Pinkish

Idag är första dagen på väldigt länge, känns det som, som jag faktiskt fått en lugn stund då jag bara kunnat sitta hemma och inte göra någonting alls. Det har varit hektiskt nu ett tag.
Jag har helt ärligt bara varit hemma och vänt varenda dag.
Inte sovit hemma på jag vet inte hur länge. För många nätter sen. Jag har verkligen inte hunnit skiva blogg även om jag känt att jag verkligen har velat.

Och just nu är ju också än himla bra tid att skriva på... Tanken var ju från början att jag skulle vara ledig idag. Helt ledig. Ingenting planerat. Skulle bara ha kunnat ligga hemma och chilla hela kvällen om jag så velat.
Men vem är det då som ringer och väcker en om inte Påke. "Jobba? Cp? Ikväll? Javisst."
Grattis åsa. Du är så himla bra på att säga ifrån. Men men, pengar rullar in och det är ju aldrig fel.
Jobbar man inte så klagar man på att man inte får nå pengar, och jobbar man så klagar man på att man aldrig får vara ledig. Är det inte så? Nej, jag tänkte försöka sluta att tänka så. Och istället se pengarna rulla in när man jobbar, och sen njuta fullt ut av den tiden då man är ledig.

Nyår då? Hur ser det ut? Bra fråga. Överhajpat som fan om inte annat. Jag vet inte vad jag ska göra. Finns så många lösa alternativ. Och ju närmre det kommer desto fler alternativ får man. Slutar väl förmodligen med att jag hänger med bror och gänget som vanligt. Jag tror inte att jag orkar åka någon annanstans eftersom jag faktiskt jobbar till klockan sex. Kommer bli så galet sent i så fall.

Ååh, ni anar inte hur riktigt übernajs det känns att skriva. Inte det att få ut det jag tänker i ord. (för just nu är det inte ett sånt tillfälle, har inte tid att skriva om sånt som jag faktiskt funderar över eftersom duschen väntar om några minuter och sen jobb. Då känns det bara dumt att ens försöka sätta sig och börja skriva om något betydelsefullt, kommer bara bli stressigt förstår ni. Jag var till och med kluven till om jag skulle skriva något över huvud taget.)

Hur som, poängen som jag skulle komma till... Det är asnajs att skriva, bara känslan av fingrarna som flyter över tangenterna. Det är en känsla som jag verkligen har saknat. Ska man ta det som ett varningstecken kanske? Nääe :)

Usch vad jag verkligen skulle behöva en riktig "bara sitta hemma framför datorn och skriva av mig"-dag. Skriva tills jag får värk i fingrarna. Fatta den känslan! Naajs.

Fast nej, alldeles för mycket blaj här känner jag nu. Ville väl egentligen bara tala om att jag har mycket att skriva om, och jag är ledsen att jag inte haft tid att skriva någonting nu såhär i slutet av året. Det händer ju trots allt en del ändå.
För mycket för att ta upp här, that's for sure. Men men, en del ska man väl hålla inom sig också, eller bara dela med de som man vet att man verkligen kan lita på.

Duschen var det ja.. Jobbigt. Jag vill verkligen inte ta av mig den här stora übermysiga tröjan som jag har värmt upp...