Pinkish

Jag drömmer någonting om att Rikki pratar med en telefonförsäljare som försöker pracka på honom en massa skitsaker som vi inte ska ha. Jag försöker tala om för Rikki att vi inte behöver det som försäljaren erbjuder. Säger åt honom att sluta hånle åt mig utan istället säga åt försäljaren vad som faktiskt gäller. Men icke.
Nej, hånler gör han och dessutom tackar han ja till mera saker. Förstår han inte att vi inte har råd? Jag säger till en gång till, nu rikitgt förbannad att 'Nu lägger du på!' Men ingenting sker.
Jag slår till Rikki i hopp om att han ska tappa telefonen, eller att jag åtminstone ska lyckas ta den ifrån honom...

Efter det här minns jag inte så mycket mer utav drömmen. Men jag vet att jag vaknar och Rikki sitter upp i sängen.
"Vad är det, baby?" frågar jag.
Jag minns inte riktigt men har för mig att jag får något otydligt mumlande svar tillbaka.
"Vänta..." Jag borrar ner huvudet i kudden. "Slog jag dig precis?"
"Aa, det gjorde du."
En rad förvirrade ursäkter som "förlåt förlåt det var inte meningen" kommer från min sida. Rikki tittar knappt på mig.
"Gjorde det ont?" frågar jag.
"Aa, det gjorde det..."
Ännu en drös av ursäkter och ett "det är lugnt" från Rikkis sida.
Sedan samlar han ihop täcket, tar en kudde och går ut mot vardagsrummet och soffan, varpå jag säger "Puss". Han vänder om, ger mig en puss och går ut och lägger sig på soffan.
Så mycket för 'det är lugnt'...

Jag får hoppas på att det inte är så allvarligt i alla fall. Men samtidigt kan jag verkligen förstå honom om han är arg. Ingen höjdare att på påhoppad när man har feber och ligger och sover :/