Pinkish

Vad fort man kan glömma en dålig dag egentligen. Bara lämna den bakom sig och knappt ens minnas hur dåligt man mådde. Jag sitter nu på liten lunchrast på coop och funderar över helgen. Tänker att den överlag varit jävligt soft. Skön och bra helg liksom.
Men hur kommer det sig att jag inte minns hur jag blev sönderpippad på FemFemNoll i fredags. Hur irriterad jag har varit på våran gäst hemma. Hur jag satt hos brorsan och grät till klockan fem i fredags. Hur nervös jag har varit av olika anledningar.
Nej, det har jag glömt bort. Jag hade en sån kanonkväll igår. Eller asså, spelmässigt var det väl kanske ingen höjdare sådär. Men helt okej ändå. Men jag var på så bra humör. Stämningen i kroppen var bara ren glädje. Varför?

Jag har inte den blekaste. Kanske för att jag gick dit med den inställningen att jag skulle ha så galet kul. Kanske för att nervositeten släppte en del. Kanske för att vår gäst åker hem idag. Kanske. Kanske inte. Jag vet inte. Failade iofs lite när jag kommer på då jag står utanför porten klockan tre på natten att jag har lyckats få med min casinonyklarna hem. Grattis. Så det blir till att ta en runda på stan idag i alla fall och lämna tillbaka dem.

Jag önskar bara att jag kunde vara lite jämnare i mitt spel resultatmässigt. Det känns som att jag antingen har riktigt galna pipp-kvällar då jag konstant drar tjugoettor på fem kort, eller så har jag riktigt fittiga kvällar då det bara går åt helvete och man drar sig tjock konstant. Näe, vi efterlyser härmed lite jämnare prestation från min sida.

Nu är det dags att gå ut i kassan igen och göra världen till ett bättre ställe genom att smitta av sig ett smile till folks ansikten. Jalla bye!

Inte mycket skrivande här på senaste.. Tråkigt men sant.
Vad härnder då?
Mjo, varit ledig i tre dagar nu. Inte gjort ett piss känns det som. Men något har man väl ändå åstadkommit vill jag inbilla mig. Tränat har man gjort bland annat. Göttah.

Idag var det en del chill och sen jobb på coop. Mycket folk, kul kväll. Hem en stund efter det. Åt en macka och pratade med mamma och Eva som är här på besök från kalix. Sen bagav jag mig till bror där han och matte satt och flummade. Efter det blev det cp där jag efter stängning hjälpte till med städning etc.
Sen blev det en lite biltur med Tobbe och Alex. Och så hemkörd i natten. Skönt.

Jag borde verkligen sova nu. Imorgon ska jag upp tidigt och lämna nyklarna på jobbet sen åka in till stan och leka med Maja som är på besök. Himla trevlans! Det blir väl en fika och lite shopping kan jag tänka mig.
Imorgon är det också planerat någon liten chillkväll med brudarna (vilka som nu tänkt komma). Själv kommer jag bara kunna vara med en liten stund eftersom jag sen ska dra vidare till FemFemNoll och jobba.
Roligt måste jag säga att få komma tillbaka dit så snabbt. Och det ska banne mig gå bättre den här gången. På lördag blir det till att jobba Stanleys för första gången. Det kommer nog bli en upplevelse i sig det med. Ladies Night. Manliga strippor och grejer. Hmm.. Kommer nog inte vara mycket spel de första timmarna eftersom det bara är tillåtet för tjejer att komma upp på övervåningen. Paah... Yeye.

Det känns som att det kommer bli en bra helg. Eller det är vad jag hoppas på i alla fall. Att allting går smutt och smidigt. Och att saker och ting inte fuckar ur totalt. Risken finns. Och det vore ju jävligt synd. Just nu orkar jag nog inte med ännu en bomb...

Jag står inför ett litet, eller ganska stort, dilemma. Jag vet inte riktigt hur jag ska gå till väga nu. Problem problem. Det löser sig. Det gör det alltid. Förhoppningsvis har det här löst sig till helgen. Senast. :)

Knappt nå virrig är man ju också. Går in i badrummet för att göra mig i ordning och gå och lägga mig. När jag sen lagt mig i sängen inser jag att jag glömt både att borsta tänderna och ta ut linserna. Haha. Bra där. Kanske dags att försöka sova ändå. Även fast jag inte känner mig ett dugg trött...

11 dagar kvar :D

Okej. Jag var och tränade. Yey! Gick bättre än jag förväntat mig, så det var naaajs.
Mindre najs var ju att jag tänkt sätta in pengar på banken men glömde både körkort och bankomatkort hemma. (Y) Good job!
Så det fick bli en extra tur hem nu för att duscha och hämta det. Nu blir det staden igen. Till banken och c-sam. Så får vi se vad eftermiddagen och kvällen bär i sitt sköte.
Ett telefonsamtal till en vän blir det i alla fall :)

Jag har börjat tänka över mina alkoholvanor, och det är ju aldrig ett gott tecken. Men helt ärligt. De senaste två månaderna, sedan jag började jobba som croupier och man blev bekant med krogfolket så har det blivit himla mycket drickande. Eller mycket är väl fel benämning. Det är snarare så att det är lite men ofta. Minst fyra dagar i veckan går man ut och hälsar på, antingen brorsan eller dannie, när de jobbar. Man tar en öl och sitter och snackar lite skit. Eller om man själv har jobbat, så drar man vidare till de ställen som har öppet lite längre, tar en öl. Eller så går man upp till bror och kör "after work" klockan två tre på natten.

Som sagt, det dricks ofta. Och kroppen mår nog inte så bra. Sen jag tog vaccinsprutan för två och en halv vecka sen så har jag varit småsjuk. Förmodligen för att jag inte direkt tagit det lugnt. Man jobbar ändå, man dricker ändå. Man festar ändå.

Samtidigt som jag trivs ganska bra nu så bör man väl dra ner lite på alkoholkonsumtionen. Som i lördags när vi kom hem till bror. Jag hade två/tre drinkar. Det var jävligt chill för min del. Jag var mest hungrig. Åt lite, sen, istället för att knäcka en öl och sitta och snacka skit (vilket iofs alltsomoftast är jävligt trevligt), så gick jag och la mig. Jag var inte sugen. Det kändes fel att dricka mer då. Jag ville inte vakna kalasbakis dagen efter och veta att jag bara druckit en eller två öl. Det är inte okej.

Jag har ändå haft ett par riktigt brutala baksmällor den senaste tiden då jag bara har druckit just en eller två öl. What's that all about, liksom?
Näe, som sagt, känner väl att det är dags att trappa ner. Haha, låter som värsta alkisen. Men jag vet inte hur man ska formulera sig utan att det låter för klyschigt eller för allvarligt.

Men det är på tapeten att börja träna igen. Nu var det snart tre veckor sedan. Blir till att sätta i linserna och bege sig. Så kommer vi igång. :)
Nu kör vi. Tummen ur. På en gång ;)
Jalla bye!

Trevlig helg, galen kväll. Hur ser det ut då? Jo, jag jobbade femfemnoll i fredags. Det gick ju inte så bra som man hoppats och planerat kanske, men men. Kul var det i alla fall. Helt okej folk, mycket trevliga människor.
Efteråt blev det lite after work hemma hos bror. Ingenting fancy, men nån bira, lite skumpa, massa småprat och sen sova.

Solen visade sig sedan på lördagen och vi försökte att ta vara på lite av de timmarna. En tripp förbi bombhotet i Lunahuset, en macka från Subway och en picknick vid maren. Riktigt göööeh trevligt må jag säga.

Lördagen innebar sedan en tripp till järna. Där dracks det glögg, bakades pepparkakor, åts god mat, hölls intressanta samtal. Allmänt jävla jättetrevligt. Åkte hem vid halv elva. Tog en dusch på det och sen bar det av ner på stan. Där möttes man upp av glatt fullt folk. Vi kikade in på rockbaren vid Olles och sen drog några av oss vidare till stanleys för att glutta på EMD som oturligt npg redan hade dragit därifrån. Lite nattmat och efterfest hos brorsan (som iofs inte blev så långvarig då vi gick och la oss i ganska god tid).

Söndag. Vaknar hos bror. Sitter och snackar skit som vanligt. Hamnade sen här hemma där vi bestämde oss för en resa som vi ska boka imorgon. Sooftish. Berättar mer om det en annan dag.
Sen blev det powernap. Lite fix och trix. Lönemöte och sen jobb på Croc's. Och vilken kväll! Pippi för faan! Galet. Galet var ordet. Fråga vem som helst som var där, jag var oslagbar ;)

Kändes riktigt bra. Och trevligt sällskap hade man också.
Nu blir det sängen för hela slanten tror jag. Skulle vilja skriva om en grej som jag har på hjärtat, men det får nog bli en annan dag. Annars kommer jag somna med datorn i knät, och det har blivit för många såna kvällar senaste tiden känner jag.
En riktig beauty sleep skulle nog inte sitta helt fel.

Har lite brist på inspiration just nu vad gäller skrivandet. Känner helt enkelt att jag inte direkt har någonting att skriva om, så istället publicerar jag lite gamla saker som jag hittar på datorn.

Och för er som är intresserade av vad jag har för mig så sover jag. Jag jobbar. Och. Jag funtar på en ny design till bloggen. Kul va?
Måste väl erkänna att jag inte är någon expert på html och css, men med tanke på att jag fick ig i webbdesign så är jag ändå ganska stolt över vad jag kan göra.

Bloggen får en helt ny design. Spännande. Det känns som att det kan vara dags. Jag har haft samma design sedan jag skapade bloggen, och det var för snart ett år sen.
Blöh...

Ikväll jobbar jag på FemFemNoll för er som är intresserade. Första gången. Har bara varit där en gång och vet knappt hur stället ser ut, än mindre vilka som brukar hänga där. Det kommer att gå fniemang tror jag.
Imorgon är jag ledig. Då ska jag leka med bror och sen baka pepparkakor :D Nam nam!
Söndag blir det lönemöte och sen jobb på Crocs. Kommer nog bli en jävligt chill och himla trevlig helg.

Nu blir det duschen och sen lite tv. Efter det c-sam. Baij!

Dedikerat till alla te3a'are som minns den här dagen, den här redovisningen av läxan i svenska. Enjoy!

”Kärleken är som tåget, det kommer och går.”

Ibland är de försenade, och så kan de bara dyka upp när man minst anar det. Man är aldrig förberedd på när det händer, då man inte får någon information om hur det ligger till.
Det kan också plötsligt, helt utan förvarning strula till sig riktigt ordentligt. Och eftersom man aldrig vet när olyckan slår till kan man inte heller förhindra att ta det tåg som kommer att strula, då ingen av oss kan se in i framtiden.
Och man kan ju inte försöka förbereda sig, för när det väl händer kan vi inte göra det ogjort, bara försöka göra det bästa av situationen och inte få panik.

Det kommer ju i och för sig alltid att finnas de som inte tror att man är helt ärlig. Och såna som ska komma med spydiga kommentarer som att ”Ja, det skulle du kanske ha tänkt på lite tidigare”. Dessa personer är oftast de som inte har den blekaste aning om vad de pratar om. De har aldrig upplevt hur det är att vara kär, eller hur det är att åka tåg...

2007-02-14
föralltid hatad: Monika (svenska vikarie)

Har du någon gång gått hem på kvällen/natten efter att du varit ute och tagit en öl eller två. Du är lite på lyset, men fortfarande känner du att du är vid dina sinnes fulla bruk. Du går inte ensam, utan du går med en vän. Ni går och snackar och samtalet leds in på ett djupare samtal.
Dessa samtal är ofta, tycker jag, jävligt intressanta. Man känner sig så djup och jag tycker att man kan få ut så mycket av dem. En del saker kan bli lite tjatigt eftersom man ofta upprepar sig, men det är värt det för man får så många nya perspektiv och influenser.

Just när folk har druckit också så tänker de inte lika mycket på vad de säger. Man håller inte lika mycket inom sig.

Det är nämligen såhär att jag har fått en idé om lite saker som jag skulle kunna och vill skriva om i bloggen. Jag vet bara inte hur bra den idén är egentligen och hur jag ska formulera mig för att rätt budskap ska gå fram. Detta stod vi och pratade om igår och jag börjar fundera mer och mer på om jag kanske bara ska släppa det och strunta i att skriva det eller om jag ska ta upp kampen och försöka formulera någonting läsvärt. Det återstår att se.

Faktum är att jag igår satt och skrev och har fått ihop ett sju mil långt inlägg. Vore trist att inte publicera det, men å andra sidan vill jag ju inte att det ska komma ut fel. Så vi får se. Jag låter er hållas ett tag till.

Jag känner mig bättre idag. Inte lika ont i halsen som jag haft de senaste dagarna. Det blir nog en dag hemma i vilket fall. Jag ska åka in till Cilla i storstaden ikväll och äta tacos, bowla och beroende på hur jag mår så kanske det blir utgång också. Ska bli riktigt kul att träffa henne igen. Det var himla länge sen sist.

Nu ska jag fortsätta läsa och klura lite :)

Pah!
Nu ska jag gå ut och välja vem jag vill vara.
Ha en trevlig kväll!
Puss puss

återkommer om detta ;)

Idag fick jag, för första gången sen jag började blogga, en känsla av att jag skulle lägga ner bloggen.
Jag vet inte exakt varför jag kände så eller hur det kommer sig att jag ens tänkte tanken.

Men efter en stund av fundering så tänkte jag "vad var egentligen anledningen till att jag började blogga?" och på något sätt känns det som att det var för att jag mådde dåligt och var tvungen att få ut det negativa på något sätt. Och att skriva har länge varit ett bra sätt för mig att göra det.
Nu känner jag dock att jag mår bättre. Mycket bättre. Jag har varken riktigt tid eller lust att skriva längre. Jag får inte ut något av det på samma sätt som jag fick förut.

Folk tyckte jag skrev bra och älskade att läsa mina långa inlägg, men nu känns det som att det nästan mer blivit en press. Att jag måste skriva långa, innehållsrika och betydelsefulla inlägg. Men det är inte som att jag kan knäppa med fingrarna och så händer det. Jag vill inte att bloggen ska vara något negativt för mig.

Hur som, jag funderade över varför jag skapade bloggen från första början. Bestämde mig för att läsa det första inlägget jag skrev och insåg att jag inte alls skapade bloggen för att jag mådde dåligt. Tacka Stefan, min gamla lärare i engelska. Han gav oss nämligen en uppgift att skriva en uppsats om sig själv. Beskriva sig själv, men utan att säga någonting fysiskt, som exempelvis "jag är 19 år, brunhårig bla bla...". Han ville att man skulle försöka gå på djupet lite.

Jag bestämde mig för att fråga lite polare hur de skulle beskriva mig. Nästan alla jag frågade hade jävligt svårt att komma med något konkret. Jag minns att Nanthin sa att hon tyckte jag var hemlighetsfull.
Jag fick ett uppvaknade. Jag hade aldrig tidigare insett att folk såg mig som hemlighetsfull eller svår att beskriva. Att folk faktiskt tyckte att jag höll saker för mig själv och inom mig. Inte så konstigt eftersom jag är sån, har alltid varit. Men att få det så svart på vitt, att ingen av mina då närmaste vänner kunde beskriva mig. Det tyckte jag nästan var lite sorgligt.

Skapandet av bloggen var ett sätt att nå ut till folk som ville lära känna den riktiga Åsa. Lära känns substansen innanför mitt pannben. Eller i alla fall få en glimt av vad som försigår där inne.
Jag hoppas att jag har lyckats med det på något vänster, och tror också att jag har det. Med tanke på den respons som jag har fått på bloggen.
Det har varit några stycken som sagt till mig, både nära vänner och andra, att jag inte är den som jag framstår att vara i verkliga livet så att säga.

Det första jag fick höra var i början av året. "Jag har alltid sett dig som en glad och positiv person som inte hade några problem. Sen så läste jag din blogg..." Jag har fått flera reaktioner av samma slag.
Jag vet inte om man ska ta det smo någonting bra eller dåligt, men jag ser det positivt. Hellre att man verkar vara glad och uppåt men under ytan har problem. Hellre det än att verka vara värsta nervvraket, medan man faktiskt är glad, right?

Och för att avsluta det här inlägget så tänker jag säga att jag ändrat uppfattning på den stund som jag suttit här och skrivit. Varför lägga ner bloggen? Dum idé. Jag tycker om att skriva. Jag blir glad av det här. Och jag skiter i om ni får ut något av det eller inte. För det får jag, så fuck you! ;)
Nu ska jag laga mat :) Baj baj!

För några kvällar sen när jag låg hemma så skrev jag lite blogg. Slutade dock med att jag somnade innan jag blev klar eller ens åstadkom något läsvärt att publicera och nästa dag när jag läste igenom det kände jag bara "fyfan, vilket jävla blaj..."

Hursom, tänkte nu klistra in ett litet utdrag ur det jag skrev, eftersom jag igår försökte övervinna rädslan som jag pratar om i texten.

...  Jag har slängt otaliga blickar på ett inte ens halvfärdigt självporträtt som jag visade för Dannie när hon var här i lördags. Hon tyckte att jag skulle göra klart det.

Jag vill gärna sätta mig och rita, men jag vågar inte. Helt ärligt. Jag är rädd för att jag ska ha tappat allt. Blivit dålig. Jag vet att jag inte är ens i närheten av så säker som jag var för ett tag sen. Och det är väl inte så konstigt heller med tanke på att jag inte ritat. Men det känns fan jobbigt att jag är rädd för att ens försöka. Det är konstigt egentligen. Jag kan hoppa ut från ett fucking flygplan, men jag kan inte sätta mig själv på mitt rum och dra några streck på ett papper med en penna. Ingen kommer få veta. Ingen utom jag själv. Men det är just det som är så hemskt. För just det här med mina skisser är sånt som jag inte riktigt kan diskutera med andra. Alla säger bara att de är underbara. Och om jag säger något i stil med att jag blivit sämre eller så så kommer det bara att låta som om jag söker efter komplimanger, vilket jag hatar.

Jag vet att jag ritar bra. Och jag älskar att få komplimanger för mina bilder, även om det kan bli lite pinsamt ibland. Men jag har också min standard som jag vill leva upp till, och om jag inte lyckas med det är det klart att jag blir besviken. Men folk verkar inte förstå att man inte alltid lyckas med dessa fullträffar till skisser som jag publicerar. Jag ritar också bilder som ser helt miffo ut. Men de lägger jag inte upp så att andra kan se. Du vill ju inte skylta med dina misstag.
...

Bla bla, som sagt. Övervann rädslan gjorde jag. Men i och med det så fuckade jag upp det självporträttet som jag pratade om i början. Istället började jag om. Ett nytt självporträtt. Börja om från scratch. Jag hoppas att jag nu tar mig tid de närmaste dagarna och också försöker göra klart det. Jag vet hur det blir när jag låter bilder bli liggande. Jag blir rädd. Jag försöker fortsätta och jag förstör dem totalt. Sån waste..

Hur som, en liten preview på hur skissen ser ut just för tillfället. Enjoy! :)

Så får vi se vart det här landar någonstans..

Happ, är det vaccinet som spökar fortfarande eller har jag blivit sjuk på riktigt nu? Bra fråga. Vilken hemsk dag det här har varit. Jag hann praktiskt taget slänga i mig en potatis och en bit paprika innan jag var tvungen att springa till jobbet.
Första timmen gick allting bara åt helvete, verkligen brutalt åt pipsvängen. Allt som kunde gå fel gick fel, och då skojar jag inte. Sen gick det bara utför. Jag fick ondare och ondare i halsen. Huvudet började värka mer och mer. Jag blev illamående och började frysa och svettas om vartannat. Feber. Seg i lederna. Ont i nacken speciellt, men egentligen hela kroppen.

Dricka skulle fyllas på och butiken skulle frontas. Varenda liten rörelse tog emot. Allting var en ansträngning. Bara att ta ett steg gjorde att det kändes som att huvudet skulle sprängas.
Det kändes som att jag flera gånger var på väg att svimma. Ingen ork i kroppen. Kunde inte tänka. Knappt ens prata. Ville bara hem och lägga mig i sängen och sova. Gång på gång svartnade det för ögonen och jag var tvungen att hålla i mig för att benen inte skulle vika sig.

Klockan var ju halv sju och jag hade tre och en halv, nästan fyra timmar, innan jag faktiskt skulle vara hemma. Och att ringa någon och be denne jobba omgående en söndagkväll är väl inte det lättaste. Min kamp de sista fyra timmarna handlade för första gången inte om att göra kunden nöjd, utan om att överleva kvällen. Att inte falla ihop på golvet och ge upp.
Jag klarade det. Sakta men säkert tickade klockan fram och fyra timmar blev tjugo minuter och sen kunde man tillåta sig att se mållinjen.

Nu är jag hemma, i horisontellt läge i sängen men för hungrig för att kunna somna.
Värdelöst. Det här är verkligen inte min dag. Så kan den inte bara vara över? Per omgående.

Gud vad jag älskar när det slängs plåtar och galler in i väggar och dörrar.
Jag mår verkligen bra när någon står och skriker min rakt upp i ansiktet även fast jag inte gjort något. Jag älskar när någon tar ut alla sina agressioner på mig. Jag älskar när jag inte gjort något, men all skuld läggs på mig. För tydligen så är det mitt fel när någon annans planering spricker.

Förlåt att jag antog att maten skulle vara klar innan jag skulle iväg och jobba, och inte en kvart innan jag börjar jobba. Förlåt för att jag då inte tänkt på att fixa någonting till mig att äta.
Förlåt för att jag blir ledsen och hellre går och jobbar en timme tidigare än sitter och pratar med farsan som jag redan träffar så pass sällan så det är tragiskt.
Förlåt för att jag har ont i halsen, känner mig sjuk och är trött.

Och förlåt förfan för att jag erbjuder mig hjälp när du verkar behöva den. Nej, men skrik på mig istället. Gör det. Varsågod. Jag blir verkligen inspirerad av att hjälpa dig fler gånger.

Med blodsprängda svidande ögon som jag ska måla mascara på har jag nu några alternativ. Antingen ligga kvar i rummet med stängd dörr och hög musik tills jag måste gå om 45 minuter, eller så går jag ut och försöker vara social med folk som jag för en kvart sen faktiskt såg fram emot att prata med. Tredje alternativet är att måla mascara, ta på mig jobbkläder och gå till jobbet och tjäna en hundring extra idag.

Återstår att se...

Jobb jobb jobb. Och nu har jag fått ont i halsen och är täpt i näsan också. Jippie!

Det är ju skitkul när det flyter på, man jobbar på kvällen, träffar folk, lever, har kul, tränar och är frisk. Men så fort man blir sjuk. Fan, då fuckar allting ur.
Tog ju den där vaccinsprutan i onsdags, jobbade på cp på kvällen sen efter det blev jag så brutalt trött. Och då menar jag verkligen trött. Jag kom hem vid tre på natten, somnade. Och sen sov jag. Länge.
Lite till och från, men jag låg kvar i sängen hela tiden. Jag gick upp på toa och slog på tv'n, men orkade bara sitta där i tio minuter sen pallade jag inte sitta upp längre utan var tvungen att gå och lägga mig.

Hela natten till torsdag sov jag. Nästan hela torsdagen sov jag, och hela natten till fredag. Sov lite drygt trettio timmar. Sen mådde jag lite bättre.

Nu har jag jobbat två kvällar i rad, helt slut i rösten etfersom det varit liveband båda kvällarna. Vaknade hos bror imorse och kunde knappt prata, kunde inte svälja för att jag hade så ont i halsen. Tjock liksom. Jag pallar inte bli sjuk! Blääh...

Just i detta nu är bror och farsan iväg och baxar bort Nancy. Hon ska skrotas.
Mamma är och handlar och ska laga mat som vi ska käka eftersom det är fars dag. Klockan är tjugo över två, och klockan fyra ska jag börja jobba. Så jävla pepp. Inte.

Näe, det är väl bara att hoppa in i duschen då, så att man slipper kasta i sig maten sen när den är klar.
Givande inlägg, verkligen. Blubb :)
Hoppas att du mår och har det bättre än jag just nu.

Lördagen den 31 oktober. En kväll jag skulle vilja minnas.
Skämt och sido.

Dannie var hemma hos mig på dan och vi gjorde oss i ordning tillsammans. Lockade hennes hår och fixade och donade. Jag skulle iväg på middag/förfest hos simon klockan sex, sen var planerna lite diffusa.

Middagen blev väl inte riktigt som någon tänkt sig. Jennifer skulle iväg och jobba och var stressad. Det hela slutade med att hon fick laga mat.. Kycklingen var helt uff så det blev alldelles för lite för att sju personer skulle bli mätta.
Simon skulle iväg på konsert så jag, Nanthin, Anni, Daniel och Karin var kvar. Blev mest att vi satt och pratade. Vi förstod oss inte på tekniken hemma hos Simon, så inte ens musik hade vi. :/

Snackade med Dannie i telen och bestämde mig för att dra ner på stan och möta upp henne och brorsan. Slutade med att Anni, Daniel och Nanthin följde med hem till min bror där det blivit förfest. Där var vi någon halvtimme timme eller så. Sen bar det av till CP. Var med på massa vingelbilder och surrade med folk. Efter det blev det Stanleys. Där mötte vi upp med resten av gänget från brorsan som försvunnit på vägen till CP. Där stannade vi till halv två kanske, då bar det vidare till The Strip. Vad gjorde man där då? Bra fråga.. Surrade med ännu fler folk och köpte nån drink av Jennifer.

Snackade lite med Jenz som satt inne på Olles. Skulle dra efter det. Minns att jag ville prata lite med brorsan så vi kutade in i garaget för att få hissen för oss själva. Jag tappade min hatt säkert tre fyra gånger på vägen, jag lyckades springa in i väggen, och efter det är det mesta svart.

Jag vet att vi stod i hissen, men fick berättat för mig dagen efter att jag somnat på soffan så fort vi kommit innanför dörren. Nice kväll. :)

Dessvärre var det väl ingen som direkt hade en kamera väl till hands, förutom vingelfotograferna. Så bilder kommer upp så snart som möjligt när jag får tag på några :)