Pinkish

Jag fick min avi idag, jag ska ut till maxi och hämta ut min klänning. Hoppas hoppas hoppas, och tror att den är skitsnygg och kommer sitta som en smäck!
Var och simmade och tänkte att jag bara skulle upp, hämta bilnycklarna och avin och sen åka ut till maxi och handla mat samtidigt.
Kommer ut till bilen, ser nå skit som ligger på marken som jag sparkar undan lite lätt. Tar sedan fram nyckeln för att sätta den i låset, men ja. Det finns inget lås, utan det är ett runt hål i bildörren... Jag inser att "skräpet" som jag sparkade på var dörrlåset. -.-

Jag öppnar dörren, som jag inser måste vara öppen eftersom det inte finns något lås. Sätter mig i bilen och försöker ringa till mamma, men kommer inte fram. Samma sak med brorsan; det tutar upptaget. Jag sitter nu bara, funderar, ser mig omkring. "vad gör jag nu då..?" liksom. Jag ser en skruvmejsel som ligger på passargerarsätet, det är inte våran. Jag försöker komma på om de stulit någonting, men icke. Allt som låg i bilen ligger på praktiskt taget samma ställe. Stereon, eller ja, radion med kassetbandspelare är kvar. Parkeringspengar och skit är kvar. Allt ser ut att vara i sin ordning. Så jag tänkte att jag väl kunde åka ner till jobbet och berätta för morsan. Men när jag ska sätta nyckeln i tändningslåset så är det något som tar emot. Först då förstår jag. "Självklart var det ingenting i bilen som de ville stjäla, de ville sno själva bilen. Jag försöker några gånger att lirka in både nyckeln och skruvmejseln för att se om det går att vrida om till tändningen men jag lyckas inte.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, så jag ringer jag till Anni. Vet inte varför egentligen. Tänkte kolla var hon var, vad hon gjorde, om hon visste vad jag kunde göra, men mest bara för att ha någon att prata med. Så fort hon ringer upp börjar det tjockna i halsen, jag får svårt att prata och tårarna börjar rinna.
Jag berättar vad som hänt och hon frågar om lite praktiska saker och jade ja. Det känns med ens bättre när man fått prata lite. Jag bestämmer mig för att gå hem igen och försöka ringa morsan hemifrån ist.
Men får fortfarande inte tag på henne. Ringer då bror. Börjar tjura igen :P Frågade om han kunde skjutsa ut mig till maxi, men han hade dessvärre andra planer... :/
Morsan ringde sen upp, jag började gråta IGEN :P Haha. Berättade vad som hänt. Hon sa att hon trodde att katten hade dött med tanke på hur jag reagerade. Då började jag ju tänka på det och kände att jag var tvungen att gå och leta upp henne så snart jag lagt på luren.
Hon låg kvar under madrassen i mammas säng, på samma ställe som hon legat på förmiddagen. Men hon levde iaf.

Det kändes lite bättre, men jag blev så ställd när jag hade planerat så bra vad jag skulle göra och byggt upp mina förväntningar, så jag kände att jag ändå ville göra någonting. Ringde till Koffa för att se efter vad han hade för sig.
Olägligt som vanligt, han skulle iväg och käka precis. *suck*... Men vi pratade en lite stund, och än en gång började tårarna rinna :P för i helevetet här asså, hur sentimental får man lov att vara? Herregud.

Skönt dock. Att få gråta lite menar jag. Det känns på nåt sätt som att det var ett tag sen. *-/ Hmm, jaja... Men men, finns inte så mycket jag kan göra just nu. De som vet säger att det tydligen inte ska vara så svårt att fixa det där med de båda låsen. Så får väl hoppas på det då.

Känns ju som att planerna om att åka någonstans på sportlovet sprack nu.. :/ Om man inte fixar bilen innan dess. Blir nog inte så dessvärre...

Sååå... Någon som har lust att följa med på kryssning? ;P
Galaxy, 40:-/person under sportlovsveckan ;) Taget, right?
Kom igen! Så kan jag få visa att jag inte är helt oduglig på att festa på kryssning (A) ;)