Pinkish

Kärleksproblem. Ni anar inte hur glad jag är att jag inte har några sådana just för tillfället. Obeskrivligt jävla nice är det. Har inte tänk på det fatiskt, men det slog mig idag när jag pratade med en gammal vän som haft lite probs nu. Det blev så uppenbart på nåt sätt. Jag ställer gärna upp som bollplank och älskar att kunna vara till hjälp och nytta. Men det faktum att jag slipper dessa känslobomber som tar all tankekraft och energi är bara, ja, helt underbart.

Killproblem däremot, ja, det är väl något som jag har så att det räcker och blir över. Fast nej, nu överdriver jag lite. Eller asså, ja, nej jag vet inte.. Det är ju inte problem direkt. Det är mer att det kan bli lite mycket på en och samma gång. Mest det faktum att folk är folk och folk innebär lite problem ibland. Fint, bra beskrivet där åsa. Haha. Ingen fattar vad jag menar, så jag släpper det här.

Mycket skriva har det blivit nu senaste dagarna. Fått lite feedback på en del till och med vilket är jätteroligt! :)
Fick ju höra från Maja (nuardet.blogg.se) också "inga korta inlägg där inte ;), men det är bra, om man orkar läsa". Hehe, och jag är väl medveten om att det blivit ganska många och långa inlägg. Men saken är ju den att jag skriver som att folk ska läsa, men inte för att folk ska läsa. (förstår ni skillnaden?)
Jag sa det till Maja att anledningen till att jag skriver är för att jag tycker att det är kul, och det är som lite terapi för mig. Jag älskar att skriva men har tappat sinnet för att dikta och det har därför bara blivit en prestation när jag känner att jag vill skriva. Men det här sättet att skriva på, att blogga, det är väldigt behagligt. Tankarna flödar och likaså orden. Fingrarna nästan flyter över tangentbordet och vipps så hade man ett inlägg.

Det känns nästan redan som att det börjar bli lite sjukligt. Haha. Så fort jag tänker på nåt så känner jag att jag vill skriva om det. Men jag har satt stopp några gånger. Att bara babbla på för babblandets skull känns lite meningslöst, även om det är så jag är. Hmm... Jaja, det är mycket fram och tillbaka i dessa inlägg känner jag. Men som sagt, det är bara en inblick och några fragment av vad som pågår i min hjärna. Trevligt va?

Dagen har inte varit alltför spännande måste jag få lov att säga. Varit vaken i kanske sex timmar nu, och vad har jag åstadkommit? (okej, några vettiga konversationer på msn och ett blogginlägg, det är väl det enda.) Annars har jag mest bara suttit. Såg ett avsnitt av Veronica Mars (som för övrigt är en jävligt bra serie). Jag har ätit lite pepparkakor, två bullar, en kopp kaffe och en apelsin. Så ser min dag ut. Mat och stillasittande. Och musik såklart! Massor med musik.

För er som gillar musik rekomenderar jag starkt Spoify. Ett program (typ), vill du höra en låt så söker du bara efter den och sen är det bara att lyssna. Du behöver inte ladda hem den, utan kan bara lägga in den i en spellista om du vill spara den. Mycket mysigt må jag säga. En låt som jag hittade som jag diggar starkt är Sheryl Crows version av Sweet Child Of Mine. Helt underbar :)

Vafan, ännu ett långt inlägg... Puf puf, jag kommer aldrig lära mig skriva kort. Men schiith shammah ;)
I like it this way, and that's what counts, right? :)