Pinkish

Herregud! Jag mår så konstigt :S Jag känner mig förvirrad, jag är trött. Jag har ont. Jag var fullkomligt genomvarm, så jag var tvungen att ta en kalldusch för att kyla ner mig. Känner mig liksom febervarm, fast inombords. I vågor kommer irritationen. Jag har bara lust att knyta nävarna och slå sönder någonting. Jag har massor med överskottsenergi. Jag kommer inte kunna sova om jag går och lägger mig nu. Inte en chans.

Det kliar. Hela kroppen känns bara fel. Helt fel! Någonting stämmer inte. Eller rättare sagt; ingenting stämmer. Och jag vet inte vad jag ska ta mig till, så jag skriver, utan att egentligen ha någonting att skriva.

Jag är frustrerad... :( Helgen kommer vara slut innan jag ens insett att den börjat. Så är till måndag och dags att åka till skolan igen. Jag hinner inte med någonting. Det är så mycket som jag vill göra, som jag borde fixa och sådant som jag måste få ordning på. Men det finns ingen tid, ingen ork, ingen lust... (inte det här ämnet nu igen...) Men det är sant. Det är så det är och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Tänka positivt, försöka vända innan det är för sent? Mm, vore bra om jag orkade. Ibland försöker jag verkligen kämpa. Men det går inte. Jag lyckas inte. Det negativa tar över, och tankarna om att jag mår bäst när jag mår dåligt poppar upp i skallen och då är det kört.

Och jag funderar och funderar. Vad ska jag göra när plugget är slut? Vad ska jag göra? Vad? Bara tanken på det får mig nästan att börja gråta. I'm so confused. Jag har inte den blekaste aning om vad jag vill. Eller jo. Jag vill bara chilla. Jag vill bara ta det lugnt ett tag. Inte ha någonting att oroa mig över. (Men så kommer det ju aldrig någonsin att bli. Det spelar ingen roll hur bra man tror att man ska ha det "om det bara vore si eller så", man kommer alltid hitta någonting som man inte är nöjd med, någonting att klaga på... Som att det är så jobbigt att ha hela fyrtio meter till poolen när man är på utlandssemester...) Som sagt, har man inte problem så skaffar man sig.

Vad skönt det vore att bara åka utomlands. Ta de pengar man har och åka iväg, låta det bära eller brista. Kirra en kärra som man skulle kunna sova i om det var så. Bila genom Europa under sommaren. kanske stanna någonstans och hitta sig ett jobb.
Jag är inte den typen som egentligen gillar att planera. I alla fall inte om jag inte vet hur jag vill ha det. Det är så himla olika det där. Jag kan tycka att det är jätteroligt att planera vissa saker, och verkligen lägger ner hela min själ i planeringen, struktureringen och sen blir slutresultatet något helt annat. Oftast bättre, och då lider man inte av det ett dugg. Andra gånger går allt helt åt helvete och man känner att man bara vill gå och gräva ner sig.
Oftast när det gäller småsaker så gillar jag att hålla schemat öppet. Sällan lovar jag att jag ska göra någonting med någon om det inte är så att jag verkligen vill. Jag vill alltid kunna välja det alternativ som lockar mest, och då är det ju kört om man lovat bort sig. Ibland får man dock offra sig, men det hör väl till.
Men det här med framtiden, det är ändå en ganska stor sak. Och det är många som håller på att planera inför exakt samma sak just nu. Så vill man göra något speciellt, exempelvis en bartenderkurs, så börjar det bli ganska hög tid att anmäla sig nu om man vill få en plats.

Känns inte som att det kommer bli något sådant för min del nu när jag tänker och känner efter. Det kommer inte att bli något pluggande heller om jag får bestämma. Jobba är vad jag vill göra. Jag vill tjäna pengar så att jag kan göra allt det som jag vill göra. Varför kan inte saker och ting falla på plats och bli som jag vill? :(