Pinkish

Det är lite intressant faktiskt, det här med årsskifte. Jag menar, det är intressant i den mening hur saker och ting förändras (eller hur folk kanske vill förändras) och hur andra sedan uppfattar detta. Jag menar, det är aldrig så många som tränar som under de första veckorna i januari. Och man märker nästan på de som sitter i kassan ellen entrén hur de tänker. "Jahapp, alltid roligt med lite nytt folk. Undra vem man ska satsa pengar på att den stannar kvar åtminstone till och med mars." För ärligt talat. Det måste de ju nästan göra, tror ni inte? Att personalen slår vad om vilka som kommer fortsätta träna och vilka som kommer droppa av först? Det tror jag iaf. Skulle jag lätt göra om jag jobbade på ett gym eller liknande, haha.

Jag var faktiskt och simmade idag också *stolt* (får se hur länge det håller i sig för min del). Hur som, när jag satt i bubbelpoolen och chillade efter mitt pass så satt jag och iaktog folket uppe på Nautilus som tränade. Och jag blev särskilt beundrad av en kvinna (eller tant, jag hade svårt att sätta ålder på henne). Iaf, hon låg väl i (ja vad ska man dra till med) 130-150 kilos klassen, men hon satt och kämpade på i en av träningsmaskinerna. På vardera sida om henne (i de andra maskinerna) sitter två ca tjugoåriga killar, vältränade som Björn Gustavsson ungefär. (Omg, jag hade ingen aning om att han hade såna jävla muskler, såg ju ut som Herkules typ :O) (och för er som inte tittade på Grammisgalan igår så finns klippet säkert på youtube). I alla fall, (jag tappar tråden lite, som vanligt Maja, eller hur? ;)) den här kvinnan; Förstå vilket mod! Att faktiskt våga ens gå till gymmet och veta att man troligtvis kommer vara större än alla andra. Man kommer ha folk som tittar på en, tittar snett på en. Man vet att folk tänker saker om en. Jag beundrar henne verkligen! Jobba på! Och jag hoppas att få se dig flera gånger. :)

Påväg från Sydpoolen gick jag förbi stationen (eftersom det är samma väg som hemåt) och bestämde mig för att för en gångs skull ta bussen. (Jag har gått i plugget i Jakan i snart tre år, och under dessa tre år har jag banne mig inte tagit bussen fler än fyra gånger, och det har varit under pågående snöstorm eller ösregn *stolt igen*). I vilket fall, jag tog bussen och ringde till mor och frågade om det var något som skulle handlas eftersom jag tänkte hoppa av vid affären. Hon tackade för att jag tog lite initiativ och ansvar *stolt ännu en gång*. Vi kom fram till att vi skulle äta något som redan fanns hemma i frysen. Det enda som behövdes köpas var lite grönsaker, och jag tänkte köpa lite mer frukt att göra fruktsallad på.

Jag insåg en sak då när jag väl stod i kassan, hade lagt upp mina varor på bandet och såg att kassörskan log på ett speciellt sätt. Tänk hur många det är som faktiskt (såhär i början av året (för att anknyta till början)) som har matkassar som ser ut på det här viset: Isbergssallad, tomater och gurka, smörgåsgurka, banan, kiwi, päron och apelsiner.
Just gymmen och i mataffärerna måste vara de två ställen där personalen märker mest skillnad på att det är ett nytt år.
Folk försöker leva nyttigare och mer hälsosamt. Men eftersom det ofta har blivit som ett tvång så håller det inte så länge för de flesta.

Jag var hos kuratorn idag och vi pratade lite om just det här med nyårslöften. Och hon sa det att: "Ja, men varför lägger man upp nyårslöften på det sättet som man faktiskt gör? Det bästa nyårslöftet är egentligen "Jag ska ta hand om mig själv"."
Det låter skitbra tycker jag. Och vi sa det också, att ett nyårslöfte, det kan lika gärna vara att man lovar att unna sig själv saker. Exempelvis "En gång i veckan ska jag unna mig att ta ett skumbad" till exempel. Det låter väl som ett nice nyårslöfte?

Det skulle egentligen kunna räcka med att man ändrade om orden i löftet, men att betydelsen egentligen är densamma.
Ta som exempel "Jag ska äta nyttigare". Det har på nåt sätt en negativ klang, iaf i mina öron. Säg istället "Varje vecka ska jag unna mig att äta någonting onyttigt" Låter inte det bättre tycker ni? Man belönar istället för att straffa. Helnice enligt min mening.

Än så länge tycker jag att det är kul att simma, ändå så belönar jag mig själv efter att jag gjort det. Som både igår och idag unnar jag mig fruktsallad för det är vad jag är sugen på och vill ha. Någon annan gång kanske jag unnar mig en chokladbit eller två (snyggt där, började skriva "choklad" med "sjo.." :P Fint det hade blivit. Haha!)
Men det viktigaste är nog att man faktiskt unnar sig något. Annars blir det lätt att man tröttnar. Det blir för mycket tvång över det hela.

Jag kom precis att tänka på någonting som (jag tror) Cilla berättade för mig (kan mycket väl ha varit någon annan också) Iaf, denne någon som berättade det kände någon som började lyssna på talböcker. Men hon fick bara lyssna samtidigt som hon var ute och gick. Helt genialiskt! (om man lyckas hålla det). Så hon tog en promenad och lyssnade på talboken. Oftast valde hon spännande böcker såsom deckare. Och när hon då var ute och gick och började närma sig hemmet insåg hon att det var för spännande för att hon skulle kunna sluta lyssna, så hon tog en liten runda till, bara för att få lyssna på ett kapitel till. Så skön :P Fett smart tycker jag.

Vet ni vad? Jag tror närmare bestämt att det är dags att jag avslutar det här inlägget nu.
Baaiijj :)