oförStåeLigt
Jag slutar aldrig förundras över hur irriterade, hur sönderstressade och helt upproriska folk kan bli när de vet (eller åtminstone förstår) att någon precis har försökt att ta sitt liv genom att hoppa framför ett tåg.
Det finns så mycket problem här i världen, så mycket olycka och missär. Ändå tycker vissa att världen går under när de inser att de kommer komma en kvart/halvtimme senare än planerat vartän de ska.
Jag var påväg hem från plugget, hade bara två lektioner idag, började klockan två slutade halv fem. Så hamnade såklart mitt i rusningen på väg hem. Jag har precis börjat läsa den tredje boken i Twilight serien, solen skiner, tandvärken har inte varit lika påtaglig idag som andra dagar (dock har jag varit nerdrogad och pisstrött, men det är en annan femma). Jag kände mig allmänt bra till mods, mycket tack vare vädret då som sagt. Så blev jag jävligt glad av att vara på dansen, även om jag själv inte dansade så var det roligt att bara sitta där, titta på de andra, lyssna på musiken och njuta av livet i just den stunden.
Jag satt som sagt på tåget. Musik i öronen läsandes en underbar (tror jag) bok. Man ägnar då inte alltför mycket uppmärksamhet till vad som händer runtikring en, men jag snappar ändå upp en röst som jag förstod kom från högtalarna på tåget.
Självklart har jag missat hela meddelandet och hör bara det sista som sägs vilket är "... så detta blir tågets slutstation, avstigning för samtliga." Vi var då i Flemingsberg. Jag tar på mig jackan, packar ner boken och kliver av precis som alla andra. Spanar in sig på vad folk gör eller tar vägen och tänkte att jag skulle följa strömmen eftersom jag själv missat meddelandet. Men alla står kvar på perrongen. Så, ja, jag gör detsamma.
Några minuter senare ropar de ut i högtalarna att det går ersättningsbussar istället. Alla börjar då stömma mot utgången och rulltrapporna. Det tar ca två tre minuter att gå till busshållsplatsen som fort blir överfull med folk. Jag har varit med om liknande scenario ett antal gånger just i Flemingsberg och vet att det ibland kan ta ganska lång tid innan bussarna kommer, så jag tar upp min bok och fortsätter läsa.
Står vid hållplatsen i 20 minuter, kanske mer men inga ersättningsbussar kommer och folk börjar bli mer och mer frustrerade. En stor skara människor börjar gå tillbaka mot tågstationen och andra som står kvar blir förvirrade. "Har tågen börjat gå igen?" Kvar står vi uppe vid busshållplatsen, och efter att en annan buss kommit och någon pratat med chauffören så beger sig resten av folket tillbaka mot tågstationen eftersom, jo, tågen har börjat gå igen.
Jag stördes aldrig ordentligt av händelsen och det är jag tacksam för, för det hade jag inte orkat med.
Men jag skulle ändå vilja passa på att, på ett extremt ironiskt sätt, tacka SL för deras ypperliga förmåga att se till så att information går fram till alla resenärer.
Hur länge kunde vi annars ha fått stå vid busshållsplatsen och väntat på en ersättningsbuss som aldrig kom...?
Det finns så mycket problem här i världen, så mycket olycka och missär. Ändå tycker vissa att världen går under när de inser att de kommer komma en kvart/halvtimme senare än planerat vartän de ska.
Jag var påväg hem från plugget, hade bara två lektioner idag, började klockan två slutade halv fem. Så hamnade såklart mitt i rusningen på väg hem. Jag har precis börjat läsa den tredje boken i Twilight serien, solen skiner, tandvärken har inte varit lika påtaglig idag som andra dagar (dock har jag varit nerdrogad och pisstrött, men det är en annan femma). Jag kände mig allmänt bra till mods, mycket tack vare vädret då som sagt. Så blev jag jävligt glad av att vara på dansen, även om jag själv inte dansade så var det roligt att bara sitta där, titta på de andra, lyssna på musiken och njuta av livet i just den stunden.
Jag satt som sagt på tåget. Musik i öronen läsandes en underbar (tror jag) bok. Man ägnar då inte alltför mycket uppmärksamhet till vad som händer runtikring en, men jag snappar ändå upp en röst som jag förstod kom från högtalarna på tåget.
Självklart har jag missat hela meddelandet och hör bara det sista som sägs vilket är "... så detta blir tågets slutstation, avstigning för samtliga." Vi var då i Flemingsberg. Jag tar på mig jackan, packar ner boken och kliver av precis som alla andra. Spanar in sig på vad folk gör eller tar vägen och tänkte att jag skulle följa strömmen eftersom jag själv missat meddelandet. Men alla står kvar på perrongen. Så, ja, jag gör detsamma.
Några minuter senare ropar de ut i högtalarna att det går ersättningsbussar istället. Alla börjar då stömma mot utgången och rulltrapporna. Det tar ca två tre minuter att gå till busshållsplatsen som fort blir överfull med folk. Jag har varit med om liknande scenario ett antal gånger just i Flemingsberg och vet att det ibland kan ta ganska lång tid innan bussarna kommer, så jag tar upp min bok och fortsätter läsa.
Står vid hållplatsen i 20 minuter, kanske mer men inga ersättningsbussar kommer och folk börjar bli mer och mer frustrerade. En stor skara människor börjar gå tillbaka mot tågstationen och andra som står kvar blir förvirrade. "Har tågen börjat gå igen?" Kvar står vi uppe vid busshållplatsen, och efter att en annan buss kommit och någon pratat med chauffören så beger sig resten av folket tillbaka mot tågstationen eftersom, jo, tågen har börjat gå igen.
Jag stördes aldrig ordentligt av händelsen och det är jag tacksam för, för det hade jag inte orkat med.
Men jag skulle ändå vilja passa på att, på ett extremt ironiskt sätt, tacka SL för deras ypperliga förmåga att se till så att information går fram till alla resenärer.
Hur länge kunde vi annars ha fått stå vid busshållsplatsen och väntat på en ersättningsbuss som aldrig kom...?
Kommentarer
Trackback
