Pinkish

Å fy faan va gott, de e helt otroligt asså!
Fibrer :) Mmmm!

Jag åt mina älskade fiberrika flingor med blåbärssoppa till frukost. Riktigt gott med någonting ordentligt istället för vita rostbrödsmackor med lite marmelad, te och konstgjord juice som serverades på Abrahams Hostel, där vi bodde i Dublin.
Man önskar att man kunde säga att det var ett helt amazing hostel, men det går verkligen inte. Första intrycket man fick, det var när vi stod utanför och det första man ser är ett par skabbiga tofflor och en spya på trappan :P Så, nja, inte så fräscht.

I receptionen höll de på att måla om precis när vi kom.. Hmm... Golvet var täckt med en mörk grön/blå heltäckningsmatta. Trapporna var rangliga, på vissa ställen höll de på att lossna från väggen. Täcket satt löst och golvet var ojämnt. Men det fick väl lov att gå.
Vi var tretton pers som åkte. Vi hade två rum att dela på; ett med fyra sängar och ett med tio. Jag sov, med nio andra i tiobäddarsrummet. Det var högst upp. Alltså sju trappor upp. Ingen hiss, och massa packning.. Bara att börja klättra. Väl uppe hade samtliga fått mjölksyra i benen och var andfådda som aldrig förr.
Vi öppnar dörren.
Samma sorts heltäckningsmatta, gula väggar, två fönster och fem stycken gröna våningssängar. Fint. Alla väljer en varsin säng och börjar slå sig till ro. Men det är då vi upptäcker, till vår fasa, det hemska, som skulle plåga oss hela veckan...
Det fanns bara en toalett! Vi var tio pers, varav åtta stycken var tjejer. Det fanns en skabbig toa, och en dusch i det lilla utrymmet. Det kan bara sluta på ett sätt. Kaos och kalabalik...