Pinkish

Trevlig överraskning idag. Brorsan kom förbi ochh tog en fika, Carina var här också, och vi surrade en del. Så säger brorsan:
"Boka ingenting på söndag om två veckor."
"Nähe, dårå?"
"Vi ska på Green Day då."

Gaah, det hade jag helt glömt bort. Fett kul. Sjukt taggad! :D

För övrigt. Hade mitt första riktiga arbetspass igår. Det gick ju kanon, i en sisådär två tre timmar. Sen upplevde jag, utan att överdriva det minsta, mitt livs två värsta timmar någonsin. Aldrig, Aldrig har jag blivit så förnedrad, så nedtryckt och så kränkt. Fy-fa-an säger jag bara. Tankar gick i banorna "Aldrig mer! Aldrig mer tänker jag utsätta mig för det här. Jag sätter mig inte i stolen bakom bordet någon mer gång. Det är över nu."

Så jävla hemskt var det. Det går inte ens att beskriva. Jag kan inte ens försöka förklara, ni skulle inte förstå.

Efter en liten brief med brorsan så kändes det ändå lite bättre.

Så efter två misslyckade försök att träffa brudarna som varit ute på upptåg i stan så somnade jag istället omfamnad av mysigaste :)

Väcktes av ett inte alls lika mysigt samtal från jobbet med förfrågan om att jobba ikväll. Nekande från min sida trots 100% ob. Jag pallar inte. Jag är inte lat. Men jag är helt slut. Efter tre überintensiva veckor följer nu en ledig vecka (åtminstone från coop) och förhoppningsvis en liten resa till örebro. Vi får se vad schemat går med på.

Nu blir det lite mat och så en tripp förbi Stanley's för kaffe och lite samtal. And then we'll take it from there.
Kanske en snabb dusch skulle sitta fint. :)
Hej sålänge! :)