Pinkish

Vad fort man kan glömma en dålig dag egentligen. Bara lämna den bakom sig och knappt ens minnas hur dåligt man mådde. Jag sitter nu på liten lunchrast på coop och funderar över helgen. Tänker att den överlag varit jävligt soft. Skön och bra helg liksom.
Men hur kommer det sig att jag inte minns hur jag blev sönderpippad på FemFemNoll i fredags. Hur irriterad jag har varit på våran gäst hemma. Hur jag satt hos brorsan och grät till klockan fem i fredags. Hur nervös jag har varit av olika anledningar.
Nej, det har jag glömt bort. Jag hade en sån kanonkväll igår. Eller asså, spelmässigt var det väl kanske ingen höjdare sådär. Men helt okej ändå. Men jag var på så bra humör. Stämningen i kroppen var bara ren glädje. Varför?

Jag har inte den blekaste. Kanske för att jag gick dit med den inställningen att jag skulle ha så galet kul. Kanske för att nervositeten släppte en del. Kanske för att vår gäst åker hem idag. Kanske. Kanske inte. Jag vet inte. Failade iofs lite när jag kommer på då jag står utanför porten klockan tre på natten att jag har lyckats få med min casinonyklarna hem. Grattis. Så det blir till att ta en runda på stan idag i alla fall och lämna tillbaka dem.

Jag önskar bara att jag kunde vara lite jämnare i mitt spel resultatmässigt. Det känns som att jag antingen har riktigt galna pipp-kvällar då jag konstant drar tjugoettor på fem kort, eller så har jag riktigt fittiga kvällar då det bara går åt helvete och man drar sig tjock konstant. Näe, vi efterlyser härmed lite jämnare prestation från min sida.

Nu är det dags att gå ut i kassan igen och göra världen till ett bättre ställe genom att smitta av sig ett smile till folks ansikten. Jalla bye!