Pinkish

Jag mår inte så bra just nu känner jag. Det beror på mycket. Väldigt många olika anledningar. Jag tror inte att det är så bra att skriva om dem här dock.. Inte alls bra. Så tyvärr, för er som hoppats på det, så kommer det inte bli så.
Jag är trött. Utmattad. Slutkörd. Misslyckad. You name it, I am it. Jag orkar inte mera just nu. Bägaren håller på att fyllas med sina sista droppar och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Vad ska jag göra med mitt liv? Som Två Blåbär hade sagt...

Jag är rädd.

Jag vill inte hamna i någon jobbig fas. Too late. Jag är redan i en jobbig fas. Och ibland så önskar man att det hjälpte att prata med vissa människor. Men ibland så hjälper det verkligen inte. Det snarare stjälper. Folk säger saker som man inte vill höra. Saker som man förtränger. Saker som är jobbiga. Saker som man inte vill ska vara som de faktiskt är. Men guess what? Det är så. Och nu kommer de istället, under en riktigt jobbig fas, då kommer allting som rusandes emot en. In i en redan så ostadig person kraschar verkligenheten. En smäll rakt i ansiktet. En box rakt i magen. En spark mot mina ben. När faller jag? Faller jag redan? Jag tror att jag är på väg ner. Långt långt ner. Och jag är rädd.

Jag är riktigt rädd...