Pinkish

Det blir nog en lugn kväll för mig idag. Inte alls mått bra under dagen. Kände redan när jag vaknade att jag hade lite ont i magen. Blev bara värre under tågresan, och även fast jag tog en rask promenad från tåget till skolan (ist för att ta bussen) så gick det inte över. Det blev bara värre, och värre. På kemin (som var första lektionen) högg det till i magen. Så jävla ont det gjorde! Jag har aldrig haft så ont i magen någonsin. Och vi snackar inte mensvärk eller nåt sånt. Utan ren jävla magknip i hela magen. Jag höll på att börja grina för att det gjorde så ont. :S

Gick till NT's skolsyster (som självklart inte var där), så fick vandra över till SAM-sidan och fråga efter syster där. Inte för att jag vet egentligen vad hon skulle kunna hjälpa till med, men men. Jag fick gå och lägga mig på sängen som de har i ett litet vilorum. Så hämtade hon en värmekudde som hon la över magen på mig. Två timmar låg jag där tror jag. Så jävla skönt (förutom magknipen då, men det började gå över så smått efter att jag fått sträcka ut mig på sängen). Jag slumrade till ett antal gånger och tror till och med att jag somnade, för jag drömde skummaste drömmarna :/ Usch och fy. Jag vill verkligen inte ha tillbaka mina mardrömmar. Hoppas innerligt på att det bara var en såndär konstig "sova på dagen"-dröm.
Ni vet såna som (iaf jag får (gärna på helgerna)) då man vaknar och bestämmer sig för att sova lite längre. Eller om man (som jag gjorde idag) går och lägger sig på dagen och sover en stund. Jag brukar alltid drömma helt sjuka drömmar då. Väldigt verklighetstrogna, och eftersom man vaknar och somnar - vaknar och somnar, samtidigt som man drömmer så känns det verkligen som att det man drömt faktiskt har hänt.

Jag hade en period för, ja, (nu ska vi se..) fyra/fem/sex år sen, minns inte exakt. Men hur som helst så drömde jag helt (verkligen HELT) sinnessjuka drömmar. De flesta innehöll något om tortyr, död och ångest. Riktigt jävla läskiga drömmar. Tänk er lite Saw känsla över det hela. Fast det känns som verklighet. Det är du som blir torterad, eller dina nära och kära, och du kan inte göra något åt det, bara att tacka och ta emot liksom.
 
Minns en dröm som (i mycket korta drag) efter mycket om och men slutade med att jag hamnade på något skabbigt laboratorium. Allt var grönt (mögligt), snuskigt, gammalt, smutsigt och äckligt. Det fanns lik som var konserverade och tortyrredskap av olika slag överallt. Man kände en otrolig ångest, dödsångest. Eller ja typ. Man kände att man bara ville dö. Och man trodde att genom att använda dessa redskap så kunde man göra slut på lidandet.
Jag gick runt och använde dessa redskap på mig själv. Tänk er det. (Visst det är en dröm, men det känns verkligt). Ni vill så gärna dö att ni torterar er själva. Helt insane! :S
När jag efter att ha torterat mig själv med ett dussintal tortyrredskap lägger mig i ett badkar fyllt med syra och känner hur huden börjar fräta bort tänker jag "yes! Finally, nu måste jag ju ändå dö. Phew..." Då hör jag en röst som ekar i laboratoriet. Han säger ordagrant (jag minns det fortfarande) med en väldigt lugn, men samtidigt skräckinjagande röst: "Du kan inte dö här inne. Det spelar ingen roll vad du gör, du kommer bara att tortera dig själv."

Kul liksom. Nej jag är inte alls skadad... (Döm mig inte utifrån mina konstiga drömmar, hehe, det var länge sedan).
Det jobbigaste under den tiden var att eftersom jag drömde så hemska drömmar blev jag till slut rädd för att sova. Jag vågade inte gå och lägga mig, för jag visste att då skulle drömmarna komma. Detta resulterade i att jag sov alldeles för lite och blev extremt trött under dagtid. Jag kunde somna på lektionerna i skolan. Och så fort jag slöt ögonen så började drömmarna. Verklighetstrogna och fyllda med ångesten som växte i bröstet.
Jag sov bara korta stunder, oftast inte alls på natten. Det slutade med att jag började blanda ihop vad som var verklighet och vad som var dröm. Det var helt sjukt. Jag kunde vara hundra procent säker på att jag hade stått och pratat med en kompis om någonting. Tänkte sen någon dag senare att jag skulle återuppta den diskussionen. Pratade med min vän, men insåg snabbt vilka konstiga blickar jag fick då hon inte hade något som helst minne av den pratstunden (dvs. jag hade drömt det).

Skumt, läskigt och sjukt. Minns inte hur jag lyckades bli av med drömmarna. Men nu lider jag inte av sånt i alla fall, vilket är jävligt skönt :)

Jaja, så var det iaf. Vet egentligen inte varför jag skrev så mycket om det här :/ Kände väl att jag behövde bearbeta det lite. Hope I didn't bore you too much. Ska fixa något att äta nu sen glo lite tv troligtvis.
Ha en trevlig kväll! :)