Pinkish

Bara lite smårolig info som jag vill dela med mig av.
- Jag ska, på riktigt, köpa en systemkamera.
- Jag har köpt en ritplatta, så nu ska jag bli proffs på att rita.
- Jag träffade Dannie igår :D Glömde fortfarande mina hörlurar, så tyvärr kan jag inte ta mig ut och springa idag heller.
- Jag är ledig hela dagen. (På grund av att jag börjar jobba klockan nio på coop imorgon, vilket inte känns alltför intressant...)

Det var nog all den info som jag hade att bjuda på just nu. Eller i alla fall den roliga..
Jag vill hitta fjärrkontrollen :/

Många av mina opublicerade inlägg har börjat på en rad olika sätt, fast ändå med en aning liknande teman.
"Får man verkligen känna såhär?" "Kan man vara såhär oförklarligt kär?" "Vem kunde ana att jag någon gång skulle få äran att må såhär bra?" "Hur kan livet vara bättre än alla drömmar och alla historier man hört?"

Jag är fortfarande helt paff. Jag tror inte att jag riktigt har greppat att jag är tillsammans med en sån underbar människa. Dagarna bara rullar på och flyter ihop med varandra. Plötsligt har det gått en vecka och jag har glömt att höra av mig till vänner och familj.
Jag har svårt att tänka mig att någon annan någonsin känt såhär för en annan människa. Jag kan inte beskriva hur svårt jag har att tro att det här faktiskt är sant. Jag försöker. Jag har trängt bort mina spöken så gott jag kunnat. Jag har försökt att fokusera på någonting annat. Exempelvis på hur jag skulle vilja inreda lägenheten som jag numera bor i. Jag har varit helt upptagen med att planera och fokusera på hur glad och nöjd jag kommer vara när det är ommålat och nytapetserat och vi börjar få in lite möbler i den här lägenheten.
Det var först idag som jag insåg att jag kanske fokuserat lite väl mycket på det och glömt bort det viktigaste. Det som faktiskt betyder någonting. Det faktum att jag är obeskrivligt förälskad i Rikki.
Ska jag våga vara modig eller dumdristig och sluta fokusera så mycket tid och tanke till köket? Eller kommer det göra att de spöken som jag är så rädd för vågar visa sig och sedan förstöra det bra humöret som jag faktiskt är på?
Jag tror att jag ska försöka våga. Om spökena skulle ha mage att krypa fram så kan jag ju bara fokusera på lägenheten igen. Det fungerade sist och är nu en beprövad metod.

Våren är definitivt här och man känner i luften hur sommaren är på väg. Jag och Rikki tog en tripp ner på stan idag vid tretiden. Åt en bit på Nancy's och gick sen och satte oss i den stekande solen nere vid Maren. Livet är gött!
Jag börjar tänka att det nog kan vara värt att jobba som man gör. Härda ut under sommaren. För hur najs är det inte att vara ledig om dagarna, kunna åka ut och bada eller bara vandra omkring på stan när det är fint väder och sen först fram emot sextiden på kvällen bör man dra sig hemåt för att göra sig i ordning inför jobbet. Det vore Jävligt najs måste jag säga. Och helt plötsligt känns det inte så jobbigt att jobba kvar både på Coop och casinot. Så länge det bara blir kvällstider på coop, för jag orkar fan inte med att vända dygnet fram och tillbaka. En snack med chefen och så hoppas vi på att sdet här går att ordna, förhoppningsvis utan för många sura miner.

Palla för övrigt att jag blir på kefft humör bara av att tänka på att jag ska till och jobba på Coop nu på torsdag. Det känns ju inte helt okej. Inte okej någonstans. Jag vet inte vad det är som gjort att jag helt plötsligt verkligen inte står ut med det där stället längre. Jag försöker inbilla mig att det har att göra med att jag inte fått jobba någinting med min favoritkollega; Malin. Saknar fan henne.. Många bra snack som man haft på jobbet då det inte varit så mycket att göra. Jag saknar verkligen vettiga människor. Människor som jag vet att jag skulle kunna ha i min närhet, men som jag, av någon dum jävla anledning (Rikki :* <3) inte hör av mig till.

Näe, men vafan.. Jag fick ett samtal från vårdcentralen igår i alla fall. Grattis, äntligen är jag helt frisk från min lunginflammation. Och lägligt nog så träffade jag Karin på stan idag. Dags att komma igång med träningen igen då kanske? Månne? Eventuellt? Jag har tänkt i en vecka att jag ska ut och springa någon dag. Känner bara att jag behöver mina hörlurar först som är utlånade till Dannie. Men både du och jag vet nog att även om jag haft hörlurarna så hade jag inte varit ute och sprungit. Det är bara en ursäkt. En ursäkt att få stanna hemma och gosa med min bästa och underbaraste älskling.

Det är ju alltid jobbigt när saker och ting går sönder. Särskilt när det är sådant som man använder dagligen och alltid är i stort behov av. Under de senaste två veckorna så har tre såna saker gått söder. Jobbigt, mm, men samtidigt ganska intressant hur man blir bemött på olika ställen med de olika produkterna.

Ett par skor som jag och Dannie var och spanade in på Scorett. Lite för dyra tyckte jag. Men de var så extremt sköna. Jag berättade om skorna för mamma och hon köpte dem till mig i födelsedagspresent.
Jag har använt dem ganska flitigt. Och efter en månad så började de gå sönder framtill. Tillslut blev det hål rakt igenom. Jag gav skorna till mamma som gick tillbaka med dem till Scorett.

Självklart tror man att ett par skor som gått sönder efter en månad ska man få byta ut. Särskilt när de ändå kostade tusen spänn. Men icke...
Enligt dom på Scorett så är det inte fel på skorna. Vi får inte byta dem. Jag har tydligen "gått framåt i skorna" och de har därför gått sönder ( ...? ). Någon här som brukar gå baklänges?

Det de kunde erbjuda var ett såkallat skomakarkvitto. Dvs att de lagar skorna och att jag sen får tillbaka dem.
Jag kan utan att skämmas erkänna att jag är javligt dålig på att "ta hand om" mina skor. Jag behandlar dem sällan med skokrämer och såna saker. Men trots det så tycker man väl ändå att ett par skor ska hålla något längre än en månad. Eller?

Jag köpte tre olika produkter som man behandlar skorna med. Tvåhundra kronor för det. Fick tillbaka skorna hela från skomakaren och då var de just behandlade så enligt tjejen i butiken behövde jag inte behandla dem förrän någon/några dagar senare.
Jag använder skorna senare samma kväll.
Dagen efter när jag ska ta på mig skorna igen så ser jag att de båda har gått sönder. Igen.
Och typiskt nog så hittar jag inte det förbannade kvittot på skorna. Trots det ska jag göra ett försök att gå in med dem igen. Så får vi se hur det går. Visst är det alltid lika roligt att kriga för att få den servicen som man tycker är självklar?

Två knappar på min mobiltelefon slutade fungera för några veckor sen. Jag har klarat mig någorlunda utan dem, men tänkte sen att jag ju faktiskt borde ha någon form av garanti på skiten. Så hem till morsan och leta fram kvittot, och så blev det en tur upp till MediaMarkt för att se vad de sa.
Där kändes det som standard procedure; jag visar vad som är fel, de skickar in telefonen på lagning och det är inte så mycket att tjafsa om. Jag fick en lånemobil också. Skruttig jävla Samsung från stenåldern. Jag hade fan varit mer nöjd om jag fått en Nokia 3310. Den kan man lita på.

Vad mer? Jo, i fredags när jag precis duschat och skulle fixa håret så började min plattång att glappa så fort jag tog i den. Med andra ord så blev den inte varm och jag kunde inte, till min stora fasa, fixa håret.
Anar ni för övrigt hur glad jag är att jag har börjat spara varenda jävla kvitto som jag får på saker och ting. Hade jag inte haft dem hade det varit kört för min del för länge sen.
Jag letade fram kvittot på plattången som jag köpt på Åhléns i oktober förra året och tänkte att det måste vara minst ett års garanti på skiten.

Sagt och gjort. Jag kommer in med kvittot och plattången, visar vad som är fel. Är fortfarande lite orolig hur de ska göra, om jag kommer få någon ny eller inte. Man kan ju inte längre vara säker på någonting i den här världen...

Men bättre bemötande får man fan leta efter. Så otroligt glad och trevlig kvinna i kassan. Jag visade vad som var fel och det första hon frågar är: "Har du tittat om det finns några likadana borta i hyllan?"
Jag höll ju på att tappa hakan. Ska jag få ta med mig en ny plattång hem? Bara sådär?
Hmm.. det kanske är såhär som det ska vara?

Någonting som jag har lärt mig av detta är då att Åhléns är värt att handla på. MediaMarkt kan man kanske skippa. Och så ska jag försöka sluta "gå framåt" när jag har skor på mig. De kan ju gå sönder...