Pinkish

Minusgrader och snö... Vad hände med våren?
Jag minns för bara två dagar sen när jag åkte till skolan, det var klarblå himmel, fint väder, inte varmt, men ändå inte kallt. Jag klev av i Årstaberg för att få lite D-vitamin. Jag och resten av folket på perrongen. Det är ganska kul att se faktiskt. Efter en lång vinter då alla gömmer sig i sina täckjackor och inne i glasburarna som finns på perrongen för att slippa vind och kyla så stod nu samtliga vända åt ett och samma håll. Huvudet högt och ögonen slutna. Vi svenskar är ett roligt folk ibland.

Alla såg så nöjda, glada och hoppfulla ut. Utom en snubbe, han stod en bit bort. En såndär bitter jävel som vägrar vara som alla andra; glad. Han stod vänd åt andra hållet. Händerna i fickorna stirrandes ner i marken. Det såg verkligen ut som att han hade ett moln, väldigt koncentrerat och lokalt bara över hans huvud, ni vet sådär som på tom & jerry. Molnet följde honom var han än gick och var han än vände sig. Jag tyckte nästan lite synd om snubben.

Men jag lät honom inte skymma solen för mig. Jag skulle njuta, fullt ut, där och då, och det gjorde jag. Mysig uppåtmuisk som gjorde mig glad och varm inombords och så solen som värmde på ytan.

Har ni tänkt på en sak. När man står ute i solen några stycken, står och snackar och njuter av värmen. Då är det väl likt förbaskat alltid någon som ställer sig och skymmer solen så att det blir kallt där man hamnar i skugga. Flyttar man då på sig för att få ta del av värmen och ljuset igen så kan man ge sig faan på att antingen samma person, eller någon annan börjar skymma en igen.
Är det bara jag som råkar ut för det, eller är det så?

Det kan verkligen vara så, exepelvis när man står på perrongen. Det finns hur mycket plats som helst. Det är inte mycket folk, utan mest mycket tomrum, Mycket plats, och så otroligt många ställen där man kan stå och njuta av den första vårsolen. Men då är det ju alltid någon, den där någon, som bestämmer sig för att den bästa platsen på hela perrongen är den som skymmer solen för dina ben. Den platsen som skuggar mig där jag står...

Nej men usch, nu kom jag på mig själv. Hur negativ jag är. Det är inte bra :) Jag har ju kommit i en liten positvi fas här nu som jag ska försöka följa.
Under alla dessa dagar som jag varit hemma så har jag spenderat otaliga timmar framför tv:n, framförallt tittandes på Oprah. Nu senaste veckan har det varit ett tema: "Best life week". De har talat om allt möjligt som ska göra livet bättre för folk. 2009 är vårt år. Det är nu allt ska bli bra. Vi har framtidstro i dessa påhittade dystra tider.

Helt ärligt. Om det inte hade blåsts upp så ohyggligt av media att det är finanskris, hur mycket bättre hade det då inte sett ut? Jag undrar bara. Media kan lura i oss i princip vad som helst, så varför inte påstå att finanskrisen är över? Det går emot bättre tider. Ekonomin har kommit på fötter igen. Folk börjar konsumera och i och med det börjar företagen att producera. Sluta diskutera och börja istället att agera. :) Ja... Så ska det låta.

Förresten så tittade jag på reprisen av det igår (Så ska det låta) med mamma. Det är ju faktiskt riktigt roligt det programmet. Det är många låtar som jag faktiskt kan. Och mamma bli alltid lika fascinerad när jag kan texten till gamla låtar. Och Peter Settman är ju så rolig. Honom tycker vi om :)

Det är lite kul det där också. Jag är ganska bra på låttexter. Det kan vara låtar som jag inte har hört på flera år. Ibland är det så att jag inte ens vet vilken låt det är men jag kan sjunga med för jag kan texten.
Vore ju kul om hjärnkontoret kunde lagra information om något lite vettigare, men det här är ganska roligt .Jag klagar då inte. :) Jag tycker alltid att det är lika roligt när mamma reagerar på att jag kan texter och säger att hon tycker att det är häftigt hur jag kan minnas dem.

Det sprack ju det där med att vara hemma hela helgen. Imorgon kväll är det tydligen lite reunion med brudarna (mfl) hemma hos Jennifer. Det tror jag att jag ska satsa på att vara med på. Har ju som sagt känt mig lite off på senaste, av olika anledningar. Så det ska bli roligt. Det ser vi fram emot. Så får vi ta med oss en massa värmeljus och släcka ner i huset mellan 20.30 och 21.30. Jag ska försöka komma ihåg att stänga av allting här hemma innan jag (om jag) går hemifrån.

Jag tycker att det är lite roligt det där; Earth Hour. Även om det bara är en gest så har det ju mycket tanke och känsla bakom sig. Miljön är viktig. Växthuseffekten; en bluff? Det vet jag inte. Men det känns ju lite dumt att chansa. Sen självklart så ska det hela inte gå till överdrift. När vi lever i ett sådant samhälle som vi gör så är det praktiskt taget omöjligt att leva utan att påverka. Det är ju trots allt därför vi kom till jorden, just för att påverka. Vare sig det är på ett positivt eller negativt sätt (sett från vems synvinkel, kan man ju fråga sig).

Jag tittade på det här Rachel Ray igår också, och hon, ehm, vad heter hon...? Hon den här kända, hon tjejen. Blonda. Hon är med i en massa filmer. Flightplan och Panic Room. Ehm... Jo Jodie Foster.
Hon berättade att hon och hennes familj brukar ha sånahär "No electricity day" "No carbondioxide day" "No battery day" etc. Verkar ju fett kul, och smart. Ett bra sätt att komma ut i natuten och göra saker, eller att bara komma närmre varandra och vara lite sociala. Jag ska tvinga min familj att ha såna dagar när jag skaffat en :P Mouahaha!

Aja, time to jump into the shower and get ready. Jag ska tydligen vara lite chaufför ikväll. Lite smått party på g, men jag har ingen lust att dricka och känner inte för att festa riktigt heller. Men det behöver inte betyda att jag inte vill träffa folk. Så det blir en lugn kväll för min del. Kanske omgiven av en del lite mer crazy, men det är oftast bara kul. Man kan dryga sig på ett annat sätt då. Alltid roligt :)

Så, ehm, tjarrå!