Pinkish

Usch vad mina händer ser skrynkliga ut i ljuset från datorskärmen :/ Haha.

Ehm, men nej, det var inte det som jag tänkte skriva, såg det bara precis. Hur som. Jag ligger i mig säng. Kom hem för en sisådär lite drygt två timmar sen. Jobbade ikväll. På coop. Det gick väl helt okej. Inte bra, inte dåligt, inte kul, inte tråkigt. Jävligt plain bara. Var taggad på att gå ut ikväll och spela lite, eller deala, nu när jag gjort det två dagar i rad, och det faktiskt har varit mer än helt okej roligt (även fast det vissa stunder varit ganska så jobbigt också). Så jag hörde av mig till min käre bror tidigare under kvällen för att se om han skulle hålla hus någonstans eftersom det var lite löst snack om det igår (och om inte annat så skulle vi gå till cp bara för att det varit så jävla kul där).

Men fick man något svar? Icke. Tänkte att han då säkert ligger och sover eftersom det blev en sen kväll/natt igår och han jobbat hela dagen, plus att han ska jobba imorgon. Så. Tänkte inte så mycket mer på det. Kom hem.

Fick då på facebook höra att brorsan tydligen praktiserade på cp ikväll. Happ. Tack för infon. Pallar ju sällan gå upp, sätta i linserna igen, ta på mig något anständigt och gå ner på stan. Inte när jag precis kommit hem och gjort mig mer eller mindre klar för att sova. Surt. Aja, blir en annan dag istället.

Men, tillbaka till där jag var. Jag kom hem. Var väl ganska hungrig eftersom dagens intag har bestått av en Nancy's macka vid 11 tiden, och så fem riskakakor på jobbet för (tre timmar sen). Så, ja, ganska hungrig. Som tur var hade mamma gjort sallad som det fanns lite kvar utav i kylskåpet. Annars hade jag inte fått i mig någonting eftersom jag är för lat för att själv göra i ordning.

Så, som sagt. Lite sallad blev det. Sen lite facebook, lite youtube, lite bloggar, kvällens avsnitt av idol (på youtube) och nu ligger jag här, rastlös som en speedad dealer på E utan några kunder. Jag har så hemskt tråkigt just nu. Jag är inte så trött så att jag skulle kunna sova. Eller självklart skulle jag väl somna förr eller senare om jag la huvudet på kudden och verkligen försökte. Men det känns ju så jävla tråkigt. När jag ändå är lite småpigg och skulle kunna göra något. Bajs.

Jag funderade lite på det här med att bli dealer. Att det kanske skulle bli för jobbigt om man jobbar på coop och sen dessutom sena kvällar/nätter ute på nattklubbar och barer. Men nu, efter de här två gångerna känns det helt underbart. Man gör något. Man (jag) blir inte trött på samma sätt av att göra saker, som att inte göra saker. Jag menar, håller man igång då blir man piggare. Det är så sjukt kul att träffa folk etc (kanske inte lika kul med massa dräggiga människor, men dom bortser man ifrån). Jag får energi av att göra av med energi. Det är som ett lager som alltid fylls på. Men om man däremot inte gör av med energin, exempelvis ligger hemma och glor på dumburken timme ut och timme in, eller sitter framför datorn och stirrar på skärmen som ett fån, ja, då får man inte heller någon ny energi. Vilket helt och hållet Suger!

Så, hålla igång. Få ny energi. Mera livslust. Det låter ju alldelles underbart, eller hur? Tycker jag iaf.
Och fuck vad jag, helt sådär från ingenstans, blev otroligt brutalt ohämmat sugen på dillchips! Ouch! Hade jag haft det hemma nu hade jag fan vräkt i mig en hel påse. Garanterat! (Så tack Anna för att vi sa att jag inte skulle köpa någonting onyttigt ;))

Och förresten, vad kul Nanthin att du skrev att du tycker det är roligt att jag utbildar mig till dealer. Har ändå känt mig aningen dämpad de senaste dagarna. Men fick helt klart en nytändning när jag läste din kommentar. Ibland behövs det så lite för att ändra ens sinnesstämning. Roligt när det går åt det här hållet och inte tvärt om.

Jahaja, ska man call it the day kanske? Nu kom första gäspen. Så kanske dags att borsta gaddarna och hoppelihoppa i säng (igen) ("IGÄÄÄÄÄN!!" (yrrol)) ;D Haha, aa, det är nog dags.

Tack för ännu en dag i livet. Nu är vi inne på den 11 september allihopa. Kan ni förstå att det var åtta år, Åtta fucking ÅR, sen wtc attentatet?

Seems like a long time, but it feels like I was eleven only a few days ago...