Pinkish

Jag förstår inte om det är mig det är fel på eller om jag bara alltid lyckas komma i kontakt med datorer som vägrar att fungera som de ska.

Trodde att Mac skulle bli min räddning. Den är nu fyra dagar gammal och har på 12 timmar hängt sig två gånger. Tvingats tvångsavsluta. Och nu har ett word-dokument hängt sig. Vad är det för fel!?

Blir bara så jävla less på sån här skit!

Åhååå!
Gissa vad?
Miss Åsa Eliasson har nu blivit med Macbook.
Måste väl få lov att säga att det var på tiden, eller hur? Måste få säga att jag känner mig lite bortkommen. Jag vet liksom inte riktigt vad jag ska göra med datorn nu när jag har den. Har startat upp. Men nu då? Haha.

Rikki ringde mig på FaceTime. Usch så man ser ut när man sitter framför datorn! Gör ju massa miner och sånt som man inte tänker på.

Jag har ju egentligen så übermycket att göra, i pluggväg. Ska jag berätta?
Imorgon ska vi ha redovisning av Oldenburgaren (två bilder ska ritas, en i tvåpunkts perspektiv och en i parallellperspektiv. I bilden ska man rita in ett föremål (som i verkligheten är ca 10 cm) och göra det ca 4-5 m).
Tills på måndag ska jag ha skrivit en rapport och en sammanfattning (på 3 sidor av ca 100 sidor ur en bok). På torsdag ska sedan Huset vara klart. Huset är som det låter, ett hus. Det ska ritas på ett big-ASS papper och sedan målas i akvarell. Det ska bara bli perfekt och se helt verklighetstroget ut. Inte så svårt.
Sen på fredag så ska vi ha seminaruim för rapporten som lämnas in på tisdagen. Och dessutom så ska en individuell rapport vara skriven fram tills dess.

Känns som att jag har läget under kontroll... eller inte.
Men just nu så går det verkligen inte. I förmiddags så gjorde jag, i stort sett, klart parallellperspektivet av Oldenburgaren, men när jag kom hem på eftermiddagen upptäckte jag att den var helt sned och vind. Känns inte så kul att lämna in något som man vet att man kan göra så mycket bättre. Så, jag började om. Men... blir inte klar.
Det blir inte bra. Det går bara inte. Jag tror att jag struntar i den delen och skriver lite på sammanfattningen ikväll istället. Eller gör något annat.

Jag vet inte. Jag tycker bara att det är så himla jobbigt när man vet att man har så otroligt mycket att göra och så får man ändå ingenting gjort. Jag får huvudvärk när jag försöker koncentrera mig och jag kan inte fokusera på en och samma sak längre än fem minuter. Det är hopplöst!

Det skulle vara skönt att ha börjat på någonting åtminstone. För två veckor sedan var det ju så. Jag hade börjat på allt. Typ fyra olika uppgifter. Men jag tyckte det kändes jobbigt för jag kunde inte bocka av någonting från listan, just eftersom ingenting var helt klart. Men sen. Torsdag. Exakt två veckor sen. Så BAM! BAM! BAM! Tre uppgifter klara inom loppet av en eftermiddag. Kändes så jävla bra.
Men nu, vad händer? Hahaha, det går åt skogen!

Kommer få sitta och jobba, jobba, jobba hela helgen. Å andra sidan är det väl inte mer än rätt eftersom jag inte presterade särskilt mycket när Rikki var här från söndag till onsdag. Jag har redan haft min helg.
Så... Några effektiva dagar på det här och så är vi i fas igen.
Jag börjar imorgon ;)

Kör en liten testskrivning här nu då.
Betalade en Macbook Air till Rikki igår. Jag har ju själv funderat på att köpa en, men det känns ju i plånkan kan man säga. Har suttit och pillat lite med den här igår kväll och nu på morgonen för att se vad som finns, hur den funkar och såna saker. Nu ger jag mig på en testskrivning.
Den största anledningen till att jag inte har köpt en Macbook tidigare är för att jag tycker att min dator har så jävla skönt tangentbord. Mina fingrar passar så perfekt på det och det flyter på bra att skriva. Jag vet inte om det är så att Mac har större avstånd till tangenterna eller om de bara är annorlunda. Jag brukar nämligen ofta komma åt fel tangenter och ibland till och med, trots att jag (tycker att jag) trycker på tangenterna så missar den en bokstav eller två här och där.

Sen har vi den förbannade kanten. Kanten som är nertill på Mac. Kanten som bara skär i i handlederna när man sitter och skriver för länge. Men, kanten har jag främst upplevt på RIkkis Macbook Pro. Men nu testar vi Air. Ser om den har samma brutala kant eller inte. Men vet ni vad? So far so good! Det verkar ju fungera ganska bra det här ändå.

Jobbigt jobbigt. Tuffa beslut...
Att köpa eller att inte köpa Macbook Air. Kan ju säga att det skulle vara najs med en dator som är bärbar, och inte som min nuvarande, som jag snarare skulle kalla knappt flyttbar.
Tung som ett as är den. Blir ju bara förbannad när jag har den med mig.

Jag har länge längtat efter Mac's användarvänlighet och slås av den varje gång jag använder en Mac. Jag tror att när jag väl köper en Mac (för jag kommer att köpa en) så kommer jag bli så jävla förbannad på mig själv... att jag inte köpt en tidigare.

Och om jag nu vet att jag kommer känna såhär, borde jag inte bara gå och köpa en. På Digital Inn (tror de heter så) här i Eskilstuna så har det en Macbook Air 13" för 14 090 kr. Studentrabatt på den som ligger på 8% och dessutom har dom, året ut, erbjudande att när man väl köper datorn så slänger som med Officepaketet (värde 1 000 kr) utan extra kostnad. En helt okej deal? Allt går i slutändan på 12 963 kr.

Bara att slå till?
Vi får se... Jag ska ta mig en funderare till.

Tre dagar kvar av min totalt två vekor långa semester.

Jag är inte helt nöjd med vår brevbärare... Jag var hemma när det här brevet delades ut. Det lät som en blandning mellan att brevbäraren våldtog och vandaliserade vår brevlåda. Detta resulterade i ett väldigt slätt, fint och lättläst brev...
Nu blir det till att maila in klagomål.

Var på ackupunktur idag, och Ingela använde nån form av sugkoppar på min rygg.
"Man kan bli lite röd" sa hon.
Jag bara undrar, hur mycket är "lite röd" ? ...

[ klicka på bilden för att se större ]

Jag blir lite ledsen när det inte blir som jag tänkt mig. Särskilt här hemma.
Kom hem från jobbet vid kvart i elva, gjorde några övningar och satt sen och stretchade. Rikki slutar klockan tolv så när jag satt här på golvet och började gäspa lite lätt funderade jag på om jag skulle hoppa på sömntåget. Eller om jag skulle bestämma mig för att missa det och ta nästa, istället sitta uppe en stund och prata med Rikki. Det andra alternativet verkade mer lockande, så sömntåget fick vänta.

Men nu är det jag som väntar..
Han kom hem och verkade bli förvånad och besvärad av att jag var vaken. Jomenvisst, han är ju ledig imorgon så någon hade kläckt idén om att köra lite after work på Flamman.
Det var den pratstunden...

Jag kan inte låta bli att bli ledsen när liknande saker händer. Och jag har oerhört svårt för att dölja att jag blir ledsen och besviken. Jag vill inte ge honom dåligt samvete för att han går iväg, men jag får seriöst en klump i halsen när sånt här händer. Måste verkligen anstränga mig för att inte tårarna ska komma...

Jag vill spendera så mycket tid som möjligt tillsammans med honom. Och när han väljer att göra annat än att umgås med mig, betyder det då att han inte tycker om mig lika mycket? Behöver han inte mig, så som jag behöver honom? Det är tankar som plågar mig, känslor som sköljer över mig, när jag sitter här, ensam...

Hur ofta händer det inte egentligen att det låter såhär?

"Tja! Hur är läget?"
Handen upp du som aldrig hört mig säga:
"Jo, det är bra! Lite trött bara."
Du räcker inte upp handen, eller hur? Näe, tänkte väl det...

Andra fraser kan vara:
"Kanon! Förutom att jag har lite ont i foten."
"Finfint! Men har lite nariga händer."
"Asbra! Fast jag har bränt mig i solen så det svider lite."
"Toppen! Men den här jävla träningsvärken..."

Varför varför?

Känner du igen det? Eller är det bara jag?
Av någon anledning verkar det som att jag inte vågar erkänna att jag faktiskt mår jävligt bra. Att allt är toppen och man egentligen inte har något som skaver, gnager eller bekymrar en. Antingen är det så att man inte vågar erkänna det för andra, men troligtvis är det så att man inte vågar erkänna det för sig själv.

Finfint! Händerna är snart lena igen.
Asbra! Om nån dag har jag en snygg solbränna.
Toppen! Jag har energi och känner mig i form.

Mår jag för bra kanske det är just för bra för att vara sant, eller snarare för bra för att få fortsätta vara så bra. Tror man att det är så att bara för att man tänker eller säger högt att man mår bra, att det ska bli någon motsatt effekt och att det snart kommer komma sämre saker rusandes emot en likt gnuerna som attackerar Simba när han precis lärt sig ryta? Knasigt..

"Jag mår riktigt bra! Jag trivs på jobbet, jag trivs hemma. Jag har en pojkvän som jag älskar, två tokmysiga katter. Familjen som alltid finns där. Bra självförtroende. Jag är glad och nöjd, lycklig, skrattar mycket och njuter av livet." Fast sen är det ju det där med... NEJ! Sluta.
Är man så nöjd, så glad, mår så bra och trivs så bra med tillvaron. Varför, varför ska man hitta något eller några problem att fokusera på? För att jämna ut det? För att vågskålarna ska vara i samma höjd? Vill man hellre ha en våg som lätt kan tippa över till fel sida? Förstår ni mig? Var finns logiken?
Har man inte hellre den skålen med gott, bra och underbart så tungt nere i botten att den inte går att rubba?

Min läxa för en tid framöver ska i alla fall vara att sluta försöka se, leta efter och hitta problem. Jag ska fokusera på allt det som är positivt och som får mig att må bra. För då vet jag att mer bra saker kommer hända. Och i slutändan handlar allt om att jag ska må bättre och bättre för var dag som går.

Första dagen på nya jobbet idag. Allt har gått jättebra verkligen. Men är helt slut. Totalt utmattad. Huvudvärk har jag fått nu också. Haha, för mycket intryck idag tror jag. Men riktigt roligt var det. Först passerkortsutbildning; check! Sen bar det av till omklädningsrummen. Vi bytte om och blev smurfar. Skönaste arbetsklädertna som jag haft på något jobb i alla fall. Men definitivt inte de snyggaste.

Guidning från omklädningsrummen till själva området som vi ska vara på. Jag kommer garanterat gå vilse flera gånger innan jag lär mig. Det är så stört stort och så ser det ju likadant ut överallt också.

Så kunde ju schemat inte blivit bättre heller. Tvåskift som matchar med Rikkis, yey! :)
Det kunde inte börja bättre! :)

Det har hänt en del i mitt liv den senaste tiden. För en och en halv månad sen så flyttade jag och Rikki. Inte så långt nej, bara rakt över gatan från var vi bott tidigare. Men en mycket större lägenhet. Sovrum där man får plats med en Megastor säng utan att det känns som att den tar någon plats. Vi har ett större vardagsrum också, större kök med mera bänkytor (som såklart används som avlastningsplats för massa skräp). Fyra spisplattor istället för tre. Två badrum istället för ett. Och en tvättmaskin istället för ingen alls. Det känns verkligen bra med flytten, helt klart nöjd!
I helgen var pappa förbi och satte upp hyllor, tavlor och speglar så nu börjar det se ut som ett riktigt hem.

Nyår firas i år... På Coop!
Närå, men jag jobbar nu på dagen. Stänger klockan sex är väl hemma runt kvart i sju kanske.. Då ska älsklingen ha fixat middag som han vägrar att tala om vad det är. Duscha göra mig i ordning och sen ska vi vandra hem till Jennifer och fira in det nya året. Vi får se sen om vi blir kvar där hela kvällen eller om det blir Torekällberget eller Maren vid tolvslaget.

Det känns som att det kommer bli en bra nyårsafton. Jag vet inte vad det är som gör det. Troligtvis vetskapen om att jag kommer få vara med min älsk. Då blir allting alltid så underbart :)

Så nu, från mig, till er alla önskar jag ett gott slut. Och ett gott nytt år!

Julhelgen och julledigheten har varit väldigt skön. Innan jul var det mycket hets och stress vilket inte alls är bra. Jag vet inte om det är på grund av det som jag fått extremt obehaglig ont i magen. Stress? All julmat? Jag vet inte vad det är, förutom att det är jobbigt. Blir det inte bättre snart får jag ta och ringa vårdguiden för lite råd.

Julafton spenderades först hemma hos min mamma. Julbrunch blev det i år. Lite julmat och mys och sedan presentöppning. Efter det åkte jag och Rikki ut till hans föräldrar. Kom precis lagom till Kalle Anka. Så, vi tittade på det. Sen var det mera julmat som väntade. Och efter det julklappsöppning.
Vi blev sen kvar där ute ett tag till. Tittade på Harry Potter 4 som gick på tv, åt lite julgodis och bara tog det lugnt. Jättemysigt.

När vi kom hem så bullade vi upp med filtar och kuddar i soffan, satte på tv'n, började se någon film som vi senare somnade till.

Jag fick väldigt mycket välbehövligt i år. Ett set med fyra kastruller, kökshanddukar, ungsformar (det märks var jag ska tillbringa tiden?), mysfiltar, tumvantar, pyjamasshorts och linne, en bok om hur man tecknar och ett oljemålningsset. Jag fick en del pengar, och jag och älsklingen fick ett presentkort på Ikea.

Juldagen var lugn och skön. Vi åkte ut till Coop och handlade lite mat. Adde hjälpte till att hämta en del av mina grejer som fortfarande varit kvar hemma hos mamma. Plus att vi fick en Sackosäck och låna addes gamla soffbord. Vi får det fint här hemma :)

Kvällen hade vi inte planerat så mycket för. Sa att vi skulle gå ner till Femfemnoll en stund och mest kolla läget. Men vid sju blev Rikki inringd och fick ställa sig i garderoben från åtta till två istället. Själv var jag väl ganska tråkig, kände inte alls för att gå ut utan stannade bara hemma och mös framför tv'n.

Men jag provade också på någonting helt nytt den kvällen. Sweeney Todd gick på tv och jag bestämde mig för att ta fram ritblocket. Och för första gången försökte jag mig på att rita av någon som rör sig. I vanliga fall ritar jag av stillbilder, så det här var en rolig utmaning. Jag är själv väldigt nöjd med resultatet, eftersom jag själv vet hur länge sen det var jag ritade med blyerts.