Pinkish

Vad är det för fel på dig?! Vad är det för fel på mig? Vad är det för fel... Är detta fel eller är det såhär livet är. Bara plain wrong?
Jag var inne på Al-anons hemsida. För ett tag sen funderade jag på om jag skulle gå på nåt möte eller så. Blev aldrig något av det, orkade inte ens kolla upp något om det.
Satt och läste igenom lite saker på sidan nu och blev ännu mer säker på att jag inte ska gå på något möte. Usch, hjärntvättning på hög nivå. Är det något så kan jag fan klara av det själv.

Det fanns lite frågor som man kunde svara på. Angående ens beteende, och de påstår att de vet vad det beror på.
Här är ett urval av några frågor som jag svarade ja på:
- Har du svårt att se dina egna förtjänster?
- Har du haft problem med något eget tvångsmässigt beteende?
- Känner du dig ängslig när allt går bra för dig, och räknar du ständigt med att problem ska dyka upp?
- Har du lätt att bry dig om andra men svårt att bry dig om dig själv?
- Isolerar du dig från andra människor?
- Har du problem med intima förhållanden?
- Förväxlar du medömkan med kärlek?
- Drar du till dig och dras du till människor som tenderar att ha ett tvångsmässigt beteende?
- Misstror du ofta dina egna och andras känslor?

Trevligt att man kan kategoriseras och bli placerad inom ramar. "Känner du si, är du så? Okej, då får du sitta i det facket - där." Tack tack. Trevligt att man får vara en individ istället för en i mängden bland alla andra utsatta. "Du är speciell, men vi har hjälpt hundratals, till och med tusentals med exakt samma problem som du" "Du ska inte känna dig ensam"
Men tänk om jag vill känna mig ensam. Tänk om jag vill känna mig speciell. Nej jag ska jämföras med andra som haft och har samma problem, så att vi alla kan sitta och skryta om hur dåligt vi mår och försöka bräcka varandra så att man börjar må dåligt av att man från början ens tänkte tanken på att klaga.

Jag vill känna att jag är jag. Jag är inte någon annan bara för att vi varit med om samma sak eller har liknande erfarenheter.

Jag kan bli vem jag vill, när jag vill. Bara jag bestämmer mig för det och tror på det. Men saken är den att jag inte alltid vill förändras. Varför skulle jag? Är jag inte okej som jag är? Vill jag låtsas vara någon annan? Varför skulle jag inte duga?

Jag skulle kunna vara glad hela tiden, ständigt skratta och le. Men vill jag det? Ibland inbillar jag mig själv att jag mår bäst när jag mår dåligt. Om man trivs med att inte må bra så slipper man oroa sig för att man ska må dåligt. Om man inte har någon att bry sig om så har man inte heller någon att förlora, right?

Men att gå genom livet utan att vara glad, utan att våga satsa, utan att våga älska... Är det värt det? Jag är inte rädd för det äventyrliga. Jag är rädd för det känslomässiga. Därför stöter jag bort. Jag är inte alltid glad och sprallig (vem faan är det?) därför visar jag en dämpad sida.
Hoppat fallskärm vid sjutton, bungy vid arton. Vad blir det vid nitton?
Modig? Dumdristig? Kalla det vad du vill. I like to live on the edge. Man måste få kicken någonstans ifrån.

Skulle jag vilja byta mitt liv mot någon annans? Skulle du vilja byta ditt liv mot någon annans? Tänk efter riktigt noga! Är du inte egentligen ganska nöjd med ditt liv just som det är? Egentligen.
Det är oftast inte så illa som man kanske ibland föreställer sig. "Om jag bara hade..." "Om jag bara kunde..." "Om jag bara visste..." Do it, fix it. Väg upp alla för- och nackdelar. Är det inte egentligen ganska bra som det är?

Jag kan i vissa fall känna att jag verkligen, verkligen vill byta mitt liv. Ändra det. Inte saker jag själv har gjort. Sådant ångrar jag inte, jag drar lärdom av det. Men att få sitta i någon annans sits. Att ha någon annans problem. Att slippa älta mina egna. De som aldrig någonsin kommer försvinna. Att få leva utan den stämpel som jag har. Att få vara barn igen och leka, på riktigt. Slippa bli vuxen för tidigt och ta hand om folk, och istället bli omhändertagen.

Självklart är gräset alltid grönare på andra sidan. Men ibland undrar man ju. Eftersom världen inte är rättvis måste gräset vara grönare någonstans... Jag undrar bara var. Och om jag någonsin kommer hitta dit...