Pinkish

Jag kom över en liten barriär idag. Efter att ha legat ute på baksidan och solat i två timmar (aaas-skönt verkligen!) så skulle jag ner på stan och äta lite med mamma.
Frågade om det var för kallt för att ha mina nya vita shorts på mig. Mamma sa att det nog skulle var det. Men eftersom jag inte är lika känslig som hon så struntade jag i vad hon sa och gick ner i shorts och t-shirt iaf.

Jag fick ganska många blickar från alla möjliga som man mötte eller passerade. Det kändes lite jobbigt att se alla gå omkring i långbyxor och vinterjacka när man själv var jävligt avklädd.
Men då bestämde jag mig: Jag ska inte bry mig!
Varför ska jag bry mig? Jag ville gå ut i shorts, jag fryser inte för jag legat och solat och fått upp värmen ordentligt, då spelar det ingen som helst roll vad de andra tycker och tänker. För så länge jag trivs så fine! Och skulle jag börja frysa får jag fan skylla mig själv.
Det är ingen annans problem än mitt eget. Ingen annan behöver frysa för att jag inte har tillräckligt med kläder på mig. Och det är väl tur det.

Jag försöker dagligen att förbättra mig på den punkten att jag inte ska bry mig om vad andra tycker eller tänker om mig eller det jag gör. Det är ändå ingen som bryr sig. Och om de mot förmodan skulle göra det, så sure, då är det upp till dem. Kul att kunna fylla deras tankar eller konversationer. Inte mig emot.

Man oroar sig för mycket för skitsaker. Saker som faktiskt inte betyder någonting.