Nästa vecka, då . . .
Jag vill också få ordning på livet. Jag läser om hur Nanthin kommit igång med träning och allting. Karin verkar alltid ha så jävla bra rutiner, promenader hit, träning dit, god mat här och lite jobb där. Anni har pumpat medan jag varit sjuk, eller vad man nu ska kalla det. Och Jennifer har tydligen också köpt ett kort på Nautilus.
Och vad gör jag? Jo, jag sitter här, sover till klockan ett, ätear några kex, drar till jobbet, kommer hem, blöder näsblod och somnar.
Någonting är det ju som inte riktigt stämmer. Jag vill ju komma igång nu på en gång, men skjuter på det, av (enligt mig någorlunda) legitima skäl. Jag börjar redan bli lite stressad för idag, jag måste börjar fixa med mina små mellanmål och matsäckar som jag ska ha med mig. Annars kommer det att bli überstressigt snart. Och sånt gillar vi inte.
Idag hinner jag verkligen inte med att träna. Imorgon skulle jag kunna hinna det. Jag är förfan ledig. Jag ska ut i sthlm på kvällen. Så jag har hela dagen på mig att ta mig till gymmet. Men då ska vi ju också försöka komma över den här "Nej, det kommer vara så mycket folk där eftersom det är helg"-rädslan.
Jag får väl helt enkelt prata med Anni och se om vi ska försöka komma över rädslan tillsammans och dra dit. Om inte så är ju söndag också en helgdag. Och efter det, ja, då är det måndag igen. Och plötsligt har ännu en vecka passerat.
Och jag blir då den här personen som jag inte vill vara. Jag är den som säger att jag ska göra något "imorgon" eller "nästa vecka" eller "jag tar tag i det på måndag".
Men ska vi säga att det verkligen ska bli så den här gången? På måndag, den artonde januari två lax tio, då ska jag komma på rätsida med livet igen. Då börjar jag vakna klockan elva, sticker till gymmet och kommer in i mina gamla goda vanor igen.
Och om du märker att jag fuckar upp det här, slå mig. Helt ärligt. Ge mig en smäll på käften och säg "skärp dig förfan! Det är bara dig själv som du lurar. Bara sätt igång. Ta första steget så kommer resten av sig själv."
Deal? Bra.
Nu ska jag göra en planering och någon form av mat. Ciao
Och vad gör jag? Jo, jag sitter här, sover till klockan ett, ätear några kex, drar till jobbet, kommer hem, blöder näsblod och somnar.
Någonting är det ju som inte riktigt stämmer. Jag vill ju komma igång nu på en gång, men skjuter på det, av (enligt mig någorlunda) legitima skäl. Jag börjar redan bli lite stressad för idag, jag måste börjar fixa med mina små mellanmål och matsäckar som jag ska ha med mig. Annars kommer det att bli überstressigt snart. Och sånt gillar vi inte.
Idag hinner jag verkligen inte med att träna. Imorgon skulle jag kunna hinna det. Jag är förfan ledig. Jag ska ut i sthlm på kvällen. Så jag har hela dagen på mig att ta mig till gymmet. Men då ska vi ju också försöka komma över den här "Nej, det kommer vara så mycket folk där eftersom det är helg"-rädslan.
Jag får väl helt enkelt prata med Anni och se om vi ska försöka komma över rädslan tillsammans och dra dit. Om inte så är ju söndag också en helgdag. Och efter det, ja, då är det måndag igen. Och plötsligt har ännu en vecka passerat.
Och jag blir då den här personen som jag inte vill vara. Jag är den som säger att jag ska göra något "imorgon" eller "nästa vecka" eller "jag tar tag i det på måndag".
Men ska vi säga att det verkligen ska bli så den här gången? På måndag, den artonde januari två lax tio, då ska jag komma på rätsida med livet igen. Då börjar jag vakna klockan elva, sticker till gymmet och kommer in i mina gamla goda vanor igen.
Och om du märker att jag fuckar upp det här, slå mig. Helt ärligt. Ge mig en smäll på käften och säg "skärp dig förfan! Det är bara dig själv som du lurar. Bara sätt igång. Ta första steget så kommer resten av sig själv."
Deal? Bra.
Nu ska jag göra en planering och någon form av mat. Ciao
Kommentarer
Trackback
