Fuck this!
Jag har länge funderat på hur man ska avveckla sig från den här staden. Staden som jag bott i i hela mitt liv. Här är jag född och uppväxt. Här har jag alla mina minnen. Mina vänner och min familj. Men jag står inte ut längre.
Jag vet inte om gårdagens händelse var the trigger eller nåt, men nu börjar jag ändå känna att det är värt att ta sig härifrån.
Jag tog en fika med Nanthin igår också. Vi pratade lite om att hon kommit in på en högskola i örebro, och hennes funderingar kring det; om hon ska flytta eller inte. Det är flera som jag känner som sökt högskolor i andra städer här i sverige. Och också kommit in. De är i full gång att leta lägenhet och allt. Folk sprids med vinden. Varför kan då inte jag göra detsamma?
Jag behöver inte ha kommit in på en högskola någonstans bara för att kunna flytta dit, eller hur? Man kan flytta ändå.
Bror var hemma hos oss idag, käkade både frukost, eftermiddags te och middag. Så vi pratade lite om framtidsplaner och så. Och jag kan bli så inspirerad ibland, att bara ta tag i saker och ting, få tummen ur, and just do it.
Vi pratade båda om hur skönt det vore att bara försvinna från sverige nu i höst/ vinter. Åka utomlands i två-fyra månader och slippa det svenska rusk och slasket. Men inte minst, slippa södertälje.
Man kan väl säga att jag kom igång lite nu då. Har börjat spana på lite andra jobb, och sökt några. Ska försöka hitta lite jobb, kan ta vad som helst egentligen. Bara för att tjäna ihop en summa så att man sen kan dra iväg. Det vore så bra, så skönt, så nice. Kommer det bli så? Jag hoppas. Jag hoppas verkligen. Och jag tror, att om jag verkligen tar mig för det här och ger allt, då kommer det bli så.
Med lite tur och hårt jobb så kan man klara av allt.
