Pinkish

Ännu en helg som har passerat. Och faktum är att detta var sista helgen innan jag tar studenten. Det känns ganska sjukt. Overkligt på nåt sätt. Men men, livet går väl vidare. Förändring är något som man får lov att leva med.

I fredags var det gubbskiva i skolan. Det var riktigt roligt. En nice kväll. God mat, trevligt folk. Kul med liveband och mycket dans. Det känns som att det blev lite väl mycket dricka för min del. Jag känner att mycket av kvällen är en liten gråzon, vet inte riktigt vad som hände alla gånger. Hoppas bara att jag inte gjort bort mig alldeles. Å andra sidan så slutar vi om fem dagar, så det jag behöver inte dras med något :)

Jag tog tåget hem från jakan sen. Väl i södetäje ringde jag min bror, mötte upp honom mfl och fyllekäkade lite kebab. Mötte sedan hans grannar i trappen och gick på lite efterfest. Det var trevligt, men mindre bra att jag fick ännu en drink. Det behövdes verkligen inte, och den fuckade upp hela min lördag.
Jag vaknade hos bror, bakis och dan.. (inte varit bakis på senaste tiden, vilket varit jävligt skönt, och vilket jag tror beror på att jag inte druckit någon, eller särskilt mycket starksprit.) Jag hade ont i huvudet, i magen och var riktigt äckligt seg hela dagen. Sov till och från. Jobbade lite fysik. Tittade lite på tv, sov lite. Vaknade och gick och la mig för natten.

Lördagen var ett enda blurr... Tur att man tog vara på söndagen iaf då :) Jobbade lite fysik. Åkte ut med brorsan och Jocke till Glashyttan där vi solade, och badade (för första gången i år :)) Det var nice. Inte alls så kallt som jag trodde det skulle vara.
Skönt att få lite färg också. Vi var ju inte där bästa tiden. Åkte ut ganska sent, vid två...

Vi åkte sedan ut till maxi och handlade lite, det bar hem till bror och vi grillade. Nam nam. Gött som satan :) Jobbade lite mer fysik, fick skjuts hem, så gav jag och adde en ask choklad till mor eftersom det är hennes dag idag.

Därefter har jag inte orkat med mycket alls. Borde ha jobbat mer fysik. Skrivit klart en labbrapport. Gjort historia redovisningen. Men icke. Jag läste iaf igenom lite småföretagande eftersom jag ska ha prov imorgon.. så får vi se hur det går..
Imorgon blir det en läng dag. Jag börjar 8.20 (dags att sova), ska ha prov efter skolan, klockan ett. Sen ska jag få hjälp med fysiken runt halv fyra fyra. Så blir väl kvar till fem iaf.. Men vad gör man inte?
Får hoppas på att det läser sig med fysiken bara. Får jag inte godkänt.. ja, vad gör jag då?

Återstår att se... Nu ska jag i alla fall sova. Godnatt folket!

skrivet i måndags.

Det är nu elva dagar kvar till jag tar studenten. Jag mår bra. Det är mycket att göra, men jag mår bra. Jag är glad. Jag är kluven, men jag är glad. Stämningen i klassen har aldrig varit bättre och en del av mig vill inte att detta ska ta slut. De senaste veckorna och de nästkommande dagarna har varit/kommer vara så otroligt intensiva. Det är grillning hit, studentskiva dit, gubbskiva här och togaparty där. Det är mycket klassen och det är jätteroligt. Men kommer det att göra avskedet jobbigare, eller kommer det bli lättare för att man faktiskt ser att det finns en större chans att vi håller kontakten?

Jag vet inte.

Jag är en sån person som, när det gäller vissa saker, gillar att vara förberedd. Överraskningar i all ära, men beroende på vad det är så är det kanske inte alltid så kul. Hm, känner att jag talar lite i gåtor. Det jag försöker säga är att jag brukar oftast försöka förbereda mig mentalt när jag vet att man kommer hamna i en jobbig situaion. Som exempelvis studentdagen.

Hade jag inte haft så himla mycket annat att tänka på så hade jag definitivt ägnat mer tid åt att sörja lite i förväg. Det kanske låter konstigt för vissa, men det funkar för mig. Det låter säkert helskumt och som att jag är den mest deppiga människan i världen. Men så är det inte. Det är bara känslor och tankar som man måste få utlopp för. Och jag känner att jag inte riktigt får det om man ser till hur det är just nu. Lite för gåtfullt igen kanske...

Jag känner ofta i nuläget att jag skulle kunna börja gråta för ingenting. Man bara sitter, eller man pratar med någon, tittar på tv, någon film, sitter och läser, eller ja, praktiskt taget när som helst, var som helst, så skulle tårarna kunna börja rinna. Och jag vill att de ska göra det. Okej, kanske inte var och när som helst, men jag vill gråta. Jag måste få ut spänningarna i bröstet. Det är något som ligger där och trycker. Det pressar ihop mina lungor och jag kan inte andas ordentligt.

Börjar jag gråta, och tillåter mig att gråta så släpper trycket en aning. Det känns bättre efteråt. Och jag kommer troligtvis kunna njuta mer av studentdagen och all den glädjen som man kommer känna den dagen.

vet inte hur jag ska fortsätta härifrån, men lite har jag fått sagt iaf.

Just nu är allting bara jobbigt. Verkligen allt! Jag orkar inte mer! :'(

Jag måste fan ha det sämsta jävla immunförsvaret som finns! Känns som att jag blir sjuk igen. Min näsa täpper igen sig. Det gör ont överallt. Ni vet när man har jätteont i halsen så man försöker att undvika att svälja för att det gör så ont? Mm, så ont gör det bara jag andas, och än mer när jag sväljer då får jag tårar i ögonen.

Brorsan kom hit under kvällen och skulle hjälpa mig med fysiken. Det gick ju jävligt bra, eller inte. Vi lyckades göra två uppgifter. Jag skiter fan i det där nu. Jag pallar inte längre. Helt jävla oförståeligt.
Jag får väl gå ett fucking basår eller en bastermin då för att komma in på nån fucking utbildning, om det är det man vill.

I morse när jag skyndade mig till tåget så kände jag att jag hade ont i foten. Kändes ungefär som sendrag så så fort jag satte mig på tåget började jag pressa emot för att det skulle gå över. Men det gjorde det inte. Det fortsatte göra ont hela dagen. Inte extremt så s'att jag tänkte på det. Trodde att det var för att jag fått sendrag och att det bara satt kvar lite och därför spände och gjorde ont. Men icke...

När jag satt och åt middag och av en slumt tittade ner på min fot såg jag ett fett blåmärke på den. Mitt på, vid andra och tredje tån från lilltån. Helt blått och svullet. Ont som fan gör det om man tar på det. Insåg sen också att jag har ett nästan lika stort blåmärke under foten. Dessa gör att jag knappt kan gå.

Jag haltar fram. Jag kan varken andas genom mun eller näsa. Jag kan inte svälja. Min mage är svullen och gör ont. Huvudet dunkar och nacken är stel.
Ingenting går som man vill.

Nu orkar jag inte mer. Jag skiter i allt. Jag har försökt få allt att flyta, fått det att gå bra. Men det går inte. Det vill sig inte. Jag har varit mer eller mindre sjuk till och från sedan i början av mars. Och nu tar det omtag IGEN! Jag orkar inte.
Tårarna strömmar ner för kinderna. Jag kan inte snyta mig för det gör för ont. Jag kan inte svälja då börjar jag gråta ännu mer av den outhärdliga smärtan.

Nu lägger jag mig ner och dör. Godnatt allihopa.

Fan, jag sitter och grubblar över så skumma saker. Jag vet egentligen inte vad, och egentligen inte varför heller...

Jag träffade Anni en stund idag. Gick till konsum för att prata med Maria, men hon var upptagen till fyra (klockan var kvart i), så jag slog en pling till Anni och gick hem till henne. Hon låg ute på baksidan och solade så satte mig där och pratade lite, kollade läget liksom.

På ett sätt så kändes det inte alls konstigt. Vi är ju kompisar liksom, jag känner henne, det är inte konstigt att träffa henne lite snabbt och prata. Det är inte som om man skulle träffa någon annan gammal klasskompis från grundskolan på stan och utbrista "shit! det var så länge sen, vad har du för dig nu för tiden?" Så är det inte med Anni. Man fortsätter där man slutade sist liksom. Även om man inte minns när det var. För det gör jag ärligt talat inte. Vilket ju faktiskt är lite tragiskt.

Men vi började prata som om det bara var några dagar sen som vi sist sågs.

En annan del av mig kände, när jag gick därifrån, "herregud, vad skumt det där var..." Att bara, helt random ringa till någon som jag inte pratat med på en, två månader (mer?), gå till dennes baksida och sitta där och prata i tjugo minuter för att sedan resa mig, säga "vi hörs" och bara gå.
Jag vet inte vad det är. Men skumt känns det. Och det konstigaste är väl att det känns skumt att det känns skumt. En del av mig tycker inte att det ska kännas skumt. Det är ju bara Anni, det är min vän.

Det är så mycket som jag vill prata med henne om, så mycket som jag vill berätta, så mycket som jag vill att hon ska veta. Men jag har ingenstans att börja. Det skulle bara bli konstigt. Det finns ingenstans att börja utan att det skulle kännas skumt. Är det för att man egentligen inte har någonting att säga? Jag vill inte tro det.

Jag har bestämt mig för en sak i alla fall. Även fast jag inte har någon aning om vad tjejerna kommer ha för sig i sommar, vilka som har jobb, vilka som har planer, vilka som åker bort, vilka som stannar hemma, så kommer jag höra av mig. Jag planerar att spontant höra av mig. Hur skumt det än låter.

Det är inte svårt, så varför har jag inte träffat dem på flera månader? Guess I'll never know. Men i sommar ska det bli många promenader, mycket glass i maren, mycket fika, kanske någon middag, nån bio, och flera utekvällar.
Enda sättet att få tillbaka kontakten är genom att kontakta varandra och återskapa den.
Så flickor, let's do it! :)

Och så var det måndag igen. Hann jag göra allting som jag tänkte i helgen nu då? Naaee, inte riktigt du... Men jag fick någonting gjort iaf. I fredags var jag duktig. Gjorde engelska några av engelska uppgifterna och kollade på fysiken (fatta nada), har ännu en gång påbörjat historian. Jag och mamma började också mynta lite idéer kring religionsuppgifter så jag får försöka fundera lite på det.

Och ja, jag har då inte fått så mycket sömn som jag kanske behövt eller önskat under denna långledighet. Så än en gång vaknade jag, helt utslagen, med huvudvärk och den raspigaste halsen jag haft ("på länge" tänkte jag skriva, men det är inte riktigt sant). I vilket fall, jag vaknar av att Jonas ringer. "Fuck! jag har försovit mig." Missar dansen. Som jag verkligen måste vara på även om jag inte ska vara med så måste jag vara där, men jag missade både förra måndagen, i torsdags var vi lediga, och idag. Fan.

Och historian har jag inte skrivit klart. Får hoppas på att hon inte väljer att jag ska vara en av redovisarna idag. Jag får väl säga att jag har ont i halsen och helst inte ska prata så mycket.

Jag har problem med mina ögon. Det svider som satan ibland och jag får såndär, ehm, sömn, klegg, gojs, äckel (kalla det vad ni vill) i ögonen. När ögonen svider som de gör just nu, då kan jag verkligen inte ha mina linser i. Jag kan knappt hålla ögonen öppna som det är, och om man dessutom stoppar i ett par linser som börjar skava så blir det ännu värre.

Jag har väl skrivit det här nån gång kanske, that I'm not really a fan of glasses. Och med tanke på hur jag känner inför att ha glasögon, så tycker jag att jag var jävligt modig som gick ut på krogen med dem i lördags.
Jag visste iofs att det inte skulle bli en helkväll. Jag hade inte druckit någonting och planen var att stå och spela lite black jack. Dessutom visste vi att det inte skulle vara så mycket drag heller eftersom det var helgen innan löning.

Det var ju inte jättehemskt att gå ut med glasögon. Så länge man inte ser sin egen spegelbild så. Det är nog det som är värst. Jag tänker liksom inte riktigt på att jag har dem på mig, så jag blir mer eller mindre chockad varje gång jag ser mig :P Haha. Jaja, men det blir glajjer idag också eftersom ögonen fuckar ur. Första gången som jag har det i skolan. Får väl se vad reaktionerna blir på det.

Morsan ringde precis. Hon var ute på sin morgonpromenad och skulle in på konsum och handla. Och av en slump frågade en som jobbar där vad jag ska göra i sommar. "Ingen aning" sa mamma. "hon har inget sommarjobb eller nåt.."
"Jag söker folk, om hon är intresserad så är det bara att hon kommer in. Behöver någon som kan jobba tre veckor i juli (tror jag)"
Så få de om det blit nåt där :)

måste sticka nu!
Tjarrå!

Gosh!
Jag har verkligen tappat allt! Inte så konstigt om man varit sjuk och inte tränat på två veckor, men såhär jävla illa trodde jag inte att det skulle vara :O
Haha, jag kom hem för tio minuter sen och jag sitter fortfarande jag skakar, är så klen i kroppen som man bara kan bli. Benen är som spagettin som jag åt innan jag gick och tränade. Oh my...

Studentklänning i alla ära, men usch vad jobbigt det här var. Kul att komma igång, men mest jobbigt tror jag. Blir jag inte sämre i halsen av det här så ska jag tillbaka på måndag igen, sen hoppas vi alla att jag kommer igång med träningen och kan köra hårt nu sista två veckorna, eller hur?

För mycket festande har det blivit, så sant som jag ska ta en dusch nu på en gång!
Baaiiij!

Nu har jag gjort klart två av engelska artiklarna. Bara en opinion piece kvar, ska väl inte vara så svårt att kladda ihop nåt. Jag har också påbörjat en fysikuppgift, men fattar typ ingenting så tänkte fråga bror om han kan hjälpa mig med det i helgen. Vore asschyst isf :)

Nu håller jag på att koka lite pasta som jag ska äta innan jag drar iväg till Goclon om 45 minuter. Jag ska träna igen, på, ehm, jag vet inte hur länge. Typ två veckor, mer? Känns ju lite jobbigt men samtidigt kul att komma igång igen. Känner mig friskare. Hostar fortfarande lite då och då, men jag tror ändå att träning kommer göra mer nytta än skada just nu iaf. Eller det är vad jag hoppas på.

Tror väl att jag ska påbörja historia (för tredje gången!) efter att jag ätit. Hinner åtminstone börja, så blir det lättare att fortsätta senare eller en annan dag beroende på hur kvällen kommer se ut.

I am gonna make it, yes I am gonna make it! :) Jag tror på det här :)
Göttmos, tjarrå! :P

I onsdags blev det grillning med tjejerna i klassen hemma hos Anna. Riktigt trevligt må jag säga. Efter mat och undanplockning kom killarna förbi, de hade varit hemma hos Tim innan och grillat och förfestat. Mer folk kom och mer alkohol konsumerades. Men under hela kvällen var det god stämning.

Den senaste månaden kan man väl säga, sedan vår studentskiva, så har klassen blivit så otroligt tight. Det är som att vi alla inser att vi inte har all tid i världen längre utan folk kommer skiljas åt, gå olika vägar och testa sina vingar. Därför tar vi vara på den sista tiden som vi har tillsammans, här och nu. Lever i nuet, med varandra, så mycket som det bara går.
Det är riktigt roligt att det blivit så, samtidigt så känner man ju att man kommer sakna alla så otroligt mycket när vi väl tagit studenten.

Man behöver inte se studenten som ett slut på någonting bra, utan som en början på någonting bättre. Självklart kommer jag sakna alla, hela konceptet i skolan, hur allt är ordnat. Och hur konstigt det än låter så kommer jag sakna att inte få åka tåg hela vägen till Jakobsberg för att träffa den underbara klassen, Te3a.

Men som sagt, jag försöker se det som någonting bra istället. Man vet ju aldrig vad framtiden har för överraskningar, och tur är väl det? :) Eftersom klassen blivit som den blivit nu på senare tid så tror jag att det är fler som kommer vilja hålla kontakten med varandra. Fler kommer nog tycka att det faktiskt kan vara värt det. Åtminstone en tid framöver.

Gårdagen blev himla chill. Vaknade upp hos Anna, där Sussie, Maja, Jonas, Isabelle, Linnea och Kristin sovit över. (tror inte jag glömde någon?). De flesta hade väl sovit i en sisådär tre fyra timmar, och vi samlades i vardagsrummet runt åtta nio och tittade på lite skit på tv. Sedan började folk att småstäda lite och plocka undan all skit som stod överallt.
Frukosten bestod av uppstekt färskpotatis från gårdagens grillning, lite såser till det och folk var mer än nöjda.

Vi satt på baksidan, vi hoppade studsmatta och tog lite bilder, vi tittade på Yrrol (som jag har många glada minnen, skratt och användbara citat från). Sussie och Kristin drog sig hemåt och en stund senare kom Sofia förbi som joinade vårt bakishäng.
När vi ligger ute på baksidan och ett moln skymde solen säger jag "neej, kom tillbaka...!" Jonas utbrister då: "Baka?!" Och Maja hakar på den tanken "Jaa, vi bakar!" :P
De två som var mest uttråkade och inte bara kunde ligga i solen och chilla tog sig friheten att plocka lite rabarber och slängde sedan ihop en paj :D Haha, den var riktigt god, dessvärre kunde jag ju inte äta så mycket av den eftersom det är massvis med smör i.

Mera chill och schteek i solen blev det tills vi slutligen bestämde oss för att dra oss hemåt vid halv fem tiden.
Tågresan hem sällskapades av Jonas till älvsjö sen började tankarna om vad jag skulle sysselsätta mig med under kvällen.
Antingen komma hem och gå och lägga mig, komma hem och städa och påbörja pluggandet. Eller komma hem och höra av mig till någon och hitta på nåt.
Det slutade med att jag ringde min bror för att se vad han hade för sig, sen drog jag hem till honom, där jocke också var, så spelade vi lite black jack. :) trevligt.

Fick skjuts hem efter det och damp ner på sängen och otippat nog så somnade jag.
En konstig natt har det varit. sovit jävligt dåligt och skumt... :/

Jag var hos kuratorn i onsdags också och då kom långhelgen på tal. Vad jag skulle ägna den åt. Och jag poppade idén att "det vore ju så jävla skönt om jag satte mig och och pluggade stenhårt. Bara städade undan på skrivbordet och gjorde klart allting som har med skolan och restuppgifter att göra. Fan vad jag skulle vara stolt och nöjd över mig själv då. Jag skulle må så bra!"

Och, tänkte jag, eftersom det inte ska vara något kanonväder så behöver man inte heller må dåligt över att man sitter inne. Så, just nu tycker jag ju inte att det känns som någon kanonidé när jag fortfarande ligger kvar i sängen och tittar ut genom fönstret på den vita himlen, men en hint av bakishuvudvärk och en allmän olust till det mesta. Men jag försöker att få tillbaka den där känslan av ultra-nöjdhet när jag har gjort klart allt, sen är det bara att köra!

Det som ska fixas då:
Fysiken. Jag har en del uppgifter att göra i olika kapitel, några experimet att skriva det teoretiska på, och kanske även några experimet kvar att göra, som jag isf får ta nu på onsdag.
Historian. Har en redovisning om Israel-Palestina som jag redan har skrivit (nästan klart) två gånger, men så har datorn dött utan att jag sparat, så, visst det är ju jobbigt att skriva det för tredje gången, men ändå lättare och lättare för varje gång.
Småföretagande. Jag har prov på torsdag och fredag, vet inte riktigt hur jag ska plugga på det men tänkte åtminstone gå på en av de extrainsatta lektionerna på onsdag.
Engelska. Jag ska skriva klart tre stycken artiklar. En är praktiskt taget klar, en har jag påbörjat, och en ska jag göra från scratch.
Engelska igen. Jag ska skriva en restuppgift. En biografi om min bror som ska vara skriven i jag-form. Jag har redan den mesta faktan som jag behöver, ska "bara" skriva ihop det.
Religion. Jag ska skriva en etisk analys. Kräver troligtvis att jag har en liten diskussion med mor och sedan sammanställer det hela. Det blir antingen gjort på lördag eller söndag eftersom hon är ledig då.
Kemi. Jag bör nog skriva klart den där labbrapporten som skulle vara inlämnad i fredags som jag bara har diskussionen kvar att skriva.

I think that's about it. Det ser ut, och låter som jävligt mycket. Men jag tror att om jag bara sätter igång och gör det så kommer det inte att ta så himla lång tid ändå. Det brukar oftast vara så. Och jag vet ju vad det är som jag ska göra, så :)
Ja, nu kör vi.

En dag i livet. En ändå jävligt skön dag måste jag säga. Ingenting speciellt sådär som har hänt. Det har mest varit jobbiga saker isf när man tänker tillbaka lite snabbt. Men nej fan. Den har varit skön. Jag vaknade i tid imorse, gick upp (nästan) utan problem. Åker till plugget, tågen går som de ska. Mötte upp Jonas i Älvsjö, så jag hade sällskap därifrån.

Man hade fått höra på vädret att det skulle spricka upp och bli sol och 18 grader ute. Jomenvisst... Ett tjockt molntäcke som låg över hela stockholm. Så det var väl lite störande. Kom till plugget och hade engelska i datasalen. Kände mig lite dum som inte var klar med mina artiklar, fast jag var inte den enda.

Kemi efter det. Prov, som jag pluggat en del till, men absolut inte tillräckligt för att känna mig säker på att jag ens skulle klara det. Kladdade ner svar på första delen och är väl ganska säker på de flesta, det kändes bra iaf. Alltid något :) Del 2 svarade jag på alla utom de två sista som enligt mig mest var konstiga.. Förstod inte rikigt frågorna. Men men, det kändes som att det gick jävligt bra på de som jag svarade på så jag hoppas inte att det påverkar alltför mycket att jag skippade dem.
Allt som allt, det kändes bra. Godkänt blir det iaf.

Lunch och liten håltimme på det. Soppa, gott, men inte särskilt mättande i längden. Vi hade sedan Tefö, som vi kallar det. Dags för lite utvärdering, det var en ganska chill lektion, satt mest och ordbajsade lite.
Dags för hemfärd efter det. Sällskap där med. Började bli himla trött också, men fick ingen bra plats när jag bytte tåg, så jag kunde inte sova :/

Väl inne i södertälje så skulle jag ta en vända på stan och spana in och välja ut vad jag vill ha i studentpresent. Hittade väl nåt på Inspiration, men fortfarande tveksam. Det kändes mest som att "jag skriver upp dessa ifall jag inte skulle hitta något annat" :/ Men men... började bli riktigt jävla trött där ett tag också, kände hur blodsockret bara försvann ner i tårna.
Begav mig in på Nancy's och köpte mig en skagensmörgås (valde en chokladbit till den) och köpte en dammsugare.

Gick upp till jobbet för att äta där och sitta och chilla innan jag skulle dra till tandläkaren på undersökning. Mamma fick chokladbiten och Adde dammsugaren. :) Tyckte jag var lite snäll sådär.

Chillade fram till nån gång efter fem. Adde och Eva var kvar, de tog sig en varsin glass (magnum). Och jag kunde ju inte låta bli, jag var tvungen att smaka lite. Bara lite. Jag hade ju precis ätit macka och så, så jag tänkte att det nog skulle gå bra.

Iväg till tandläkaren. Jag har såå fina tänder tydligen. Men ett litet litet fjuttigt hål på sidan av en tand, typ en prick. Så jag ska tillbaka i augusti och fixa till det. Jag har ju dessutom stört mig lite på mina visdomständer. Mest de på underkäken eftersom de pressar ihop mina framtänder. Så jag överdrev en historia om att jag har problem med det och ofta (ganska sällan egentligen) av misstag biter mig i kinden, bla bla, så jag skulle kanske vilja dra ut dem. Lika bra att passa på nu medan det är gratis också, får ju börja betala nästa år.

Hon spanade lite på mina tänder och sa att "jo, men vi skulle ju kunna dra ut de här visdomständerna, i överkäken..." Fail. Aja, de i underkäken sitter tydligen fast på ett krångligare sätt, så... :P Jaja, lite fail, men vafan, ey, vaskamangöra? :) Jag är glad att bli av med någon av dem iaf. Är så jävla jobbigt att komma åt och borsta där bak.

Tänkte sen att jag skulle ta bussen till affärn och handla lite nödvändigheter. Men när jag sätter mig på bussen så får jag den västa magknipen någonsin. Högt upp på magen liksom, det gjorde så jävla ont så jag hoppade istället av och gick hem. Väl hemma la jag mig på sängen och läste lite i Breaking Dawn, sen somnade jag.

Vaknade av att brorsan ringde för 20 minuter sen och frågade hur vi skulle göra med drickan som han fixat till mig (och klasskompisar) inför morgondagen då det är grillning och party hos Anna. Mamma hade gått och lagt sig (med andra ord, bättre läge kan man inte ha). Så gick ner på gårn och hämtade upp allt.

Så otroligt skönt det var att sova några timmar nu på kvällen. Inte suttit vid daton alls. Och jag tänkte bara gå och lägga mig och inte bry mig om det faktumet. Men sen kom jag ihåg att jag ju har redovisning i historian imorgon och jag har fortfarande inte kladdat ihop det där. Såå, därför startade jag datorn och skrev ett långt blogginlägg :/ Bra åsa. Gött att du använder tiden till det viktigaste. :)

Men så nu blir det lite speed-pluggning innan jag packar ihop och somnar om. :)
Och magknipen har gått över. Jag ska nog inte äta glass nå mer :(
(och ja, det går att ringa med min mobil :P glömde skriva det, I guess)

Det blev en dag hemma idag. Jag vaknade upp utan röst med en helt brutal smärta i halsen. Jag gick upp, men insåg att "det här går inte" så jag gick tillbaka och la mig. Vaknade upp några timmar senare, gjorde i ordning en kopp te med lite honung och ingefära, tog en sked hostmedicin och bombade med halstabletter.

Någon timme senare så kändes det bättre. :) Gött. Så jag satte mig i soffan, med datorn på bordet, massa papper och kemiboken framför mig, slog på tv'n och började plugga. Gick bra ett tag, men slutade med att jag tittade på Ronja rövardotter som gick på tv. Minns ingenting från den filmen, så det var lite roligt.

Sen blev det vanligt tidsfördriv, dator, facebook etc.
Det som är lite roligt; jag har ju en ny mobiltelefon, som jag är helt förälskad i :) Sååå nöjd. Fast ja, det var ju kanske inte just det som jag syftade på som var så roligt, även om det också är kul :P Men det roliga är att jag märker på mig själv att jag, så fort jag slänger en blick på mobilen, måste plocka upp den och pilla lite. Klicka igenom och kolla, som om någon skulle ha tagit nya bilder med den som man kunde kolla igenom. Eller titta i kalendern en gång extra, bara för att... Bara för att se om någon pluppat in någon ny notis. Eller bara för att påminna sig om alla trevligheter som är inplanerade framöver :)

Det är bara så roligt att hålla mobilen i handen och se hur den byter mellan menyerna, hur den vibrerar lite smått varje gång man klickar på någoning. Man önskar att man fick sms hela tiden så att man fick använda mobilen till någonting mer vettigt än bara allmänt flum.
Jag har dessutom varvat ett av spelen nu. :P Så kul har jag haft idag ;)

Yeye, kemiprov imorgon. Ska bli intressant. Jag har pluggat, men jag vettefan om det hjälpt så mycket. Jorå, det är klart att det har, men ja.. Det jobbigaste med att plugga är nog att inse hur lite man faktiskt kan... :P

Time to get some sleep now, så jag är frisk som en nätkärna när jag vaknar imorgon ;)

Ajuste, förresten :) Jag åt svenska jordgubbar idag! Smarrigt värre :D
Go'natt!

Mår hyfsat idag asså. Blev en extremt lugn kväll igår efter dagens utflykt. Picknick i huvudstaden. Om du är intresserad kan du läsa mer och se bilder på Majas blogg. Jag orkar inte skriva om det.. :P Men kul hade vi :)

Kvällen blev som sagt jävligt chill. Jag tog bussen från stationen upp till affären, handlade en sallad, lite kattmat, popcorn och ostbågar. :) Gick sen hem, åt sallad med mamma. Kollade Fejan. Sen tittade jag på Melodifestivalen med mamma samtidigt som jag hade datorn i knät och chattade med Maja och Marcus. Trevligt.

Spanade på alla bidrag, sen när röstuppläsarna hållt på ett tag bestämde jag mig för att lägga mig på sängen och vila lite.
Hm, det gick ju sådär, som vanligt... :P Jag somnade. Sen har natten varit bara allmänt skum. :S Vaknat, somnat, drömt, fått sms, inbillat mig saker, drömt riktigt jävla sjuka skumma drömmar. Vaknade nån gång runt fyra, halv fem och insåg att "fan nu är solen på väg upp :) Tevligt. Jag är pigg, kanske ska gå upp nu? :)"

Näe. Jag gick upp på toa och somnade sen om igen. Riktigt skönt att få sova ut. Hostat har jag inte heller gjort så extremt mycket under natten. :) (Y) Nice nice.

Dagen ser ut som sådan; plugga, baka, plugga, laga mat, plugga, städa lite, plugga, sova. :)
Sounds nice, hu? O yeah...

Redovisning i Historia imorgon, ska snacka om Israel, och ja, jag började såklart idag. Jag har kemiprov på tisdag, som är ganska avgörande för mitt betyg där. Får jag Vg eller Mvg så får jag troligtvis Vg på hela kursen, vilket vore jävligt nice. Men eftersom jag varit en sån slacker nu på vårterminen så, ja.. Då sitter jag inte säkert någonstans kan man väl säga.

Nä, time to get back to work! Ciao!

Vissa kvällar när man sitter hemma vid datorn så kan det vara så himla obvious vad för dag det är. Är det ovanligt lite folk inloggade på msn. Är folk inte lika aktiva på facebook. Förblir inkorgen i mailen tom över en/ två timmar, ja, då kan man ge sig fan på att det är fredag eller lördag.

På samma sätt märker man det när man ser över hur många som spanat in ens blogg. Alltid färre på helgerna än på vardagarna. Oftast toppar det på söndag kväll eller under måndagen. Då måste man ta igen det man missat under helgen då man varit ute med polarna.

Det är en skev värld vi lever i. Min vän Maja sa något som lät jävligt vettigt i min mening. Jag ska se om jag kan leta fram den konversationen så vi får ett direktcitat... Hang on...

Så (två minuter senare)...
"fan va tragiskt egentligen, hur alla sitter hemma på sin jävla stol/ säng/ golv/ fåtölj och bara dödar hjärnceller vid datorn..."

Så jävla sant. Man är ju fan tragisk. Varför inte bara göra något? Gå på en promenad med en polare. Gå och snacka, face to face. Men nej, sånt gör man inte längre. För det ska vara effektivt allting. "Sitter jag vid datorn då kan jag ju snacka med flera stycken samtidigt utan att det blir för rörigt. Jag kan dessutom sitta och spela ett spel i väntan på att folk ska svara. Kanon! Då hinner jag både spela och umgås samtidigt."

Vad fan hände med kvalitén liksom? Närkontakten. Förmågan att kunna krama om någon när man märker att den är ledsen eller mår dåligt. Nej istället gör man en ledsen gubbe för att visa medlidande, eller skickar en *kjam*. Gulligt...
Verkligen, det betyder så otroligt mycket. Nu känns det mycket bättre. Och ironin flödar.

Ärligt talat; vartfan är världen påväg?
Ska man bojkotta allt. Leva utan dator i en vecka, bara för att se om man kan klara sig eller inte? Jag tänker iaf inte lova någonting sånt när jag är sjuk. Då kommer man ju verkligen inte ha någonting överhuvudtaget att roa sig med.
Nä, men ärligt. Jag mår fan dåligt av att titta igenom mina msn loggar. Jag behöver inte läsa dem, bara se på kvantiteten och så får man en fin överblick som talar om hur mycket jag faktiskt sitter vid datorn... :/

Riktigta vänner, IRL, är det inte de som vi borde värdera, ta hand om, träffa och visa vår kärlek till?
Eller är det så att den som har flest vänner på facebook, när den dör, vinner...?

Ibland, som exempelvis när jag pratade med mamma för nån vecka sen, så kan jag känna mig så jävla bitter. När jag lyssnar på mig själv, vad jag säger, hur jag tänker. Jag har funderat ett tag över det här som jag tänker skriva om nu. Det har ibland stört mig, ibland gjort mig ledsen, ibland nästan glad och lättad. Jag är minst sagt kluven till hur situaionen ligger till. Och jag vet att jag säkerligen kommer såra någon eller några genom att skriva det här. Det är verkligen inte det som är meningen med det, men jag måste ändå få ut det, för det börjar sakta men säkert att äta upp mig inifrån.

Jag har umgåtts väldigt, eller extremt, lite med mina tjejkompisar här hemma i södertälje på senaste tiden. Jag vet inte exakt hur det kommer sig att det blivit så, men så är det. Jag har mina olika teorier som säkert alla stämmer in till viss del. Jag pratar knappt med någon av dem längre, jag läser Nanthins blogg, but that's it, typ...

De senaste gångerna som jag hängt med dem så har jag mest känt mig malplacerad. Som att jag inte längre hör hemma där, med dem.
Har vi växt ifrån varann eller är det bara en sån period då jag chillar från dem?

Jag vet att jag inte är den bästa på att höra av mig till folk, men de få gånger som jag faktiskt gjort det så har jag antingen inte fått något svar, eller så har man blivit dissad för att personen i fråga ska göra/gör något annat (mest troligt med pojkvännen).
Och där har vi punkt ett. Alla brudarna har killar, utom jag. Jobbigt, jo, lite, av flera olika anledningar, men just nu är det ingenting som jag går och grubblar över. Kul att de har någon :)

Jag har både fått höra från dem, och så har jag känt det på mig, att de tycker att jag dissar dem för min bror och hans polare. Och självklart, det vet jag att jag gjort och gör. Men samtidigt så kan de ju inte förvänta sig att jag ska sitta hemma och inte bestämma någonting med förhoppning om att jag ska kunna hitta på någonting med dem.
Det har också varit gånger då jag faktiskt valt bort att vara med brudarna och istället lekt med bror och gänget. Simple really, tror jag att jag får roligare med dem så självklart väljer jag att vara med dem.

Det hela blir egentligen som en ond cirkel. Eller ptja, ond och ond, men det blir en cirkel. Umgås man mycket med samma personer så är man med om mycket tillsammans, det är mycket som blir intärnt. Fortsätter man då att umgås med samma personer så blir det lite ens jargong. Man använder uttryck som är intärna för alla förstår ändå och tycker att det är roligt.
Kommer man sen tillbaka till en grupp som man inte umgåtts med på länge, (eller kommer in i en helt ny grupp), så kan men (eller iaf jag) ganska lätt känna mig en aning socialt handikappad. Man kan inte längre använda samma uttryck som man i vanliga fall skulle göra. Det finns så mycket som man vill säga men ingen att berätta det för eftersom ingen var där, ingen förstår. Helt meningslöst.

Självklart så löser sig inte problemet (om man nu vill se det som ett sådant) av sig självt. Man måste ju ta sig ur den här cirkeln för att kunna ändra nåt. Men varför ska jag ta mig ur cirkeln när jag fortfarande trivs här? Jag har inte växt ifrån den, inte än...

Åsa har köpt lite lycka :)
En ny telefon, åsa är glad. Hon har lekt med mobilen under hela gårdagskvällen och hela morgonen.
Nu är det dock dags att göra någonting vettigt av den här dagen. Jag har ju trots allt en del att ta tag i.

Ehm, en labbrapport som ska vara inne idag; inte börjat på. Två uppgifter i Småföretagande som ska vara inne idag; börjat på båda.
Redovisning i historia på måndag. Kemiprov på tisdag. Tre stycken artiklar i engelskan som ska var klara på tisdag.

Inom de närmsta två veckorna så har jag dessutom prov i Småföretagande. Jag ska prata om en bok på engelskan; som jag iofs har läst, men det var två, tre månader sen..

Jag ska också skriva en etisk analys i Religionen; en restuppgift som jag inte börjat på, men har en idé.
Och sist, men verkligen inte minst, så har jag en sisådär fyra fem kapitel att göra klart i fysiken, med uppgifter och experiment.

Jag har insett på senare tid att jag inte har så jävla lång tid på mig att göra klart de här sakerna, so... Time to get to work!

Och jag menar, som om det inte var nog med allt det som jag just skrev så är det picknick med klassen, det är "10 dagar kvar till studenten"-fest, det är firande av Anna, Hanna och Jossan. Maja fyller år, det är studentskivor, jag ska till tandläkaren och, ja... Ni fattar poängen ;)

Så, som sagt. Idag. Ledig dag. eller ptja, ledig och ledig.. Vi fick komma till skolan om vi ville, men jag kände att jag passar på den. Både pga halsen och för att jag tror att jag möjligtvis, kanske, om jag verkligen anstränger mig och har lite tur, kan få någonting gjort här hemma också ;)

Hej hopp!

En räkmacka, en kopp te, en stund framför datorn, en matsked äcklig svinstark hostmedicin, en ansiktstvätt, ett toalettbesök och en tandborstning senare så ligger jag nu i sängen, redo att sova.
Förhoppningsvis så kommer jag ikväll kunna somna utan att hosta lika mycket. Man kan ju hoppas att hostmedicinen har någon verkan.

Jag funderade lite över det här med livet... Så typiskt mig, men ändå. Vad vill jag få ut av det egentligen? Jag hade ett litet samtal om bland annat detta med Linnea i min klass i förrgår när vi satt på tåget. Jag vill inte vara en sån som tänker och tror att hög materiell standard ska göra mig lycklig eller ge mig ett bra liv. Jag vill uppleva saker, Jag vill vara med om saker. Det är något som jag har klart för mig iaf.

Jag tycker att det är så himla roligt att höra gamla berätta om saker som de varit med om. Min morfar fyllde år i lördags. När jag var där och vi satt och fikade så pekade mamma på en tavla på väggen. Det föreställde en ung människa i profil som hade en regnkappa och mössa på sig.
"Ser du vem det där är?" frågade hon. Jag studerade bilden ett tag, men kunde inte komma på det.
"Det är morfar, när han var sexton år gammal."
Och så började morfar berätta om historien bakom målningen.

Han jobbade på nån båt och där träffade han en estländare (tror jag) som hade flytt från tyskarna under kriget. Han hamnade av någon anledning på den båten. Och minsann, den karln kan kunde måla. Dessvärre hade han inte signerat bilden, men morfar hade skrivit upp historien bakom den på baksidan av tavlan.

Jag vet inte, ni kanske inte alls tycker att det verkar som nåt speciellt med det här. Men jag tycker att det är så otroligt faschinerande. Jag älskar att sitta och lyssna på såna här historier. Och när jag blir gammal vill jag vara en av dem som sitter och berättar om alla mina äventyr.

Samtidigt så blir det ju lite svårt att hålla kontakten med familj och vänner om man hela tiden är ute på diverse äventyr. Så vad värderar man mest egentligen? Jag vet inte. Det återstår att se. Man kanske kan lyckas få det bästa av båda världarna?

Nog med tankar för idag. Jag känner att den här morfin-medicinen börjar verka. Börjar bli lite snurrig i huvudet och jävligt varm, så det är nog bäst att jag sover nu.
Så ja... jag missade poängen med mitt inlägg, jag vet att det inte riktigt var det här som jag ville få fram, men wtf, en annan gång. Man kan inte alltid få som man vill.

Godnatt folket!

Jag sitter just nu och dricker den äckligaste jävla skiten någonsin! Blandningen jag berättade om förut. Huskuren. Te, öl, citron, honung och vitlök. Om det här inte hjälper då jävlar vet jag inte vad jag ska göra. Usch usch usch!!
Och till alla som jag kommer möta de närmsta fyra dagarna säger jag "förlåt, men jag brukar i vanliga fall inte stinka vitlök".

Jag dampar. Min energi för dagen har tagit slut. Jag behöver mat. Medan jag var i köket och gjorde den här häxblandningen så har tydligen Firefox hängt sig. IGEN! För fan fjärde gången idag. Så nu skiter jag i den där fucking filmen som ska buffra upp. Jag orkar inte.

Jag vill vara frisk. Jag vill ha en mobil som fungerar. Jag vill att plugget ska vara slut. Jag vill vara med klassen resten av livet. Jag vill flytta. Jag vill ha ett jobb. Eller fuck jobb, jag vill backpacka. (och nu ska jag bara dampa ur mig allt som jag vill göra, låtsas som att det är såhär framtiden kommer se ut och allting kommer bara att lösa sig). Jag får ett jobb ni i sommar efter att plugget tagit slut. Till hösten går jag en bartenderkurs med Jennifer. Sen är vintern lite unsure. Dra till ett varmt land med de pengar som jag tjänat ihop och vunnit på triss. Drar till LA och hälsar på Kristina under vintern. Sen backpackar jag genom Europa/ Världen/ Whatever; dit benen bär mig. Jobbar lite här, jobbar lite där. Hoppa lite bungy här, surfa lite där. Är med om en olycka, åker till Miami och tatuerar mig för att påminna mig själv om hur lyckligt lottad jag är.

Jag lär mig att rita snabbare, bättre och när folk tittar på, så kan jag sitta var som helst i världen och rita av omgivningen.
Och under tiden, medans jag gör allt detta så hinner jag ta reda på vad jag vill få ut av livet...

Okej vafan...
Nu är klockan halv fem. Hur mycket har jag pluggat? Mjaaaaeee, asså... Du vet attee...
Jorå, nej men jag har påbörjat en artikel i engelskan iaf.. sen har jag sovit lite. Ätit lite soppa och lakrits. Sen har jag tittat på tv och spanat runt efter lite jobb.

Så dagen har väl inte varit helt wasted. Jag har inte pratat någonting, heller inte sjungit (Y). Knappt hostat idag vilket känns riktigt jävla skönt. Men ja, nu börjar det igen.. :/ Ska be mamma köpa lite prylar till en huskur som jag fått tips om.
(Vet inte om jag skrev om den här?) I vilket fall. Den låter inte alls god och är troligtvis inte det heller. Men fan, hjälper den så är det fan värt det!

Man ska koka te, blanda i öl, honung, citronsaft och pressa i en vitlöksklyfta. Smarrigt värre! :S Blir nog bra.

Baij :)

Idag, onsdag, den trettonde maj 2009, ska jag, åsa, försöka att prata så lite som möjligt.
Jag är sjuk. Min hals är trasig, precis som resten av min kropp. Allt festande på senaste tiden med studentskivor, valborg, fester och utgångar börjar minst sagt ta ut sin rätt. Jag har haft ont i halsen i snart en vecka nu och jag har dessutom varit hes sen i lördags kväll.

Det är inte bra. Jag har valt att inte träna under en vecka nu också, så det känns ju lagom pissigt. Men ja. Idag ska jag vara hemma och som jag sa; försöka att prata så lie som möjligt.

Gick ju jävligt bra nu till en början, haha. Sån tajming. Precis när jag skrivit första meningen på det här inlägget så ringer Jonas -.- Jaja...

Dagen då. Jag tänker såhär (ungefär): Jag har jävligt mycket att plugga, så något ska jag åtminstone lyckas få undan.
Jag har börjat bra ändå. Har ju sagt att jag ska söka till en utbildning i höst, Energikonsult på KYH. Tvåårig med en tredjedel av tiden som man är ute och jobbar. Låter göttmos.
Sista ansökningsdagen är på fredag och jag har tänkt sedan i Mars nån gång att jag ska ansöka. Men jag ville skriva ett personligt brev också. (Det var inte obligatoriskt, men uppskattades, så varför inte?)
Jag är stolt över mig själv eftersom jag lyckades få fram ett sådant nu på morgonen. Kort och koncist.

Klockan är inte jättemycket utan jag har större delen av dagen framför mig. Självklart så ska jag ju vila också eftersom jag inte mår bra. Men jag försöker se all tid då jag är tyst som vila. :P

---

Jennifer sms'ade mig igår. Hon sa att hon anmält sig till en bartenderutbildning nu i höst. En som är i stockholm. Hon frågade om jag fortfarande var intresserad av det, eftersom det vore kul om jag hakade.
Årligt talat så har jag inte tänkt på det alls på senaste tiden. Det var ju ett hett ämne för några månader sen, då var jag riktigt pepp. Sen har man väl släppt den idén lite.
Men det var roligt att bli påmind, nu ploppar de tankarna upp igen. Jag spanade runt lite på hemsidan och det hela verkar ju jävligt vettigt. De två problematiska sakerna är väl, ett; Att om jag kommer in på Energikonsult-utbildningen eller har ett annat jobb så kan det bli svårt att tajma ihop det. Två; jag behöver ha tolv tusen riksdaler undansparade.

Nu på senaste tiden så har pengarna inte direkt rullat in, snarare att de har kilat iväg från mitt konto i en jävla fart. Så, om det nu blir så att jag inte får något jobb i sommar så ligger jag troligtvis ganska så risigt till.
Men så ska det ju inte bli, eller hur? :)

Nejdå :) Igår så spanade jag runt lite på internet, egentligen inte med avsikt att hitta jobb utan för att se om de hade "min" mobil på Mediamarkt's hemsida. Icke sa nicke... Men de hade en flik som hette "jobba hos oss". *klick*
Och vips "Vi söker extraarbetare på Mediamarkt i Heron City".
Sure, kanske inte som klippt och skuret för mig, men vafan, att söka skadar ju inte. Sen får jag väl se till att lära mig det jag behöver veta om produkterna som jag ska sälja. Hur svårt kan det vara, ey? :)

Härom morgonen så mötte jag min gamla svenskalärare vid tåget, så vi promenerade tillsammans till skolan och pratade lite. Jag berättade att jag försökt söka jobb men inte fått något än, etc. Hon nämnde då nåt ställe som öppnat i närheten där hon bodde (minns inte vad det hette) men de sökte 200 pers som kunde jobba i de olika butikerna.
Jag mailade henne för att ta reda på vad det var för place och var det låg. Kanske känns som ett alternativ liksom :)

Visa framfötterna. Det är det man får lov att göra helt enkelt.
Yeye, plugga var det.. :) Äta lite frulle först kanske, och ta en kopp te.
Hej sålänge!

Jag hade värsta samtalet med min mamma igår. Vet inte hur många timmar vi pratade. Men det var nice. Det var ett tag sen som vi hade ett sådant samtal.
Jag tycker om att prata med min mor. Det känns alltid som att jag blir visare av det. Jag beundrar henne så galet mycket, och jag visar det alltför sällan. Hon har gått igenom så otroligt mycket och jag önskar att jag kunde visa och sätta ord på min uppskattning för allt hon gett mig.

tårarna börjar gro i ögonen nu när jag tänker på det. jag började gråta igår när jag berättade om en händelse för några år sedan.

Jag, mamma och hennes kompis Lena var ute på sjön med Lenas båt. Vi var på en ö som heter Fifong, det var fotbolls EM, jag vet inte om det var midsommar därikring också, eller om det var ett annat år. I vilket fall, många som var på ön samlades under kvällen i en av stugorna på ön. Någon hade med sig en typ 8" tv och radio, så tryckte vi in oss trettio/fyrtio pers i ett litet rum och tittade och lyssnade på matchen. Folk var glada, folk drack och skrattade, tjoade och tjimmade. Det var allmänt bra stämning, ingen som blev bråkig eller nånting. Folk kom fram och pratade med mig. De var berusade, och jag tyckte att det var obahagligt. Jag hade aldrig tidigare varit med om en liknande situation; där alla drack.

Jag och mamma stod utanför huset där alla tittat på matchen. Och så sa jag att jag tyckte att det kändes obehagligt med alla berusade människor. Jag minns inte så mycket av vad jag sa, men jag minns känslan och jag kommer ihåg vad mamma sa. Jag hade väl sagt någonting som fått oss in på samtalsämnet "Pappa" vilket i förlängningen innebär "Alkoholist".

Mamma sa i alla fall någonting i stil med "Men det annorlunda med de här människorna. De kan dricka och ha kul. De kan bli fulla på helgerna eller bara någon gång ibland. Men skillnaden mellan dem och pappa är att när de kommer hem igen så kan de sköta sina jobb, sina hem och sin familj. De har inget behov av att dricka på vardagarna. De kan hantera sin alkoholkonsumtion. Det är de som har kontrollen över alkoholen, och inte alkoholen som har kontrollen över dem."

Jag fick då en annan, en djupare, förståelse för vad alkoholism innebär. Det är inte mängden man dricker som gör en till alkoholist. Det är ens relation till alkoholen. Och det är en jävla skillnad.

När jag berättade om det här för mamma så började tårarna rinna och halsen blev tjock. Jag kunde inte prata ordentligt. Och trots att jag tänkt på den där händelsen många gånger så har jag aldrig sett det som ett så pass känsloladdat minne. Jag kunde aldrig tro att jag skulle reagera så av att prata om det. Men det finns saker som man inte kan förutse...

And I guess there will always be...

Ibland kommer jag på mig själv, och börjar störa mig på mitt beteende. Jag stör mig också på att jag bryr mig för mycket om vad andra tycker om mig. Jag försöker att intala mig själv att jag inte bryr mig, men jag vet, innerst inne, att jag bryr mig.
Jag försöker ofta (omedvetet) se mig själv från en annan synvinkel än från min egen. Jag försöker föreställa mig hur andra ser mig och tänker om mig när jag säger vissa saker eller beter mig på olika sätt.

Ska man bry sig? Bör man? Är det bra eller dåligt? Jag vet inte...

Ibland är jag så desperat över att få veta vad folk tycker och tänker om mig att jag tar det hela till sin spets. Jag kan aldrig veta hur folk ser mig, för alla ser mig säkert på olika sätt utifrån deras perspektiv, referenspunkter och upplevelser.

Det är ganska konstigt egentligen. Hur man kan ändra uppfattning om någon så lätt. Någon som man känt länge (några eller flera år) som man fått en viss bild av. Den bilden kan raseras helt och hållet om personen i fråga gör någonting som man inte trodde om den.
Aja, dags att komma in på det jag ville skriva om...

Hur ändrar man då ett störande beteende hos sig själv? Går det ens? Det måste gå. visst?

Jag har märkt att jag kan bli jävligt (typ) svartsjuk, eller avundsjuk kanske man ska säga, på folk, av ingen speciell anledning egentligen. På mina nära vänner liksom. Det är en känsla som har kommit på senaste tiden, så jag vet inte rikitgt hur jag ska hantera den... Känns bara så himla skumt. Det är som att jag blir sur på folk, utan någon egentlig anledning. Och det tycker jag verkligen inte om!

Gaaah!!!
Jag får panik på mig själv, jag kan inte skriva, det går inte! Vafan är det här, det blir ju bara skit, kostiga meningar, inget som helst sammanhang. Inga fördjupningar. Bara ord. Bara blaj...! Skit också...

Fan, jag vill skriva, tror jag, men jag hinner inte... Jag tar mig inte tid. Jag pallar inte. Inte just nu... :/

Okej, angående rysningar då... Som tipset, så googlade jag på det lite snabbt. Det här är svaret som någon professor gett i ett forum där man undrade samma sak:

Rysningar är att slags termo-regulatoriskt respons som ska öka värmen i kroppen. Själva rysningen kan sättas igång genom att kroppen är för kall och andra stimulin. Rysingen man får helt plötsligt (utan märkbar anledning) förstår man inte riktigt varför och hur det inträffar.

Interesting, very interesting... :)

Var börjar rysningar egentligen? Var kommer de ifrån? Vad är en rysning egentligen?
Man kan börja rysa om någonting känns obehagligt. Eller om man fryser. Till och med om man njuter av något, som exempelvis en riktigt bra låt, då kan man börja rysa. Vad är det egentlige som rysningen vill säga oss?
Om man känner efter riktigt noga så upptäcker man att en rysning börjar uppe bak på ryggen. Mellan skulderbladen någonstans.
Kommer de från hjärtat? Ryggraden? Lungorna...?
Vafan... I don't know. Anyone?

Inte alltid kanske... Åsa kan inte andas. Åsas näsa täpps sakta men säkert igen. Jag orkar inte. Inte igen. Jag hoppas att det bara är något tillfälligt, typ att jag fått lite pollenallergi eller nåt. (Inte för att jag någonsin haft det förut, men vafan :P) Hellre det än en jävla inflammation igen.. Det orkar jag inte. Efter att ha varit rejält förkyld i över en månad så tycker jag att det räcker nu. Reseptbelagd nässpray och penicillin så tycker man ju att det kunde hålla sig borta lite längre än några få veckor.. :/

Vad gör jag nu då? Fortsätter med att snyta mig och hoppas på att det går över? :S Bombar med nässpray? Läkare igen? Vänta lite kanske. Chillar. Ser om det går över annars måste jag ta tag i det här. Jag klarar inte av att inte kunna andas :(

Åsa har för övrigt tittat på en ny mobiltelefon. Hittade en som hon gillade. En LG Kp500. Touch, tunn, fin, fräsch. Inte jättebra kamera tydligen, vilket känns lite trist, det var ju ett av mina krav (nästan). Men funderar på om jag ska strunta i det och köpa iaf. Jag vet inte. Kan inte bestämma mig :/ Får rådfråga med folk. Känna efter och se mig för :)

Dee dee dee :)
Jag är på gott humör idag. Jag vaknade upp, inte alls utvilad, ville bara vända mig om, dra täcket över huvudet, borra ner ansiktet i kudden och somna om. Men icke. Jag var tvungen att gå på dansen. Vi ska ju ha uppvisning i Centrum nästa torsdag och ännu har vi inte ens gått igenom hela dansen. Det är skandal! Jag har varit borta massor och har ändå sagt att jag vill vara med, så nu gäller det att ge gärnet.

Innan jag satte mig på tåget så tänkte jag att jag skulle läsa kemi eftersom vi hde det i läxa. Men ja... Det brukar ju bli som det blir med såna planer. Jag var helt enkelt för trött. Jag stoppade in hörlurarna i öronen och lyssnade på musik istället. Och för en gångs skull så kände jag att jag inte pallade leta upp bra låtar utan bara låta dem gå. Jag har så otroligt mycket musik på iPoden som jag egentligen inte lyssnar på. Det kom då en låt. En speciell låt som jag alltid får vår-/ sommarkänslor av. Den är så uppiggande, så taggande, så underbar. :) Ni minns väl han som hade dängan På Rosa Moln? Skön snubbe, jag säger då det :)

Okej, på begäran (Jocke) så skriver jag del två. Jag har haft för mycket för mig nu de senaste dagarna, vilket ju är Riktigt nice. Älskar att ha mycket roligt att göra. Men som alltid så är det ju något som får lida för det. I det här fallet bloggen.

Men ja, var var jag. Middag i onsdags. På April. Cirkus hundra pers. Klassen med sina respektive familjer och vänner. Väldigt städat. Väldigt trevligt. Bildspel (massa gamla och mindre gamla blider från klassen) som rullade under tiden. Vi fick våra medaljer, nomineringar. Alla i klassen fick varsin. Guess what I became! :) Jo, Klassens Kämpe. Lätt värt, så sant.
Det var mycket god mat. Den här gången var jag nästan glad att jag är laktosintolerant och istället för fetto-chokladtårta till efterrätt så fick jag fruktsallad :D Namnam!

Satt brevid mamma, mitt emot Maja och hennes mamma. Det var la nice. Jag och Maja körde på lite matchmaking med våra morsor. Efter att ha utgått från våra historier om dem så antog vi att de antingen skulle trivas riktigt bra med varann eller köra totaldissen eftersom de verkar så otroligt lika. Men det visade sig bli kanon. De hade riktigt trevligt och hade troligtvis gått vidare om de båda inte varit tvungna att jobba på tordag.

Men nog om dem.

Nu var det ju dags för själva skivan. Borden dukades av och flyttades ut mot sidorna. Vi hade nu ett dangolv. Tadaa!
Lite smått började klassen att röra sig i takt till musiken (det ändrades under kvällen efter att alkoholen kommit ut i omlopp ;)) Det blev lite drinkar, lite luft och lite (mycket) dans.

I samma takt som himlen blev mörkare fylldes lokalen med mer folk. Ungdomar som gjort sig redo för den bästaste studentskivan :) King king! Mamma stannade en längre stund för att möta upp bror och Jocke som skulle ha en fin utstyrsel :)
Vid elvatiden dök the Blues Brothers och Karlsson på taket upp :)

Okej då. Nu, såhär i väntan på dagens värme så bestämmer jag mig för att faktiskt sätta mig ner och skriva lite om de senaste dagarnas händelser. För det har ju minst sagt hänt en del. Let's start with Wednesdag. Vad innebar då den dagen? Jo, såhär var det.

Jag åkte till skolan för att ha en (av mina två lektioner). Historia. Helt okej, fick lite info etc. om ett arbete som vi ska avsluta med nu. Varför gick jag inte på min andra lektion då, kan man ju fråga sig. Mina onsdagar ser nämligen ut som så: Historia 1h 10min --> 3h håltimme --> Teknikutveckling och företagande i (öhm?) 1h 30 min.

Efter en snabb huvudräkning (eller nej, inte så snabb, men iaf) så kom jag fram till att om jag stannade på den sista lektionen och åkte hem direkt efter det så skulle ha ja en kvart på mig att köpa kläder, lämna biljetter till alla, duscha, tvätta och fixa håret, sminka mig och klä på mig innan jag skulle till tåget igen. Med andra ord; Impossible. Så, därför åkte jag hem efter att jag ätit lunch.

Väl i Södertälje tog jag en tur på stan och köpte ett par knallrosa strumpbyxor och råsa nagellack. Upp till jobbet en stund där jag lämnade biljetter till min bror och tog en cola. Promenerade sedan hem till Anni och lämnade lite biljetter där. Sen bar det av hem till mig där jag började med allt fix och trix. För en gångs skull var jag klar i tid, och likaså var mor.
Vi begav oss ner till tåget för att åka till April där det först skulle vara middag och sedan skulle partyt dra i gång i form av Te3a:s studentskiva.

Mamma och jag möttre upp Maja på T-Centralen och vandrade sedan vidare bort mot Gallerian där Majas mamma väntade...

Nej nu vill jag ha frukost :) Fortsätter senare, ciaorrrå! :)