Pinkish

Under dessa dagar som jag varit hemma så har jag som sagt tittat en del på tv. Jag har sett ganska många avsnitt av Du är vad du äter, och måste faktiskt säga att jag blivit aningen påverkad av Anna Skipper.
Jag är verkligen inte den mest hälsosamma människan i världen, heller inte den mest ohälsosamma. Man kan väl säga att jag ligger någonstans mittemellan, som de flesta nog gör. Men jag känner verkligen att jag äter jävligt dåligt, och eftersom jag praktiskt taget inte tränar (har inte simmat på säkert en månad), så mår min kropp, och därmed mitt psyke bara sämre och sämre.

Jag har en massa förklaringar och orsaker till varför jag gör si och varför jag gör så. Men jag vet att det det egentligen bara är bortförklaringar. Jag orkar inte ta tag i problemet. Eller så har det varit, hittills.
Nu ska det bli ändring på det.

Jag känner att jag är inne i en bra period nu. Jag har förhoppningar och jag tror på mig själv och min egen förmåga att lyckas med saker och ting. Jag har varken något kanonsug efter godis och snacks (jag äter det mest för att jag har tråkigt, inte för att jag verkligen vill). Och det här är väl det som många höjer på ögonbrynen för, men jag är inte ett dugg sugen på att festa och dricka. Det är något som jag ser som någonting posivit.

Jag hade en liknande period i höstas. Det hela började väl med att jag slog vad med några klasskompisar (mycket för min egen skull också) att jag inte skulle dricka på tre veckor. Eller dealen var väl att det var först en vecka, sen fick jag en pausvecka eftersom det var höstlov, men sen skulle jag hålla mig borta två veckor till efter lovet. Faktum är att det hela gick jävligt bra. Jag drack väl en eller två gånger under lovet, men sen höll jag mig borta. Jag var ändå på fester om det var sådana, och jag följde ibland med på utgångar men utan att dricka.

Man fick en annan syn på saker och ting. Det går faktiskt att både vara ute och gå på fester nykter. Så länge man slumpar tanken att "det blir roligare om jag dricker" och istället ersätter den med "det blir vad jag gör det till". Det kändes riktigt skönt att slippa bli dräggig. Det kändes jävligt bra att kunna dansa och faktiskt stå stadigt på benen. Det var jävligt skönt att se ordentligt. Men det bästa var nog nästan att kunna vakna upp morgonen efter utan att vara bakis. Att minnas vad man gjort. Att titta i plånboken och känna sig stolt över att man inte gjort av med en förmögenhet.

Det var också väldigt lärorikt för min del att kunna få perspektiv på saker och ting. Frågan dagen efter brukade ofta vara "känner jag såhär för att jag drack igår, eller för att jag helt enkelt var ute och klubbade?". Många saker fick jag svar på. Bland annat en morgon när jag vaknade efter att ha varit ute och klubbat nykter, så kände jag mig bakis ändå. Samma slags huvudvärk och seg i kroppen. Jag frågade morsan vad det kunde bero på, och hon sa att jag förmodligen var sockerbakis, med tanke på att jag hävt i mig en del cola under kvällen.

Så, där fick man svar på det. Bakishet behöver inte till hundra procent bero på alkoholen utan också socker (tekniskt sätt (eller kemiskt kanske man ska säga) så består alkohol av socker, så.. jag tänker inte gå in mer på det.)

Jag har varit lite orolig för mig själv för oftast när jag festar och dricker så får jag minnesluckor. Så har det praktiskt taget alltid varit. Känns inte som att det spelar så stor roll om jag dricker mycket eller lite. Självklart minns man mindre om man dricker mer, men det känns som att jag alltid har haft någon lucka någonstans.
Och när jag då var ute och klubbade nykter så insåg jag dagen efter att jag faktiskt inte mindes allting så jävla bra ändå. Då blev jag faktiskt lite lättad.

Jag tyckte att det var skönt att vara nykter, slippa vara bakis. Plötsligt handlade inte helgerna bara om att dricka för att slippa tänka på den trista vardagen. När de tre (tekniskt sätt fyra) veckorna hade gått så var vadet över, jag hade vunnit. Men det behövde inte betyda att jag skulle upphäva mitt beteende. Jag kände mig ungefär likadan som jag känner nu; inte längre sugen. Det var inte så mycket festande och klubbande den närmsta tiden, och var det det så tackade jag oftast antingen nej, eller följde med nykter och ibland som chaufför.

Tre veckor blev fler och plötsligt hade det gått två månader. Två nyktra månader. Det låter ju hemskt när man skiver det såhär. Som att jag går nåt program och har lyckats vara nykter i två månader nu, *folk applåderar*. Men det är ju nästan lite så...
I vilket fall, jag mådde jävligt bra efter dessa två månader. Jag kände mig fräsch, jag kände mig frisk och kry, jag kände mig liksom ren på nåt sätt. Och det var jävligt skönt. Jag la också märke till att jag kände mig slankare. Byxorna satt inte längre lika tight och pressade. Jag plockade fram vågen för att se vad den sa. Och minsann, fyra kilo hade försvunnit.
Jag hade inte gjort några större förändringar förutom drickandet, så det kändes ju kanon.

Nu, efter flera månaders festande och onyttigheter så har de kilona och centimetrarna kommit tillbaka, big time. Och det känns ju sådär istället...
Lång utvikning för att komma till saken, men det är väl kul med lite läsning? ;)

Jag tycker att det är svårt att motivera mig att göra saker (förändringar mestadels) om jag inte känner att jag kan tro på mig själv, fullt ut. Och nu då, med tanke på att jag inte känner mig sugen på alkohol, jag känner att jag skulle kunna avstå från godsaker (och faktiskt tror på att jag klarar det), att jag är trött på att hela tiden vara trött och må "sådär" så känner jag att det är dags för lite förändring. Det går mot ljusare tider, vilket jag bara ser som något positivt. Större vilja att gå ut och få solljus, vilket också medför D-vitamin. Jag har dessutom ett litet mål.

Min studentklänning sitter okej. Den jag skulle kunna ha den som den är. Men helst inte. Det är lite för mycket press kring magen och det vore helt underbart att känna sig bekväm i ett sådant plagg, en sådan dag. Istället för att se ut som någon som tror hon är smalare än vad hon är och försöker pressa sig ner i för små kläder (syftar inte på någon´).

Så mitt mål är, inte att komma i utan, att se till att min studentklänning sitter som en smäck.
Nog för att motivera sig? Jajemensan!

Så nu då, i lite Anna Skipper anda så tänkte jag skriva upp här i bloggen som en liten notis längst ner (eller som ett helt inlägg beroende på vad jag känner för) exakt vad och hur mycket jag har stoppat i mig under dagen. Och bara att jag gör det kommer få mig att äta mindre, för jag skäms verkligen över hur mycket skit jag sätter i mig ibland. Det är sjukt.
Och det säger jag inte bara. Jag kan (nästan) utan problem, själv, sätta i mig en chipspåse på en kväll (och då menar jag vardagkväll). Jag ber mamma köpa med sig saker hem mer ofta än sällan när hon är och handlar. Är det inte chips så är det ostbågar. Är det inte det så är det en påse bilar eller Gott å blandat. Ibland också lösvikt med choklad och lakrits.

Det som kanske inte gör saken bättre är att mamma, i alla år, har ätit choklad i olika former och smaker. Oftast har det varit Marabou Schweizernöt, men ibland har hon skiftat med Polly eller något liknande. När jag var yngre försökte hon gömma chokladen på olika ställen. Dessvärre (kanske man ska säga) som den hök jag är så lyckades jag alltid hitta den. Varän den låg, och så gick man och nallande en rad eller två.

Nu för tiden bryr hon sig inte om att gömma dem längre, de ligger i skafferiet, framme eller synligt i hennes väska. Nowadays frågar jag iaf om jag får smaka. I vilket fall, det kan vara lite svårt att motivera sig till att äta nyttigt när man städigt möts av choklad. Men det ska inte vara något problem längre. Det är inte bra för min mage att äta choklad, och det är ännu en sporre. Dessutom har jag insett hur jävla gott det är att knapra på en morot eller två. Frukt är också gott, så ser vi till att alltid ha någonting sådant hemma så ska jag lyckas programera min hjärna att söka upp frukt och grönsaker när jag öppnar kylen och skafferiet.

Jag har också tänkt på det här med vad man dricker (och nu menar jag inte alkohol längre) utan tex. till maten. Jag dricker aldrig mjölk till maten. I skolan dricker jag vatten. Och jag funderar på att göra det hemma också. Mamma har börjat köpa hem juice, vilket ju är jävligt gott. Men kanske inte alltid så nyttigt som man försöker inbilla sig. Det är en del socker i det, även fast det kanske känns och är nyttigare än läsk på många sätt.

Det jag märkt är att jag försöker att rättfördiga det som jag gör genom att komma med bortförklaringar. Då går det inte att ändra på något om man inte gör det för sin egen skull och verkligen Vill förändra sitt beteende.

Jag har lärt mig att (när det gäller vissa saker) så är en bra planering vägen till att lyckas. Men som jag brukar säga; "jag är asbra på att göra planeringar, men jag är urusel på att följa dem".
Det ska det också bli ändring på :) Det som jag egentligen säger med den meningen är att jag inte är så jävla bra på att planera som jag tror, för är det en bra planering så följer man den, sätter man för höga krav som man inte lyckas följa så är det inte en bra planering.

Så, hur ser planen ut då? Jag vet inte exakt, så I'll make things up as I write. Det här är ju det som jag redan tagit upp och helhjärtat tänker försöka med:

- Vara nykter. Det är många studentskivor som stundar bara runt hörnet. Men en studenskiva är egentligen inte så mycket annat än en vanlig utgång. Och dessa har jag klarat utan att dricka, så varför inte en studentskiva. Min egen kommer dock vara ett undantag har jag tänkt.
- Dricka vatten till middag också och inte bara till lunch.
- Äta nyttiga snacks såsom frukt och grönsaker. Detta menar jag då ska gälla mest som på vardagar om man bara sitter hemma och inte gör någonting och därför äter onyttigt.

Bara som en liten inflikning här; jag tror inte på att förbjuda saker. Det har man försökt med alltför många gånger. Godisförbud exempelvis, hur bra har det fungerat egentligen? Man fokuserar på fel saker genom att förbjuda dem. Då fokuserar man fortfarande på det som man ska försöka undvika. Exempelvis: "jag ska inte äta godis, inte äta godis, inte äta godis". Det man fokuserar på är fortfarande "GODIS" och det är de bilderna som poppar upp i huvudet. Det börjar vattnas i munnen, man tänker ständigt att man inte ska äta godis. Men det hela resulterar i att du tänker på godis och då blir det ännu svårare att motstå.

Tänker du istället (som jag kommer göra), "jag ska äta morötter, frukt och andra grönsaker". Du behöver inte ens fortsätta den meningen "... istället för godis, chips, ostbådagar etc." whatever does it for you. Det enda du gör då är att rabbla upp och du fokuserar åter igen på det som du ska undvika.

Yes, för att då komma tillbaka till min lista efter att ha klargjort att jag inte tror på förbud.

- Jag ska som sagt äta grönsaker och frukt, men självklart får jag, om jag vill, känner för det och är sugen, äta den andra sortens snacks.

Frågan är nu om jag kanske ska nöja mig med det, for now. Det känns nästan så. Föröka på det här i en vecka, går det bra så lägger jag till lite fler punkter såsom promenader och kanske mer nyttig mat, äta hemma istället för fettig utemat.
Yes, det känns bra såhär. Det är inte för mycket, men det kommer ändå att bli lite utav en utmaning. Och eftersom jag härmed offentliggör den så kommer jag göra allt för att inte svika mig själv eller er därute som tror på mig :P

Nu är det dags för frukost. En skål med fiberflingor och blåbärssoppa.
Eller kanske... Ska jag ta en tallrik med havregrynsgröt? Jag får gå upp och känna efter.

Btw, så tror jag att det här inlägget härmed utnämns till det längsta hittills på den här bloggen ;)
Hope you enjoyed it (om du fortfarande läser)