It's a gift to be simple
Jag blir lite ledsen när det inte blir som jag tänkt mig. Särskilt här hemma.
Kom hem från jobbet vid kvart i elva, gjorde några övningar och satt sen och stretchade. Rikki slutar klockan tolv så när jag satt här på golvet och började gäspa lite lätt funderade jag på om jag skulle hoppa på sömntåget. Eller om jag skulle bestämma mig för att missa det och ta nästa, istället sitta uppe en stund och prata med Rikki. Det andra alternativet verkade mer lockande, så sömntåget fick vänta.
Men nu är det jag som väntar..
Han kom hem och verkade bli förvånad och besvärad av att jag var vaken. Jomenvisst, han är ju ledig imorgon så någon hade kläckt idén om att köra lite after work på Flamman.
Det var den pratstunden...
Jag kan inte låta bli att bli ledsen när liknande saker händer. Och jag har oerhört svårt för att dölja att jag blir ledsen och besviken. Jag vill inte ge honom dåligt samvete för att han går iväg, men jag får seriöst en klump i halsen när sånt här händer. Måste verkligen anstränga mig för att inte tårarna ska komma...
Jag vill spendera så mycket tid som möjligt tillsammans med honom. Och när han väljer att göra annat än att umgås med mig, betyder det då att han inte tycker om mig lika mycket? Behöver han inte mig, så som jag behöver honom? Det är tankar som plågar mig, känslor som sköljer över mig, när jag sitter här, ensam...
Kom hem från jobbet vid kvart i elva, gjorde några övningar och satt sen och stretchade. Rikki slutar klockan tolv så när jag satt här på golvet och började gäspa lite lätt funderade jag på om jag skulle hoppa på sömntåget. Eller om jag skulle bestämma mig för att missa det och ta nästa, istället sitta uppe en stund och prata med Rikki. Det andra alternativet verkade mer lockande, så sömntåget fick vänta.
Men nu är det jag som väntar..
Han kom hem och verkade bli förvånad och besvärad av att jag var vaken. Jomenvisst, han är ju ledig imorgon så någon hade kläckt idén om att köra lite after work på Flamman.
Det var den pratstunden...
Jag kan inte låta bli att bli ledsen när liknande saker händer. Och jag har oerhört svårt för att dölja att jag blir ledsen och besviken. Jag vill inte ge honom dåligt samvete för att han går iväg, men jag får seriöst en klump i halsen när sånt här händer. Måste verkligen anstränga mig för att inte tårarna ska komma...
Jag vill spendera så mycket tid som möjligt tillsammans med honom. Och när han väljer att göra annat än att umgås med mig, betyder det då att han inte tycker om mig lika mycket? Behöver han inte mig, så som jag behöver honom? Det är tankar som plågar mig, känslor som sköljer över mig, när jag sitter här, ensam...
