Pinkish

Jag har nu varit en snabbis på stan med Anni. Vi pratade en del, gjorde några små ärenden, sen gick vi till Nancy's där jag åt och bjöd Anni på fika.

Lite kul när till och med killen på Nancy's märker att man är glad.
"Hon är kär!" säger Anni. Och så får man ett sånt där pillemariskt leende.

Efter att ha haft ett snack med Anni så känns allting mycket bätte. Ibland behöver jag någon som sparkar lite på mig för att jag ska inse hur bra det här faktiskt är. Anni märkte det, och också jag, att så fort jag pratar om honom så ler jag, jag känner mig sprallig i hela kroppen och en underbar känsla, ett glädjerus, går igenom kroppen på mig.

Jag kommer på mig själv när jag fastnat med blicken och börjat dagdrömma. Hur länge sen var det jag kände så här senast? Har jag någonsin gjort det? Tveksamt asså.
Jag tror verkligen inte det. Det har alltid varit någontings om man stör sig på, någonting som tynger en. Någonting som gör att man förstör för sig själv.

Anni frågade mig när vi stod i kö på Nancy's "Kan du säga någonting dåligt om honom? Någonting som du stör dig på?" Måste väl säga att det är ett ganska gott tecken att man inte kan göra det. Inte ens när man tänker efter. Jag kom sen på mig själv "vafan håller jag på med?" Om jag inte hittat något jag stör mig på så ska jag väl förfan inte försöka krysta fram något? Känns jävligt korkat.

Det är bra. Nöj dig med det. Anni frågade "Kan det bli mycket bättre än det är?" Svaret blev "Nej, jag tror faktiskt inte det..." Och en leende spred sig över mina läppar samtidigt som jag medvetet inte längre var närvarande.

Älskar när någon fattar tag om mina tankar, drar lite i dem och lägger dem till rätta. Nu kommer jag garanterat att må bra i några dagar till.

Men nu är det dags för mig att ta i tu med något som är riktigt välbehövligt. En stor jävla städning. Eller iaf att sätta igång med en. Usch och fy så det ser ut här :)

Fy bubblan vad skönt att få sova ut, i sin egen säng. Vaknade iofs av ett telefonsamtal (säg mig när jag inte gjorde det senast).
Makeup Store denna gången. Dit bär det av på tisdag kväll för en klubbkväll. Träävligt.
På onsdag blir det till att äta kräftor hemma hos farsan. Bror pratade med honom igår och han verkade må riktigt bra. Det lättar mig. Det är alltid roligt att höra.

Tajmingen var ju inte riktigt perfekt angående en liten tripp till örebro. Tenta på fredag för folket. Jag tänkte att jag ska se hur schemat ser ut, så kanske det blir en helgvistelse. Det vore ju kul om det faktiskt blev av någon gång.


Man märker för övrigt att det börjar bli höst. Det blir kallare, både utomhus och inne. Jag tog fram höst jackan/kappan för första gången igår. Tog dessutom på mig handskar, ändå frös jag. Det blir väl till att köra lager på lager principen ett tag.

Jag vet inte vad det är, men på hösten kan jag få en speciell känsla i kroppen. Känslan av välbehag. Men jag vet inte riktigt vad det är som framkallar den eller hur jag ska lyckas behålla den längre än några sekunder.
Jag älskar verkligen alla färger. Dofterna. Solen som värmer fast det är kallt i luften. Vindarna som blir mer och mer aggressiva. Så länge det är en solig höst är den underbar.
En glad och livfull höst är så otroligt mycket mer fantastisk än en grå, regnig och dyster.

Nu är det nästan så att jag längtar efter höst och vinter. Jag inser att jag kanske saknat det. Och till och med nästan tycker om det. Sommaren var för kort, ja. Men höst och vinter betyder ändå någonting speciellt för mig. Det är nästan så att jag börjar undra om jag faktiskt tycker om det...

Jag tror inte att man uppskattar allt det som man har eller upplever. Jag tänkte på det när jag var på väg hem igår. Jag kan vara så uppslukad i mina egna tankar att jag inte tänker på att se mig omkring. Det är höst. Det är underbar färger ute. Det doftar otroligt gott. Men jag glömmer bort att unna mig de tre sekunder som det tar att bara stanna upp ett ögonblick och inte bara titta, utan verkligen se. Se och ta in allt som finns omkring en. Med alla sinnen. Se färgerna, känna lukten, lyssna till ett dött löv som fallet mot asfalten, känna solstrålarna som så tappert kämpar med att nå fram. Att stanna upp och ta in allt det här. Njuta av det och uppskatta det. Det kan fan göra min dag. Bekymren försvinner för ett ögonblick. Du koncentrerar dig på någonitng så mycket mer betydelsefullt än dina egna problem och bekymmer. Det är en underbar känsla.

Nu är det frukost som gäller, sen slå en pling till Anni och försöka göra det mesta och bästa av den här dagen.
Ciao!

Det finns fan ingenting bättre än att vakna upp, utvilad i sin egen säng. Vända sig åt sidan och knäcka ryggen för att sedan sjunka tillbaka ner i kuddarna, dra ett djupt andetag, pusta ut och beskåda den klarblå himlen utanför fönstret.

Guld.
Det här blir en bra dag.

När jag för en kvart sen släpade upp cykeln för värstingbacken från stan funderade jag. Jag funderade igen, på faktiskt mycket länge (om man jämför med hur ofta jag brukar fundera i vanliga fall).
Jag blev kallad till Stanley's vid halv åtta för ett litet möte. Vi surrade en del och sen bar det av till Crocken där bror hade sitt provpass för dagen. Vi pratade ganska mycket ikväll. Om inställningen man har. Om hur man själv kan påverka situationen genom att finna glöden. Finna det man brinner för. (Ytskrap om samtalen)

Hur som, på vägen hem började jag fundera. Fundera och fundera. Fuck funderingar! Det förstör bara. Eller för det mesta.
Jag försökte då att formulera något bra för mig själv. Något som jag kan luta mig tillbaka på. Och det ska väl gudarna veta att det här är lätt att säga men faan så mycket svårare att efterfölja. Åtminstone för mig.
Det hela går ut på:
Tänk inte så mycket, känn bara efter, lita på känslan och gilla läget.

Det sammanfattar virrvarret av tankar jävligt bra. Jag vet dock inte hur det uppfattas av publiken som läser det här. Jag ska försöka förklara. Ta ett exempel. Och jag ska tala klarspråk. Helt och fullt. Och det här är det inte många som vet just nu. (blir det väl ändring på här och nu... på gott och ont.)

Jag sa till Anni härom dagen att jag tror (med stor säkerthet) att jag håller på att bli (om inte redan är) riktigt kär. Det är en underbar känsla. Såhär tror jag faktiskt aldrig att jag känt förut. Hittills har jag haft så mycket att göra att jag inte haft tid/ ork/ lust att fundera så mycket. Jag har därför följt min känsla. "Det känns bra. Riktigt bra. Bra. Då kör vi."

Idag har jag, för första gången på ett tag, faktiskt haft tid, ork och lust att fundera. Vilket jag kanske inte skulle gjort. För. Sagt och gjort. När jag funderar fuckar jag upp. (Vad som bör tilläggas är att jag hittills inte fuckat upp.) Men tankarna om att ge upp det hela kom fram för första gången idag. Varför ska jag vara så komplicerad? Eh...

Det som jag då försöker säga med min fina sammanfattning "Tänk inte så mycket, känn bara efter, lita på känslan och gilla läget" är att så länge jag inte funderar utan bara följer känslan som jag har, litar på att det är det bästa så blir det också jävligt bra tillslut.

Men icke. Åsa ska promt vara komplicerad och rädd för att öppna upp och binda sig till något, eller främst till någon.

Funderingarna tar fart. Och vad skyltar tankarna med om inte, jo, tvivel.
"Vill jag verkligen det här? Är jag redo för det här? Är han verkligen så go som jag tror och hoppas? Kan jag se oss tillsammans i framtiden? Kan det här fungera? Vill jag att det här ska fungera? Är känslan jag har verkligen på riktigt?"
Funderingarna fortsätter och tankarna svarar Nej på alla ovanstående frågor. Detta trots att känslan desperat vrålar Ja! gång på gång.

Efter tre fyra timmars sömn återupptar jag skrivandet.

Nu när jag, så fint som man kan uttrycka det, har sovit på saken säger tankarna lite annat än tidigare. När tankarna går mot personen i fråga känner jag att jag saknar honom. Jag önskar att han vore hos mig och att jag hade hans armar runt mig. Trygghet.

Också tankarna säger att "Jag vill det här. Jag vill att det här ska fungera. Känslan är på riktigt."

Få det här att fungera nu Åsa. Var inte så inrutad. Prova något nytt för en gångs skull. Följ känslan och framför allt; lita på den!
My own emotional guidance system works just fine. Trust your instincts, be yourself.

Trevlig överraskning idag. Brorsan kom förbi ochh tog en fika, Carina var här också, och vi surrade en del. Så säger brorsan:
"Boka ingenting på söndag om två veckor."
"Nähe, dårå?"
"Vi ska på Green Day då."

Gaah, det hade jag helt glömt bort. Fett kul. Sjukt taggad! :D

För övrigt. Hade mitt första riktiga arbetspass igår. Det gick ju kanon, i en sisådär två tre timmar. Sen upplevde jag, utan att överdriva det minsta, mitt livs två värsta timmar någonsin. Aldrig, Aldrig har jag blivit så förnedrad, så nedtryckt och så kränkt. Fy-fa-an säger jag bara. Tankar gick i banorna "Aldrig mer! Aldrig mer tänker jag utsätta mig för det här. Jag sätter mig inte i stolen bakom bordet någon mer gång. Det är över nu."

Så jävla hemskt var det. Det går inte ens att beskriva. Jag kan inte ens försöka förklara, ni skulle inte förstå.

Efter en liten brief med brorsan så kändes det ändå lite bättre.

Så efter två misslyckade försök att träffa brudarna som varit ute på upptåg i stan så somnade jag istället omfamnad av mysigaste :)

Väcktes av ett inte alls lika mysigt samtal från jobbet med förfrågan om att jobba ikväll. Nekande från min sida trots 100% ob. Jag pallar inte. Jag är inte lat. Men jag är helt slut. Efter tre überintensiva veckor följer nu en ledig vecka (åtminstone från coop) och förhoppningsvis en liten resa till örebro. Vi får se vad schemat går med på.

Nu blir det lite mat och så en tripp förbi Stanley's för kaffe och lite samtal. And then we'll take it from there.
Kanske en snabb dusch skulle sitta fint. :)
Hej sålänge! :)

Officiellt så kuggade jag på provet i söndags. Fast det gjorde vi alla tre. Officiellt. Men! Det som är så bra är ju att vi faktiskt inte blir utkastade bara för att vi blev underkända. Vi är ändå en investering. Alla fick vi två provpass till som vi ska gå på nu under veckan, sen efter det får vi dra ut och jobba själva.

Det känns ändå bra. Jag var inte helt redo, vet inte om jag kommer vara 100% redo efter de här två passen heller, men hellre pusha sig själv lite extra än att köra på safe. Då kommer man ju aldrig flyga ur boet.
Mitt första av dessa två provpass hade jag redan i söndags, efter provet. Men det gav ju inte så jävla mycket måste jag säga. Vi hade inget spel, överhuvudtaget, på hela kvällen. Kul...

Blir sista provpasset ikväll, sen blir det jobb i helgen. Läskigt!
Blir lite jobb på coop idag också, tre timmar fail tid mellan fyra och sju. Tjihoo..

Blir nog bra. Jobbade igår också. Det var ändå skönt att vara tillbaka, känns inte som jag jobbat på år och dar. Och hur kommer det då att kännas med tanke på att jag är ledig HELA nästa vecka :S Kommer ju ha glömt bort allt. Aja, får satsa på Black Jack den veckan istället. Är nog ganska välbehövligt.

Bio lär det bli någon dag också. Flickan som lekte med elden.
Nu ska jag äta frukost :) Hejsvejs!

Paddahh!

Håller på att göra mig i ordning, än en gång. Smink, hårplattning, mat, kläder, naglar etc. Praktik på cp ikväll. Hoppas att det går bra :) Förhoppningsvis så bra att det faktiskt känns som att det skulle kunna vara mitt sista provpass.
Skulle ha varit kul att gå ut med tjejerna (och simon) idag eftersom nanthin är hemma och så, men det får lov att bli en annan gång. Förhoppningsvis tittar de förbi på cp en stund så man iaf får tid att säga hej :)

Mm, gårdagen var nice. Riktigt kul, det kändes bra. Och jag ska försöka bortse från de gångerna som jag faktiskt gjorde fel eller gjorde bort mig. Lär istället för att älta.

Prov imorgon. Taggad till tusen och nervös. Men nervös på ett bra sätt. Det kommer gå bra. I can feel it.

Näe, dags att fixa klart sminket, sen äta mat :)
Hej svejs alla, hoppas ni får en lika underbar kväll som jag hoppas på att få! :)

Onsdagen har sett ut på följande sätt. Vaknade, kollade klockan, somnade om, vaknade igen. Räknade kort, målade naglarna, tittade på tv, facebookade, räknade mer kort, åt en macka, tog en dusch, sminkade mig, klädde på mig, åkte till stanleys för kurs. Drog till Croc's efter det. Praktik. Segt, inget spel, men ändå kul då Dani var där. Helskön person verkligen. Brorsan och Jenz dök upp efter ett tag och bror stannade praktiskt taget till stängning.
Dani och jag gick till cp, tog en öl, surrade tills hennes buss kom, sen gick jag hem.

I stora drag. En helt okej dag. Det har varit riktigt skönt att bara ligga hemma. Och nu ska jag verkligen njuta av att få en god natts sömn. Imorgon blir det kvällsjobb på coop, på fredag börjar jag klockan sju på coop (inte lika roligt). Praktik på kvällen, var vet jag inte än. Troligtvis praktik lördag också, sen har vi ju provet på söndag (!) omg!

Nice, nice som fan! Nu jävlar, nu kör vi. Imorgon ska jag sitta och räkna kort konstant. Räkna räkna räkna. Det ska sätta sig. Nu kör vi! (eller...) imorgon kör vi. Nu sover vi. Godnatt!

Hade praktik på Croc's Inn idag. Det var riktigt segt till en början. Jag fick börja med öppningen själv eftersom min övervakare var lite sen. Tänkte då "bara dags att vänja sig. Det här ska jag göra själv nästa vecka (förutsatt att jag klarar provet på söndag)". Men jag måste säga att det kändes lite småskumt. Jag, lilla jag, ska jag ha så mycket ansvar. Gosh.

Som sagt, segt till en början. Vi satt mest och surrade, skojspelade sen lite för att jag skulle få öva. Men under kvällen kom det dit ett gäng danskar. Fattade inte ett ord av vad de sa först, men man lärde sig efter några givar. De var riktigt roliga. Många goda skratt under kvällen. Jag är verkligen på jättebra humör just nu.
Och det gick bra också. Det var bara vissa gånger när jag skulle räkna och dela ut vinster/hiva in insatser, som jag inte lyckades räkna eftersom fenomenet hjärnsläpp uppkom.

Nu blir det väl till att försöka få sig lite sömn då kanske.
Ledig imorgon (skönt) (tråkigt?) Njae.. Helt ledig är jag ju inte då vi har kurs och praktik på kvällen. Men jag hittar gärna på något på dan. Bara ringa :)

Natti natti!

Pah.. blev jävligt irriterad härom kvällen/natten när jag inte kunde sova och bestämde mig för att skriva lite. Det blev en kort med väldigt intensiv sammanfattning av veckoslutet som jag faktiskt blev himla nöjd med. Så trevligt då när man klickar på "Publicera" och kommer till blogg.se's startsida. Det var det inlägget det..

Vet inte om jag ska försöka få ihop samma sak igen eller börja om på ny kula...

Skitsamma. Det har varit jobb, kurs, praktik och hektiskt, men helvetiskt roligt at the same time. Trodde att jag skulle på praktik på O'learys i lördags, men tydligen hade det blivit lite ändrade planer så jag fick följa med Jenz in till stan och praktisera på en Nype, en gayvänlig nattklubb. Det var himla kul. En upplevelse i sig. Måste bara säga att jag ännu inte vant mig vid att två killar trycker upp varann mot väggen och råhånglar.

Igår måndag tog jag vägen in till Sthlm för att åka hem till Cilla en stund och krubba lite frulle. Det var riktigt trevligt. Fick dessutom träffa nykomlingen Saga, världens sötaste lilla valp.

Åkte sen in till centralen och begav mig till Make up store. Gick en kurs och sen blev det lite shopping på butiken. Dyrt med i längden värt det vill jag inbilla mig själv.

Åkte tillbaka hem till Södertälje och hamnade på c-sam, sen hemma hos bror en stund. Kilade hem en snabbis för att byta kläder eftersom Jenz ringde och sa att jag skulle ut på praktik under kvällen.
Kurs på Stanley's, gick riktigt bra enligt min mening. Blev lite skärrad när jag kom till cp och det gick uppåt väggarna fel. Men dani sa åt mig att bara ta det lugnt, och under kvällen när vi bara satt och spelade på skoj (eftersom det inte var någon som spelade) så gick det riktigt bra igen.

Det blir praktik ikväll igen, och imorgon. Längre fram än så har jag inte planerat ännu.
Det börjar kännas bra. Riktigt bra. Det är verkligen asroligt! Paha

Nu blir det till att räkna lite kort, kanske måla naglarna och kanske prova på en sminkning.

Jaha..
Hamnat i en ganska så jobbig sits just nu. Jag bytte bort min tid på Coop som jag skulle ha haft imorgon kväll, eftersom vi ska träffas och ha bj-kurs. Sen blir det praktik ute på en lördag (något som man verkligen inte ska missa). Så, gav min tid till Anna. Kände "fan va skönt, då var det ur världen".

Vad väcks jag av idag då? Jo, chefen på Coop som ringer och säger att Mailn blivit sjuk så hon kan inte jobba imorgon. Tydligen fanns det då inte någon annan heller som jag ta Mailns tid. Vafan! Varför ska jag alltid vara den som ska ställa upp? Får jag någonsin något tillbaka för det då? Känns fan inte så. Jag är också upptagen. Tyvärr, jag har bytt bort min tid, jag kan inte ta Mailns tid. Synd. Fixa någon annan. Anställ mer folk så att det här problemet inte uppstår. Visst det funkar säkert jättebra när alla är friska och kan jobba sina tider. Men som nu, ja, vad händer när någon blir sjuk?
Förlåt mig, men jag blir bara så upprörd och så pissed.

Jag tar mer än gärna en tid på lördag på dan så att den kan byta och jobba kväll. Men tydligen så fungerar inte det heller. Jag försöker åtminstone komma med lite alternativa lösningar, men de tas inte emot. Tyvärr. Då kan jag inte hjälpa.


Pff... Vad har jag gjort idag då? Vaknade ju som sagt av telefonen vid niotiden. Såg sen att jag fått sms från brorsan så slog en pling till honom. Visade sig att han tydligen inte varit ute igår iaf. Han skulle ta en powernap och hade somnat, vaknade sen en timme efter stängning. Ouch.. Så lite av irritationen igår var väl obefogad.

Hur som, surrade lite med honom, och plötsligt hör jag hur ett par nycklar vrids om i låset och brorsan kommer in. Haha. Oväntat, javisst. Han skulle hämta nåt till morsan och vi passade på att surra lite.
Det är så sjukt bra väder så man borde verkligen göra någonting. Sa det till bror också. Men jag är ju sämst på att lyfta på arslet och komma igång.

Istället har jag känt mig som världens tråkigaste och äldsta pensionär. Ni kommer aldrig kunna gissa detta, och jag har faktiskt själv lite svårt att fatta att jag satt och tittade på Efter Tio på fyran (typ Nyhetsmorgon). De snackade med några från Knutby om "sekten" där. Det var lite drömtydning etc. Efter det tittade jag på Vingården. Haha. Herregud asså. Det jobbiga är väl att jag inte tyckte att det var urtrist.


Aja, vi får se hur allt ter sig nu då. Väntar tills Jenz ringer och talar om var jag ska ta vägen ikväll, och hur morgondagen ser ut. Först då kan jag ringa till Maria och ge besked.

Någonting att äta vore gott.

Usch vad mina händer ser skrynkliga ut i ljuset från datorskärmen :/ Haha.

Ehm, men nej, det var inte det som jag tänkte skriva, såg det bara precis. Hur som. Jag ligger i mig säng. Kom hem för en sisådär lite drygt två timmar sen. Jobbade ikväll. På coop. Det gick väl helt okej. Inte bra, inte dåligt, inte kul, inte tråkigt. Jävligt plain bara. Var taggad på att gå ut ikväll och spela lite, eller deala, nu när jag gjort det två dagar i rad, och det faktiskt har varit mer än helt okej roligt (även fast det vissa stunder varit ganska så jobbigt också). Så jag hörde av mig till min käre bror tidigare under kvällen för att se om han skulle hålla hus någonstans eftersom det var lite löst snack om det igår (och om inte annat så skulle vi gå till cp bara för att det varit så jävla kul där).

Men fick man något svar? Icke. Tänkte att han då säkert ligger och sover eftersom det blev en sen kväll/natt igår och han jobbat hela dagen, plus att han ska jobba imorgon. Så. Tänkte inte så mycket mer på det. Kom hem.

Fick då på facebook höra att brorsan tydligen praktiserade på cp ikväll. Happ. Tack för infon. Pallar ju sällan gå upp, sätta i linserna igen, ta på mig något anständigt och gå ner på stan. Inte när jag precis kommit hem och gjort mig mer eller mindre klar för att sova. Surt. Aja, blir en annan dag istället.

Men, tillbaka till där jag var. Jag kom hem. Var väl ganska hungrig eftersom dagens intag har bestått av en Nancy's macka vid 11 tiden, och så fem riskakakor på jobbet för (tre timmar sen). Så, ja, ganska hungrig. Som tur var hade mamma gjort sallad som det fanns lite kvar utav i kylskåpet. Annars hade jag inte fått i mig någonting eftersom jag är för lat för att själv göra i ordning.

Så, som sagt. Lite sallad blev det. Sen lite facebook, lite youtube, lite bloggar, kvällens avsnitt av idol (på youtube) och nu ligger jag här, rastlös som en speedad dealer på E utan några kunder. Jag har så hemskt tråkigt just nu. Jag är inte så trött så att jag skulle kunna sova. Eller självklart skulle jag väl somna förr eller senare om jag la huvudet på kudden och verkligen försökte. Men det känns ju så jävla tråkigt. När jag ändå är lite småpigg och skulle kunna göra något. Bajs.

Jag funderade lite på det här med att bli dealer. Att det kanske skulle bli för jobbigt om man jobbar på coop och sen dessutom sena kvällar/nätter ute på nattklubbar och barer. Men nu, efter de här två gångerna känns det helt underbart. Man gör något. Man (jag) blir inte trött på samma sätt av att göra saker, som att inte göra saker. Jag menar, håller man igång då blir man piggare. Det är så sjukt kul att träffa folk etc (kanske inte lika kul med massa dräggiga människor, men dom bortser man ifrån). Jag får energi av att göra av med energi. Det är som ett lager som alltid fylls på. Men om man däremot inte gör av med energin, exempelvis ligger hemma och glor på dumburken timme ut och timme in, eller sitter framför datorn och stirrar på skärmen som ett fån, ja, då får man inte heller någon ny energi. Vilket helt och hållet Suger!

Så, hålla igång. Få ny energi. Mera livslust. Det låter ju alldelles underbart, eller hur? Tycker jag iaf.
Och fuck vad jag, helt sådär från ingenstans, blev otroligt brutalt ohämmat sugen på dillchips! Ouch! Hade jag haft det hemma nu hade jag fan vräkt i mig en hel påse. Garanterat! (Så tack Anna för att vi sa att jag inte skulle köpa någonting onyttigt ;))

Och förresten, vad kul Nanthin att du skrev att du tycker det är roligt att jag utbildar mig till dealer. Har ändå känt mig aningen dämpad de senaste dagarna. Men fick helt klart en nytändning när jag läste din kommentar. Ibland behövs det så lite för att ändra ens sinnesstämning. Roligt när det går åt det här hållet och inte tvärt om.

Jahaja, ska man call it the day kanske? Nu kom första gäspen. Så kanske dags att borsta gaddarna och hoppelihoppa i säng (igen) ("IGÄÄÄÄÄN!!" (yrrol)) ;D Haha, aa, det är nog dags.

Tack för ännu en dag i livet. Nu är vi inne på den 11 september allihopa. Kan ni förstå att det var åtta år, Åtta fucking ÅR, sen wtc attentatet?

Seems like a long time, but it feels like I was eleven only a few days ago...

Skönt att få sova lite. Väcktes dock av ett sms från Malin om att jag ska komma ihåg att lämna tillbaka nycklarna till jobbet, och efter det kunde jag inte somna om. Lite surt? Mjo, men kanske bra. Annars hade jag väl sovit bort hela dagen ist.

Solen skiner. Kanske att man borde to sig ut en stund. Eller ska man ta sig för att städa lite? Det är faktskt lite småstökigt i mitt rum, och en rejäl dammsugning skulle nog inte sitta helt fel.

Det känns bra efter gårdagen måste jag säga. Även om mycket gick väldigt snabbt så tror jag att jag snappade upp mer än vad jag minns (ehm, hur låter det där? :P) Men omedvetet menar jag såklart.

Jag är dock aningen nervös inför kvällens kurs. Det sas att Bossen skulle komma och titta förbi. Honom har jag inte träffat än, och avd et som jag har hört så kan han vara lite läskig. Att jag då är den enda som har varit ute hittills så kanske de tycker att jag borde lärt mig mer? Idk. Det kommer nog gå bra. Jag ororar mig bara i onödan.

Bara en liten notis. Jag tycker att det är så himla kul, aningen skrytsamt, men jag blir ändå ganska stolt över mig själv. Jag har minsann blivit jävligt snabb på att skriva på tangentbordet. Och jag menar, snabbare än vanligt. Jag behöver absolut inte titta på det om jag inte känner för det och jag kan också ibland känna hur jag skriver fel (säkert massor med fel i det här inlägget bara för det ;) )

Nämen, skämt och sido. Jag minns när vi hade våran Compaq som stod ute i hallen. Man satt konstant på lunarstorm och lajjade, man skrev bara med pekfingrarna och man önskade verkligen att man kunde kontrollera alla fingrarna över tangentbordet.
Jag minns hur jag satt med sånahär "Tangentbordstränings"-program. Försökte bli sabbare men gav upp ganska snabbt eftersom det gick mycket fortare att bara skriva med pekfingrarna.

Sen började ju brorsan lära sig skriva allt snabbare. Då blev jag ännu mer avis, ännu mer beslutsam om att också bli bättre och börja använda alla fingrarna. Jag minns sen inte riktigt när jag började bli snabb på att skriva med alla fingrar, men det har väl bara blivit bättre och bättre med åren. (nähä)

Ååh, jag skulle vilja rita. Tar sån himla tid bara.. :/ Och jag borde träna på min BJ kunskaper. Det blir nog till att dra fram kortlek och marker istället.

Btw så är det sjukt vad min mage ska hålla på att krångla. Blir nästan ledsen. Känns inte som att jag ätit någonting de senaste (vad?) fem dagarna (?). Igår när jag käkade min frukost för första gången sen i fredags så fick jag ont i magen då också. Vågar fan inte äta frukost längre. En uppfuckat mage på morgonen är en sån sak som verkligen förstör hela resten av dagen.
Jag har inte ätit lunch/middag hemma sen i fredags heller tror jag inte. Eller jo, igår då. Jag har ätit två morötter vet jag. Druckit vatten, käkat en macka på Nancy's. Något mer? Mjo, lite wok hos brorsan en kväll. Kan inte minnas att jag ätit något mer på dessa fem dagar. :/ Men så fort jag äter så blir det uppror i magen. Blää...

Det löser sig väl också nån gång får man hoppelihoppas. :)

Näe, vet ni vad. Nu ska jag bannemig ringa till MakeUp Store i Sthlm och boka en tid för (undersökning tänkte jag säga) men kurs. Fick ju ett presentkort som jag måste utnyttja innan 25e september!

Bye bye folks!

Gosh.
Kursen har nu dragit igång. Det är kul. Det är mycket att tänka på. Mycket att lära sig. Och sist, men verkligen inte minst, mycket att hålla i huvudet.
Blev nästan lite knäckt efter gårdagens kurs då jag gjorde ett rejält misstag. Men som brorsan sa "tur att det hände där och inte när sen när det är på riktigt". Så sant så.

Ikväll var jag ute på "fältet" för första gången också. Det var intressant må jag säga. Var på CP, med en tjej som heter Catja. Hon testade lite av mina kunskaper, kom med lite tips och råd etc. Det var väldigt lärorikt.

Trodde att jag bara skulle få vara med och titta på nu första gången, men icke. Jag fick deala lite också. Haha. Jämfört med Catja var jag ju urkass, verkligen sämst. Men med tanke på att kursen började för tre dagar sen så är jag jävligt nöjd med mig själv. Bra jobbat Åsa!

Och om man tänker såhär också: Jag var ledig idag på dagen (eller ledig och ledig) jag var mer eller mindre tvungen att gå på stan och hitta ett par brallor och skjorta att ha på mig under kvällen, så jag kutade omkring på stan från klockan tolv. Sen bar det av hemåt vid tre, kirrade lite käk. Var sen tvungen att überstressa för att f¨med mig allt till jobbet som började kvart i fyra. Jobbade på coop till kvart över tio (en kvarts rast) då jag åt två riskakor). Sen bytte jag om på jobbet och cyklade direkt ner till CP. Så var jag kvar där till halv två.
Så, som sagt, bra jobbat åsa.

Sen begav vi oss (några stycken) till hotellet och tog varsin öl och satt och surrade en stund. Närmare bestämt en timme. Efter det tog jag min cykel och släpade den uppför alla backar för att slutligen hamna i min säng här hemma. Så otroligt skönt.

Intressant att tänka att jag nu inte ätit någonting på tolv timmar. Inte så bra jobbat åsa.

Men det blir sömn istället. Så får vi se vad morgondagen har att erbjuda. BJ-kurs blir det iaf klockan sex. Men någonting ska man väl se till att hitta på innan dess. Det hoppas jag verkligen.

Ha're gött nu, så ses eller hörs vi säkert! Natti natti!

Fyfan vilken jävla waste dag. Hat. Okej, from now on i det här inlägget; ingen skam. Så sluta läs om du är känlig. Jag har, som beskrivet i förrförra inlägget, inte sovit ett jävla piss inatt. Gårdagkvällens incedent sitter fortfarande i. I'm constantly on the verge of tears. Helvete.

När klockan ringde imorse gick jag upp. Trött, totalförstörd och förbannad. Bra start på dagen. (And here come the tears). Jag duschar, tvättar håret, förbannar vädret och äter frukost. Det vanliga. Müsli med laktisfri mjölk. Inga fucking konstigheter. Jag borstar tänderna och cyklar till jobbet. Kommer för en gångs skull i tid. Börjar med rutinerna. Känner efter ett tag hur jag får ont i magen. Fuck. Jag måste gå på toa ("måste" som i; det är kris med laktosmagen). (Vilket är helt oförståeligt eftersom jag inte ätit något annorlunda (!)).

Ut på personaltoaletten. Kul. Nej. Men vadfan ska jag göra? Det hela känns som att det ganska snabbt är över ändå. Det var ingen extremkris. Trodde jag ja. Återgick till arbetet. Två minuter senare känner jag hur det börjar göra så brutalt ont i magen igen och jag känner att det är dags att strypa en neger eller sjuttio ännu en gång. Tillbaka ut på toaletten där det redan luktar hallon efter mitt tidigare besök. Och denna gången är kroppen inte lika skoningssam. Ut flödar Hela tarmens innehåll. "Det var den näringen det..."

Som tur är går det åtminstone hyfsat fort. Men efter en sådan episod känner jag mig ungefär som om jag är magsjuk och precis spytt upp allt som finns att bli av med, plus lite galla. Jag är uttömd. Drained. Ingen energi. Men vad ska jag göra? Det är bara att återgå till arbetet. Likblek i ansiktet. Skakis och kallsvettig. Underbart.

Dagens höjdpukt var Gabriel från Pågen. Trevlig prick som jag hann stå och prata med/lyssna på i ungefär fem minuter innan det var dags att öppna dörrarna till helvetet. Sex timmar av pest och pina hade jag framför mig.

Magen fick sig dessutom en törn efter min halvtimmes lunch. Så den näringen fick jag inte heller behålla längre än tio minuter. Prefekt. Nu kör vi. Vad har jag då faktiskt lyckat äta och behålla hittills under dagen? Jo, en sisådär två glas vatten kanske. Och inatt har jag sovit fyra timmar. On the verge of tears, var orden. Och så världens sämsta jävla i-landsproblem att facebook inte fungerar och mina plantor kommer dö i farmville. Men efter en kväll som igår och en dag som denna så är det det som får bägaren att rinna över. Det är det som får dammen att brista. Och nu forsar tårarna. Jag orkar inte längre. Jag vill bara att allting ska ta slut. Den här dagen. Den här veckan, månaden. Den här vintern. Det här livet. Dom här tankarna.

Trevlig helg på er. Ni lyckligt lottade människor.

Fucking missfoster! Ni är fan inte värda att leva! Ni har inte rätt att leva, era äckliga parasiter! Försvinn från vår värld och sluta förpesta vår tillvaro!

Ni är inte längre människor för mig, ni är svin, grisar, ett fucking virus! Ni är en sjukdom som ska utrotas! Om en efter en dog när jag tänkte den tanken skulle ni redan vara ett minne blott. Ett minne som man bara vill glömma.

Ni förtjänar inte att andas samma luft som jag. Så försvinn bara, ingen skulle sakna er! Alla skulle vara förevigt tacksamma att ni äntligen bara upphörde att existera. Blodsugande, snyltande, Fula, feta äckliga jävla luder!

Jag ber er, Snälla bara DÖ!

Fyfan asså!

FYFAAN säger jag bara. Börjar jobba om tio minuter. Det är pissigt, äckligt, fucked up, helt förjävligt grått ute och jag HATAR det!

Jag kom hem igår, efter en hemsk (och då menar jag vekligen hemsk!) dag på jobbet. Facebook har fuckat ur totalt (i-landsproblem, javisst). Jag somnade klockan tolv igår. Vaknade klockan fyra av en mardröm om en grej som hände på jobbet. Och gissa vad. Jo, sen kunde jag inte somna om. Nej, jag ligger och vänder och vrider från klockan fyra till klockan sex. Då ringer klockan och jag går upp.

Helt förstörd.

Ha en bra dag! Godnatt!

Blev det höst nu eller?!
Grått, regn, rusk och kallt :(

Vad fan hände med min sommar? Jo, jag jobbade bort den, tack så mycket. Klirr i kassan, men inte så mycket som en anständig solbränna fick man. Det känns ju lite surt.

Det var väldigt trevligt hos Calle igår, mycket folk och mycket prat. Riktigt roligt.

Nu bär det av till Jobbet som en sisådär 20 minuter. Sen ska jag försöka hinna till ett Black Jack dealer möte som egentligen börjar två timmar innan jag slutar :/ Ska se om jag kan ta kortare lunch och smita ifrån lite tidigare.
Det löser sig nog.

Nej usch! Fy satan vad det är kallt!
Ändå har jag precis tagit en varm dusch. Det här är inte okej. Jag säger bara det: Inte Okej!

Idag har varit ännu en dödag hemma. Kollat tv. suttit vid datorn, ritat lite, och mest bara skrotat. Fick iofs ett uppdrag av mamma; att göra en present till Calle som fyller år idag och som vi ska till så snart vi är klara.

Mamma bad mig rita en bild, nånting som har med golf att göra kanske eftersom Calle golfar.
Så så blev det.
Och en sak ska jag minsann tala om för er! Skuggorna på en golfboll, dom är fan inte att leka med!
Herregud säger jag bara :P Hur många timmar och försök tog det inte att göra den här bilden? Bra fråga. Resultatet blev jävligt bra iaf, jag är nöjd, och jag hoppas att Calle blir glad också :)

Högerklicka och välj "Visa bild" för att se i större format.