstone struntat i något (troligtvis flera saker). Men jag har verkligen gjort allt. Allt.

Jag har krigat färdigt för nu och luften har gått ur mig. Jag har ingen kraft kvar. Jag är ännu inte frisk. Jag har dessutom fått ont i foten igen, så nu haltar jag fram. Stapplandes. En slagen kämpe. Nu räcker det. Nu är det slut. Nu är jag slut. Två dagar. That's all there is. And then I'm done. Finished.

Jag har klarat tre år. Tre år på gymnasiet. Tre års pendlande, fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka. I ur och skur. Jag har klarat detta och samtidigt haft en 10 månader lång depression. Det har varit mycket upp- och nergångar. Men jag har klarat det. Kanske inte med fanan på topp. Men jag överlevde i alla fall. Jag överlevde.

Under resans gång har jag gråtit många tårar, förbannat SL's förseningar, sprungit för att hinna, kämpat för att klara mig igenom. Jag har varit påväg att ge upp, gång på gång, men som den envisa jävla som jag är så har jag fortsatt att kämpa. Och nu låter det som att allt bara varit pest och pina. Men det är ju inte för intet som jag kämpat.
Under dessa tre år, ni anar inte hur mycket jag har skrattat, hur mycket jag har trivts, hur många underbara människor (norrbor ;) ) som jag träffat och lärt känna. Hur många intärnskämt som uppkommit. Hur mycket glädje och kärlek som spridits.

Ni anar inte hur många gånger som jag har börjat skratta bara av att höra Sussi garva. Ni anar inte hur många gånger jag och Maja har kunnat läsa varandras tankar. Hur många gånger jag förbannat vissa människor, men ändå med ett leende på läpparna. Hur många gånger jag varit tacksam över att få vara en del av te3a's äventyr. Hur många gånger jag (som många andra) blivit halvt död när Peo skrikit. Hur många gånger jag (som många andra) velat spy när jag ser Erik eller Kjell. Hur många gånger jag irriterat mig på skolans toaletter som antingen har tvål eller toalettpapper, (och inga pappershanddukar!) Hur många gånger jag ätit smaklös mat, krämsoppa, vattniga potatisar, överkokt pasta eller underkokt (säger man så? :P) ris.

Ni anar inte hur få gånger som jag suiit på emo-däck. Eller hur många gånger jag tittat på den "himelska kyssen" och tänkt "fyfan vilket jävla waste of money". Hur många gånger jag gått från tåget och haft som mål att komma före bussen. Hur många gågner jag lyckats med det, och hur många gånger jag misslyckats.

Ni anar inte hur många gånger jag vaknat och det varit kolsvart ute och jag innerligt hoppats att det inte är väckarklockan som väckt mig utan att jag faktiskt får somna om i några timmar till (då klockan faktiskt varit fem, sex eller sju och jag måste gå upp).
Ni anar inte hur många gånger jag legat kvar i sängen dom gångerna och skitit i att åka till skolan den dagen.

Ni anar inte, ni anar verkligen inte hur många gånger jag fått frågan "varför i helvete valde du att gå i Jakan?!"
Tidigare har jag inte riktigt vetat vad jag skulle svara. Nu vet jag.

För att det är värt det! :)
Godnatt!

Kjell (fysiklärare) är dum i huvudet (inte någon nyhet). Vi ska tydligen ha ett litet möte imorgon och prata om någonting (betyget frågetecken). En sämre människa än honom får man verkligen leta efter, och inte kommer man hitta någon heller.
Många säger att deras lärare är sämst, men jag vet, till hundra procent att jag inte ljuger när jag säger att han fan är sämre än alla de värsta lärarna du någonsin haft. Nästan iaf. (kom att tänka på Monica som vi hade som vikarie u svenskan och ändrade mig snabbt. Men hon räknas inte, hon var bara vikarie.)

Och ja, nu när vi ändå är igång så kan man ju hata lite Erik också. Han är inte heller någon höjdare med sin målbrottsröst, sin dryga översittar attityd och sitt kontrollbehov. Jag blir på riktigt spyfärdig varje gång jag ser honom. Jag måste vända bort blicken och hålla tillbaka kvälningarna.

Det ska bli skönt att slippa dessa personer som man inte tycker om. Desto tråkigare blir det att lämna de som man tycker om. De bra lärarna, de som engagerar en, de som är schysta. Jag kommer också att sakna alla. Att inte se alla i klassen varje dag. Att inte se de från andra klasser, de som man inte vet riktigt namnet på, men man känner igen dem. Man lämnar tryggheten och det känns både vemodigt och samtidigt lite spännande.

Nej, nu ska jag jobba på min överraskning ;)