Pinkish

Gud vad jag älskar när det slängs plåtar och galler in i väggar och dörrar.
Jag mår verkligen bra när någon står och skriker min rakt upp i ansiktet även fast jag inte gjort något. Jag älskar när någon tar ut alla sina agressioner på mig. Jag älskar när jag inte gjort något, men all skuld läggs på mig. För tydligen så är det mitt fel när någon annans planering spricker.

Förlåt att jag antog att maten skulle vara klar innan jag skulle iväg och jobba, och inte en kvart innan jag börjar jobba. Förlåt för att jag då inte tänkt på att fixa någonting till mig att äta.
Förlåt för att jag blir ledsen och hellre går och jobbar en timme tidigare än sitter och pratar med farsan som jag redan träffar så pass sällan så det är tragiskt.
Förlåt för att jag har ont i halsen, känner mig sjuk och är trött.

Och förlåt förfan för att jag erbjuder mig hjälp när du verkar behöva den. Nej, men skrik på mig istället. Gör det. Varsågod. Jag blir verkligen inspirerad av att hjälpa dig fler gånger.

Med blodsprängda svidande ögon som jag ska måla mascara på har jag nu några alternativ. Antingen ligga kvar i rummet med stängd dörr och hög musik tills jag måste gå om 45 minuter, eller så går jag ut och försöker vara social med folk som jag för en kvart sen faktiskt såg fram emot att prata med. Tredje alternativet är att måla mascara, ta på mig jobbkläder och gå till jobbet och tjäna en hundring extra idag.

Återstår att se...