Pinkish

Ännu en dag då jag vaknade och gick upp klockan sju på morgonen. Det lär behövas en powernap senare under dagen om jag ska orka jobba till klockan halv två inatt.
Jag var helt slut igår kväll. Tanken var väl att vi skulle köra ett litet meeting hos brorsan. Kolla på lite bilder och filmer från resan. Men varken han, jag eller Jocke mådde särskilt bra. Ont i magen allihopa. Får hoppas att det går över så snart som möjligt bara. För bilderna vill jag se, och få med mig hem så att jag också kan visa er hur vi har haft det och inte bara berätta.

Det är ju som sagt ganska kallt här hemma. Jag la mig i sängen igår kväll, fullt påklädd och med dubbla täcken. Ändå frös jag en del. I natt hade jag ganska svårt att sova också. Jag vaknade flera gånger. Vände och vred och kom aldrig riktigt till ro. Jag vet inte om det beror på kylan eller att jag installerade en adventsljusstake i mitt fönster under gårdagen. Men man tycker väl att jag inte borde ha några problem att sova i vilket fall. Inatt hade jag det. Men det gör ingenting. Jag är relativt pigg och glad ändå.

Det snöar ute. Riktigt ordentligt. Någon decimeter ligger det väl på marken nu åtminstone. Riktigt nice. Hellre att jag kommer hem till snö än till kyla mörker och blask. Det är så underbart fint ute när snön fallit. Jag älskar det, och jag önskar verkligen att jag kunde rita hur snön så perfekt ligger och tynger ner trädens alla grenar.

Det var något brutalt vad kallt det var ute igår. Det bara stack i näsan och nästan brände i ansiktet. Jag måste börja använda mössa tror jag. Dessvärre har jag hittills aldrig lyckats hitta en mössa som inte kliar eller förstör frisyren totalt. I år ska jag lyckas.

Undrar just vad man ska hitta på idag. På agendan står än så länge bara träning och jobb med. Någonting bör man väl göra. Kanske forstätta med storstädningen här hemma? Jag vet inte. Det känns inte som att det finns så mycket mer som man kan göra. Självklart så finns det det, men det är såna saker som man verkligen måste gå in på djupet för att göra. Exempelvis rensa bland papper eller städa ur byrålådorna. Då måste man ju tänka på vad man vill ha kvar och vad man skulle kunna förmå att kasta bort. Någonting som är aningen ångestframkallande för min del. Jag vill egentligen spara allt.

Lite kul. Alltid när jag rensar på det sättet så har jag aldrig bara två högar, en spara och en kasta. Nej, jag har minst tre, oftast fyra eller fem.
Jag lägger dem i ordningen:
Kasta bort - Kanske kasta - Ingen aning - Kanske spara - Spara

De mittersta högarna går jag sen igenom igen efter att jag gått igenom allting. Jag jämför då med det som jag har lagt i Spara och Kasta högarna. "Men det här sparade jag ju, då måste jag spara det här också.."


Jag måste säga att det är någonting visst med den första riktigta snön. Det spelar ingen roll hur gammal man blir, mystiken lever fortfarande kvar. Det är liksom ruggigt och kallt ute, och själv sitter man inne med en filt lindad om sig, tänder lite ljus och får en allmän mysfaktor över hela tillvaron. Det liksom hänger i luften att snart är det jul.
Man har intalat sig själv att julen aldrig blir densamma som när man var barn. Och det kan mycket väl vara sant. Men att den skulle bli sämre för det är ju bara ett dumt påhitt.
Men minns du när man var liten? Hela december var det julstämning både i skolan och hemma. December var speciellt på många sätt. Jag minns att det var enda gången som vi fick äta frukost i vardagsrummet framför tvn. Vi gick upp strax innan sju och lyssnade på julkalendern på radio, sen gjorde vi i ordning frukost och tittade på julkalendern på tv innan vi var tvungna att göra oss i ordning och bege oss till skolan.

I skolan hade man pyntat med advents och julsaker. Man julpysslade. Man övade på Lucia- och julsånger. Jag minns att vi i femman och sexan hade med oss egna små ljusstakar som vi fick tända ibland. Allting handlade om längtan. Längtan till den stora dagen. Julafton.
Det var en oslagbar känsla.

Vad är det då som säger att man inte skulle kunna få en lika oslagbar känsla inför julen i vuxen ålder? Juste. Ingenting. Jag längtar fortfarande till julen. Vi får alla en anledning att stanna upp i våra annars så stressade liv. Vi njuter av ögonblicken. Vi försöker så gott vi kan att ta hand om varandra. Man är ofta extra trevlig och glad i möten med människor.
Jag ser fram emot att få visa min uppskattning till vänner och familj genom att ägna dem alla en extra fin tanke eller till och med ge dem en present eller två.

Denna december har speedat på ganska bra. Och med tanke på att jag "missade" en vecka också under resan så blir tiden hemma än mer intensiv. Det är bara nio dagar kvar. Lite drygt en vecka. Helt ofattbart vad hösten har gått fort...

Detta återkommer vi till, nu bär det av till köket och sen gymmet.