Pinkish

Igår sa jag till mig själv "Om max tre veckor så ska jag må lika bra som jag gjorde peroiden september-november förra året". Men jag väljer härmed att förkorta den tiden till två veckor. 'Cause I know I can do it.
Igår fick jag några slaps i ansiktet och en och annan spark i baken. Något som jag känner att jag verkligen behövde. Jag har fått klarhet i vad det är som jag behöver jobba med. Jag har fått fler verktyg. Verktyg att ta på och hålla i. Och jag vet ju att det jag ska jobba med har jag precis framför mig, eller snarare inom mig.

Det är inte svårt, så varför göra det svårt? Varför dra ut på det? Det känns jävligt korkat. Jag ska ta mig fan bli en the Secret guru. Jag ska leva precis så som jag vill leva. Jag ska göra precis det jag vill göra. Tiden går, livet passerar, vare sig man vill eller inte. Så nu gäller det att ta till lite Mathias-attityd och vara spontan och ta tillvara på varje liten stund här på jorden.

Det jag insåg igår är att jag måste bli mer självisk. Hur konstigt det än kan låta. Men så är det. Jag engagerar mig för mycket i alla andras mående och deras problem, som Inte Är Mina Problem. Jag har slutat bry mig om mig själv. Jag ger inte någonting till mig själv längre, och det resulterar i att jag töms när jag ger till alla andra. Jag tar slut och jag får ingen påfyllning. Tyvärr, eller tyvärr kanske man inte ska säga men så, det här fungerar inte, inte i längden. Inte om man vill må bra. Och det vill jag. Så nu. Från och med idag. Två veckor. Ni ska se en ny åsa. Eller en gammal åsa pånyttfödd.
Nu kör vi ;)