Pinkish

Jaha, är det silent treatment som gäller nu igen eller?
Jag orkar ärligt talat inte med det. Fine, jag gjorde fel som inte hörde av mig. Men kom igen. Varför känns det som att du, varje gång det händer något och du blir sur på mig, då ignorerar du mig totalt ist. Låtsas som att jag inte existerar. Det var skönt första gången. För, ja vad är det, (jag orkar inte tänka) men två tre år sedan kanske. Då du slutade upp att ringa varje kvart för att få en uppdatering på vad som hände (jag överdriver, men ibland kändes det så) (som jag skrev i första inlägget så kommer jag inte vara konstruktiv, jag älskar min mamma, men vissa saker retar verkligen gallfeber på mig).
Hur som helst, det var skönt första veckan. Men det kändes aningen överdrivet att undvika mig och (helt ärligt!) inte säga ett enda jävla ord till mig på tre fucking veckor! WTF liksom?! Sen var det ju försent för att prata om det, tre veckor är en lång tid när man bor tillsammans och inte pratar, och dessutom har en konflikt som man borde lösa.
Men en fråga, känns det verkligen bättre att ignorera mig? Jag tror att både du och jag mår sämre av det. Men mest av allt du. Jag kan ändå tycka att det är skönt med lite tystnad och ensamhet. Men, ja... a, jag vet inte vad jag ska säga. Det är inte det sättet som jag skulle välja att lösa konflikter på i vilket fall som helst.

Jag har iaf gjort någonting nyttigt idag. Lovade ju mig själv att jag skulle ta lite mer ansvar. Så in i rummet, gick igenom och rensade ut högar med papper som har legat på golvet i, hrm, ja, ni vill nog inte veta (jag vill inte ens veta). De tre högar med rena kläder hängde jag upp på galgar och in i garderoben. Gick och hämtade alla kläder som mamma tvättade igår och hängde in dessa i garderoben också (inser att jag har för liten garderob, eller för mycket kläder :S) Aldrig haft det problemet tidigare; att kläderna inte får plats i garderoben. Vilket iofs kan bero på att jag så sällan hänger in dem. Jag tar dem direkt från torkställningen och slänger ner dem i tvättkorgen när de är använda (och har legat på golvet eller stolen i mitt rum i en vecka).

Blir nog en trip till Ikea och införskaffa mig en (eller flera) ordentliga garderober. Det kan behövas om man ska lyckas hålla någelunda bra ordning på kläderna.

Ja, jag försökte ju ringa till morsan för två timmar sen för att se om hon hade ätit eller skulle äta hemma och om jag då skulle kirra nå käk. Ja, ni vet. Man måste ju veta, annars bryter väl helvetet lös om jag gör i ordning mat till mig själv och hon också ska ha. Men Hur skulle jag Kunna veta det om du Inte Svarar när jag ringer?!
Nej, men passa på att ringa upp nu, två timmar senare, och säga att du ska äta. Och nej "men jag har inte tänkt ut någonting" och "nej, jag orkar inte gå och handla".
Varför ska du göra det så jävla satans jobbigt för alla!? Kunde du inte bara ha svarat när jag ringde och säga "du får fixa käk idag". Då kunde jag gått och handlat i relativt god tid och så kunde maten ha varit klar by now. Men NEJ!!! Du MÅSTE bara jävlas, eller hur?!