Pinkish

Okej, mitt hjärta pumpar just nu i 180-ish. Jag ryser i hela kroppen, gång på gång. Gåshud som fan. Det slutar inte. Jag sitter på helspänn. Och jag är så kallsvettig som man bara kan bli. Varför undrar ni kanske? Jo, det ska jag tala om för dig.

Så, för er som inte vet det, så har jag spindelfobi. Det har jag haft sedan jag var liten. Jag försöker så smått att komma över det. Och det gick väl hyfsat tills dess att en spindel som var en sisådär en decimeter i diameter sprang över mitt golv en morgon för kanske två år sedan. I guess you can sense where I am going with this.

Jo, helt rätt. Jag sitter vid skrivbordet och pluggar. Sitter på stolen. Fötterna på golvet. Vad kryper då inte fram om inte just en spindel. Ganska mellanstor. Typ hälften av den där för två år sedan. Så jo, jag fick en smärre hjärtattack. Som tur var så stannade den till och jag spang ut i köket och hämtade ett glas. Och kvar sitter spindeln när jag kommer tillbaka. Glaset på den och så vandrar jag iväg för att lugna ner mig och hitta något tjockt stadigt papper som jag kan plocka upp den med. Ett kuvert. Perfekt.

Men ja, jag vet inte vad jag ska göra med spindeln nu. Jag kör lite terapi här. Har satt upp den på skrivbordet brevid datorn. Ser den i ögonvrån hela tiden och ibland slänger jag en snabb blick mot den.
Jag vill inte låta den överleva, för då kommer den växa och om ett tag kommer jag få en ännu värre hjärtattack av att en mega spindel springer över golvet.

Samtidigt vill jag inte döda den. Eller asså, jag vill. Men hur ska jag göra. Jag vägrar ta bort glaset och mosa den. Usch! Spola ner är väl ett alternativ, antar jag.
Kanske ska jag göra som Karin gjorde i tvåan när hon hittade en spindel. Lägga den i en korg och se på hur den bygger bo, lägger ägg och sedan köra familjeterapi med spindelkullen. Njae, lite väl.

Jag tog en liten bild på min nyfunne vän. Dock inte med min kamera som min bror har lånat och som för övrigt gått sönder delvis. Nej, det blev en bild med mobilen, så hoppas att det får duga. Den är suddig, men det är väl kanske lika bra. Here you go!