Four things too much
Fyfan vilken jävla waste dag. Hat. Okej, from now on i det här inlägget; ingen skam. Så sluta läs om du är känlig. Jag har, som beskrivet i förrförra inlägget, inte sovit ett jävla piss inatt. Gårdagkvällens incedent sitter fortfarande i. I'm constantly on the verge of tears. Helvete.
När klockan ringde imorse gick jag upp. Trött, totalförstörd och förbannad. Bra start på dagen. (And here come the tears). Jag duschar, tvättar håret, förbannar vädret och äter frukost. Det vanliga. Müsli med laktisfri mjölk. Inga fucking konstigheter. Jag borstar tänderna och cyklar till jobbet. Kommer för en gångs skull i tid. Börjar med rutinerna. Känner efter ett tag hur jag får ont i magen. Fuck. Jag måste gå på toa ("måste" som i; det är kris med laktosmagen). (Vilket är helt oförståeligt eftersom jag inte ätit något annorlunda (!)).
Ut på personaltoaletten. Kul. Nej. Men vadfan ska jag göra? Det hela känns som att det ganska snabbt är över ändå. Det var ingen extremkris. Trodde jag ja. Återgick till arbetet. Två minuter senare känner jag hur det börjar göra så brutalt ont i magen igen och jag känner att det är dags att strypa en neger eller sjuttio ännu en gång. Tillbaka ut på toaletten där det redan luktar hallon efter mitt tidigare besök. Och denna gången är kroppen inte lika skoningssam. Ut flödar Hela tarmens innehåll. "Det var den näringen det..."
Som tur är går det åtminstone hyfsat fort. Men efter en sådan episod känner jag mig ungefär som om jag är magsjuk och precis spytt upp allt som finns att bli av med, plus lite galla. Jag är uttömd. Drained. Ingen energi. Men vad ska jag göra? Det är bara att återgå till arbetet. Likblek i ansiktet. Skakis och kallsvettig. Underbart.
Dagens höjdpukt var Gabriel från Pågen. Trevlig prick som jag hann stå och prata med/lyssna på i ungefär fem minuter innan det var dags att öppna dörrarna till helvetet. Sex timmar av pest och pina hade jag framför mig.
Magen fick sig dessutom en törn efter min halvtimmes lunch. Så den näringen fick jag inte heller behålla längre än tio minuter. Prefekt. Nu kör vi. Vad har jag då faktiskt lyckat äta och behålla hittills under dagen? Jo, en sisådär två glas vatten kanske. Och inatt har jag sovit fyra timmar. On the verge of tears, var orden. Och så världens sämsta jävla i-landsproblem att facebook inte fungerar och mina plantor kommer dö i farmville. Men efter en kväll som igår och en dag som denna så är det det som får bägaren att rinna över. Det är det som får dammen att brista. Och nu forsar tårarna. Jag orkar inte längre. Jag vill bara att allting ska ta slut. Den här dagen. Den här veckan, månaden. Den här vintern. Det här livet. Dom här tankarna.
Trevlig helg på er. Ni lyckligt lottade människor.
När klockan ringde imorse gick jag upp. Trött, totalförstörd och förbannad. Bra start på dagen. (And here come the tears). Jag duschar, tvättar håret, förbannar vädret och äter frukost. Det vanliga. Müsli med laktisfri mjölk. Inga fucking konstigheter. Jag borstar tänderna och cyklar till jobbet. Kommer för en gångs skull i tid. Börjar med rutinerna. Känner efter ett tag hur jag får ont i magen. Fuck. Jag måste gå på toa ("måste" som i; det är kris med laktosmagen). (Vilket är helt oförståeligt eftersom jag inte ätit något annorlunda (!)).
Ut på personaltoaletten. Kul. Nej. Men vadfan ska jag göra? Det hela känns som att det ganska snabbt är över ändå. Det var ingen extremkris. Trodde jag ja. Återgick till arbetet. Två minuter senare känner jag hur det börjar göra så brutalt ont i magen igen och jag känner att det är dags att strypa en neger eller sjuttio ännu en gång. Tillbaka ut på toaletten där det redan luktar hallon efter mitt tidigare besök. Och denna gången är kroppen inte lika skoningssam. Ut flödar Hela tarmens innehåll. "Det var den näringen det..."
Som tur är går det åtminstone hyfsat fort. Men efter en sådan episod känner jag mig ungefär som om jag är magsjuk och precis spytt upp allt som finns att bli av med, plus lite galla. Jag är uttömd. Drained. Ingen energi. Men vad ska jag göra? Det är bara att återgå till arbetet. Likblek i ansiktet. Skakis och kallsvettig. Underbart.
Dagens höjdpukt var Gabriel från Pågen. Trevlig prick som jag hann stå och prata med/lyssna på i ungefär fem minuter innan det var dags att öppna dörrarna till helvetet. Sex timmar av pest och pina hade jag framför mig.
Magen fick sig dessutom en törn efter min halvtimmes lunch. Så den näringen fick jag inte heller behålla längre än tio minuter. Prefekt. Nu kör vi. Vad har jag då faktiskt lyckat äta och behålla hittills under dagen? Jo, en sisådär två glas vatten kanske. Och inatt har jag sovit fyra timmar. On the verge of tears, var orden. Och så världens sämsta jävla i-landsproblem att facebook inte fungerar och mina plantor kommer dö i farmville. Men efter en kväll som igår och en dag som denna så är det det som får bägaren att rinna över. Det är det som får dammen att brista. Och nu forsar tårarna. Jag orkar inte längre. Jag vill bara att allting ska ta slut. Den här dagen. Den här veckan, månaden. Den här vintern. Det här livet. Dom här tankarna.
Trevlig helg på er. Ni lyckligt lottade människor.
Kommentarer
Trackback
