Pinkish

Om det är någonting som jag lärt mig utav den här händelsen, eller vad man nu ska kalla det, det här faktumet, så är det att det praktiskt taget aldrig är fel att tala om för folk hur man tycker, tänker och känner för dem. Om det är någonting av det här som jag ska ta med mig, och i framtiden använda mig av, så är det att med kramar och simpel kroppskontakt så kan man säga så otroligt mycket.
Jag har aldrig varit med om en kram där jag i total tystnad fått så mycket berättat för mig, eller en kram där jag själv försökt att säga och få fram så många olika budskap. Eller ska jag säga att jag hade aldrig, innan igår.

Det jag försökte tala om var bland annat att jag tycker att du är så jävla stark. Så obeskrivligt stark som faktiskt gör det här. Trots hur det måste kännas just nu. Du är bäst. Din glädje behövs här i världen, och det vore själviskt av oss att hålla dig kvar här för att få fortsätta ta del av den. Glädje är till för att spridas. Och du är nu på väg att göra just det. Ju fler som möter dig, desto fler kommer inse vilken underbar själ du är. Du behövs. Och även om det just nu känns som att vi alla bara vill behålla dig här hemma så vet både du och jag att det ibland krävs att man släpper taget för att kunna hålla kvar vid det man har.

Och som jag sa igår. Även om jag någon gång fysiskt måste släppa taget så kommer jag mentalt aldrig vara längre bort än du vill att jag ska vara. Kramen kan du få när som helst. Hjälpen kan du få närhelst du känner att du behöver den. Och orden ska jag försöka att ge dig i de stunderna som du vill höra dem. Och i tankarna kommer du alltid att finnas, vare sig man vill eller inte. Dina fotspår och fingeravtryck finns överallt, lite här och var, och i vardagen kommer man att påminnas om dem, vare sig det handlar om att man går förbi 137'an, har en riktigt crazy utekväll eller "afterwork" och tänker tillbaka på de senaste månaderna som passerat alldeles för fort, (men aldrig har man väl tidigare tagit tillvara på varenda liten minut så som du lärt oss göra), eller om man hör ordet genetiv, eller om någonting helt simpelt är just klockrent. De spår du har satt kommer alltid, hur långt bort du än är, att finnas kvar.

Jag försökte så gott jag kunde under vår fyrtiofem minuter långa kram att förmedla all den kärlek som jag vet att folk känner för dig. Jag kände att du behövde bli påmind om, inte bara att den finns där, för det vet jag att du vet, men att den också kommer att finnas kvar tills nästa gång vi ses.
När jag satt där på stolen med ansiktet nedborrat i din axel, som var helt, inte bara fuktig, men genomblöt av tårar, så fick jag en tanke. Eller, jag fick många, men det här är en av dem.
Jag tänkte på en sak som vi pratade om när vi satt och fikade och ett fint uttryck tog form:
"Ensam må vara stark. Men tillsammans är vi oslagbara. Tänk då vilken tur det är att man aldrig är ensam."

Jag har lärt mig så otroligt mycket utav dig. Jag har lärt mig massvis om spontanitet. Hur man ser och tar tillvara på de små sakerna i vardagen, och hur mycket det faktiskt kan betyda för en. Du har fått mig att inse vad uttrycket Carpe Diem betyder. Inte bara för att du använder dig av det, utan för att du är just vad det uttrycket handlar om. Jag har lärt mig att glaset bara är så tomt som man bestämmer sig för att det är. Glaset är inte tomt, det är fullt med luft. Och luft behöver vi alla.

Du är en ängel. Du kommer in i ens liv, man vet inte riktigt hur det gick till, men plötsligt så var du bara där. Du lyser upp och förgyller vardagen så att det alltid känns som att det är ett speciellt tillfälle. Du visar en olika sätt att leva det bästa liv du vet att man kan. Du ger en verktyg och visar att det är möjligt. Vad man än gör så kommer man att klara av det. Och även om det här är jobbigt så kommer du garanterat att klara av det här. Du är född till att klara av det. Du är i själen en vinnare. Det är vi alla. Vi måste bara inse vår egen potential. Och det är just det som du håller på med. Det här är inte en utmaning för dig, det är en erfarenhet. Du är en ängel och du måste vidare. Du måste få resten av världen att inse sin potential och vad de är kapabla till.
Även om det känns som att du är långt ifrån klar med allt som du ska åstadkomma här, så behövs du just nu någon annanstans. Du måste sätta igång andras tankar och påverka andra människors liv. Processen som startat och pågått ett tag här hemma den måste också startas på andra ställen. Vi som under tiden blir kvar här hemma kommer att fortsätta utveckas till det bättre. För vi känner nog alla "Hellre ha en Mathias i Australien än att inte ha någon Mathias alls".

Du har både gjort avtryck och intryck. Och nu när du åker så vill jag att du ska veta att vi kommer att klara oss, inte utan dig, men med dig både i våra minnen och i våra tankar.