Pinkish

Kjell (fysiklärare) är dum i huvudet (inte någon nyhet). Vi ska tydligen ha ett litet möte imorgon och prata om någonting (betyget frågetecken). En sämre människa än honom får man verkligen leta efter, och inte kommer man hitta någon heller.
Många säger att deras lärare är sämst, men jag vet, till hundra procent att jag inte ljuger när jag säger att han fan är sämre än alla de värsta lärarna du någonsin haft. Nästan iaf. (kom att tänka på Monica som vi hade som vikarie u svenskan och ändrade mig snabbt. Men hon räknas inte, hon var bara vikarie.)

Och ja, nu när vi ändå är igång så kan man ju hata lite Erik också. Han är inte heller någon höjdare med sin målbrottsröst, sin dryga översittar attityd och sitt kontrollbehov. Jag blir på riktigt spyfärdig varje gång jag ser honom. Jag måste vända bort blicken och hålla tillbaka kvälningarna.

Det ska bli skönt att slippa dessa personer som man inte tycker om. Desto tråkigare blir det att lämna de som man tycker om. De bra lärarna, de som engagerar en, de som är schysta. Jag kommer också att sakna alla. Att inte se alla i klassen varje dag. Att inte se de från andra klasser, de som man inte vet riktigt namnet på, men man känner igen dem. Man lämnar tryggheten och det känns både vemodigt och samtidigt lite spännande.

Nej, nu ska jag jobba på min överraskning ;)