Pinkish

Här sitter man på jobbet på sin rast, framför datorn mumsandes på några bitar torkad frukt. Omnomnom!
Jag flagar. Min fina fina bruna färg håller sakta men säkert på att försvinna. Jag saknar bajsungen som sitter hemma med en lite hund i soffan. Jojo minsann. Vi är hundvakt några dagar. Prinsen och Siri är väl inte direkt överförtjusta över detta faktum. Prinsen reser ragg så fort Yoshi kommer i närheten. Och kommer han för nära så börjar han fräsa. Stackars Yoshi som bara vill leka och busa lite...
Siri är livrädd stackarn. Henne har man knappt sett röken av på dessa två dagar. Vi har fått ställa in en mat och en vattenskål bakom soffan för att hon ska få i sig något överhuvudtaget. Tur då att Yoshi inte stannar så länge. Till torsdag är det sagt, sen kommer husse hem igen.
Synd på ett sätt dock. Jag har ju fått sällskap både till och från jobbet de här dagarna, och det kommer jag nog att sakna framöver. Inte för att vara sån men någonting säger mig att Rikki inte kommer vara så pigg på att gå fram och tillbaka till mitt jobb varenda gång jag ska dit.

Åh, just nu vill jag bara hem. Jag sitter och pratar med Rikki på facebook och saknar honom übermycket. Det faktum att jag har ont i nacken och huvudet gör ju inte arbetsviljan större heller tyvärr. Men det är bara att slita på. Fyra timmar till. Inte så farligt. Sen får jag träffa min baby och komma hem och lägga mig. Jag är helt slut efter att ha jobbat fem dagar i rad på Coop. Det tär. Särskilt när man inte får sova ordentligt på natten.
Vi måste skaffa en större säng...