Vad var det för dag nu igen?
Så vad tjänar man på att "offra sig" för att ställa upp och jobba när man egentligen kanske hade andra planer, kanske bara fått sova någon timme under natten eller bara har sån jävla olust att jobba? Folk ser en som en sån person som en tillgång? Jo, kanske det. Men man tror ju också kanske att andra nån gång skulle kunna ställa upp för en själv? Att man skulle ha en innestående (eller fyrtioåtta, som jag borde ha). Men icke!
Jävla fittor hela bunten!
"Näe, jag har ingen lust."
Men grattis. Tack som fan för hjälpen. Var det sista gången som jag ställde upp eller?
- - - -
Detta skrevs alltså igår, hemma hos bror, efter en kväll på jobbet med en nyöppnad öl i handen och en bror i duschen. Nu har jag lugnat ner mig. Några fler öl i kroppen, vettigta samtal med bror, en tripp till Stanleys, tillbaka till bror, lite surr med Dannie, en halv natts sömn på soffan, en god frukost och en film senare så mår jag bättre.
Jag är fortfarande ledsen över att inte få se Telgerevyn igen. Men jaja... Vafan ska man göra?
Efter att ha snackat med brorsan (och Dannie) och fått lite nya tankeställare så har vi nu ännu ett sånt här tillfälle då jag bara skulle vilja sitta och skriva av mig i typ tre fyra timmar. Fundera, strukturera, få ut, damma av, ställa på plats och rätta till. Men då har vi ju bara ett litet problem. Jag börjar jobba om 45 minuter. Ska väl gå om en halvtimme egentligen. Lyckat!
Så än en gång sätter jag mig själv i andra hand.. Mitt skrivande (likamed) mitt välmående får jag ta i tu med senare. Nu blir det duschen. Tjohej!
Förresten... Jag har en sak som jag vill att du ska läsa.
- - - -
Detta skrevs alltså igår, hemma hos bror, efter en kväll på jobbet med en nyöppnad öl i handen och en bror i duschen. Nu har jag lugnat ner mig. Några fler öl i kroppen, vettigta samtal med bror, en tripp till Stanleys, tillbaka till bror, lite surr med Dannie, en halv natts sömn på soffan, en god frukost och en film senare så mår jag bättre.
Jag är fortfarande ledsen över att inte få se Telgerevyn igen. Men jaja... Vafan ska man göra?
Efter att ha snackat med brorsan (och Dannie) och fått lite nya tankeställare så har vi nu ännu ett sånt här tillfälle då jag bara skulle vilja sitta och skriva av mig i typ tre fyra timmar. Fundera, strukturera, få ut, damma av, ställa på plats och rätta till. Men då har vi ju bara ett litet problem. Jag börjar jobba om 45 minuter. Ska väl gå om en halvtimme egentligen. Lyckat!
Så än en gång sätter jag mig själv i andra hand.. Mitt skrivande (likamed) mitt välmående får jag ta i tu med senare. Nu blir det duschen. Tjohej!
Förresten... Jag har en sak som jag vill att du ska läsa.
Kommentarer
Trackback
