Pinkish

Okej, so far so good :)
Tågen gick som de skulle, när jag klivit av tåget så kom bussen precis tajmat så att det vore helt otroligt nice att hoppa på, men jag tog en promenix till skolan i solskenet. Nice. En riktigt bra start. Ingen hets, ingen stress. Lite motion och solljus.

Väl i skolan så får jag gratulationer från vännerna vid skåpen. Maja hoppar in i sitt skåp och plockar fram vad? Jo, två heliumballonger :D En grön och en orange.
Dessa knyts fast i min tröja och satt där resten av dagen. Kul grej, bra initiativ Maja! (Y)
Historian gick fine. Lite drygt som vanligt. Men det var lungan.
Lunch efter det. Och vet ni vad? Jo, det var fiskgratäng och potatis, som jag Älskar! Plus god pastasallad, plus fräsch isbergssallad med tomater, gurka och paprika (vilket vi väldigt sällan brukar få), och så som pricken över i; pizzasallad :D Yum yum! Bättre än så blir det inte :P Eller jo, spagetti och köttfärssås dagen efter en utgång. Det går inte att slå.

I vilket fall, fick lite gratulationer både per telefon och irl vilket alltid är trevligt. Tackar så mycket!
Kemi efter lunch där vi gick igenom ett prov som jag inte gjort. Orkade inte vara så uppmärksam även om det verkligen skulle ha behövts.
Slutade efter det. En väldigt chill och skön dag helt enkelt. Tog tåget hem, en snabbvisit på stan för att införskaffa mig lite nagellack. Känner dock nu att huvudvärken börjar smyga sig på. Tog en alvedon så fort jag kom hem, åt en banan och la mig nu i sängen för att vila en stund innan jag (kanske) följer med mamma och handlar. Vi får se hur jag gör.

Och så, jajuste, gårdagens intag ska redovisas också. Det blev som så:
En skål Havrefras & mjölk
7 vindruvor
2 morötter
1 kopp te
1 alvedon i vatten
1 apelsin
1 banan
1 portion pasta och qournfärsröra

and that's it! *stolt*

Tänk att fortfarande så är det lika spännt, lika nervöst och lika omöjligt att somna om om man väl vaknat en dag som denna. Jag vaknade av att mamma var uppe och donade (lät det som), sen gick hon ut på sin morgonpromenad. Ändå kunde jag inte somna om. Tankarna snurrar omkring i huvudet, och även fast jag känner att jag lätt skulle kunna, och behöva, sova en timme till, så går det inte.

Jag lockade istället in katten. Låg och gosade en stund med henne tills det att mamma kom tillbaka och katten sprang iväg. Jag vände mig om, drog täcket högt upp mot öronen i ett värdelöst försök att somna om. Jag hade redan legat vaken en halvtimme, och en haltimme senare skulle min klocka ringa, och innan dess skulle morsan titta in.

Det var helt enkelt ingen idé.
Och även fast man tycker att man blivit så mycket större och mognare med åren. Man är en liten vuxen, men fortfarande så pirrar det i magen när man tänker på vad som komma skall.
Jag har inte direkt sett fram emot den här dagen. För en och en halv vecka sedan så kände jag att jag inte ens vill fira. När Maja frågade i lördags om jag skulle komma till skolan idag så förstod jag inte hennes poäng. Jag hade glömt bort, kanske förträngt det faktum att det var min dag.

Det kanske är så med vissa saker, man ska inte ha några förväntningar. Då blir allting istället en överraskning. Och jag gillar överraskningar (ibland), så därför ser jag det mest som någonting positivt.
Så, inga speciella förväntningar på dagen, men det kommer att bli en bra dag. Det känner jag på mig. Och blir det inte det, så gör jag det till en ;)

Time to get going! Tjarrå!

Åååååhh!
Det vore ju så enkelt att bara ta den där påsen med ostbågar och sätta i sig den. Inte skriva det här och bara låtsas som ingenting. Men nej! Jag ska inte. Jag ska lyckas. Jag gör det här för mig själv och ingen annan. Egentligen så är det ju ingen som bryr sig om jag äter dem eller inte, förutom jag själv. Och jag vill att jag ska låta bli. Så därför ska jag lyckas med det också.

Okej, så vad ska jag göra? Vad har jag för alternativ. Städa, gå ut med sopor, planera, handla och fixa mat. Plugga. Svårt val...
Jag tror att jag ska börja med att sätta i mina nya linser idag. :D Efter att jag lyssnat klart på den här låten som just shufflades fram på spotify. "You're gonna go far, kid"

Njuter...!

Jaa, hur går det för mig nu då?
Jag gick hem till Jennifer igår för en liten reunion. Jennifer, Anni, Nanthin, Cilla, Simon och Peder var där. Tråkigt att Karin inte kunde vara med också, men man kan inte alltid tajma in så att alla kan vara med. Jag var extremt trött, och kände mig hur tråkig som helst. Men det var ändå kul att vara där. Träffa alla igen och bara ha allmänt trevligt.

När jag först kommer dit så säger Jennifer att hon tänkte bjuda på lite välkomstdrink när alla kommit. "Så gick det med det alkoholförbudet" tänkte jag. Andra tanken var "Hm, okej, men jag skjuter på det här med nyttigheter, börjar imorgon istället" men hur många gånger har man inte sagt det? "imogron ska jag..." "Nästa vecka ska jag..." "Efter nyår DÅ, då ska jag..."

Men tänkte samtidigt. "En välkomstdrink är ändå bara En välskomstdrink, och det fungerar ändå inte om man är alltför hård mot sig själv". Och det där var ju dessutom ett lite småspeciellt tillfälle.Så, en välkomstdrink blev det. Och en av Jennifers special-tilltuggs-mackor, som bara är Såååå goda!

Gårdagens intag blev som så:
En tallrik havregrynsgröt med mjölk och äppelmos
1 fralla
2 glas vatten + alvedon
12 cashewnötter
6 vindruvor
1 normalstor portion nudlar med kycklig och grönsakswok.
1 glas vatten
1 passoa drink
1 macka à la Jennifer
(+ några glas vatten under kvällen)

Jävligt bra för att vara jag en lördag måste jag säga.
Jag städade en del under dagen, och tog en tupplur på några timmar, och det är ju alltid lättare att inte stoppa i sig en massa skit om man är upptagen med något annat.

Den här dagen känns ganska jobbig hittills. Mamma köpte tydligen hem ostbågar till sig själv igår, och det finns kvar. Det ligger en öppnad påse i skafferiet. Än så länge har jag inte rört den. Och jag planerar att fortsätta så. Jag har istället, när sötsuget varit som värst, ätit två morötter, druckit en kopp te och ätit en apelsin.

Tandvärken gör mig trött i kroppen så jag orkar ingenting göra ändå känner jag mig nervös och småspeedad. Jag går som på nålar. Det kliar i fingrarna och kryper i kroppen på mig. Men man får väl hoppas att det är på grund av morgondagen.

:)

Under dessa dagar som jag varit hemma så har jag som sagt tittat en del på tv. Jag har sett ganska många avsnitt av Du är vad du äter, och måste faktiskt säga att jag blivit aningen påverkad av Anna Skipper.
Jag är verkligen inte den mest hälsosamma människan i världen, heller inte den mest ohälsosamma. Man kan väl säga att jag ligger någonstans mittemellan, som de flesta nog gör. Men jag känner verkligen att jag äter jävligt dåligt, och eftersom jag praktiskt taget inte tränar (har inte simmat på säkert en månad), så mår min kropp, och därmed mitt psyke bara sämre och sämre.

Jag har en massa förklaringar och orsaker till varför jag gör si och varför jag gör så. Men jag vet att det det egentligen bara är bortförklaringar. Jag orkar inte ta tag i problemet. Eller så har det varit, hittills.
Nu ska det bli ändring på det.

Jag känner att jag är inne i en bra period nu. Jag har förhoppningar och jag tror på mig själv och min egen förmåga att lyckas med saker och ting. Jag har varken något kanonsug efter godis och snacks (jag äter det mest för att jag har tråkigt, inte för att jag verkligen vill). Och det här är väl det som många höjer på ögonbrynen för, men jag är inte ett dugg sugen på att festa och dricka. Det är något som jag ser som någonting posivit.

Jag hade en liknande period i höstas. Det hela började väl med att jag slog vad med några klasskompisar (mycket för min egen skull också) att jag inte skulle dricka på tre veckor. Eller dealen var väl att det var först en vecka, sen fick jag en pausvecka eftersom det var höstlov, men sen skulle jag hålla mig borta två veckor till efter lovet. Faktum är att det hela gick jävligt bra. Jag drack väl en eller två gånger under lovet, men sen höll jag mig borta. Jag var ändå på fester om det var sådana, och jag följde ibland med på utgångar men utan att dricka.

Man fick en annan syn på saker och ting. Det går faktiskt att både vara ute och gå på fester nykter. Så länge man slumpar tanken att "det blir roligare om jag dricker" och istället ersätter den med "det blir vad jag gör det till". Det kändes riktigt skönt att slippa bli dräggig. Det kändes jävligt bra att kunna dansa och faktiskt stå stadigt på benen. Det var jävligt skönt att se ordentligt. Men det bästa var nog nästan att kunna vakna upp morgonen efter utan att vara bakis. Att minnas vad man gjort. Att titta i plånboken och känna sig stolt över att man inte gjort av med en förmögenhet.

Det var också väldigt lärorikt för min del att kunna få perspektiv på saker och ting. Frågan dagen efter brukade ofta vara "känner jag såhär för att jag drack igår, eller för att jag helt enkelt var ute och klubbade?". Många saker fick jag svar på. Bland annat en morgon när jag vaknade efter att ha varit ute och klubbat nykter, så kände jag mig bakis ändå. Samma slags huvudvärk och seg i kroppen. Jag frågade morsan vad det kunde bero på, och hon sa att jag förmodligen var sockerbakis, med tanke på att jag hävt i mig en del cola under kvällen.

Så, där fick man svar på det. Bakishet behöver inte till hundra procent bero på alkoholen utan också socker (tekniskt sätt (eller kemiskt kanske man ska säga) så består alkohol av socker, så.. jag tänker inte gå in mer på det.)

Jag har varit lite orolig för mig själv för oftast när jag festar och dricker så får jag minnesluckor. Så har det praktiskt taget alltid varit. Känns inte som att det spelar så stor roll om jag dricker mycket eller lite. Självklart minns man mindre om man dricker mer, men det känns som att jag alltid har haft någon lucka någonstans.
Och när jag då var ute och klubbade nykter så insåg jag dagen efter att jag faktiskt inte mindes allting så jävla bra ändå. Då blev jag faktiskt lite lättad.

Jag tyckte att det var skönt att vara nykter, slippa vara bakis. Plötsligt handlade inte helgerna bara om att dricka för att slippa tänka på den trista vardagen. När de tre (tekniskt sätt fyra) veckorna hade gått så var vadet över, jag hade vunnit. Men det behövde inte betyda att jag skulle upphäva mitt beteende. Jag kände mig ungefär likadan som jag känner nu; inte längre sugen. Det var inte så mycket festande och klubbande den närmsta tiden, och var det det så tackade jag oftast antingen nej, eller följde med nykter och ibland som chaufför.

Tre veckor blev fler och plötsligt hade det gått två månader. Två nyktra månader. Det låter ju hemskt när man skiver det såhär. Som att jag går nåt program och har lyckats vara nykter i två månader nu, *folk applåderar*. Men det är ju nästan lite så...
I vilket fall, jag mådde jävligt bra efter dessa två månader. Jag kände mig fräsch, jag kände mig frisk och kry, jag kände mig liksom ren på nåt sätt. Och det var jävligt skönt. Jag la också märke till att jag kände mig slankare. Byxorna satt inte längre lika tight och pressade. Jag plockade fram vågen för att se vad den sa. Och minsann, fyra kilo hade försvunnit.
Jag hade inte gjort några större förändringar förutom drickandet, så det kändes ju kanon.

Nu, efter flera månaders festande och onyttigheter så har de kilona och centimetrarna kommit tillbaka, big time. Och det känns ju sådär istället...
Lång utvikning för att komma till saken, men det är väl kul med lite läsning? ;)

Jag tycker att det är svårt att motivera mig att göra saker (förändringar mestadels) om jag inte känner att jag kan tro på mig själv, fullt ut. Och nu då, med tanke på att jag inte känner mig sugen på alkohol, jag känner att jag skulle kunna avstå från godsaker (och faktiskt tror på att jag klarar det), att jag är trött på att hela tiden vara trött och må "sådär" så känner jag att det är dags för lite förändring. Det går mot ljusare tider, vilket jag bara ser som något positivt. Större vilja att gå ut och få solljus, vilket också medför D-vitamin. Jag har dessutom ett litet mål.

Min studentklänning sitter okej. Den jag skulle kunna ha den som den är. Men helst inte. Det är lite för mycket press kring magen och det vore helt underbart att känna sig bekväm i ett sådant plagg, en sådan dag. Istället för att se ut som någon som tror hon är smalare än vad hon är och försöker pressa sig ner i för små kläder (syftar inte på någon´).

Så mitt mål är, inte att komma i utan, att se till att min studentklänning sitter som en smäck.
Nog för att motivera sig? Jajemensan!

Så nu då, i lite Anna Skipper anda så tänkte jag skriva upp här i bloggen som en liten notis längst ner (eller som ett helt inlägg beroende på vad jag känner för) exakt vad och hur mycket jag har stoppat i mig under dagen. Och bara att jag gör det kommer få mig att äta mindre, för jag skäms verkligen över hur mycket skit jag sätter i mig ibland. Det är sjukt.
Och det säger jag inte bara. Jag kan (nästan) utan problem, själv, sätta i mig en chipspåse på en kväll (och då menar jag vardagkväll). Jag ber mamma köpa med sig saker hem mer ofta än sällan när hon är och handlar. Är det inte chips så är det ostbågar. Är det inte det så är det en påse bilar eller Gott å blandat. Ibland också lösvikt med choklad och lakrits.

Det som kanske inte gör saken bättre är att mamma, i alla år, har ätit choklad i olika former och smaker. Oftast har det varit Marabou Schweizernöt, men ibland har hon skiftat med Polly eller något liknande. När jag var yngre försökte hon gömma chokladen på olika ställen. Dessvärre (kanske man ska säga) som den hök jag är så lyckades jag alltid hitta den. Varän den låg, och så gick man och nallande en rad eller två.

Nu för tiden bryr hon sig inte om att gömma dem längre, de ligger i skafferiet, framme eller synligt i hennes väska. Nowadays frågar jag iaf om jag får smaka. I vilket fall, det kan vara lite svårt att motivera sig till att äta nyttigt när man städigt möts av choklad. Men det ska inte vara något problem längre. Det är inte bra för min mage att äta choklad, och det är ännu en sporre. Dessutom har jag insett hur jävla gott det är att knapra på en morot eller två. Frukt är också gott, så ser vi till att alltid ha någonting sådant hemma så ska jag lyckas programera min hjärna att söka upp frukt och grönsaker när jag öppnar kylen och skafferiet.

Jag har också tänkt på det här med vad man dricker (och nu menar jag inte alkohol längre) utan tex. till maten. Jag dricker aldrig mjölk till maten. I skolan dricker jag vatten. Och jag funderar på att göra det hemma också. Mamma har börjat köpa hem juice, vilket ju är jävligt gott. Men kanske inte alltid så nyttigt som man försöker inbilla sig. Det är en del socker i det, även fast det kanske känns och är nyttigare än läsk på många sätt.

Det jag märkt är att jag försöker att rättfördiga det som jag gör genom att komma med bortförklaringar. Då går det inte att ändra på något om man inte gör det för sin egen skull och verkligen Vill förändra sitt beteende.

Jag har lärt mig att (när det gäller vissa saker) så är en bra planering vägen till att lyckas. Men som jag brukar säga; "jag är asbra på att göra planeringar, men jag är urusel på att följa dem".
Det ska det också bli ändring på :) Det som jag egentligen säger med den meningen är att jag inte är så jävla bra på att planera som jag tror, för är det en bra planering så följer man den, sätter man för höga krav som man inte lyckas följa så är det inte en bra planering.

Så, hur ser planen ut då? Jag vet inte exakt, så I'll make things up as I write. Det här är ju det som jag redan tagit upp och helhjärtat tänker försöka med:

- Vara nykter. Det är många studentskivor som stundar bara runt hörnet. Men en studenskiva är egentligen inte så mycket annat än en vanlig utgång. Och dessa har jag klarat utan att dricka, så varför inte en studentskiva. Min egen kommer dock vara ett undantag har jag tänkt.
- Dricka vatten till middag också och inte bara till lunch.
- Äta nyttiga snacks såsom frukt och grönsaker. Detta menar jag då ska gälla mest som på vardagar om man bara sitter hemma och inte gör någonting och därför äter onyttigt.

Bara som en liten inflikning här; jag tror inte på att förbjuda saker. Det har man försökt med alltför många gånger. Godisförbud exempelvis, hur bra har det fungerat egentligen? Man fokuserar på fel saker genom att förbjuda dem. Då fokuserar man fortfarande på det som man ska försöka undvika. Exempelvis: "jag ska inte äta godis, inte äta godis, inte äta godis". Det man fokuserar på är fortfarande "GODIS" och det är de bilderna som poppar upp i huvudet. Det börjar vattnas i munnen, man tänker ständigt att man inte ska äta godis. Men det hela resulterar i att du tänker på godis och då blir det ännu svårare att motstå.

Tänker du istället (som jag kommer göra), "jag ska äta morötter, frukt och andra grönsaker". Du behöver inte ens fortsätta den meningen "... istället för godis, chips, ostbådagar etc." whatever does it for you. Det enda du gör då är att rabbla upp och du fokuserar åter igen på det som du ska undvika.

Yes, för att då komma tillbaka till min lista efter att ha klargjort att jag inte tror på förbud.

- Jag ska som sagt äta grönsaker och frukt, men självklart får jag, om jag vill, känner för det och är sugen, äta den andra sortens snacks.

Frågan är nu om jag kanske ska nöja mig med det, for now. Det känns nästan så. Föröka på det här i en vecka, går det bra så lägger jag till lite fler punkter såsom promenader och kanske mer nyttig mat, äta hemma istället för fettig utemat.
Yes, det känns bra såhär. Det är inte för mycket, men det kommer ändå att bli lite utav en utmaning. Och eftersom jag härmed offentliggör den så kommer jag göra allt för att inte svika mig själv eller er därute som tror på mig :P

Nu är det dags för frukost. En skål med fiberflingor och blåbärssoppa.
Eller kanske... Ska jag ta en tallrik med havregrynsgröt? Jag får gå upp och känna efter.

Btw, så tror jag att det här inlägget härmed utnämns till det längsta hittills på den här bloggen ;)
Hope you enjoyed it (om du fortfarande läser)

Minusgrader och snö... Vad hände med våren?
Jag minns för bara två dagar sen när jag åkte till skolan, det var klarblå himmel, fint väder, inte varmt, men ändå inte kallt. Jag klev av i Årstaberg för att få lite D-vitamin. Jag och resten av folket på perrongen. Det är ganska kul att se faktiskt. Efter en lång vinter då alla gömmer sig i sina täckjackor och inne i glasburarna som finns på perrongen för att slippa vind och kyla så stod nu samtliga vända åt ett och samma håll. Huvudet högt och ögonen slutna. Vi svenskar är ett roligt folk ibland.

Alla såg så nöjda, glada och hoppfulla ut. Utom en snubbe, han stod en bit bort. En såndär bitter jävel som vägrar vara som alla andra; glad. Han stod vänd åt andra hållet. Händerna i fickorna stirrandes ner i marken. Det såg verkligen ut som att han hade ett moln, väldigt koncentrerat och lokalt bara över hans huvud, ni vet sådär som på tom & jerry. Molnet följde honom var han än gick och var han än vände sig. Jag tyckte nästan lite synd om snubben.

Men jag lät honom inte skymma solen för mig. Jag skulle njuta, fullt ut, där och då, och det gjorde jag. Mysig uppåtmuisk som gjorde mig glad och varm inombords och så solen som värmde på ytan.

Har ni tänkt på en sak. När man står ute i solen några stycken, står och snackar och njuter av värmen. Då är det väl likt förbaskat alltid någon som ställer sig och skymmer solen så att det blir kallt där man hamnar i skugga. Flyttar man då på sig för att få ta del av värmen och ljuset igen så kan man ge sig faan på att antingen samma person, eller någon annan börjar skymma en igen.
Är det bara jag som råkar ut för det, eller är det så?

Det kan verkligen vara så, exepelvis när man står på perrongen. Det finns hur mycket plats som helst. Det är inte mycket folk, utan mest mycket tomrum, Mycket plats, och så otroligt många ställen där man kan stå och njuta av den första vårsolen. Men då är det ju alltid någon, den där någon, som bestämmer sig för att den bästa platsen på hela perrongen är den som skymmer solen för dina ben. Den platsen som skuggar mig där jag står...

Nej men usch, nu kom jag på mig själv. Hur negativ jag är. Det är inte bra :) Jag har ju kommit i en liten positvi fas här nu som jag ska försöka följa.
Under alla dessa dagar som jag varit hemma så har jag spenderat otaliga timmar framför tv:n, framförallt tittandes på Oprah. Nu senaste veckan har det varit ett tema: "Best life week". De har talat om allt möjligt som ska göra livet bättre för folk. 2009 är vårt år. Det är nu allt ska bli bra. Vi har framtidstro i dessa påhittade dystra tider.

Helt ärligt. Om det inte hade blåsts upp så ohyggligt av media att det är finanskris, hur mycket bättre hade det då inte sett ut? Jag undrar bara. Media kan lura i oss i princip vad som helst, så varför inte påstå att finanskrisen är över? Det går emot bättre tider. Ekonomin har kommit på fötter igen. Folk börjar konsumera och i och med det börjar företagen att producera. Sluta diskutera och börja istället att agera. :) Ja... Så ska det låta.

Förresten så tittade jag på reprisen av det igår (Så ska det låta) med mamma. Det är ju faktiskt riktigt roligt det programmet. Det är många låtar som jag faktiskt kan. Och mamma bli alltid lika fascinerad när jag kan texten till gamla låtar. Och Peter Settman är ju så rolig. Honom tycker vi om :)

Det är lite kul det där också. Jag är ganska bra på låttexter. Det kan vara låtar som jag inte har hört på flera år. Ibland är det så att jag inte ens vet vilken låt det är men jag kan sjunga med för jag kan texten.
Vore ju kul om hjärnkontoret kunde lagra information om något lite vettigare, men det här är ganska roligt .Jag klagar då inte. :) Jag tycker alltid att det är lika roligt när mamma reagerar på att jag kan texter och säger att hon tycker att det är häftigt hur jag kan minnas dem.

Det sprack ju det där med att vara hemma hela helgen. Imorgon kväll är det tydligen lite reunion med brudarna (mfl) hemma hos Jennifer. Det tror jag att jag ska satsa på att vara med på. Har ju som sagt känt mig lite off på senaste, av olika anledningar. Så det ska bli roligt. Det ser vi fram emot. Så får vi ta med oss en massa värmeljus och släcka ner i huset mellan 20.30 och 21.30. Jag ska försöka komma ihåg att stänga av allting här hemma innan jag (om jag) går hemifrån.

Jag tycker att det är lite roligt det där; Earth Hour. Även om det bara är en gest så har det ju mycket tanke och känsla bakom sig. Miljön är viktig. Växthuseffekten; en bluff? Det vet jag inte. Men det känns ju lite dumt att chansa. Sen självklart så ska det hela inte gå till överdrift. När vi lever i ett sådant samhälle som vi gör så är det praktiskt taget omöjligt att leva utan att påverka. Det är ju trots allt därför vi kom till jorden, just för att påverka. Vare sig det är på ett positivt eller negativt sätt (sett från vems synvinkel, kan man ju fråga sig).

Jag tittade på det här Rachel Ray igår också, och hon, ehm, vad heter hon...? Hon den här kända, hon tjejen. Blonda. Hon är med i en massa filmer. Flightplan och Panic Room. Ehm... Jo Jodie Foster.
Hon berättade att hon och hennes familj brukar ha sånahär "No electricity day" "No carbondioxide day" "No battery day" etc. Verkar ju fett kul, och smart. Ett bra sätt att komma ut i natuten och göra saker, eller att bara komma närmre varandra och vara lite sociala. Jag ska tvinga min familj att ha såna dagar när jag skaffat en :P Mouahaha!

Aja, time to jump into the shower and get ready. Jag ska tydligen vara lite chaufför ikväll. Lite smått party på g, men jag har ingen lust att dricka och känner inte för att festa riktigt heller. Men det behöver inte betyda att jag inte vill träffa folk. Så det blir en lugn kväll för min del. Kanske omgiven av en del lite mer crazy, men det är oftast bara kul. Man kan dryga sig på ett annat sätt då. Alltid roligt :)

Så, ehm, tjarrå!

Hmm.. Ja, jag sa ju igår att jag skulle skriva om något. Meen saken är den att jag gick och la mig jävligt tidigt, för jag mådde inte alls bra. Jag sov praktiskt taget mer än tolv timmar. Vaknade av väckarklockan som jag inte satte på snooze för jag hade för ont i huvudet, för täppt i bihålorrna och för dålig smak i munnen (hur kostigt det än låter) för att gå upp. Saken är den, som jag mår nu, när jag går på receptbelagd nässpray så har probemen mest förflyttats. Jag är inte längre täppt i näsan så att jag inte kan andas, utan det täppta sitter nu mellan näsan och munnen. Med andra ord; det finns ingenting att snyta ut och gojset är för tjockt för att kunna dras in i munnen och spottas ut. Så där ligger det och segar sig, gnor och gör så att jag får huvudvärk och tandvärk. Jag får dessutom en skum smak i munnen som jag har märkt uppstår nu när jag mår dåligt.

En liten utvikning... När jag sedan somnade om efter att ha stängt av väckarklockan så drömde jag en riktigt, riktigt skum dröm. Jag menar, verkligen nästan läskig. Folk var farliga, man visste inte vad de kunde ta sig till. Det var en extremt lång dröm och mentalt en ganska jobbig sådan. Så när jag vaknade vid tolvtiden kände jag mig inte ett dugg utvilad eller till mods med mig själv.

Det blev en stund framför tv:n där jag målade naglarna och fick middagstips som jag senare under kvällen också lagade.
Fick våra studentgrejer igår btw. Det var kul, dessvärre har jag för mig att jag beställde en tröja i medium, men som jag fått i small, så.. ja, jag måste gå ner ett antal kilon och centimeter (decimeter) för att komma i den ordentligt, vilket känns lite trist.
Och vår skola (NT-Gymnasiet) hade de stavat fel på på våra mössor. NTI- Gymnasiet fick vi heta. Så ja, alla som har det inbroderat på mössorna kommer att få en ny mössa gratis. Man tackar.

Jag har börjat lyssna på Norah Jones. Helt underbar. Älskar hennes låtar. Så lugna. Så mysiga. Så harmoniska.

Har tid hos kuratorn imorgon bitti så förhoppningsvis mår jag bättre då så att jag kan åka till plugget. Sedan på första lektionen så har jag prov. Kul. Får se hur det går med tanke på att jag haft en dag på mig att plugga. Och ja, om vi säger som så; jag har ju inte ägnat hela den här dagen åt pluggande. Så det lär väl bli en el läsande på tåget imorgon.

Bajsblupp... Jag ska vara hemma i helgen. Punkt. Har fått förfrågningar från olika håll och kanter, men tyvärr. Jag är inte frisk och jag tänker inte försöka inbilla mig någonting annat förrän det känns rätt. Ingen utgång för min del. Promenader kanske jag kan ta mig för, men ingen klubbning.

Hur ska det bli med studentskivor då.. :/ Jag känner mig inte alls särskilt pepp på att gå på någon annans och knappt ens min egen. Förhoppningvis ändras väl det.
Någon som vill gå på min förresten? :S Jag har minst fyra biljetter till som måste säljas. Anyone up for it?
Den 29 april på April i Sthlm. Tema Black and White. Min bror och hans kompis Jocke ska komma iaf. :P Sådeså.

Hör av dig om du är intresserad. Eller så hör väl jag av mig framöver för att desperat lyckas sälja de sista biljetterna. :)
Nu ska jag i vilket fall sova. Så natti natti!

Ja, och i skolan var jag. Efter tjugo minuter började huvudvärken att smyga sig på och den försvan inte under dagen. Det har den fortfarande inte gjort trots vila, tv-tittande och våfflor. Men det kommer gå över inom en timme, det är jag säker på.
Nu ska jag, antingen, om mamma får som hon vill, titta på Medium, eller om jag får som jag vill; titta på Du är vad du äter. Spännande. Får se hur det blir.
Be back later. För jag ska skriva om en sak sen :)

Det skulle bli en tur ner på stan för att gå till tandläkaren, sen gå förbi optikern och hämta ut linserna och sen gå tillbaka hem. Det var planen. Men planer kan förändras. Ibland till det bättre, och ibland till det sämre. I detta fall var det väl emot det bättre.

Hos tandläkaren gick det som så att jag fick reda på att det inte är mina tänder som det är fel på. Utan efter en räntkenbild så visade det sig att det är mina bihålor som är igentäppta, och eftersom tandrötterna går upp nästan till bihålorna så är det det som orsakar smärtan.
Idag har jag inte haft jätteont åtminstone. Jag har tagit ipren så fort jag känt av minsta obehag.

När jag var klar hos tandläkaren och precis gått utanför dörren insåg jag att jag måste ha ett intyg eftersom min lärare mailade och sa att det behövdes eftersom jag varit borta så pass länge nu. Så jag går tillbaka och ber om ett sådant.
När jag sedan står där och väntar på utskriften, så kommer jag på att jag glömt mitt halsband på bordet inne i röntkenrummet eftersom jag var tvungen att ta av det. Så jag fick springa in och hämta det igen.

Efter det bar det av till Synsam. Bli av med 3600:-. Jo man tackar.
Men så på väg därifrån kände jag att jag ville umgås lite med någon. Så jag slog en pling till Anni. Mötte upp henne plus pojkvän vid konsum där vi stod en stund och pratade. Sen gick vi bort mot Saltskog och hem till Annis kusin för att hämta upp en skjorta som hon skulle låna. Dety började snöa och det slutade snöa bara för att börja igen.

Om man jämför hur mycket (eller lite) jag gått den senaste tiden så var det här en ganska lång promenad för min del. Det var skönt, riktigt skönt. Men samtidigt jobbigt eftersom jag inte är så frisk som man vill vara. Jag damp ner i soffan när jag kom tillbaka hem, helt slutkörd.
Men när mamma kom hem lite senare så hjälpte jag henne med maten. Den står fortfarande i ugnen och ska stå där i ungefär en timme till. Såå, ja, det blir sen middag idag. Förhoppningsvis är det gott iaf :)

Nu ska jag och mamma titta på NCIS. Så...

Finally!
Nu ska vi reda ut vad denna outhärdliga tandvärk beror på. Jag skulle egentligen ha gått på en vanlig undersökning den tolfte mars, men kom på att jag ju skulle vara i Dublin då, så var tvungen att boka om. Gissa när jag fick en ny tid. Jo, den femte MAJ!
Nu ska jag utreda om värken beror på tanden eller för att mina bihålor är täppta. Hoppas nästan också på att jag har hål i min visdomstand så att de drar ut den.

Jag känner mig så otroligt äcklig. Jag har inte duschat på.. Hmm, ja, sen i lördags tror jag. Jag har gått omkring i samma linne som jag sover i. Jag har inte tvättat håret och knappt ens ansiktet. Det ska bli skönt att göra sig i ordning lite. Samtidigt känns det ganska ansträngande och allmänt jobbigt. Men får väl hoppas att man känner sig lite friskare och bättre efter att man gjort det. Jag ska ju också gå utanför dörren för första gången sen i lördags. Det ska bli en upplevelse i sig. I lördags såg jag blommor på marken. Det var varmt och solen sken.

Idag skiner solen. Men det är snö på marken och precis runt nollan, om inte till och med minusgrader. Mamma ringde precis och sa att det blåste också så det är tydligen svinkallt ute. Får ta och klä på mig ordentligt.
Men jag tror att det kommer gå bra. Jag ska ju inte gå så långt och förhoppningsvis inte vara borta så länge.

Nähe... Dags att hoppa in i duschen då så att jag slipper stressa alltför mycket.
Önska mig lycka till! Ciao

Jag kom precis att tänka på en sak. Det är fan jävligt skönt att gråta. Inte gråta för att man verkligen är ledsen, det är mest jobbigt. Iaf om man gråter för länge. Man torkar ut liksom. Men att gråta, sådär lite ytligt, till någon film eller serie, eller kanske någon bok som man läser. Men bara att känna tårarna rinna och trycket i bröstet släpper. Det är en riktigt riktigt skön känsla.

Ännu något som gör mig lite skum? Kanske. Jag vet inte hur många som känner som jag på den här fronten. Det är inte något som jag riktigt reflekterat över tidigare.
Jag kollade på det här Bröllopshjälpen, eller vad det nu heter, igår (tror jag). Jag och mamma satt och tittade på det. Och jag började fundera över om jag någon gång kommer att gifta mig. Det är ingenting som jag har på min "100 things to do before I die"-lista. Det är ingenting som jag känner att jag prioriterar i livet. Varför vet jag inte riktigt. Kanske för att mina föräldrar aldrig gifte sig. Kanske för att jag aldrig har varit på ett kyrkbröllop. Faktum är att jag bara varit på ett bröllop, för några år sen. Min sysslings mamma gifte sig i rådhuset här i stan. Det var ju liksom kul och så, men jag fick aldrig den där ordentliga bröllopskänslan så som jag företsällt mig att det skulle vara.

Jag måste nästan säga att jag aldrig riktigt förstått det där med bröllop. Varför gifter man sig? Egentligen? Jag menar, i dessa dagar är det ju inte många som gör det av samma anledning som många gjorde förr; för att kunna skaffa familj, för att kunna leva med någon resten av livet, för att ha någon att dela allt med och aldrig skiljas ifrån.

Nu känns det som att folk gifter sig för att... Ja, jag vet inte... Mest bara för att. Jag tänkte nästan säga "det är fan fler som skiljer sig än som gifter sig nu för tiden" men ja, jag kom på att det inte riktigt adds up, liksom. :)
Men det känns inte som att folk tar det lika allvarligt längre. Å andra sidan, vad är det som man ska ta så allvarlig med det över huvud taget? Man behöver inte gifta sig för att kunna leva tillsammans, älska varann och skaffa familj. Jag har det intrycket, den känslan.. Nej, det är inte rätt formulerat... Jag ser bröllop som en stämpel, och ibland en fake-stämpel, på att "vi är så lyckliga" "vi har det så bra" "vi älskar varann", och jag tål inte stämplar. Det går bara inte...

Det har jag också undrat över; varför det kommer sig. Jag vet faktiskt inte. Och jag tror inte att jag orkar eller har tid riktigt att gå in på det nu. Det får bli ett inlägg för sig, senare i framtiden.

När vi satt och tittade på det här programmet så frågade mamma mig om jag skulle kunna tänka mig att låta min familj, släkt och vänner fixa mitt bröllop. Jag är lite kluven där. För det första då, så vet jag ju inte ens om jag vill ha något bröllop. Men säg att jag skulle vilja ha det. Då är jag nog den som åtminstone vill ha lite koll på vad som händer, hur det ska arrangeras och planeras. Men samtidigt så vet jag inte om jag skulle kunna låta det vara så. Jag är en sådan kontrollfreak att jag skulle vilja vara med och planera och bestämma om varenda detalj, och då känns det som att det skulle vara mest krävande.

Ja, jag vet inte... Det jag sa till mamma var också att det är ju inte bröllpet i sig som är det viktiga. Utan det viktiga är ju att man faktiskt hittar någon som man känner att man skulle kunna, och vill leva med. Då känns allt runtikring ganska så oviktigt.

Och just det där, att ha någon. Det har jag insett nu, på senaste, att jag saknar. Det behöver inte vara the love of my life eller nåt sånt. Men bara närheten. Någon att omfamna. Någon som berör en. Någon som får en att känna sig glad och önskad. Någon som egentligen inte kräver så mycket mer än att jag exsisterar. Inte någon som ställer en massa krav på mig.

Jag saknar att krama om någon och känna doften av parfymen som man förknippar med den personen...

Det är nog det jag tänker på mest just nu. Det är det som är det jobbigaste av allt. Ni vet när man ska skiljas åt. Sista kramen. Du är så nära. Du andas in djupt genom näsan. Du känner doften av personen du omfamnar. Du fortätter att andas in, som om du försöker att fånga upp och behålla doften så länge som möjligt efter att ni släppt taget. Medan du sedan andas ut börjar du släppa taget. Du säger hejdå och vänder dig om för att gå. Då ler du för dig själv och fylls av den stundens lycka. Det gör nästan ont  i bröstet för att du är så glad. Så glad att just du har någon att krama om. Någon som bryr sig. Någon som du bryr dig om. Någon vars doft är din...

                   

Är det bara jag eller är inte Haywire från Prison Break och handbollsspelaren Tobias Karlsson lite lika?

Är det inte lite tragiskt att efter ett program som melodifestivalen, som har så många tävlande och lika många musiknummer, så är det varken vinnarens eller någon annan tävlandes låt som är den mest populära?
Den låten som är mest nerladdad på iTunes, den låten som folk går och sjunger och nynnar på, den låt som har fastnat i allas hjärnor och blivit en hit, det är pausnumret. Är inte hela konceptet med programmet då ganska misslyckat? Jag bara undrar...

La voix, sure, helt okej att den vann. Hellre det än Snälla Snälla i alla fall. Vad tänkte Svenska folket där? Jag är en av dem som verkligen inte förstår mig på den där låten. Men ja, att upprepa sig i refrängen verkar ju ändå vara det som går hem.
Tingeling Tingeling. En riktig dänga. Många frågar sig "varför var inte den med i själva tävligen? Jag skulle lätt ha röstat på den!". Faktum är att också jag är en av dem som tänker så. Samtidigt, tar man det ett steg längre och funderar över vad andra skulle tycka om det, ja, då kanske det inte känns lika självklart längre.

Jag vet inte exakt hur ryssarna skulle tagit ett sånt bidrag, men med tanke på hur de reagerade på det som ett pausnummer så tror jag ju inte om det hade varit så mycket bättre om det varit ett bidrag som dessutom kanske hade vunnit.
Det kanske är lite drastiskt att jämföra det med om värdlandet hade varit Tyskland och man då istället hade gjort en låt som anspelar på Hitler. På ena sidan av scenen har alla det ganska bra och på andra sidan lider folk. Uppradade soldater i mitten av scenen som symboliserar muren... Ja, ni fattar poängen.

Saken är den att man vet inte hur folk reagerar på olika saker i olika länder. Det handlar helt om det landets historia. Vad som hänt där och hur det påverkat människorna som lever där.
Ta som exempel det här som hänt på Irland för fjorton dagar den. De två soldaterna som blev skjutna. Jag talar utifrån vad jag tänkte om det när jag först såg det på nyheterna och hur min syn sedan förändrades när mamma och jag pratade om det.
Två soldater och två pizzabud blev skjutna vid en militäranläggning på Nordirland. Jag tänkte inte så mycket på det, att det skulle kunna komma att ha stora konsekvenser. Jag, som bor i Sverige och är relativt ung, som inte hört talas om det pågått på Irland tidigare. De bakomliggande orsakerna, diskrimineringen, inbördeskriget, IRA (Irländska Republikansa Armén), konflikterna och våldet, fredsavtalet. Allt detta och mer, att leva och bo i Irland och uppleva detta, det sätter sina spår.

Man förstår då kanske att folk blir oroliga när två soldater dödades och Real IRA tar på sig ansvaret. "Vad kommer härnäst?" är det nog många som frågar sig. "Kommer konflikten att blossa upp igen?"
Det vet vi inte. Vi kan bara hoppas på att den inte gör det utan att folk fortsätter så gott det går att leva i fred med varandra.

Hm, hur gick det här till? Att gå från melodifestivalen till Irlands historia, IRA och krig...? Min hjärna spårar verkligen ibland... :P
Nej, nu ska jag ta mig en titt på om Robinson är någonting att se.
Tjingeling!

Bror och syster. Fredagkväll. Syster sitter och läser strunt på warpdrive och hittar en liten rolig sak. Skickar denna till bror och sen drar årets drygaste och roligaste konversation igång efter det. Den spårar också lagom mycket efter ett tag. Allting har den sköna dryga ironitonen i sig också. Konversationen lyder som följer:

11:29pmÅsa
http://warpdrive.se/2954

11:32pmAndreas
du vet den där med han-eh. den kända snubben

11:32pmÅsa
han som den där bruden är kär i, du vet hon..
hon är också ganska känd

11:33pmAndreas
den där filmen som har en vändpunkt mitt i

11:33pmÅsa
Mm, och värsta coola slutet

11:33pmAndreas
aa den som man blir lite fundersam i början

11:34pmÅsa
Precis, sen så springer dom ju på nåt ställe också, lite efter att det blivit spännande

11:35pmAndreas
Ja!! sen så minns jag att dom pratade vid nåt tillfälle

11:35pmÅsa
Mm, tror det.. Ganska säker.. sen så spelas ju den där låten också..
den där ganska kända
som man känner igen

11:37pmAndreas
aa den där dom inte sjunger nånting :P

11:37pmÅsa
:D precis

11:37pmAndreas
jag vet precis vilken du menar nu!! :P

11:37pmÅsa
den är lite lugn i början, men drar igång sen

11:37pmAndreas
:D

11:37pmÅsa
:D

11:37pmAndreas
Sen står ju hans namn i slutet dära!

11:37pmÅsa
vad bra att vi förstår varann
Jaa, precis
högst upp är ju han kända

11:38pmAndreas
han hade jeans

11:39pmÅsa
Mm, men sen bytte han kläder också

11:39pmAndreas
just det! fräsht!

11:39pmÅsa
:D Mm som fan, det är ju inte alla som gör liksom
och han bytte tröja också, tror jag..

11:40pmAndreas
var det i den filmen han snöt sig i handen?
...nej det va nog nånannanstans ifrån.
[pik till mig, eftersom jag snyter mig i handen]

11:40pmÅsa
:D
tror det var nåt annat
var det inte han som satt i badkaret och blev fett sur när någon hackade hans spotify? eller?
nu kanske jag blandar ihop.
[pik till adde, han glömde logga ut från sin spotify på min dator]

eller var det han som hade så jävla mycket att göra på jobbet, alltid?
[pik till adde]

11:42pmAndreas
eller om du tänkte på det vid alla måltider. det va fan nåt skumt med färsen. jag svär.
[pik till mig, eftersom jag käkar quornfärs ist för köttfärs]

11:43pmÅsa
Jag tror att han spottade ut en otuggad, men sugen ( :P ) godis ur munnen ner i knät också
[pik till adde, han spottade av misstag ut en riesen]

11:44pmAndreas
var det inte hon som hade svårt att få fram vad hon ville säga ; )
[pik till mig för att jag alltid tappar tråden när folk avbryter]

11:45pmÅsa
:D
Var det inte han som typ var fett smal,
sen tränade som fan och blev biff,
sen en dag, helt plötsligt så såg han typ tjock ut..
?
[pik till adde, tog ett kort på honom härom dagen när han ser fett tjock ut]

11:48pmAndreas
xD brukar inte dom även kallas rockstars ; )

11:48pmÅsa
:D:D


Ja, vi (eller iaf jag) hade jävligt roligt åt detta. En del intärnt så ni kanske inte tycker det är kul :P

Sitter i köket. Mamma läser tidningen och dricker kaffe. Jag sitter och äter resterna av tacosmiddagen till frukost. Jag läser på baksidan av tidningen där de har frågat tre stycken "Vilken är din favoritblomma?" Jag börjar fundera över vilken min favoritblomma är och inser att "fan ja vet ju inte vad några blommor heter.. :/" "Fan va dålig jag är!"

Nu, varför tänker jag så? Varför klankar jag ner på mig själv och tänker så negativt? Jag bestämde mig för att ändra riktning på mina tankegångar och tänkte istället "jag ska bli bättre på blommor". Detta tänkte jag några gånger och kände samtidigt, fan va kul att kunna blommor.

Jag berättade för mamma hur mina tankar gått och hon sa att det är någonstans i tioårsåldern som man börjar tänka att man är dålig. Innan så tänker barn att de är bra. De tänker positivt om sig själva.
Plötsligt så försvann morsan iväg från köket och kommer sen tillbaka med en barnbok. Mina första Blommor. :) Nu skulle vi lära oss blommor. Ingen idé att dra ut på det.

Mamma slår upp boken som på ena sidan har namnet på blomman som det är en bild på på andra sidan. Det var en gul blomma. Jag kände igen den. Men vad hette den? Man brukar plocka den och sätta i vatten. De är inte så stora. Men väldigt gula. Jag får för mig att namnet börjar på T men ordet tulpan har fastnat i huvudet.

"Öhm... Visst är det väl de där blommorna som kommer först på våren?"
"Japp. Den här måste du ju kunna!" säger mamma med skräckblandad ironi.
"Hmm..."
"Det börjar på T" så där hade jag rätt iaf. Sen klickade det.
"Tussilago!"

Ungefär så fortsatte det sedan med resten av blommorna i boken.
Så tillbringade jag min morgon; pluggade blommor från en barnbok :D Den ni. Det gör man inte varje dag.

Vad ofta det är som jag tänker saker, att jag ska göra saker, eller borde göra saker, men helt enkelt skiter i det för att jag är för lat.
Som nu, nyss. Gick ut i hallen för att hämta mina hörlurar eftersom morsan klagade på att jag har musik på när hon ska glo på tv. Jag kommer ut i hallen, tittar in i mitt gamla rum och konstaterar att det är jävligt onödigt att lampan lyser eftersom ingen är där. "Kanske ska släcka för att spara lite energi, tänka på naturen och ekonomin liksom". Men sen går jag bara :P

Så när jag kommit ungefär till köket så kommer jag på mig själv. Varför gör jag så? frågade jag mig själv och gick tillbaka och säckte. Släckte samtidigt i hallen, köket och badrummet på väg tillbaka till mitt rum eftersom ingen ändå är där. Helt onödigt.
Det är ju just det där lilla som gör så mycket. :) Börja tänka positivt. Börja göra saker. Små saker. Små förändringar.

Jag sitter som ni kanske förstår nu och lyssnar på musik, och inser när jag gör det att det var fan ett tag sen.. Jag har inte lyssnat på musik på flera dagar. :O Även fast jag bara legat hemma och inte gjort någonting förutom att snyta mig (känns det som) så har jag inte lyssnat på musik.

Jag skulle ner till jobbet för att möta morsan och gå till sjukhuset och hade med mig iPoden. Precis innan jag gick började jag nynna på en låt (simple man av Shinedown) (riktigt skön låt btw). Hur som, jag stoppade i hörlurarna och satte igång den låten medan jag gick. Och gud så härligt det var. Musik. Första gången på flera dagar, och en låt som man verkligen ville höra också. Mmmm, jag bara njöt. Riktigt ordentligt också. Urmysigt!

Jaja, gick hur som till jourläkaren för att få lite råd och hjälp med min nästäppa och eventuell bihåleinflammation. Fick sitta där och vänta i typ en timme.. sen, ja.. så tog han sig en titt i min näsa... Det var nog en upplevelse i sig :P
"HERREGUD!!" skrek han :D "Oj oj oj! Du var då verkligen täppt du."

Mm jotack.. Fick köra på med dubbel maxdos på nån nässpray med kortison som förhoppingsvis då ska göra så att det släpper. Inte konstigt att jag känt mig täppt och haft ont... :P
Lite läskigt med den där nässprayen. Om man använder den på fel sätt, eller ptja man behöver knappt ens göra det, men en vanlig biverkning är att få irritation och näsblod. Småläskigt.
Något som verkade lite mer än småläskigt var ju de mer sällsynta biverkningarna bland annat allergisk svullnad, nässelfeber, inflammation i huden, sår på nässlemhinnan och HÅL i nässkiljeväggen. WTF?! :O

Gulp.

Jag ska nog vara lite försiktig :)

Hm.. Lets just put it this way.
Eller va..? Hmm, jag vet inte.. Kände bara för att börja så. :P
Iaf, fan det är den nittonde mars redan. iik.. Jag blir nitton om elva dagar. Nitton känns som en ganska rutten ålder. Eller asså inte rutten så, men ändå, lite onödig. Kunde man inte bara ha blivit tjugo direkt istället och få gå på systemet. Nu känns det mest som ännu ett år av, ja.. Gå ut på krogen. Fast nu börjar sakta men säkert alla nittioettor att dyka upp där också. Sjukt vad tiden går fort! Fan dom är ju små fortfarande.. Eller...?

Jaja, ska försöka att inte se det som någonting negativt :) Det finns för mycket såna tankar och åsikter här som det är redan.
Har ni tänkt på det? Hur ofta egentligen som folk pratar om saker med en negativ betoning? Hur ofta man fo- fo- fokuserar på dåliga saker, istället för de bra?

Det har jag tänkt på. Varför inte (som i det första stycket i inlägget) fokusera på att det faktist nu bara drygt ett år kvar till systemet. Jag får lov att vara tonåring ett år till (vilket iaf jag ser som något bra :P).
Jag har kommit på mig själv ibland, hur negativ jag låter, även fast jag kanske inte känner mig så. Fundera bara över senaste gången du frågade hur någon mådde (eller för den delen; när någon frågade dig hur du mådde) och personen i fråga (du eller den) svarade "Bra" och faktiskt lät som att han/hon menade det, helhjärtat. För mig känns det ändå som att det var ett tag sen.

Jag brukar oftast svara "trött" på den frågan, vilket jag, nog med många andra, inte ser som någon höjdare. Det har till och med blivit då att de gånger som jag inte är trött och mår, ja, bra, så säger jag "Jag mår faktiskt bra". Just det där ordet "faktiskt" känns ju i det här sammanhanget nästan lite skrämmande. Att jag så sällan känner att jag mår bra så att de gånger jag gör det så måste jag betona det som att det verkligen är någonting anmärkningsvärt. Det är någoning annorlunda. Det är ju helt sjukt egentligen.

Märks det kanske att jag tittat på The Secret idag när jag legat hemma? :) Det har jag. Den är bra. Jag mår verkligen bra av att se den. Jag gör det inte ofta, men de (hmm...) tre gånger som jag sett den har jag verkligen känt mig glad, hoppfull, positiv, nästan till och med som en bättre människa. Det är kul. Och intressant. Jag ska nog se den ännu en gång innan jag somnar idag. Det är så mycket som går att fundera över kring den där filmen.

Jag ska försöka mig på att börja med deras små tips och trix, för jag tror verkligen att det där fungerar.
:P Det roliga är, att bara den här sista meningen som jag skrev här ovanför ändrade jag säkert sju åtta gånger medans jag skrev den. Tog bort alla utfyllnadsord som gjorde att jag lät tveksam. Fortfarande känner jag att "försöka mig på att" kanska också kunde ha suddats bort, men det fick stå kvar. Men alla dessa "kanske" "skulle kunna" "ska se om jag orkar" fick offras. Det är klart att jag orkar! Om jag säger att jag orkar och tror att jag orkar, ja, då orkar jag.
Inget jävla daltande fram och tillbaka. Gör det bara. Punkt.

För övrigt så har jag kommit på ett jävligt skönt sätt att snyta sig på. Vill du inte veta, sluta läsa nu, för det kanske kan verka lite småsnuskigt för vissa :) Men jag är inte så pryd av mig.

I vilket fall. När jag är förkyld och snuvig så har jag ofta haft problem när jag ska snyta mig. Jag tar papper att snyta mig i. Men det gör ju så satans ont! Efter ett tag börjar det skava kring näsan, man blir helt röd och öm för att man snytit sig så mycket. Och jag också som har lite känslig hud, för mig blir det ännu värre.
Men så senaste året kanske när jag tvättar ansiktet så brukar jag ta som vana att snyta mig i handen om det behövs. Detta sköljer man ju av direkt under det rinnande vattnet. Tog emot lite i början, men fan det är himla skönt. Så sköljer man bara av kring näsan om det blivit lite kladdigt. Inget behov av att ta ännu mer papper och försöka torka bort det och irritera huden ännu mer.

Nu då, när jag varit extremt förkyld, då har detta kommit väldigt bra till pass. När man behöver snyta sig så går man till toaletten (som man annars också gjort eftersom man måste hämta papper att snyta sig i) men stället slår man på kranen, blöter handen lite snabbt och snyter sig sedan som om man hade papper i handen, fast man då inte har det.
Riktigt skönt. Riktigt nice. Jag rekomenderar det. :P

Sen är det ju ganska svårt att undvika att se vad som kommit ut. Och herregud! Förlåt mig, men hur mycket skit får det plats i näsan och bihålorna egentligen?! Det är ju fan som små foster det där. Yuck!
Nu kanske du tycker detta är extremt äckligt (om du fortfarande läser) men det är faktiskt ganska praktiskt. Jag gick till skolsyster i förrgår för att få en ipren. Hon frågade lite om förkylningen och så, och specifikt så frågade hon hur snoret såg ut. Och eftersom jag snytit mig som jag gjort så kunde jag svara på det.
Om jag snyter mig i papper så är inte jag den som öppnar pappret igen för att se efter vilken färg avkomman har. Nej, usch! Men som sagt, snyter man ut det i handen så är det svårt att undgå. Så jag kunde då svara på att det oftast sett normalt ut, men att jag en gång eller två fått ut något som såg ut som lite blodrester.

Aja, nog om detta känner jag.
Hade aningen tråkigt så var tvungen att skriva nåt kände jag :P
Slutplågat, tjarrå!

Åkte hem från plugget igår, efter att ha varit på bara en lektion. Jag mådde riktigt jävla pissdåligt! Det kan Maja intyga. Fyfaan asså. Jag börjar nästan fundera på om jag har fått bihåleinflamation eller nåt. Och den här jävla förkylningen går ju inte över.. :/

Får inte ta nässpray längre för jag har använt det i över en vecka nu. Efter det så får det motsatt effekt, man kan tydligen få kroniska problem med nästäppa om man överdoserar, och det vill vi ju inte.
Så istället är jag konstant torr i munnen eftersom om jag stänger den så får jag ingen luft.
Ingen feber iaf, vilket man nog ska vara glad för. Och jag är inte ensam hemma heller, även om morsan inte är den socialaste människan just nu. Verkar väl som att jag lyckades smitta henne också innan jag åkte till Dublin, så både igår och idag är hon hemma från jobbet.
Hon ligger och sover just nu, tror jag. Själv har jag ganska tråkigt... Lite ont i huvudet, iprenen har inte ritkigt börjat verka ännu. Ont i nacken har jag också.. :/

Men det är ju kanonväder ute, riktigt niceigt :) Det är ju så att man vill ut och ta en promenix. Får se om jag orkar med det. Men lite solsken och frisk luft har väl aldrig skadat? Tror inte det.

Vet du vad jag skulle ha behövt just nu? Nej, kunde tänka mig det. Jag skulle behöva den tredje boken i Twilight serien. Faktiskt. Då hade jag åtminstone haft någoning vettigt att göra. Nu, det här, det är ju bara blää...

Jaja, jag tar tillfället i akt att ladda upp lite prylar på fejan. fixa och dona med småsaker. Funderade på om jag skulle försöka plocka upp lite skit från golvet här. Jag har mest bara tömt ut allt ur min väska från Dublin. Alla kläder är tvättade, vilket är skönt. Men ja, sen är det ju alla dessa småsaker, typ plattång, skohorn, plåster, sminkväska, värktabletter, tidningar, nagelfilar.. ja ni fattar vinken... Det ser jävligt stökigt ut här inne även fast jag bara har en säng som enda möblerade möbeln. Då är det lite illa..
Saken är ju den att det är så jävla jobbigt att böja sig. Så fort jag lutar huvudet framåt så bara pulsar det och trycker på kring pannan, ögonen och runt näsan. Det är inte skönt ska jag tala om...

Får se vad dagen för med sig.
I'll write you later! Bye

Om man ändå varit frisk och i Dublin idag. Underbart det vore.
Om man ändå visste vad man ville med livet. Vad skönt att slippa fundera.
Om man ändå kunde få ett jobb. Vad skönt att slippa oroa sig.
Om man ändå hade råd att resa runt och se världen. Vad jag skulle älska livet.
Om man ändå kunde... Det vore så nice.
Om man ändå vågade... Varför inte?

Herregud. Det är ju helt sjukt vad ofta och hur länge det är reklampauser.
Börjar titta på The Mentalist klockan nio. Nio minuter senare är första reklampausen.

Har ni tänkt på det, att det är högre ljud under reklampauserna? Det är det. Tänk på det nästa gång om du inte gjort det tidigare. Man (eller jag) vill ju bara trycka på mute när det blir reklam, och så vill man gå därifrån, slippa se och lyssna på skiten. Men det går ju inte heller, man vill ju inte missa programmet som man tittar på. Så de gör kortare reklampauser och oftare, så att du inte ska hinna gå ifrån och göra någonting annat under tiden. Du ska känna att... (reklampausen slut) *förflyttar mig tillbaka till tvn*

Klockan är nu 21.25 och reklampaus nummer två har precis börjat. Hmm, vad skrev jag innan... Jo. De vill att man ska känna att det är onödigt att flytta sig från tvn och göra någonting, eftersom man inte vill missa programmet, så istället sitter man kvar och tittar på reklamen. Bara för att bli pumpad med skit. Hjärnan fylls på med saker, helt onödiga saker.

Vissa säger att man inte påverkas av reklam. Nej nej. Åkej. Vi säger så...
Om jag skulle citera en lärare från femte klass, någonting hon sagt. Bara ett utdrag av något som hon pratade om, hur många i min dåvarande klass skulle då kunna relatera till och minnas vad hon berättade? Inte många tror inte jag.

Skulle jag däremot säga "Hey Kaj" hur många tror ni då skulle ge mig respons på det genom att säga "Hello Boye" ? En del.
Eller om jag sjulle säga "Du har ju hela helgen på dig" skulle nog en del minnas lotto (andra reklampausen slut...)

Reklampaus nummer tre klockan 21.43. Jo, en del skulle så minnas lottoreklamen "Men snälla åke..." bla bla..

Nu när vi var i Dublin och jag skulle köpa några värktabletter tittade vi på innehållsförteckningen för att se vad de egentligen innehöll. Paracetamol. Jaha, och vad är det för nåt då kan man ju fråga sig. Johanna började då sjunga på den alltför välkända Ipren-låten. "Paracetamol till exempel alvedon vid huvudvärk, mensvärk å tandverk..."
Nice, då kunde vi lista ut att de värktabletterna som jag köpte var något i stil med Alvedon.
Tackar till reklamen.

Jaha. Fick ta mig tillbaka till tvn ännu en gång för att se den spännande upplösningen. Och nu är programmet slut. Tackar vet jag svt och canal+ inga reklampauser.

Helt otroligt vad skönt det var att prata lite med någon som var med, någon som förstår, någon som hänger med, någon som känner som jag, någon som vet; någon som Maja.

Längtan är obeskrivlig. Det går verkligen inte att förklara. Jag kände det redan i bilen påväg från Arlanda när Johanna började berätta för sin far om vissa saker som hänt, hur det varit och hur det sett ut.
Jag insåg att jag, eller någon annan, aldrig kommer kunna förklara allt så att det beskrivs på rätt sätt, så att folk förstår och kan leva sig in i hur det var. Det går inte. Det blir bara fattiga försök. Inga ord kan beskriva och rättfärdiga hur otroligt underbart, härligt, roligt, skojigt, stojigt, irriterande, vackert, jobbigt, underhållande, uttröttande, trevligt, skrattretande, amazing hur fucking hilarious resan och hela dess innehåll var. Det går verkligen inte.
Bara vi som var med, vi som var där. Vi som upplede det. Det är bara vi som förstår.
Intärna skämt. Vad är det till för nytta när ingen finns här just nu och kan skratta åt dem. De går inte att förklara för folk.

När man stod i kassan och fick frågan av kassören om man ville ha en cykel. De irländska fjortistjejerna på Donken som var fucking hilarious. Tändsticksaskstungvrickaren. Laserskotten vid övergångsstället. Stämningen inne på Temple Bar. Lukten av klor i badrummet. Ljudet från bilarna ute på gatan. De irriterande danskarna. Andra irritationsmoment. Lukten av vidbränt bröd när man kom ner i köket på morgonen. Känslan av att äta en utsökt portion med pasta efter att ha vandrat runt i bergen i fyra timmar.
Ingen förstår. För er som inte var med är det bara ord. Bara innehållslösa meningar. För er går det inte att läsa mellan raderna som vi andra kan göra.

Helt plötsligt känner man att man inte riktigt hör hemma. Inte i ens eget hem, inte i umgängeskretsen i plugget, inte med polarna här hemma. Jag hör hemma med gruppen i Dublin. Det är där jag bör vara. Inte här, framför datorn. Efter att ha tittar på en Beckfilm med min mor. Jag borde sitta på en Pub i Dublin och ta en Guinness med Maja, Jonas, Johanna, Tim och gänget. Det var så det var, och man önskar att det kunde fortsätta så.
Här passar Gyllene Tider ganska bra in kan jag tycka. Det är över nuuuuu...



Tycker den här bilden är så otroligt söt! Tackar Maja för att hon kan hantera kamernan på ett proffsigt sätt ;)
Gaaah! Jag blir tokig!

Skummaste grejen jag drömde precis.
Det hände en massa saker innan, bla bla, jag minns inte det så noga, men slutet minns jag.

Jag var på väg till skolan, eller jag skulle till skolan, men var tvungen att göra en massa ärenden innan. Skulle bland annat iväg till mitt gamla dagis, Ängsviolen, och söka jobb. Innan dess tror jag att jag var uppe vid gamla Soldalaskolan och härjade. Solen sken, det var gräs på marken, blommor i vackra färger. Våren hade kommit.
I vilket fall, jag kommer fram till dagiset, jag har skitbråttom, men tänker att jag ska fråga om jag kan gena genom dagiset, dvs. komma in och gå ut på baksidan (fast det säkert till och med gått fortare om jag sprungit runt.
Jag hoppas på att någon ska komma och öppna när jag knackar på, och det gör det. En kille, typ 25-30 bast kanske. Fett trevlig, men ändå smådryg och konstig.
Jag frågar om jobb, han säger nej med anledningen att "det finns bara en massa gamla tanter som jobbar här". ööhm, okeej.. Aja. Jag frågar om det är okej att jag springer igenom dagiset för att försöka hinna till tåget, och det är cool-lugnt, men jag måste ta av mig skorna. Så jag sätter mig, knyter upp pjuxen och spanar runt på hur det ser ut.
Det är ashögt i tak och inga krokar för barnen. Skumt tänker jag och frågar varför. Han förklarar, jävligt konstigt att det finns en massa fack i taket där de lägger alla barnens saker (inte ens han själv nådde upp dit, så det verkade jävligt korkat) men fair enough tänkte jag och går in, igenom ett rum (plötsligt är det inte Ängsviolen längre utan VG fritidsgård. Det bör väl observeras att på hela glovet låg en mörk blå/grön heltäckningsmatta som kändes ganska äcklig. :P
Snubben börjar snacka om alla discon som var där och bla bla. Jag sätter mig vid fönstret och börjar ta på mig skorna igen.

Utan förvarning kommer Cilla in genom dörren med en radda på typ sjuttio ungar efter sig. Hon ser mig och blir glad, kommer fram, hälsar och vi börjar fjolla oss. Men jag känner att tiden tickar och jag måste springa för att hinna till tåget. Så jag säger bye bye och vi lovar att ringa varann och prata väldigt snart.

Jag börjar springa mot tåget, men inser att det kanske kommer gå fortare om jag tar bussen, så jag kutar till hållplatsen. Där står en störande unge ivägen. (bara en liten notis). Bussen kommer och jag tar upp mina båda busskort, men ser inte skillnad på dem, så när jag väl kommer på bussen märker jag vilket som är vilket och praktiskt taget trycker upp detta i ansiktet på busschauffören. Jag går bakåt i bussen. Det är trångt, men inte för att det är mycket folk utan för att stolarna är utplacerade på ett helt ologiskt och konstigt sätt.
Jag ser Karin, Nanthin och Agnes (? varför vet jag inte) som också är på väg till skolan. Sätter mig med dem och börjar snacka lite.
Märker då att bussen också har jävligt högt i tak framtill, och detta för att de gjort två stycken typ mys/lek/barn hörnor (det var också därför det var så jävla trångt). Så mitt i bussen upp emot taket sitter två säkert 50" tjocka tv apparater. En vänd åt vardera håll.
Där sitter det några ungar på filtar på golvet och glor upp på tv:n så att det ser ut som att de alla ska få nackspärr.
Jag märker då att det är jäligt tyst i bussen. Och detta då, just för att alla sitter och tittar på tv. Smaart! tänker jag. Varför har ingen tänkt på att göra så tidigare. (mm, undra...) :P

Vi kör en jävligt konstig väg, och jag som fortfarande är lite speedad för att jag ska hinna med tåget, blir självklart ännu mer stressad av detta. Frågar Karin vart vi är, Agnes lägger sig i, jag får till slut reda på att det inte alls är långt kvar.
Vi kommer fram till ett, typ, flygfält (fast tänk er att de satt upp en massa party och cirkustält för att det är något fett evenemang där.
Där parkerar vi bilen (fråga mig inte när vi kom av bussen och hamnade i en bil..) I vilket fall, vi stänger dörrarna. Agnes tar fram en mobil eller nåt liknanade, slår på en låt på ashög volym och kastar den mot bilen. Musiken dånar över hela flygfältet (jag försökte komma på vad det var för låt, och tänkte att det nog var någon blandning mellan Markoolios Sommar och Sol och Vi drar till fjällen.) Alla blir hur som riktigt jävla irriterade på Agnes.

Karin låser bilen och hon, Nanthin och Agnes börjar gå åt ett håll, medans jag vandrar iväg åt ett annat för att gå till tåget.
Men jag inser att jag inte har några skor på mig, utan att dessa ligger kvar i bilen. Jag hade inte hunnit gå långt, så jag vänder mig om, med förväntan att jag ska se dem, men de är inte där... Jag får en känsla av att Agnes har dragit iväg Karin och Nanthin för att det här ska bli något kul skämt men jag är asförbannad. Musiken dånar fortfarande och jag börjar skrika på Agnes. Flyförbannad och stressad.

Jag vaknar. Börjar hosta och undrar om det är för att jag faktiskt har legat i sängen och skrikit efter Agnes. Känns fan så i halsen iaf.
Jag började nynna på låten som hon hade satt igång. Försökte komma på vilken det var. Gick igenom texten i mitt huvud och kom på att det var ju Balsam Boys - Här kommer sommaren.
Jag mår plötsligt mycket bättre. Ligger och nynna på den här låten och tänker att den ska jag fan lyssna sönder nu i vår och sommar. Den är så skön! Man får verkligen en riktigt go känsla i kroppen av den. Ligger och njuter ett tag, tittar ut genom fönstret på fasaden som solen skiner på och den blå, men vitfläckade himlen.
Känner att jag behöver gå och snyta mig, så jag kliver upp ur sängen, tittar ut genom fönstret och ner på marken.
Jag ser snödrivorna och den brun-svarta marken och påminns än en gång om att jag faktiskt inte är kvar på Irland...

Å fy faan va gott, de e helt otroligt asså!
Fibrer :) Mmmm!

Jag åt mina älskade fiberrika flingor med blåbärssoppa till frukost. Riktigt gott med någonting ordentligt istället för vita rostbrödsmackor med lite marmelad, te och konstgjord juice som serverades på Abrahams Hostel, där vi bodde i Dublin.
Man önskar att man kunde säga att det var ett helt amazing hostel, men det går verkligen inte. Första intrycket man fick, det var när vi stod utanför och det första man ser är ett par skabbiga tofflor och en spya på trappan :P Så, nja, inte så fräscht.

I receptionen höll de på att måla om precis när vi kom.. Hmm... Golvet var täckt med en mörk grön/blå heltäckningsmatta. Trapporna var rangliga, på vissa ställen höll de på att lossna från väggen. Täcket satt löst och golvet var ojämnt. Men det fick väl lov att gå.
Vi var tretton pers som åkte. Vi hade två rum att dela på; ett med fyra sängar och ett med tio. Jag sov, med nio andra i tiobäddarsrummet. Det var högst upp. Alltså sju trappor upp. Ingen hiss, och massa packning.. Bara att börja klättra. Väl uppe hade samtliga fått mjölksyra i benen och var andfådda som aldrig förr.
Vi öppnar dörren.
Samma sorts heltäckningsmatta, gula väggar, två fönster och fem stycken gröna våningssängar. Fint. Alla väljer en varsin säng och börjar slå sig till ro. Men det är då vi upptäcker, till vår fasa, det hemska, som skulle plåga oss hela veckan...
Det fanns bara en toalett! Vi var tio pers, varav åtta stycken var tjejer. Det fanns en skabbig toa, och en dusch i det lilla utrymmet. Det kan bara sluta på ett sätt. Kaos och kalabalik...

Yes, då bar det av då.. Nu är det färdigpackat. Resan är betald och jag har flyttat över pengar till kontot.

Och jag är helt slut. Har känt mig svimfärdig praktiskt taget hela dagen. Huvudet snurrar. Det svartnar för ögonen. Jag känner mig yr och stundtals illamående. Stod och pratade med morsan och kände att jag var tvungen att sätta mig på golvet för att inte bara ramla ihop och spy. :/

Jag hoppas verkligen att detta ska gå över, och det så snart som möjligt.
För att se det från den ljusa sidan då: Jag hostar inte alls lika mycket som igår, inte på långa vägar. Vilket är jävligt skönt. Förhoppningsvis är jag på bättringsvägen. Jag börjar att känna mig lite smått taggad, trots den lilla energi jag har.
Det här blir en bra resa. Det känner jag på mig :)

Tjo hopp! Nu ska jag vila lite sen bege mig till tåget. :)
Btw, hoppas att du har kul på Metallica broder ;)

Det blir väl några dagars uppehåll på skrivandefronten nu då. Om det inte blir så att jag lyckas hitta en dator och känner att jag inte har någonting bättre för mig än att sitta där ;)

Jag tänkte att jag skulle försöka sova lite. Eller snarare, jag kände att jag behöver sova lite. Är så otroligt trött, slutkörd.

Men så när jag ligger här i sängen, fullt påklädd under en filt och ett täcke och fryser så börjar jag fundera. Började tänka på det här med mina resor. De till och från skolan då. Undra hur många timmar jag rest egentligen?
Och om jag inte hade rest, hur mycket tid skulle jag haft över till annat?

Jag kunde inte riktigt släppa det här, utan bestämde mig för att räkna ut det. Så svårt kan det ju inte vara.
Jag tänkte visa er denna uträkning, och ja, inte minst resultatet.

(Observera att siffrorna kan vara något avrundade då jag endast gör en uppskattning.)

Det är 52 veckor på ett år. 10 av dessa veckor är sommarlov. 3 veckor är jullov. 3 veckor är sportlov, påsklov och höstlov.

Alltså:
52 - 10 - 3 - 3 = 36 veckor /år går jag i skolan.
Jag går i skolan i tre år:
36 × 3 = 108 veckor

Under fem dagar varje vecka åker jag till skolan (eller borde jag åka till skolan :))
108 × 5 = 540 dagar går jag i skolan

Dörr i dörr enkel resa tar en och en halv timme, alltså är det totalt tre timmar restid varje dag:
540 × 3 = 1 620 timmar blir den totala restiden under tre år.

1 620 / 24 = 67, 5 dygn

67,5 / 7 = 9, 64 veckor.

Någonting som är lite drygt nio veckor är väl ändå ett sommarlov, om jag inte minns helt fel.
Så där har vi det! Totalt under dessa tre år har jag, om man så vill, slösat bort ett helt sommarlov på att sitta på ett pendeltåg.

Trevlig resa!

Om vi då spånar vidare och tänker oss att jag istället skulle ha haft ett extrajobb under den här tiden. Tjänat kanske 80:- i timmen, vilket ju inte är helt orimligt. Jag hade i så fall tjänat ihop, hmm...

1 620 × 80 = 129 600 kronor.
Inte så illa va?

Nej, usch.. Nu mår jag ju nästan dåligt när jag tänker på det...
Jag har fått reda på resultatet, jag är inte nöjd med det. Kanske kan jag lyckas sova lite nu då :)
Go'natt!

Vad kommer denna dag att innehålla då?
En del hosta och obehag troligtvis, den borde innehålla lite pluggning också men framför allt planering och packning, fixning och doning :)
Åker upp till Maja ikväll och sover kvar där för att sen tidigt måndag morgon bege mig till Arlanda.

Det slog mig precis att det här är sista dagen i mitt liv som jag är utlands virgin :P
Jag känner mig inte så nervös eller spänd. Inte heller så exhalterad faktiskt... Det kommer väl :) Så snart jag träffar Maja så kommer vi troligtvis att börja trigga igång varann :P

Det kommer att bli roligt :) Inga större förväntningar sådär egentligen. Tar det som det kommer och gör det bästa av situationen så kommer jag helt klart att bli nöjd :)

Hm, det här är inte bra asså.. Jag är så trött att jag inte ens orkar skriva ordentligt.. :/ Det är inte det att jag inte har saker att skriva om. Det finns en del. Men så fort jag börjar lite smått så känner jag bara "nej gud va jobbigt, jag kommer inte orka skriva om det här..."
Som tex. jag och morsan hade en jävligt intressant diskussion om rasism och särbehandling och sånt igår som jag tänkte att jag kunde delge mig av. Men jag pallar inte.. :/

Yeye, det löser sig det där :) Så snart jag blir lite bättre så får jag också mer ork :)
Lika bra att sätta igång med dagens mer eller mindre trevliga saker. Börjar väl med att skiva en labbrapport :)
Tjao!

Ännu ett tidsfördriv som underhållit mig en del kan man säga :)
Hoppas att det är lika underhållande för er :P



Här är då min bror som kanske inte riktigt verkar vara vid sinna sinnens fulla bruk :)

Bobido...
Jag är trött, helt slut för att vara helt korrekt.
Ingen energi alls.. Det svartnar för ögonen typ var tionde minut, och jag gör inte ens någonting :S

Jag var tvungen att ta en tur på stan idag, så det kan väl hända att all energi gick åt där...
Blev hämtad av bror och åkte ut till maxi först och hämtade mitt nya batteri till datorn :) Har inte vågat prova än om det går att dra ur sladden dock.. :P Ska väl göra det snart antar jag :) Det är ju fulladdat så.

Sen blev jag skjutsad ner på stan, gick in på Intersport och spanade lite. Köpte sedan ett par dojor :) Nöjd! De är fina.
In två sekunder hos optikern och köpte linsvätska, sen fick jag skjuts hem igen. Skönt.
Nu har jag suttit och glott lite på tv och bara degat. Orkar inte göra någonting. Är som sagt helt slut. Mosig i kroppen, seg i lederna (särskilt gör det ont i nacken :/) Hostar och har mig gör jag fortfarande. Vill bara att det ska gå över. Och det är nu! På en gång! :)

Proppar i mig halstabletter och te och hoppas och tror på det bästa. Okej att jag själv kanske är sjuk när vi åker och är i Dublin, med det käns ju förargligt om jag skulle smitta ner någon annan. Vi ska ju trots allt sova i samma rum.

De senaste veckorna, så har jag låtit en skog växa på mina ben. Usch. Det är ju skönt att slippa raka, men ändå, benen är ju inte direkt gosiga. Men så idag, när jag tog en dusch, plockade jag fram en ny rakhyvel och förintade skogen :)
Nu är mina ben lena och extra gosiga igen :)
För faktsikt så är det väl så, tycker jag iaf, om man struntar i att raka benen på ett tag så blir de faktiskt lenare än om man rakar, säg, varje/varannan dag.

Jaja, mysigt är det nu iaf. Jag sitter här i sängen och klappar på mina lena ben :P


Here are my new shoes :)

Det här är ett av de roligare tidsfördriven jag haft under dagen. :)
Enjåj!

                                                                                                                                            ####
      #######          ###       ###      #######         ###              ###       ####         ###      ####
      ###      ###      ###       ###      ###     ###      ###              ###       #####       ###       ###
      ###      ###      ###       ###      #######         ###              ###       ###   ##    ###         #
      ###      ###      ###       ###      ###     ###      ###              ###       ###     ######
      #######             ######          #######         #######      ###       ###       #####         #

Gaaaaaah!! :@ :(

Usch och fy. Jag hoppas verkligen inte att det här är någon sorts omedveten resfeber som jag har fått. Började bli lite irriterad i halsen för två dagar sen. Hostade lite igår. Hostade ännu mer idag och dessutom kände jag mig helt mosig och tung i huvudet. Verkligen sådär att det känns som att man ska få feber :/

Så jag valde att åka hem från skolan. Tog bussen till affären och köpte glass och frukt. Här ska det knarkas apelsiner och te så att det står härliga till :)
Jag vägrar bli sjuk! Det får inte hända. Det ska inte hända. Jag ska vars frisk som en nötkärna! Gärna nu till helgen så att jag hinner fixa och dona med allt som jag ska fixa och dona med :P

Det känns iaf lite bättre nu. Jag är fortfarande lite trött. Men ja, då har jag ju inte sovit någonting heller efter det att jag kom hem. Slumrade en stund på tåget faktiskt, men det räknas ju inte :)

Nej usch.. Blä, nu ska jag sova en liten stund. Och när jag vaknar så känns halsen redan bättre.
Nightiie!

Varför snoozar man? Egentligen? Det måste ju vara bland det mest korkade som man kan göra. Vem känner egentligen att man blir piggare av att snooza?
Jag och bror pratade lite om det där igår, mest för att det är så otroligt dumt, men ändå så gör man det. Och många gör det!
Lyssna på det här liksom:
Du ställer klockan en liten (eller lång) stund innan du faktiskt behöver gå upp. Detta för att du ska bli störd i din sömn, behöva vakna (och somna) om och om igen under, ptja, (det är ju olika från person till person) men kankse en halvtimme.
När du sen verkligen måste gå upp, då är det skitjobbigt. Du känner dig trött och seg och vill helst bara vända dig om och snooza "bara 10 minuter till", "jag går upp nästa gång klockan ringer". Vem försöker man lura egentligen?

Jag har som regel att ställa klockan en och en halv timme innan jag ska gå hemifrån. Detta för att "jag vill kunna ligga och dra mig en stund" och för att "jag vill slippa stressa". Hmm, det brukar ju fungera jävligt bra...
Det där med att ligga och dra sig fungerar ju, tills det blir liite för många "nästa ringning, då ska jag gå upp..." Det slutar oftast med att jag vaknar med ett ryck och inser att jag bara har en halvtimme på mig att göra mig i ordning (vilket jag blir stressad av).
Så hur genomtänkte är det egentligen?

Jag bestämde mig igår för att ändra på detta beteende. Det där extra halvtimmen sömn som jag kunde fått om jag inte envisats med att "ligga och dra mig" ska jag nu hädanefter utnyttja till riktigt sömn.
Jag ska ställa klockan så att jag, när demn ringer första gången, praktikt taget måste gå upp för att hinna utan att stressa. Så får vi se hur det fungerar.
Hade en timme på mig idag. Vaknade, låg och glodde i taket ett tag, gjorde mina morgonsysslor och fick en kvart över, så nu sitter jag här. 45 minuter är nog ganska lagom för mig för att göra mig i ordning på morgonen. Men då har man inga marginaler om något skulle skita sig. Så en timme känns lagom.
Det ska jag köra på ett tag, så får vi se hur bra det går.

Ingen mera snoozning för min del (förutom på helgerna ;)).
Ha en bra dag allahoppa!

Ajuste, läste tidningen idag på tåget. Och jag vet inte om du har läst om det, men det var nån kille i Spånga för ett tag sen som sa "nöff" till en polis. Kallade honom för gris etc. Provocerade liksom. Han blev åtalad för att polisen "kände sig kränkt".
Herregud säger jag bara. Lägg tid och pengar på lite vettigare saker för guds skull...

I vilket fall. Idag stod det vad killen hade fått för dom. Jo han skulle betala skadestånd till polisen. Gissa hur mycket? Jo, tvåhundra kronor. För i helvete liksom! Vafan!? Han bad om ursäkt, sa förlåt på plats. Ändå blev han åtalad. Och vad ledde allt till? Jo, han fick betala futtiga tvåhundra i skadestånd.
Hoppas att polisen mår bättre nu och har hämtat sig. Hoppas att han är nöjd med den ersättning han fick, eftersom den inte ens räcker till att betala en tid hos en psykolog så att han kan bearbeta den hemska upplevelsen han var med om. Undrar om han fortfarand är i chocktillstånd också... Han kanske inte riktigt har kunna tagit in vad som hänt eftersom det hela är så otroligt hemskt och upprörande.

Jadu, vart är världen påväg?
Okej att man ska visa att rätt är rätt, men någon måtta får det väl ändå vara...?

Inatt hände något som händer mig ibland. Det går i perioder. För några år sedan kändes det som att det hände stup i kvarten.
Ni vet när man sover (nähä...) och så drömmer man (jaså? jo jag gör det iaf, ofta). hur som. När man är i det där stadiet att man drömmer, och det känns som att det är på riktigt. Men samtidigt vet man innerst inne att det är en dröm, att man ligger i sin säng och att man kommer att vakna. Ändå känns drömmen jävligt verklig. Som när man skriker, eller säger någonting i drömmen, så märker man att man störs i sin sömn, men man vet inte av vad. Förrän man vaknar och inser att man vaknade av sin egen röst.

Hur som helst, ungefär så, i det stadiet, var jag inatt. Jag hade drömt en jättelång och halvskum dröm (som jag inte kommer ihåg). Men jag minns att jag kände att jag var tvungen att spotta. Jag tycker att det är ganska obehagligt och äckligt att svälja stora mängder saliv, så jag spottar hellre ut det.
Så den delen av mig som drömde ville ju bara spotta, där och då. Men den delen av mig som faktiskt insåg att jag låg i min säng ville ju självklart inte att jag skulle spotta.
Efter en del fram och tillbaka så slutade det med att den delen av mig som drömde vann. Jag spottade. På riktigt. I min säng. Och vaknar precis när jag gör det, för jag inser att drömmen faktiskt inte var verklighet.

Usch, det känns inte så jävla fräscht. Jag gick och hämtade papper direkt och torkade upp det. Samtidigt tänkte jag en massa om hur dumt och korkat det där är. Typ som när man är jätte kissnödig och drömmer att man går på toa. Det har hänt mig en gång, för många många år sedan (vad jag minns iaf). Och just när du lättar på trycket inser du att du faktiskt inte sitter på toa.
Ja herregud... Jag tänkte iaf imorse, efter att jag tittat på klockan och insåg att jag skulle upp en timme senare, att jag kanske skulle sätta mig och skriva ett inägg om just den här händelsen. Men nej, det blev inte så. Jag valde att sova ist :)

Jag har blivit en riktigt sucker för lugn musik. Lugna låtar, mysiga låtar. Jag är inne i en lugn period musikmässigt. Det är riktigt skönt. Avslappnade.
Richard Marx låt Hazard bland annat. Den fanns med bland låtarna på min gamla iPod. Jag rekomenderar den starkt. Likaså Bon Jovi's It's my life, fast den akustiska versionen. Så jävla råskön och ultramysig :)

Den här låten är ju också himla mysig, lugn och harmonisk. (Videon är inget vidare, men ja, låten är bra :))

Shit asså :D
Jag kopplade in min gamla iPod för att se efter om jag hade den gamla dängan Städtant där. Och jo visst, där var den. Tittar nu igenom min playlist och vilka låtar som egentligen ligger där. Ser ut som att jag kommer ha några veckors nostalgimusik nu framöver. Det finns hur mycket bra musik som helst på den här ju! Musik som har blivit totalt bortglömd.

Bror kom förbi en snabbis nu på eftermiddagen och hjälpte mig att bära in min säng i morsans gamla rum. Som nu, ja, är mitt rum :)
Sweet! (h)
Så nu då, för att morsan inte ska dampa ur på mig så får jag se till att städa undan och göra upp en lite bättre, eller ptja, kanske bara en mer specifik plan för mitt gamla rum. Det blir en del utrensning för min del. Har en byrå och två bokhyllor med saker som, ja, som jag ska rensa ur och kanske göra mig av med.

Jag har ju haft en liten plan för det här rummet. Hur jag ska inreda, vad jag ska ha här inne och så. Och vad som ska vara kvar inne i mitt gamla rum som förmodligen kommer bli något slags arbetsrum/tvätt-/torkrum. Men ja, jag insåg just att jag inte har någon plan för var jag ska sminka mig och fixa håret :/ Hmm...

Fast ja, nu när jafg tänker efter så borde det kunna fixas ganska lätt. En stor fet helfigursspegel (måste nog ha en fristående) precis vid ingången till det här rummet.. Hm, ja, eller nåt... Det löser sig :)

Jag tycker att jag var ganska duktig på tåget hem idag. Satte mig och började småskriva på en labbrapport som ska vara inne den här veckan :) Duktigt åsa! That's the way to go!
Maja har taggat upp mig som fan inför Dublin nu :D :P Jag är rent utsagt råtaggad, det ska bli så otroligt roligt!
Nähe, ett försök till ett litet ryck kanske :)
Frågan är bara vad jag ska börja med, bokhylla nummer ett, bokhylla nummer två, byrån eller skrivbordet? Bra fråga... Jag börjar någonstans så löser sig resten nog av sig självt :)
Tjarrå!

Alrightiiie then.
Helt okej dag, inte super, men jag har varit med om värre, helt klart :)

Var ganska positiv ändå idag på förmiddagen. Så på historian glodde vi som sagt på film; Utvandrarna. Inte särskilt mycket repliker om man säger så, men filmen säger ändå ganska mycket i sig självt.

Lunch efter det och Maja försvann hem :/ Trist. Fick liksom aldrig riktigt tid för en ordentlig reunion såhär efter lovet känner jag. Hoppas att du mår bättre och att det inte var/är något allvarligt. Och för guds skull bli frisk till Dublin! :P
Lite kemi efter lunchen som inte var så farlig, och sen livskunskap efter det.
Lite drygt att det ligget utanför schematid, men det är en rolig lektion som vi inte har ofta alls, så det går bra att offra sig :)

Tanken var att jobba lite projekt efter skolan. Och ja, vi åkte till Mekonomen och gick till någon annan affär också. Köpte lite lack till gitarren, men vi behövde fortfarande lite skruvar. I väntan på att Mattes brorsa skulle komma och hämta och skjutsa oss så gick vi och köpte godis :P Asså, det är fan bra egentligen att vi inte jobbar projekt så ofta, skulle ju fan vara smällfet vid det här laget isf :D
Varje gång (känns det som) så stannar vi antingen och käkar kabab/pizza på Lilla Rött. Eller så köper vi godis, eller käkar chips hemma hos Matte :P Inte bra.

Vi åkte hem till Matte sen och borrade några hål i gitarren men insåg sedan att vi inte kunde göra så mycket mer än det eftersom vi inte hade verktyg. Hm.
Istället skulle vi då börja skriva lite på rapporten tänkte vi. Ja, det gick ju bra det också. :P
"Åh, jag måste bara få visa en sak på youtube!"
Och ja, på den vägen var det... Vi satt och glodde youtube i kanske en halvtimme/timme ist :P sen åkte jag och Johanna hem :)
Effektivt arbete, verkligen! Starkt jobbat :)

Jag började få huvudvärk idag. Eller ptja, det har egentligen kommit och gått de senaste dagarna. Och jag är ganska säker på att det beror på att jag är så otroligt stel i nacken, axlarna och ryggen. Jag har typ knutar överallt. :/
Funderar fan starkt på att typ dra till Sydpoolen och betala typ 2-300 spänn för en massage. Vore ju fett nice. Och det kanske dessutom kunde hjälpa lite mot problemen. Man vet aldrig.

Få se hur jag gör...
Nu ska jag iaf gå och plocka ut mina linser, eftersom de också bidrar till huvudvärken, sen får vi se om det blir skutt i säng inom en snar framtid, eller om datorn än en gång ska ge mig sömnbrist...

Jaha, så var man tillbaka i skolan igen då. :)
Hittills har saker och ting gått ganska bra. Jag kom upp på morgonen efter att ha drömt någo nskum dröm. Något Twilight-inspirerad och jag minns att jag körde en Audi r8 :D Den du Anni ;)

Iaf, hann till tåget, behövde inte ens springa, bara skynda mig lite. Läste tidningen, vilket jag har saknat en del. Allt gick som en dans, tills vi nästan var framme i Sundbyberg. Då stannade tåget. Där stod vi säkert en kvart 20 minuer och väntade på att få åka vidare.
Som tur är har jag lärt mig nu att när tåget stannar så finns det ingen anledning att stressa upp sig, jag kan ändå inte göra någonting åt saken. Så jag satt där med min musik och trivdes. Jonas ringde och tydligen satt vi på samma tåg. Jag gick bort till honom och fick sällskap resten av resan. Trevligt :)

Dansen gick väl okej. Ganska bra om man tänker på att jag inte varit med på säkert över en månad :S Inte bra. Hoppas inte att det påverkar betyget alltför mycket.
Men det var roligt att dansa. För en gångs skull så var vi ju nästan helklass också (typ 10-15 stycken) senaste gångerna som jag varit där så har vi varit max sex stycken.
Skönt iofs med liten klass, men ja...

Det känns bra det här, första dagen brukar oftast säga mest. Jag har bara haft en lektion hittills, men jag tänker ha en positiv inställning till resten av dagen och dess lektioner, som om man koncentrerar sig, kan vara ganska intressanta.
Jag tror på det bästa.

Än har jag inte träffat någon annan i klassen än just Jonas. Ska bli kul att se alla välbekanta nunor igen :) Även fast vi sa att det inte skulle få gå hela lovet innan vi sågs igen så har det ju blivit så, för min del iaf.
Men jag känner verkligen inte för att pendla när jag har lov. Jag får nog med det på vardagarna om man säger så.

Tittade på schemat nu, och tydligen så har vi livskunskap idag.. Brukar vara en rolig lektion, men det blir en senare dag. :P Ojoj, slutar klockan två istället för ett.  :) Vad bortskämd man är då :P

Nä, nu börjar historialektionen närma sig. Vi ska se på film :)
Början god allting gott, eller hur är det man säger? ;)

Idag då.
Jag tog mig en promenad. En lång promenad. Vet inte hur lång exakt, men var väl säkert ute i två timmar eller så :) Det var nice. Fint väder och fin natur att titta på. Tog sen en tripp förbi affären och handlade lite. Så när jag kom hem bakade jag en drömtårta. Nam nam!
Fast ja, sen när jag och mamma hade fikat lite så mådde jag illa :/
Efter bakningen så satt jag kvar och pratade lite med mamma om att byta rum. Och jag är iaf positiv till det hela, känns som att man kan få lite ordning på saker och ting. Behöver lite hjälp av bror bara för att lyfta sängen. Men han och Jocke kankse kan titta förbi och hjälpa och sen också få middagen som de blev lovade som tack för hjälpen då de varit bärhjälp :P

På tal om det där att ta vara på tiden och faktiskt göra någonting. Jag bestämde mig för att sätta mig och plugga lite. Fysiken som jag kuggade på förra året. Har lite uppgifter att göra och tänkte att det är lika bra att sätta igång, det kommer ju inte bli lättare för att jag väntar. Snarare svårare eftersom man också blir tidspressad...
I vilket fall, åsa var duktig. Hon plockade fram böckerna och miniräknaren, satte/la sig på golvet och började räkna. :) Faktum är att det går ganska bra. Jag körde fast på en uppgift nu, men tänkte nog bara hoppa över den och fråga någon annan om hjälp. Kollade i facit och den verkade lagom komplicerad. :S

Men jag har räknat klart ett kapitel :) Four to go ;)
Nu ska jag äta lite mat. Spenatsoppa med ägg :D Nam nam!

I fredags kväll skulle det  bli en liten drinkblandarkväll hemma hos bror. Oj oj, det blandades Piña Colada, and that was it :P Jag tyckte inte ens att den var särskilt god, tog en öl ist men var inte sugen på det heller. Inte sugen på alkohol överhuvudtaget. Mår bara dåligt när jag dricker. Och när jag inte ens tycker att det är gott eller ens njuter av det, vad är det då för mening?
Det blev väl lite av en förfest hemma hos Adde, det snackades om att gå ut på krogen. LIte fler folk dök upp och det blev ingen utgång. Men det spelades xbox, youtubades, det dracks (mer av vissa än av andra), det var skratt och det var tårar. Somliga hade kul, andra inte lika. Men det var väl en ganska nice kväll ändå. Alla somnade. :)
Folk sov i sängar, på soffor, på kuddar i köket, alla såg ut att ligga i en tunna. :P Nej men skämt och sido.
Själv somnade jag på mattan på golvet runt halv sex-tiden. Gosigt.

Dagen därpå när några begett sig hemåt, jag bror och jocke var kvar, så bestämde vi oss för att gå och äta lite frullebuff. Jocke stannade kvar och sov medan jag och bror gick ut i det fina vädret. Kommer fram till stället där vi ska äta, men tyvärr, det är stängt. De öppnade inte förrän kl 11, dvs en halvtimme senare.
"Jahaja" tänker vi och fortsätter gå, tog en lite promenad och snackade lite skit.

Han är jävligt vettig att prata med, min bror. Himla bright kille liksom.
Vi pratade lite om kvällen innan och kom in på just det här med att dricka. Varför dricker vi så ofta egentligen. Det är liksom nån gång varje helg, om inte flera. Det är konstigt egentligen. Även om man har kul när man väl gör det, så brukar det ju vara ett helvete dagen efter. Baksmälla, hela dagen är förstörd eftersom man är så himla seg och trött.

Varför gör man det då? Det känns ju inte som att det finns så mycket annat som man kan göra... Men det är ju också fel att tänka så. Det finns ju hur mycket som helst som man kan göra som inte involverar att dricka och festa. Man kan ju liksom ha roligt på andra sätt. Tex. jag och bror tog en liten kort promenad i väntan på att stället skulle öppna. Det var jävligt mysigt. Riktigt nice liksom. Skönt med frisk luft, man får samtidigt motion, solljus, och en trevlig pratstund.
Som Adde sa "Man borde fika oftare". Ja, varför inte bara göra det då? Och man kankse inte behöver gå ut och fika på café, varför inte ringa polarna en fredagkväll och fråga om man ska baka lite, fika och sitta och snacka?

Varför kan vi inte ha vanliga "tjejkvällar" såsom vi alltid hade i sjuan/åttan? Ingen alkohol inblandat. Brudarna träffades alltjämnt hemma hos Jennifer, vi var i källaren, käkade chips och godis, drack läsk, lyssnade på musik, dansade, fulade oss, kollade på film ibland. Ändå var det liksom inte "chill-kväll" det var ju som om vi hade fest, så roligt som vi hade och så pepp som vi var.

Varför ska man på helgen, då man är ledig och kan göra saker, istället dricka så att dagen efter sedan är förstörd? Varför inte ta vara på tiden då man är ledig och verkligen utnyttja den? Göra roliga saker, som inte involverar att må dåligt. Det tycker jag låter jävligt mycket vettigare.
Och jag menar inte bara på helgerna egentligen. Mestadels är man ju bara uttråkad. Eller iaf jag. Jag gör ju knappt någonting. Jag kommer hem från skolan, sätter mig vid datorn, kollar om något hänt eller om det finns någon rolig att prata med. Gör det inte det så sätter man sig och glor på en massa skit på tv. Saker som man egentligen inte ens är intresserad av att titta på.

Jag tar mig inte ens tid till att göra läxor för det är ju bara "såååå jobbigt" och tar "sååå läng tid". Men de gånger som man faktiskt sätter sig ner och gör något så blir man oftast klar fortate än man trodde. Och man mår dessutom så himla mycket bättre av att man har det avklarat.
Man är konsigt egentligen...

Nu ska jag försöka ta tillvara på solljuset och gå ut och gå lite, även fast det ser ut som att jag inte får någon med mig. Men det ska inte hindra mig :) Herrå!

Fin konversation som utspelade sig mellan mig och mor nu för en liten stund sen när jag gick upp. Jag kommer ut i hallen och ser mor i vardagsrummet som sitter och tittar på tv. Något sportevenemang (som hon vanligtvis brukar vara helt ointresserad av).

Jag: Tja.
Mor: Godmorgon.
Jag: Vad tittar du på?
Mor (suckar högt och ironiskt): Vasaloppet! (typ som "Hallååa det ska man ju veta!")
Jag: Jaha, är det idag?
Mor: Ja, Det tillhör ju allmänbildningen!
Jag: Jaha, men vadå, är det alltid samma dag?
Mor: Jaa, alltid första helgen i mars.
Jag: Är det mars?!
Mor: Har du sovit senaste veckan eller...?

Jag var tvungen att gå och kolla i kalendern för att se om det verkligen var mars. :P Snacka om total avkoppling när man inte ens vet att det är en ny månad ;)
Idag är det fint väder. Solen skiner, det är klarblå himmel. Några grader under noll, men det gör inget, det betyder att det är torrt ute. Det vankas promenad :)
Snackade lite med bror igår, och han sa det att han har försökt att sluta lyssna på allt som är negativt. Istället vända allting så att det blir positivt. Låter himla vettigt tycker jag, så tänkte försöka prova detsamma :)

Jag vet bara inte hur jag ska formulera det här så att det blir helt och fullt positivt:
"Det är sista dagen på lovet."
"Imorgon börjar skolan."
Hmm... Ptja, så länge jag ser det som är positivt i det så spelar det ingen roll hur jag formulerar det :) Jag har haft ett jävligt soft lov, välbehövligt och underbart skönt. Så jag väljer att formulera mig såhär:
"Imorgon är det exakt en vecka kvar till det att jag åker till Dublin!" ;D