Pinkish

Yes, igår ikväll lärde jag mig en läxa, och gissa hur. Jo, den hårda vägen.
Det blev ju som sagt en tripp in till staden för att gå ut och ta en öl med några klasskompisar mfl. Mycket trevligt. Kallt, men trevligt. Efter lite (läs: mycket) om och men så hamnade vi alla till slut på Patricks Bar (nåt irlänskt ställe). Tog oss en öl, cider, vin eller drink, vad än man behagade (eller för min del; vad plånboken tillät).
Det visade sig att stället stängde tidigare än vi trott och eftersom ingen kände sig riktigt nöjd drog vi vidare till 54. Mysigt ställe. Daniel och Malin beställde in riktiga megadrinkar som var nam nam!

Klockan tickade iväg och det var dags att ge sig av mot Södra Station för att ta sista tåget hem. Trodde jag ja... Väl framme, stelfrusna, inser vi att, nej, sista tågen har ju redan gått. Nästa går inte förrän halv sex. Ja man tackar. Men tunnelbanan lär ju gå in till centralen fortfarande så att man kan ta nattbussen därifrån. Tji fick vi. Inte det heller. Efter ännu några minuters diskussion ute i svinkylan beslutar vi oss för att gå till slussen. (å Berit vad kallt det var! Skojar inte, det stack i hela kroppen. Jag trodde ett tag att jag höll på att förfrysa kinderna).

Vi försökte hitta varifrån bussarna gick. Jag ringde till en kompis och frågade hur det stod på sl.se att man skulle åka och när. Och jo minsann "ta buss 149, öhm... om en minut" Jag ser mig omkring. Och självklart, min vanliga tur; den står på andra sidan gatan en bit bort och åker precis. :| Fuck!
"Aja, när går nästa då?" Jo, om en timme. Hah, härligt härligt. Det var väl tur att donken precis i närheten hade öppet. Så i väntan på nästa buss gick vi dit och åt och värmde oss.
Det löste sig till slut, men usch och fy, kul var det inte att stå och frysa.

Dagens läxa då? Jo, att se till att alltid ha koll på hur jag ska ta mig hem och när INNAN jag åker.