Pinkish

Tiden tickar på och dagarna bara flyger förbi. Var tog den här veckan vägen? Och hur ska jag kunna börja jobba redan på måndag, när kroppen kräven en hel dags vila bara efter att jag gått utanför dörren?
Klarblå himmel och solen skiner. Det är självklart att det lockar att gå ut i det fina värdet och göra någonting. Men bara tanken på att resa mig ur sängen gör att jag bara vill vända mig om, borra ner huvudet i dunkudden och dra täcket upp till öronen och somna om.

En obeskrivlig orkeslöshet. Det är tungt bara att andas. Det är väl kanske det som är problemet. För lite syre till kroppen och huvudet. Förmodligen också för lite mat i magen. Mitt försök till en måltid igår, den första ordentliga på flera dagar, slutade inte så lyckat, trots maxdos av laktostabletterna. Värt ett försök. Vad mer kan man göra?

Någonting positivt. Vet inte om jag redan skrivit det här i bloggen. Men det är att när jag nu legat hemma och inte gjort någonting speciellt så har mina naglar börjat växa ut igen. De e Najs! Jag har saknat dem. De har liksom inte haft en chans att växa sig långa och fina innan de gått av som ett resultat av det arbete jag har.
Och på tal om arbete... Ehm.. Det tar vi sen..

I tisdags när jag var på stan och gjorde några ärenden så passade jag på att gå in på bokhandeln. Och gissa vad jag hittade. Jo, precis det som jag sökte. De tre första böckerna i Twilight-serien. Engelska i stort pocketformat. Aj lajk! En något försenad julklapp, som blev mycket billigare än förväntat och därmed åkte ganska många hundra extra in på kontot. (Som jag i och för sig köpte skor för i torsdags. Men det finns fortfarande några hundra kvar.)
Jag har nu under mina vilodagar börjat läsa första boken. Nu kommit lite mer än halvvägs och är nästan lika förtrollad som jag var första gången jag läste dem.
Det är ju inte alls samma sak med tanke på att man vet vad som kommer att hända. Men ändå. Jag njuter av det i alla fall.

Internet har legat nere några dagar också. Lyckligtvis så har det inte varit så förödande som jag trodde att det skulle vara. Tänk dig själv. Hemma. Sjuk. Ingenting att göra förutom dator/tv/böcker. Man blir ganska avskärmad från resten av världen. Men det har mestadels bara varit skönt. Det visar på att man faktiskt klarar sig utan dator och internet, även om man ibland inte tror det.
Men lite kul är det. Man inser ganska snabbt hur mycket man faktiskt använder sig av internet utöver den sociala delen. Google har nog varit det som jag saknat mest under dessa dagar. Dessa spontana saker som man kommer att tänka på, och undrar över, som man vet att man i vanliga fall kunde ha fått svar på genom några enkla knapptryck. Det har varit aningen frustrerande.

Nu då, hur mår jag? Jodå. Orkeslös som tidigare. Ont i bröstet, men inte alls lika hostig (tack vare hostmedicinen) som istället gör en helt groggy. Men det är skönt. Bortsett från mardrömmarna som den för med sig.
Om det är någonting som jag verkligen skulle vilja kunna göra så är det att tyda drömmar. Så mycket sjuka saker som jag drömt de senaste veckorna... Man skulle kunna tro att jag var sinnessjuk. Vilket i och för sig inte skulle förvåna mig. Det skulle snarare ge en klarhet i vissa saker.
Men men.

Nu har jag fått skriva av mig lite grann. Skönt må jag säga. Vad ska jag göra nu då? Antingen läsa något kapitel till eller så tar jag mig i kragen och gör någonting vettigt. Ha en bra dag allesammans!