Pinkish

Hahaha! Skönaste grejen som precis hände!
Jag har för övrigt bara legat hemma idag. Kom hem sent (eller tidigt), somnade sent (eller tidigt), vaknade sent (aa, sent), och sen har jag degat och skrivit hela dagen.
Hade precis lagat käk, satt mig ner och börjat äta, och så ringer det på dörren. Ringer på dörren, det är inte ofta som det gör det nu för tiden. Inte bara sådär liksom, utan förvarning. Jag går och ska öppna. Letar efter nyckeln ett tag och tänker samtidigt "hur ser jag ut egentligen?"
Jag tittar mig i spegeln och jag ska så gott jag kan beskriva vad jag såg:
Barfota, svarta mjukisbyxor, en gammal (riktigt gammal) långärmad tröja som är alldeles för bred och samtidigt alldeles för kort för att överhuvudtaget se bra ut någonstans på kroppen. Gårdagens smink som är smått utsmetat över hela ansiktet, ännu har jag inte satt i linserna så jag har glasögon på mig. Håret är slarvigt uppsatt i en knut och luggen rakt bakåt i ett spänne.
Jag funderade på om jag skulle ta av mig glasögonen eller inte eftersom jag inte tycker om att visa mig i dem. Men jag sket i det.

Jag vet inte. Jag tycker inte att jag ser särskilt bra ut såhär. Jävligt, ja, jag vet inte vad. Det ser typ ut som att jag är sjuk.
Hur som, jag låser upp och öppnar dörren. Tänker att det säkert ska vara grannen eller nåt. Men vem står där? Jo, två stycken killar i tjugofemårsåldern. Båda ser helt okej, ganska, jävligt bra ut. Jag ser att de är någon form av försäljare.
Så ja, jag har öppnat dörren, sett dem, korsat armarna framför mig för att det inte alltför väl ska synas att jag är behålös, säger "Tjenah"och väntar på att någon av dem ska säga något. Men ingen Säger Nåt!

De står och tittar på mig, typ, förvånade som fan, utbyter blickar med varann, tittat på mig igen, på varandra. Och fortfarande säger ingen någonting.
Så lyckas den ena kläcka ur sig "aeeehm... ska dueeh..?" tittar på sin kollega, som tittar tillbaka. Verkligen inte finner några ord och typ "gööaaaeeeh.. ta're du..."

Dom kom tydligen från eon och ja jag vet inte vad. Samtalet som utspelade sig blev väldigt krystat, jättekonstigt och under tiden så hinner lampan i trappen släckas "oj här blev det mörkt" avbryter den ena sig då mitt i en mening. Ena katten sprang ut och den andra avbryter sig då "ska den ut, inte, nej?". Börjar fråga hur gamla katterna är och massa sånt.
Jag säger att jag sitter och käkar och att det inte är jag som har hand om elräkningarna, så...

De skulle komma tillbaka senare. Nån gång efter halv åtta/åtta. Så det är väl lika bra att jag hoppar in i duschen nu och gör mig i ordning inför jobbet. Så får vi se om jag hinner träffa på dem igen.

Jag undrar just vad de tänkte. Jag skulle så gärna vilja veta...