Pinkish

Ja gud ja.. Det är alltid lika roligt att kolla igenom bilderna i kameran dagen efter en kväll som igår. Särskilt när man vet att man gjorde bort sig ordentligt ett antal gånger. Haha, men det bjuder jag på! (ursäkta för glaset Cilla.. :/ )

Haha, jag såg att jag tydligen tagit en bild på mig och Polispappan ;D Höll på att garva ihjäl mig när jag såg den.
Det var riktigt roligt hemma hos Cilla, när det är folk man känner och det gör inte så mycket om man gör bort sig. (ramlar in i och råkar samtidigt slå på duschen, spilla vin från bag-in-boxen över halva mig och cilla (och säkert någon annan också), bara allmänt ful och flummig, det gör liksom inget). Men sen skulle vi ju ge oss ut på krogen. O'learys. Det började ju bra på vägen ner "". Både jag, Maria och Cilla lyckades halka och ramla, hah. "Jo men det är lugnt, vi kommer nog in".
Jo, jag kom ju in.. Men det var tre andra, tror jag, i sällskapet som nekades...

Kom på när jag vaknade imorse att jag inte hört av mig till mor min :S Illa illa, och som vanligt så hade jag ju fått "?"-sms:et. Svarade då, runt tiotiden. Sen när jag kom hem (okej, jag pratade i telefon) men inte ens ett hej, inte ens en blick. Det där tjuriga beteendet liksom... Jag hatar det, samtidigt som jag förstår henne, mer än väl.
Jag skulle också bli orolig. För det är ju egentligen det som det hela handlar om. Jag menar, tänk dig själv. Dottern är iväg på fest, du vet att hon dricker och att hon ska ut på krogen. Du går och lägger dig och vet att hon kommer komma in och säga hej när hon kommer hem. Men sen vaknar du upp på morgonen klockan sex och inser att hon inte har kommit hem.
Jag är förvånad att det bara var ett sms som jag hade och inte arton missade samtal. (!) Jag måste fan vara ganska svår att ha och göra med i en mor och dotter -relation. Och som en "inneboende" också.

Jag tar inte hand om någonting här hemma. Jag tvättar aldrig, städar sällan, hjälper inte ofta till med maten eller disken. Jag dräller saker överallt, lämnar fina små kläd- och skräphögar lite här och var. Usch, jag skulle sparka ut mig om jag var mamma.
Undrar varför det ska vara så svårt egentligen. (Där har vi det igen; egentligen). För det är ju inte så jobbigt att hålla ordning om man håller efter. Det här dagliga småplocket, det är det som gör det trivsamt i ett hem. Det håller ju inte att storstäda nån gång då och då (väldigt sällan) för att sedan börja stöka till igen så fort man fått snyggt omkring sig.
Det kanske skulle ha varit nyårslöftet. Eller bara någonting som jag lovar mig själv här och nu; håll efter!
 
Sådär, då var det gjort. Dags att gå och storstäda i mitt rum så att jag kan hålla ordning efter det ;)