Kvällens funderingar
Hur ofta händer det inte egentligen att det låter såhär?
"Tja! Hur är läget?"
Handen upp du som aldrig hört mig säga:
"Jo, det är bra! Lite trött bara."
Du räcker inte upp handen, eller hur? Näe, tänkte väl det...
Andra fraser kan vara:
"Kanon! Förutom att jag har lite ont i foten."
"Finfint! Men har lite nariga händer."
"Asbra! Fast jag har bränt mig i solen så det svider lite."
"Toppen! Men den här jävla träningsvärken..."
Varför varför?
Känner du igen det? Eller är det bara jag?
Av någon anledning verkar det som att jag inte vågar erkänna att jag faktiskt mår jävligt bra. Att allt är toppen och man egentligen inte har något som skaver, gnager eller bekymrar en. Antingen är det så att man inte vågar erkänna det för andra, men troligtvis är det så att man inte vågar erkänna det för sig själv.
Finfint! Händerna är snart lena igen.
Asbra! Om nån dag har jag en snygg solbränna.
Toppen! Jag har energi och känner mig i form.
Mår jag för bra kanske det är just för bra för att vara sant, eller snarare för bra för att få fortsätta vara så bra. Tror man att det är så att bara för att man tänker eller säger högt att man mår bra, att det ska bli någon motsatt effekt och att det snart kommer komma sämre saker rusandes emot en likt gnuerna som attackerar Simba när han precis lärt sig ryta? Knasigt..
"Jag mår riktigt bra! Jag trivs på jobbet, jag trivs hemma. Jag har en pojkvän som jag älskar, två tokmysiga katter. Familjen som alltid finns där. Bra självförtroende. Jag är glad och nöjd, lycklig, skrattar mycket och njuter av livet." Fast sen är det ju det där med... NEJ! Sluta.
Är man så nöjd, så glad, mår så bra och trivs så bra med tillvaron. Varför, varför ska man hitta något eller några problem att fokusera på? För att jämna ut det? För att vågskålarna ska vara i samma höjd? Vill man hellre ha en våg som lätt kan tippa över till fel sida? Förstår ni mig? Var finns logiken?
Har man inte hellre den skålen med gott, bra och underbart så tungt nere i botten att den inte går att rubba?
Min läxa för en tid framöver ska i alla fall vara att sluta försöka se, leta efter och hitta problem. Jag ska fokusera på allt det som är positivt och som får mig att må bra. För då vet jag att mer bra saker kommer hända. Och i slutändan handlar allt om att jag ska må bättre och bättre för var dag som går.
"Tja! Hur är läget?"
Handen upp du som aldrig hört mig säga:
"Jo, det är bra! Lite trött bara."
Du räcker inte upp handen, eller hur? Näe, tänkte väl det...
Andra fraser kan vara:
"Kanon! Förutom att jag har lite ont i foten."
"Finfint! Men har lite nariga händer."
"Asbra! Fast jag har bränt mig i solen så det svider lite."
"Toppen! Men den här jävla träningsvärken..."
Varför varför?
Känner du igen det? Eller är det bara jag?
Av någon anledning verkar det som att jag inte vågar erkänna att jag faktiskt mår jävligt bra. Att allt är toppen och man egentligen inte har något som skaver, gnager eller bekymrar en. Antingen är det så att man inte vågar erkänna det för andra, men troligtvis är det så att man inte vågar erkänna det för sig själv.
Finfint! Händerna är snart lena igen.
Asbra! Om nån dag har jag en snygg solbränna.
Toppen! Jag har energi och känner mig i form.
Mår jag för bra kanske det är just för bra för att vara sant, eller snarare för bra för att få fortsätta vara så bra. Tror man att det är så att bara för att man tänker eller säger högt att man mår bra, att det ska bli någon motsatt effekt och att det snart kommer komma sämre saker rusandes emot en likt gnuerna som attackerar Simba när han precis lärt sig ryta? Knasigt..
"Jag mår riktigt bra! Jag trivs på jobbet, jag trivs hemma. Jag har en pojkvän som jag älskar, två tokmysiga katter. Familjen som alltid finns där. Bra självförtroende. Jag är glad och nöjd, lycklig, skrattar mycket och njuter av livet." Fast sen är det ju det där med... NEJ! Sluta.
Är man så nöjd, så glad, mår så bra och trivs så bra med tillvaron. Varför, varför ska man hitta något eller några problem att fokusera på? För att jämna ut det? För att vågskålarna ska vara i samma höjd? Vill man hellre ha en våg som lätt kan tippa över till fel sida? Förstår ni mig? Var finns logiken?
Har man inte hellre den skålen med gott, bra och underbart så tungt nere i botten att den inte går att rubba?
Min läxa för en tid framöver ska i alla fall vara att sluta försöka se, leta efter och hitta problem. Jag ska fokusera på allt det som är positivt och som får mig att må bra. För då vet jag att mer bra saker kommer hända. Och i slutändan handlar allt om att jag ska må bättre och bättre för var dag som går.
