Pinkish

Jaa, trevligt med fest igår?
Jag tyckte det var riktigt nice. Mysig middag hemma hos Cilla tillsammans med nedannämnda (inlägget "bajs eller anus") och Stina inkluderad också. Vi blandade lite bål, lagade och käkade nice mat. Trevligt trevligt. Poppade champagnen och begav oss mot bussen för att ta oss in till stan. Missade bussen med en minut. Kul...
Hur kommer det sig att det alltid är så att det aldrig är någon som behöver gå av eller på bussen (så att den måste stanna) när man verkligen behöver det?
Lite segt. Men men, vi träffade Simon och hans kompis som var på väg till en fest. Hälsade gott nytt och så, och efter en liten pratstund i kylan kom bussen. Tåget blev det efter det. Vi fick lov att vänta en stund, men under den tiden bjöds det på många skatt och stämningen var på topp.

När vi sitter på tåget och har åkt en bit (det är en del folk och är lite livat på sina ställen, men ingen som är stökig) så kommer det tre stycken gamlingar, en tant och två gubbar, som var ganska söta vid första anblicken. Riktigt sexiga mössor iaf ;) Hur som helst. Dessa pratar finska med varandra. (Jag förstår inte ett ord finska, till skillnad från Anni som kunde urskilja det mesta av vad de pratade om och gav oss lägesrapporter med jämna mellanrum. Tanten blev skiitlack på en av gubbarna när han kommenterade hur vi var så sexiga och hade såna urringningar, helt ovetandes om att Anni lyssnar och berättar vad de säger. På södra station var det dags för trion att kliva av och Anni önskar glatt "Gott nytt år" på vad, om inte, jo, finska. ;D Gubben hälsade glatt tillbaka och verkade smått generad, och tanten... Jag säger bara det, tanten. Var hon sur innan så skulle ni ha sett hennes min efter det där. Hahah! Priceless! Hon lackade ju satan när de hoppat av.
En av många roliga incedenter under kvällen.

Något som inte var lika kul var att stället vi gick till var värsta brat-stället. Backslick till höger och vänster, putande pose-läppar och bitch-blickar. Man kände sig ju aningen malplacerad till en början, men man lär sig snabbt att anpassa sig. Dålig dj var det, ärligt talat så skulle jag och Anni kunna ägt honom ordentligt ;). Okej om det är en låt som är ritkigt inne, alla vill höra den, då kan det, kanske, möjligtvis, vara okej att spela den två ggr under kvällen. Men kör förfaan inte Bailando en gång i timmen!

Tolvslaget. Jag och Anni står ute. Spanar på lite fyrverkerier, visslar ropar gott nytt till höger och vänster och det verkar som att hon och jag kommer få dras med varandra åtminstone ett år till med tanke på nyårspussen ;) Jag klagar då inte.

Det kom fram några fransmän och började dansa med oss. Kul att dansa. Sen är ju jag en riktig sucker för att få prata engelska, så jag hängde med Charlie större delen av kvällen. Han var riktigt rolig faktiskt. Klockan närmade sig tre och stället började klappa igen för kvällen.

Kul grej det också; i garderobskön, eller kö och kö, alla hade redan tagit sina prylar så det var praktiskt taget tio jackor kvar. Hur som, samtidigt som jag räcker fram min bricka så hör jag hur någon brat som står två meter ifrån säger till sin kompis "Säg vem det fucking va" med det där speciella tonläget så man (som sett filmen: http://www.youtube.com/watch?v=bzUiA9tjn6E ) vet exakt vad det handlar om.
Så jag kläcker ur mig "vem vare som kasta" varpå de båda viker sig dubbelt av skratt. Jag fortsätter spela med och går fram till killen, knuffar till honom lite lätt och säger "haru filmat de här elle" och vi alla tre står och garvar som tokiga i flera minuter.
Det är lite intressant det där. Referenspunkter. Hur jag, enbart eftersom jag sett filmen, kunde relatera till vad de, två helt främmande människor, snackade om och vi kunde garva tillsammans.

Folket begav sig till donken och skulle fyllekäka. Jag var varken hungrig eller sugen, så satt bara med och snackade. När vi kommit ut så, efter mycket om och men och hit och dit, bestämde jag mig för att det fick räcka för kvällen eftersom alternativen som erbjöds inte kändes lockande. Charlie följde mig till nattbussen där jag står och väntar i över en timme men ingen buss mot Södertälje dyker upp. Jag fick en impuls att se efter var jag hade min sl-ficka. Kollar jackfickorna; hittar den inte. Kollar fickorna på shortsen; hittar den inte. Börjar leta i ytterfacket på väskan; Hittar den inte. River upp hela väskans innehåll men jag HITTAR DEN INTE!
Så jag börjar tänka efter "vad hade jag där i?" jo, det ska jag tala om... I den låg mitt busskort, en nyköpt bussremsa, mitt körkort, mina pengar och mitt bankomatkort. (Y) Starkt jobbat, bra gjort åsa!

Lyckades ändå ta första tåget hem, och var väl hemma vid sex-tiden. Ett varmt bad för att slappna av och få upp värmen. Sen var det bara att krypa till kojs. Fyra timmars sömn, sen vaknade jag och kunde inte somna om.
Lite trist att slutet av kvällen blev som den blev, det tar liksom udden av resten. Jag kommer troligtvis inte att minnas detta nyår som den trevliga och roliga kvällen som den faktiskt var, utan som "ja men det var ju då jag tappade körkort, bankomatkort och hela biddevitten..."
Jaja, det är sånt som händer. Det är ju ändå bara materiella saker. Ingen som har kommit till skada iaf och det får man väl vara glad för.

Jag ringde till både Vickan och donken för att se efter om någon god själ hittat och lämnat in mina saker. Men icke sa nicke. Vickan öppnar först den sjunde igen, och på donken fick man inget svar...
Hur gör man nu då? Polisamäler, eller? :/ Jag har ingen aning...
Det löser sig nog.