Pinkish

Pallar man överanalysera? Pallar man tro det värsta om folk? Pallar man strunta i det? Pallar man verka vara naiv? Pallar man bry sig överhuvudtaget? Pallar man inte bry sig? Pallar man bara skita i allt?
När det känns som att det är det rätta att göra. Bara skita i allt. Varför ska det då vara så in åt helvetes svårt för? När man inser att man inte både kan ha kakan och äta kakan, och samtidigt inser att kakan varken är särskilt god eller tilltalande på något sätt på grund av allt socker och alla onyttigheter. Kan man då bara slänga/ge bort kakan?

Det känns ju så jävla korkat om man ska sitta och stirra på en kaka som man är för illamående för att äta. Då kan man lika gärna låta någon annan som faktiskt vill ha kakan få den. Visst?
Det är ju bara elakt att sitta och hålla på kakan tills den blir dålig bara för att man inbillar sig att man kanske skulle kunna tänkas att bli sugen förr eller senare.

Varför verkar jag tyckas tro att jag kan lyckas med att både ha och äta en kaka som jag redan vet när jag tar första tuggan att den är dålig eller på annat sätt kommer få mig att må illa? Varför envisas jag med att äta kakan? Varför faller jag för frestelsen?

Jag känner mig äcklad. Äcklad och smutsig. Jag är förbannad och förtvivlad. Dessutom är jag förvirrad. Jag vet inte vad jag ska tro om folk längre. Jag vill tro att folk är ärliga mot mig. Men ska jag bara tro på allting som jag hör och bli klassad som en blåögd, naiv liten fitta? Jag har ingen lust med det. Men om man då vänder på det. Ska man misstro allt och alla? Ifrågasätta allt som man hör? I största allmänhet tro att folk ljuger för en. Bra inställning verkligen..

Helt seriöst så pallar jag inte längre. Kan man säga upp sig från livet ett tag?