Pinkish

Idag har varit ännu en dödag hemma. Kollat tv. suttit vid datorn, ritat lite, och mest bara skrotat. Fick iofs ett uppdrag av mamma; att göra en present till Calle som fyller år idag och som vi ska till så snart vi är klara.

Mamma bad mig rita en bild, nånting som har med golf att göra kanske eftersom Calle golfar.
Så så blev det.
Och en sak ska jag minsann tala om för er! Skuggorna på en golfboll, dom är fan inte att leka med!
Herregud säger jag bara :P Hur många timmar och försök tog det inte att göra den här bilden? Bra fråga. Resultatet blev jävligt bra iaf, jag är nöjd, och jag hoppas att Calle blir glad också :)

Högerklicka och välj "Visa bild" för att se i större format.

Idag, vad har jag gjort?
Jo, vaknade klockan 10. Chillade lite, dödade en harkrank, ritade två bilder (lite slarvigt och fula, så de tänker jag inte visa), och så tittade jag på ett gammalt avsnitt av Top Model. Kul kul.

Gick tillbaka in i mitt rum, satte mig på sängen och tog fram skissblocket igen. Denna gången skulle jag göra något bra. Jag googlade på lite bilder och kom till slut fram till vad jag skulle rita. Jag gav det ett försök på fri hand, men gav upp ganska snabbt (ni kommer nog förstå varför) och bestämde mig istället för att kalkera bilden. Eller ja, åtmistone konturerna. Resten var sen bara att skugga och fylla i. Eller det var inte så bara och bara, det tog sin lilla tid det med må jag säga. Men nu är jag klar.

Och nu har jag precis ätit frukost. Haha, klockan fyra. Great! Bättre sent än aldrig, right?

Hur som helst då. Dagens work of art blev denna goding som jag är riktigt jävla nöjd med.

Haha, intressant vad mycket roligt som har hänt idag. För det har minst sagt varit en del.

För det första så var jag på dop i Täby. Söta Nathalie, Mattias och Emmas urgulliga dotter. Det var jätteroligt. Massor med gott fika efter det också. Fick värsta sockerkicken eftersom jag, in true Åsa-style, inte hann äta frukost på morgonen innan jag var tvungen att råkuta till tåget. Men men, vaskamangöra?

På vägen hem i bilen får jag ett sms. En förfrågan om jag vill gå en Black Jack dealer kurs. Tål att tänkas på, jobbigt bara att jag måste bestämma mig troligtvis senast idag. Ska höra lite mer om detaljer och också snacka med jobbet för att se vad som kan ordnas.

Jag, mamma och Adde gick till Mimmos och käkade pizza när vi kommit hem. Det var också riktigt trevligt.

Fick lite sms av Maja under dagen. Och strax efter att jag kommit hem och just fått ett sms av Maja så ringer luren. Tänkte instinktivt att det var hon. Men icke. Det var ett jättelångt, konstigt nummer som jag inte alls kände igen. Så jag svarade. Och gissa vad. Haha, nej, ni kommer aldrig kunna lyckas pricka rätt på den här ;)

En kvinna från Irland ringde. Hon hade sett min profil på aupairworld, skickat ett meddelande där och ringde nu för att se om jag var intresserad av att komma till dem i oktober och jobba som au pair i deras familj. Gaah!

Allting händer verkligen på en och samma gång :P Kul men samtidigt lite jobbigt. Eller inte jobbigt, men aa.
Nej, man ska inte klaga. Det är skitkul!

Frågan är väl bara vad man ska, vad man vill och vad man kan göra.

Det här är så roligt, så roligt! Så otroligt roligt ;)

Huvudvärk huvudvärk huvudvärk..
Kan det här gå över någon gång?
Jag tog åtminstone en dusch idag, tvättade håret och så, vilket jag inte gjort på, hm.. ja, tre fyra dagar. Så det var jävligt skönt må jag säga.

Annars då, det händer väl inte så mycket egentligen. Jag har legat hemma nu i tre dagar. Iofs har väl hjärnkontoret varit i full gång med tanke på framtiden. Ovanligt? Javisst.

Au pair, är det så dumt egentligen? Idk. Jag har i alla fall blivit medlem på en sida, skapat en profil och matchas med olika familjer världen över. Det är kul. Och så fick jag mig en liten snilleblixt. Jag har ju, som några av er kanske vet, en önskan om att slippa den svenska vintern. Det vore ju optimalt. Och var ska man då åka för att slippa den, eller för att få ha sommar? Jo, närmare ekvatorn, eller till och med till andra sidan av den. Pengar är ju alltid ett problem när vi kommer till sådana här saker. Men! hur låter då, au pair i Australien tex? :) En idé iaf, sen får vi ju se om den också rinner ut i sanden, som så mycket annat gjort på senare tid :)

Jag fick ett sms från Maja igår, såkallat "Majas Nyhetsbrev #1". En helt klockren och underbar ide enligt min mening! Går väl i huvudak ut på att Maja kommer, med jämna mellanrum, sisådär en gång i veckan ungefär, skicka ett sms till nära, kära och vänner vad hon har för sig och vad som hänt henne. Och det blir då en påminnelse för de som får detta att slå en pling, skicka ett sms, eller på annat sätt höra av sig.
A Great way to keep in touch! Bra initiativ Maja! I like. (Y)

Happ, nurå? Blir väl ännu en kväll då jag ligger hemma och sjukar mig..
Har dock ett litet problem. Det är (troligtvis) en spindel i mitt rum. Ni som känner mig vet att jag har en extrem fobi för spindlar. Fatta då chocken när jag ser en såndär spindel med liten kropp och aslånga smala ben krypa bredvid mig i sängen när jag sitter där! Oh My God säger jag bara.
Och duktig som jag är så lyckades jag ju (troligtvis) inte döda den. Jag har inte varit inne i mitt rum sen dess. Det var klockan ett idag :)

Kul!
Och där inne ska jag sova!!! :O

Har jag just gjort ett stor misstag? Eller gjorde jag det rätta? Herregud. Jag har inte den blekaste.

Jag ligger och sover. Jag är sjuk. Har feber, ont i halsen och hostar etc. Bajs, men aja. I vilket fall. Telefonen ringer. Jag vaknar, tar telefonen i handen. Känner inte igen mobilnumret på skärmen men svarar ändå.

"A hallå?" lagom raspig röst.
"Ja, hejsan. Är det åsa?" frågar en tjej.
"Ehm, aa, det är jag." säger jag och gnuggar mig i ögonen och halvt sätter mig i sängen.
"Okej, ja hej! Jessica heter jag och jag ringer ifrån KYH. Du hade sökt till en av våra utbildningar som Energikonsult, eller hur?"
Först fattade jag inte alls vad hon sa, lagom seg i hjärnan liksom. Men inser det sen och hispar ur mig ett "Eeuhm, ja.."
"Ja, så nu är det såhär att vi hade upprop idag och så var det en som inte kom. Så min fråga till dig är om du har lust att börja plugga hos oss imorgon?"
Wow.. Oh, snap.. "Öööh... Euhm.. Ptja..." tänk, tänk, tänk! "När måste jag bestämma mig? Jag antar att du måste ha svar typ nu, nu, nu?" Jag lät säkert himla bright måste jag säga.
"Ja, hellst, eftersom det börjar imorgon, så..."

Jag funderar snabbt och så intensivt som jag kan kring att börja plugga, vill jag verkligen det? Jag har inte funderat över det på senaste tiden, det har ju mest kännts så hopplöst. Reservplats 15 liksom... Jag har jobbet på Coop. Självklart skulle jag kunna fixa och trixa bort de tider som jag har på dagen och se till så att jag bara fick kvällstider istället så att det passar med schemat i skolan.
Men how about mina planer kring vintern? Eller kanske inte planer, men tankar kring det iaf. Jag har blivit påmind än en gång om au pair idén och har blivit lite inspirerad och spanat runt lite. Är inte alls mentalt inställd på att plugga. Dessutom är jag sjuk nu, och hur skulle det kännas att vakna av väckarklockan imorgon och behöva bege sig till skolan? Gaaah!

"Pfft, jag måste nog tyvärr tacka nej faktiskt. Jag har fått ett jobb och jag är sjuk just nu ..." bla bla.. jag minns inte riktigt vad jag sa.
Hon frågade vad det var för jobb och så, och sa sen att jag självklart var välkommen att söka igen nästa år eftersom jag faktiskt är väldigt ung, sa hon och skrattade.

Hon önskade mig lycka till och jag gjorde detsamma för henne. Vi lägger på och jag undrar om jag just gjort ett av mitt livs största misstag.

Ser att mamma står i dörröppningen och jag berättar vad som just hände. Väldigt kort. Men hon sa att hon trodde jag gjorde rätt i alla fall. Så jag får väl lita på det. Jag är inte kapabel att ta några sådana här beslut överhuvudtaget i mitt tillstånd. Jag följer bara min mat och sovklocka just nu. Funderar inte, tänker inte, gör inget, jag bara är. Och att då helt plötsligt, out of the blue, vara tvungen att ta ett beslut om detta... Pffft.... Ja, jag säger då det...

Jag hoppas inte att jag ångrar mig iaf. Sen finns ju alltid chansen att söka igen, när jag har mer arbetslifserfarenhet, mer kött på benen och förhoppningsvis en klarare bild av vad jag vill.

Men nu ska jag inte fundera mer, för nu har jag fått huvudvärk. Det är toan nu, sen sängen. Godnatt!

Haha

Visste ni förresten att det står en vattenspridare uppe på taket på konsum? Nej, inte jag heller. Fick reda på det idag när jag fick klättra upp och flytta på den :)

Här har det minsann inte hänt så mycket på senaste.. Kanske för att jag jobbat, jobbat och jobbat. Sen sovit lite också.. Och jag borde gå och lägga mig nu, eller nej, jag borde redan sova eftersom jag börjar klockan sju imorgon..

Kewl kewl..

Det är härligt när man har ett liv :)

... Nja, inte riktigt så kanske. Men mår bättre idag och var iväg med bror och köpte högtalare till min dator. Gissa vem som pumpar muisk :)

Tur att grannarna ovanför inte bor kvar ;)

Sjuk-/ledig dag idag då, bytte tid med Malek så ska jobba 9-18 imorgon. Hoppas på att det går bra. Ingen huvudvärk just nu, vilket känns jävligt bra. Ska väl äta lite middag av nåt slag snart också.
Det var tal om lite utgång, men jag tror bestämt att jag skippar det. Känns inte som det ultimata just nu, plus att jag inte har nå pengar eftersom mitt bankomatkort är long gone sen förra onsdagen. Ska väl ta mig för att spärra det nån dag också, fredag typ.

Jag tycker verkligen om att prata med min bror. Jag sa det till honom idag också. Det känns så jävla bra på nåt sätt. Jag får praktiskt taget wake-up calls varje gång. Blir peppad och får nya perspektiv på saker. Så satans nice.
Det går inte riktigt att förklara, men ja. Det känns bara bra. Jag mår bra av det. Det är inte så ofta egentligen som man pratar med någon ordentligt. Det är mycket skitsnack...

Brorsan tipsade om en video igår som jag tyckte var lite rolig, så tänkte dela med mig av det roliga :) Enjoy

Hovsjöskolan och Södertälje står i lågor.
Hur lång tid ska det ta innan jag får tummen ur och tar mig härifrån? Det kan man fråga sig. En fråga, är det bara jag som varit allmänt off vad gäller nyheter senaste tiden eller har det hänt sjukt mycket saker bara senaste två veckorna?

Jag menar, jag kan inte ens räkan upp hur mycket det är och känna att jag är exakt. Jag skriver det som jag vet/ har hört/ har läst etc, med reservation för att jag kan ha missuppfattat en del. Men ja.

Restaurangen vid coop har brunnit två gånger. Vi har haft rån på Coop två gånger. Det var en bilbrand 100 m från mitt hus. I Luna Gallerian var det rån i Exchange, rånarna hade automatvapen och lämnade dessutom en skarpladdad bomb efter sig. Det var två rån i centrum, ett vid kiosken i Dalparken och så ett nere vid Marenplan. Brandlarmet i Luna Gallerian gick idag och var tvunget att utrymmas (falsklarm). Och nu brinner skolan i Hovsjö ner till grunden. Har jag missat nåt? Säkert.

Vafan...

Jag vet inte ens vad jag ska säga. Kommer man någonsin kunna känna sig trygg? Är det bara i den här stan, eller händer sånthär överallt? Var ska man ta vägen istället?
Ska man bara låta det pågå och låtsas som ingenting? Om inte, vad kan man isf göra?

Jag vet inte. Vet nån?

Vaknade idag med samma huvudvärk som igår, om inte ännu värre. Det var verkligen hemskt. Åkte iväg till jobbet iaf, tog en alvedon och ställde mig i kassan. Jag var HELT lost! Skojar inte. Första kunden jag hade la ner pengar i myntmaskinen för att se om det var tillräckligt. Och vad gör jag? Jo, står och stirrar ut i tomma intet. Kan inte fo-fo-fokusera och vaknar till liv igen när kunden frågar "Hur mycket var det? Räcker det?"

Gosh, så otroligt pinsamt. Och inte nog med att jag var helt borta så hade ju ena kassan packat ihop och lagt ner igår tydligen. Fick lov att köra manuellt istället för att bara få pengarna utmatade. Man var tvungen att tänka- Tänka och ta rätt växel etc. Jävligt jobbigt när man är on the verge of dying.

Efter två timmar frågade jag Maria om man kunde ringa in någon annan. Försökte, men folk var upptagna eller svarade inte, så jag skulle helt enkelt behöva härda ut till klockan tre då Anna började.
Som tur var ringde Malek upp och kom in vid tolv. Tack tack tack! Jag cyklade hem, åt en macka, tog en ipren och sov. Vaknade av åskan som mullrade och hann bara tänka "vädret, det är därför jag har ont. Äntligen släpper det!" innan jag somnade om. Drifted in and out of sleep några timmar sen mådde jag bättre. Nu börjar huvudvärken komma tillbaka igen så ja, vi får se hur det blir.

Ska iaf käka lite mat och fruktsallad när mamma kommer hem, så får vi hoppas på det bästa.

Grattis. Åsa får förlängd anställning på coop till och med sista oktober. Skönt att slippa tänka på att söka nytt jobb redan nu.

Annars då? Jo, tack. Det suger.
Vaknade idag och höll på att frysa ihjäl, jag hade sprängande huvudvärk och mådde allmänt illa. Tog en alvedon och cyklade till jobbet som började klockan sju. Det var överkommligt första timmen, innan vi öppnade. Kvart över åtta började jag längta tillbaka till min säng. Huvudet höll på att gå i bitar, men jag kunde inte göra annat än att härda ut.

Vid nio började jag räkna ner till lunchen som jag hoppades på att  jag skulle ha klockan elva. Sagt och gjort, klockan 11 kom Anita och bytte av mig. Det bar av hemåt, jag stekte lite potatis och ett ägg.  Hade så gärna bara gått och lagt mig och somnat en stund i hopp om att bli av med huvudvärken, men jag visste att om jag gick och la mig skulle jag inte komma upp igen. Så istället satt jag vid datorn en stund sen var det dags att åka tillbaka.

Kring halv ett började jag få ont i magen. Huvudvärken växte sig starkare och benen blev allt svagare. Jag försökte dricka mycket vatten men det gjorde bara att jag mådde illa.
Klockan två höll jag på att avlida. Jag frågade Maria om det fanns någonting annat jag kunde göra en stund eftersom jag suttit i kassan hela dagen. Anita var på lunch, så tyvärr, jag fick vänta tills hon kom tillbaka.

Det kändes helt ärligt som att huvudet höll på att dela sig i bitar, jag blev vattnig i ögonen och nästan lite kallsvettig. Jag fick lov att fråga kunderna tre gånger om vilja cigg de sa att de skulle ha för jag lyckades helt enkelt inte registrera det. Jag sa fel totalsummor. Tröck på fel knappar i kassan, strulade till det gång på gång. Blev tröttare och tröttare och önskade bara att jag låg hemma i sängen och sov.

Som en räddande ängel kommer Maria och byter av mig en stund. Jag går och tar en alvedon, frontar lite smått i väntan på att alvedonen ska börja verka. Oturligt nog så gör den aldrig det. Jag får gå tillbaka till kassan och försöker så gott jag kan att härda ut sista timmen. När Anna kom två i fyra så tog jag mitt pick och pack och cyklade hem. Aldrig har väl det gått så långsamt.

Kom hem, funtade på att åka och bada med bror plus vänner, men hann somna medans planerna smiddes. En jävligt irriterande fluga envisade sig att landa på mig gång på gång vilket gjorde att jag vaknade. Men allt som allt blev det väl ca fyra timmars sömn nu på kvällen.

Dock har jag fortfarande den sprängande huvudvärken och nu är jag dessutom för pigg för att natta mig, men för trött för att hitta på nåt...

Så jo, min dag har varit helt underbar. Tackar som frågar.

Ja, men det känns ju jättebra att jag varje dag mår piss dåligt.
Tack för att det är sommar, tack för att jag har ett jobb, tack för att jag tjänar pengar. Tack som fan för att det är söndag och jag får dubbelt betalt. Tack, tack som fan för att solen skiner, det steker som satan och tack så in i helvete för att jag måste sitta inne hela dagarna. Tack...

Jag är otroligt glad för att jag faktiskt har ett jobb, men jag mår fan riktigt jävla dåligt. På fullaste allvar. Jag går praktiskt taget gråtfärdig hem från jobbet varje dag. Och inte nog med att jag redan mår dåligt. Nej, visst. Det är jättekul för er andra att ni är lediga och kan ligga på stranden och steka. Och det är kul som fan att jag slutar lagom då alla ska dra hem därifrån. Och ni har ju redan "varit på stranden hela dagen" och "börjar bli trötta" eller "måste hem och äta" och "vill inte stanna kvar så mycket längre för att det känns som att ni har bränt er". Schyst att ni delar med er, tack. Tack men NEJ TACK! Jag vill inte höra... Jag mår bara dåligt. Jävligt dåligt.

Men sen är det ändå jag som får skit när jag vill iväg ut på eftermiddagen/kvällen ist. Tack.

Fan vad jag uppriktigt sagt HATAR !!! det här.

Men allting är mitt fel. Så förlåt för att det är sommar, förlåt för att jag har ett jobb och tjänar pengar. Förlåt för att solen skiner. Förlåt för faan för att jag kanske också vill känna att det är sommar!



Fuck off...

Fyfan vad jag har varit trött idag. Riktigt jävla äckligt trött... Jobbat har jag gjort också. Och vad som jag har gått och tänkt på hela dagen är att jag är ledig imorgon. Första gången på nio dagar. Så sinnessjukt skönt. Så otroligt nice.

Brorsan och några av hans polare ska hoppa fallskärm. Jag funtar på om jag ska haka (ska själv inte hoppa, utan isf titta på och fota). Men ligger kanske hellre på stranden om det är bra väder. Jag vet inte, vi får se...

Efter jobbet idag drog jag, Adde, Jocke, Niklas och Linda och käkade, sen bada, riktigt nice. I've missed that. Sen hamnade vi på 137'an och tog några öl. Där var Matte, Sami, Danne mfl. Vi blev ett ganska stort gäng till slut. Eller snarare två gäng som satt vid samma bord. Jag satt i mitten och hörde inte hemma i något av dem...

Jag kände att jag mest bara var trött och tråkig.. Brorsan var tydligen också trötter så vi begav oss ganska tidigt. halv elva kanske klockan var, eller nåt.. Tog en promenix hem till mig, snackade en del. Satte oss uppe på berget och började surra om framtiden. Vad man vill, hoppas och tror ska hända, etc. Vi båda säger att det vore så skönt att komma bort från Södertälje, och kanske också från Sverige. Det händer så jävla mycket skit här. Känns som att det bara blir mer och mer, närmare och närmare hela tiden...

Sitter och surrar om det, hör något som smäller... Hm, tänker inte så mycket mer på det, fortsätter surra. Känner efter ett tag hur något luktar skumt. Lite som smällare, eller som att någon höll på att lägga asfalt.. Lukten blir sen bara mer och mer intensiv och vad ser vi då inte om värsta jävla rökmolnet som väller fram från andra sidan huset. :/
Bestämmer oss för att se efter vad det är, och jo minsann.. när vi kommer ner vid kondis ser vi en polisbil som står och blinkar. Vi går närmare och ser sedan vad som orsakar det hela.

En bil som står cirka hundra meter från mitt hus står i lågor. Det brinner så in i helvete och självklart har man ingen kamera med sig.

Som sagt.. Ganska bra tajmat. "Det händer så mycket skit i den här stan, jag vill flytta" "Nämen, runt knuten står en brinnande bil!"
Nej, men det här är en lugnt och trygg stad som vi lever i.
Grattis och godnatt!

I'm lying on my back, staring up into the light
There's a woman in the room, she's old and dressed in white
I'm afraid and I am lonely, I don't want to die
I don't want to show weakness, and I sure as hell won't cry

She's bending over me, looks at me and say:
"This won't hurt, I promise, everything will be okay"
I close my eyes and hope that it'll all be over quick
I hear her preparing and I start to feel really sick

My body starts to shake but I tell her that I'm fine
The lady in white seems calm and takes her time
I put my hands together and down my back runs a flood
My whole body is tense and in my mouth I can taste blood

I thought that this would hurt but I can't feel any pain
Am I already dead? Was my worry all in vein?
But then I hear a crack, my own nerves I try to soothe
"We're finished, little lady. I just pulled out your tooth"

Nu blir det ultrachillkväll för min del!
Det är lördag, jag har jobbat, ska jobba imorgon, sov fyra timmar när jag kom hem idag, är inte trött, men jävligt seg och allmänt äcklig.
Vad passar då inte mer perfekt än en one tree hill box?
Ingenting.

Så, nu blir det maraton ;)

Fan vad jag underskattar sömn.. Det är helt sjukt egentligen.
Jag tycker på sätt och vis att det är waste of time att sova, men om man istället, den tiden man är vaken, bara är trött, irriterad och allmänt tycker att allt är jobbigt, hur smart är det då egentligen?

Igår natt sov jag fyra timmar, sen upp och jobba. Igår kväll åkte jag och Jocke ut till Adde, Matte och Sami som campade i åker. Vi käkade med dem och lekte sen lite med elden. Gick (sprang) in och satte oss i tältet när det började regna så åkte jag och Jocke hem inte alltför sent. Var väl hemma halv tolv eller nåt.
Satt uppe en stund och surrade med mamma och Eva som är här. Sen gick jag och la mig och sov kl tolv. Jag skulle upp nio.
Och jag sov så jävla gött hela natten. Helt otroligt vad skönt det var.

Upp och så till jobbet. Hemma på lunch nu. Ska tillbaka om en halvtimme.
Idag har det varit lite mer att göra, vilket är både roligt och skönt. Hoppas på att det är lika bra drag resten av dagen. Jag jobbar ju till kl 6.

Jaha, vad ska man göra nu då? Tills man börjar igen.. Man vill ju hitta på nånting, eller asså, inte värsta grejen, men inte bara sitta kanske.. det blir lite trist..
Aja, får se vad det blir..

Det kan hända ibland att jag lyssnar på musik (eller det händer ganska ofta) men just musik som har en viss klang. En klang som får mig att tänka tillbaka och minnas. När jag verkligen känner efter så kan jag minnas en tid då jag var hoppfull. Jag får för min att jag trodde på kärleken, jag trodde på mig själv, jag trodde på livet.

Jag tycker att det är lite sorgligt när jag känner så. För jag inser att jag har tappat mycket av det hoppet. Samma känsla finns inte kvar när man hör den sortens musik. Jag lyssnade på lite ny musik idag på lunchen som fick mig att känna såhär. Jag vet inte exakt vilken låt det var, och jag hade inte riktigt tid att fundera över det och än mindre, skriva om det.

Exakt samma känsla som jag hade då har nu försvunnit, men jag minns ändå att jag tänkte och tyckte att det var lite sorgligt att jag inte brukar känna så längre.

Jag fick en annan flashback idag. En ganska obehaglig sådan. Min pappa är, som några av er kanske vet, alkoholist. Han mår bra för tillfället, vilket är jätteskönt och jag är otroligt glad för det.
Men jag minns när vi var små, så bodde vi hos honom lite till och från under helgerna, ibland varannan, ibland mer sällan (och ibland inte alls). Hos pappa luktade det alltid på ett speciellt sätt eftersom han bland annat rökte inne (och säkert också drack ibland). Den lukten förknippar jag med min far. (Precis som jag förknippar lukten av orökt tobak med honom).

Min far brukade förut spela på hästar. Jag vet inte hur ofta, hur mycket eller nåt sånt. Hur mycket han gjorde av med eller vann. Jag minns en gång när vi var inne på konsum (där jag jobbar nu) när de hade spelet som en del försig i entren. Jag och min bror fick ibland säga vilken häst som vi ville spela på och så fixade pappa det.

Idag kom det in en man. Han har varit inne och både handlat och spelat förut, men aldrig har jag kännt på samma sätt som jag gjorde idag. Han luktde precis som min far brukade göra. När jag var liten. Och vi var hos honom. Mannen spelade på hästar, och några minuter senare så kommer han till kassan igen och skulle då köpa ett sexpack med öl.
Jag mådde så dåligt. Jag förstår inte varför, men jag fick en riktigt ordentlig rysning genom hela kroppen. Det kändes som att jag blev helt vit i ansiktet. Jag blev kallsvettig och tappade fokus på vad jag höll på med. Det var nästan så att jag fick en känsla av att jag skulle spy.

Jag hoppas verkligen inte att den mannen är som min far. Och jag hoppas än mer innerligt att han inte har barn, som min far. Jag hoppas, hoppas, hoppas. Men jag kan inte fråga. Jag kan inget göra. Jag kommer troligtvis aldrig att få veta. Jag kan bara betrakta honom och se en spegelbild av min far.

Det känns hemskt.

När man ibland känner sig så stor, så är det konstigt hur man kan känna sig så liten. Så obetydlig. Så onödig?

Ibland börjar jag fundera över existensiella frågor. Varför finns man? Vad har jag här att göra? Har jag någon uppgift i livet? Och vad skulle det i så fall vara?

Jag funderade lite över just såna här saker idag och några tankar ploppade upp. Jag ursäktar i förhand om det är lite svårt att förstå vad jag skriver och menar, men jag ska försöka göra mitt bästa.

If I existed but did not interact with anyone or anything, can I then say that I really do exist?

Det är lite som "om ett träd välter i skogen och ingen är där, hörs det då?"
Om ändå ingen är där som kan höra det, kan det väl lika gärna vara så att trädet, gud, universum (eller whatever) struntar i att ge ifrån sig nåt ljud. Why bother, liksom?

Så om jag existerar, men inte är i kontakt med någon eller något annat, så är det samma sak som att inte finnas till. Och nu menar jag inte bara människor, hela tiden så andas jag. Jag är i kontakt med syre. Jag behöver mat för att växa och överleva.
Vad jag försöker komma fram till är att livet måste ju nästan handla om att ha kontakt med omvärlden, att påverka och bli påverkad.

When you interact with someone you affect them, whether you like it or not.

Och på nåt sätt känner man, eller i alla fall jag, att jag vill göra skillnad i världen. Men det jag börjar förstå nu efter att ha funderat över det här är att man kan göra skillnad genom det lilla. Alla kan inte vara en Michael Jacksson, bli känd över hela världen och påverka miljontals eller miljarder människor (om inte mer). För tänk om alla i världen skulle vara kända över hela världen? Tänk om alla skulle känna till alla? Herregud säger jag bara...

När jag tänker så, det är då jag får känslan av att jag är så jävla liten och inte gör någon somhelst skillnad i världen. Men igår slog det mig, när jag var på väg hem från jobbet så mötte jag en gammal bekant. Vi stannade och surrade lite, och det visar sig att hans kusin också jobbar på coop nära.

Bara en liten instickare här. För några år sen så var jag på promenad med en gammal klasskompis och jag berättade då om hur jag kunde tänka ibland, om hur vad jag än gjorde så kunde det påverka andras liv något enormt. Till och med om jag inte mötte personerna. Ex. Jag är ute och går och ser en stor sten som ligger på vägen, men jag kan inte bestämma mig för om jag ska låta den ligga eller om jag ska flytta på den. Flyttar jag den inte så kanske en bil kör på den, eller väjar för den, och det sker en olycka just därför. Om jag flyttar på den så kan det hända att någon snubblar på den för att jag lagt den just där... ja, bla bla.. Ni fattar grejen. Skitjobbigt.
Han sa i alla fall att jag var så jävla egocentrisk, som att hela universum kretsade kring mig och vad jag gjorde. Och jag har ändå försökt att ta åt mig av det och inte se mig själv som någon sorts sol. Men ibland kan jag ändå inte riktigt låta bli...

Låt mig fortsätta där jag var.
Jo, det slog mig (ännu en gång) att världen är väldigt liten. Jag undrar just hur många led det krävs för att man ska känna (nästan) alla i hela världen. Ni vet, i första led, det är min familj, alla mina vänner, kanske bekanta.
Säg min mamma, jag känner henne i första led. I andra led finns alla som hon känner, i tredje led alla som de känner, etc etc. Fattar ni grejen? Det är hur många som helst. Tänk bara själv hur många du har varit, eller är i kontakt med, och du är bara en person, sen är alla de som du känner enskila personer som känner ännu fler som du inte känner.
Det sprider sig ganska snabbt.

I alla fall.. Så kan jag då känna mig lite egocentrisk och ganska stor igen. Vid varje möte som jag har med en person så påverkar jag den på ett eller annat sätt och på olika mycket sätt, från person till person. Det är inte så att alla lägger mig på minnet, det vet jag själv (och kanske ni också) hur svårt det kan vara, särskilt när man är i kontakt med mycket människor. Somliga gör ett intryck, andra inte.
Som på coop, folk kommer in och handlar. Somliga kan säkert ha varit inne varje gång jag jobbat, men ändå känner jag inte igen dem, för de gör inget intryck på mig. Medans det kan vara somliga som jag känner igen redan andra gången jag ser dem. De behöver inte ha påverkat mig genom något de sagt eller gjort. Det kan vara att jag tänkte på något speciellt när just den personen hadlade och därför minns jag honom/henne.

Haha, men för att komma tillbaka till det som jag ville komma fram till... Varje gång jag möter en person så påverkar jag den, liksom den påverkar mig. Det behöver inte vara något betydelsefullt, men i det lilla. Och även det lilla har betydelse. En skiftning i humöret eller känslor, tankesätt eller till och med beteende, det gör skillnad.
Ååh, min hjärna blir helt uppfuckad nu. Jag vet inte hur jag ska formulera mig, och jag börjar tänka för långt kring det här så jag vet inte ens om jag tycker så som jag tänkte skriva från början.. Haha...

Men om ni tänker såhär: Jag träffar nån, min sinneställning ändras i och med det mötet, när jag sen träffar på någon annan så påverkar jag den personen. I andra hand (eller i andra led, hur man nu vill se det) så har personen som jag tidigare träffat, inaktivt påverkat den som jag träffade, genom att han/hon träffade mig. Fattar ni? Och så fortsätter det så... On and on... Hur många har man då inte hunnit påverka redan? En del.

Egocentriskt? Javisst...

Men ni förstår kanske min poäng..? Om inte, så gör det inget. Det är mest jobbigt att fundera över sådana här saker, det kan jag lova. Och efter den här brain twisten så orkar jag verkligen inte mer. Nu ska jag sova några timmar och sen gå upp och jobba.

Natti natti alla påverkade människor :)