Pinkish

Hm.. Lets just put it this way.
Eller va..? Hmm, jag vet inte.. Kände bara för att börja så. :P
Iaf, fan det är den nittonde mars redan. iik.. Jag blir nitton om elva dagar. Nitton känns som en ganska rutten ålder. Eller asså inte rutten så, men ändå, lite onödig. Kunde man inte bara ha blivit tjugo direkt istället och få gå på systemet. Nu känns det mest som ännu ett år av, ja.. Gå ut på krogen. Fast nu börjar sakta men säkert alla nittioettor att dyka upp där också. Sjukt vad tiden går fort! Fan dom är ju små fortfarande.. Eller...?

Jaja, ska försöka att inte se det som någonting negativt :) Det finns för mycket såna tankar och åsikter här som det är redan.
Har ni tänkt på det? Hur ofta egentligen som folk pratar om saker med en negativ betoning? Hur ofta man fo- fo- fokuserar på dåliga saker, istället för de bra?

Det har jag tänkt på. Varför inte (som i det första stycket i inlägget) fokusera på att det faktist nu bara drygt ett år kvar till systemet. Jag får lov att vara tonåring ett år till (vilket iaf jag ser som något bra :P).
Jag har kommit på mig själv ibland, hur negativ jag låter, även fast jag kanske inte känner mig så. Fundera bara över senaste gången du frågade hur någon mådde (eller för den delen; när någon frågade dig hur du mådde) och personen i fråga (du eller den) svarade "Bra" och faktiskt lät som att han/hon menade det, helhjärtat. För mig känns det ändå som att det var ett tag sen.

Jag brukar oftast svara "trött" på den frågan, vilket jag, nog med många andra, inte ser som någon höjdare. Det har till och med blivit då att de gånger som jag inte är trött och mår, ja, bra, så säger jag "Jag mår faktiskt bra". Just det där ordet "faktiskt" känns ju i det här sammanhanget nästan lite skrämmande. Att jag så sällan känner att jag mår bra så att de gånger jag gör det så måste jag betona det som att det verkligen är någonting anmärkningsvärt. Det är någoning annorlunda. Det är ju helt sjukt egentligen.

Märks det kanske att jag tittat på The Secret idag när jag legat hemma? :) Det har jag. Den är bra. Jag mår verkligen bra av att se den. Jag gör det inte ofta, men de (hmm...) tre gånger som jag sett den har jag verkligen känt mig glad, hoppfull, positiv, nästan till och med som en bättre människa. Det är kul. Och intressant. Jag ska nog se den ännu en gång innan jag somnar idag. Det är så mycket som går att fundera över kring den där filmen.

Jag ska försöka mig på att börja med deras små tips och trix, för jag tror verkligen att det där fungerar.
:P Det roliga är, att bara den här sista meningen som jag skrev här ovanför ändrade jag säkert sju åtta gånger medans jag skrev den. Tog bort alla utfyllnadsord som gjorde att jag lät tveksam. Fortfarande känner jag att "försöka mig på att" kanska också kunde ha suddats bort, men det fick stå kvar. Men alla dessa "kanske" "skulle kunna" "ska se om jag orkar" fick offras. Det är klart att jag orkar! Om jag säger att jag orkar och tror att jag orkar, ja, då orkar jag.
Inget jävla daltande fram och tillbaka. Gör det bara. Punkt.