Pinkish

Sitter i köket. Mamma läser tidningen och dricker kaffe. Jag sitter och äter resterna av tacosmiddagen till frukost. Jag läser på baksidan av tidningen där de har frågat tre stycken "Vilken är din favoritblomma?" Jag börjar fundera över vilken min favoritblomma är och inser att "fan ja vet ju inte vad några blommor heter.. :/" "Fan va dålig jag är!"

Nu, varför tänker jag så? Varför klankar jag ner på mig själv och tänker så negativt? Jag bestämde mig för att ändra riktning på mina tankegångar och tänkte istället "jag ska bli bättre på blommor". Detta tänkte jag några gånger och kände samtidigt, fan va kul att kunna blommor.

Jag berättade för mamma hur mina tankar gått och hon sa att det är någonstans i tioårsåldern som man börjar tänka att man är dålig. Innan så tänker barn att de är bra. De tänker positivt om sig själva.
Plötsligt så försvann morsan iväg från köket och kommer sen tillbaka med en barnbok. Mina första Blommor. :) Nu skulle vi lära oss blommor. Ingen idé att dra ut på det.

Mamma slår upp boken som på ena sidan har namnet på blomman som det är en bild på på andra sidan. Det var en gul blomma. Jag kände igen den. Men vad hette den? Man brukar plocka den och sätta i vatten. De är inte så stora. Men väldigt gula. Jag får för mig att namnet börjar på T men ordet tulpan har fastnat i huvudet.

"Öhm... Visst är det väl de där blommorna som kommer först på våren?"
"Japp. Den här måste du ju kunna!" säger mamma med skräckblandad ironi.
"Hmm..."
"Det börjar på T" så där hade jag rätt iaf. Sen klickade det.
"Tussilago!"

Ungefär så fortsatte det sedan med resten av blommorna i boken.
Så tillbringade jag min morgon; pluggade blommor från en barnbok :D Den ni. Det gör man inte varje dag.