Pinkish

Jävligt passande rubrik på förra inlägget måste jag säga. För nu är det verkligen slut på något gammalt och början på något nytt. Än en gång: Tack! Tack för att du gör valet så enkelt för mig. Tack för att du själv hela tiden påminner mig om att jag gör bäst i att hålla dig på avstånd. Och ja, om du inte förstått det än, så det som du sa, det är mer än vad jag tänker ta. Det är nog nu. Jag har tappat hållningen, sänkt huvudet och blivit nedtryckt. Jag har fått verbala käftsmällar och sparkar i magen när jag redan legat på marken. Men nu är det nog. Jag vet att jag också har gjort fel men jag tänker inte undervärdera mig själv så mycket och sjunka så lågt att jag tillåter dig att spotta på mig.

Nu reser jag mig och vänder mig om. Du är inte värd att ödsla mer tid på. Jag tänker inte ens försöka trycka ner dig. För jag är bättre än så. Jag vill inte vara lika labil och instabil som du. Jag behöver inte trycka ner dig såsom du gjort med mig, eller fucka din hjärna såsom du fuckat min. Jag behöver inte heller spotta på dig för att känna mig bättre. Jag får mig boost av att visa att jag är stark nog att bara vända mig om. Vända mig om och gå och inte ens vända på huvudet för att blicka tillbaka. Hur mycket du än ropar.

Alla människor har sin gräns och du har just passerat min.

Hoppas att du är nöjd, det är åtminstone jag. Smärtfritt? Nej, men fan så mycket enklare än att gå runt och fundera och vara kluven. Man säger väl att folk blir ärligare på fyllan. Grattis, du har sagt det du verkade vilja få fram. Och nu finns det inte så mycket mer att säga.
Korten är lagda och sista ordet är sagt.

Signing out from this life and in a few hours I'll wake up to a new one.